Sådär, då är jag åter tillbaks i Ume efter ännu en underbar helg i Ammarnäs. För ovanlighetens skull regnar det inte i denna stad. I fredags åkte jag ett par mil skidor, fristil såklart. Underbart!
I lördags gick vi upp för näsberget och såg på den underbara utsikten. Temperaturen sjönk från nollan ner till -10 grader. På kvällen bakade vi lussekatter och pepparkakor och gick på en fin kvällspromenad i strålande månsken. Jag åkte skrana ner för potatisbacken, det gick undan!
På söndagen var det kalt -20 grader vid stugan, och ännu kallare på toppen av slalombacken. Jag pluggar en del matte, sedan tar jag och Elsa slalomskidorna och åker of-pist ner för Näsberget i finaste pudersnö.
Matte är som konst, som en fantastisk storartad och genomtänkt religion. Som ett helvette som etsar sig fast i huvudet. Som ett olösligt tal i en tjock bok med alldeles för lite färgbilder.
"Det finns lögner, förbannade lögner. Och så finns det statistik." Kloka ord från en klok lärare.
Eftersom det finns mycket kul på denna jord att göra, alldeles för mycket för att sitta och plugga så mycket som man egentligen borde, så har jag av någon anledning inte riktigt räknat de uppgifter som varit tänkt. Ja, egentligen inte så mycket uppgifter alls faktiskt.
Så, i veckan har jag tagit tag i det hela och grottat ner mig i denna värd som "statistics for the life sciences" gömmer mellan sina hårda pärmar. En 724 sidor tjock bok med bibeltunna sidor, som författaren piffat till med lite ljusblå rutor. Festligt.
Statistik och sannolikhet. Sannolikheten att jag skulle kugga på denna tenta ökade proportionerligt med att jag inte pluggade. I och för sig minskade sannolikheten att jag skulle bli utbränd omvänt proportionerligt med denna sannolikhet. I nuläget är det dock så att den sistnämnda sannolikheten är relativt liten. Näst intill obefintlig, eller i vilket fall så går den mot noll.
Vad statistiken visar är att de elever som pluggar till tentan i tid, klarar också tentan i större utsträckning. Jag kunde ju i och för sig hoppas på ett typ II-fel vid tentarättningen, dvs. att läraren skulle av misstag godkänner en underkänd tenta. Sannolikheten för denna misstänker jag vara mycket liten, även om den statistiskt sett från förra kursen visade sig vara hög (där skedde ett flertal fall av typ I- fel, dvs att godkända elever av misstag blev underkända).
Sannolikheten att jag kommer ha stor nytta av denna kurs i mitt framtida yrkesliv är mycket stor, näst intill 1. Slutsatsen från min uträkning är således att jag bör börja studera lite mer effektivt.
Pust. Inte lätt. Inte ens möjligt att lösa en uppgift på egen hand. Totalt körd!
Pust. Traggla, traggla, traggla. Samma uppgift, en kopp kaffe. Pust. Tom kopp. Springtur. Samma uppgift. Pust. Suddar ut och börjar om. Pust. Frågar om hjälp imorgon. Suck! Tar kväll.
Tanken var god. Talet var svårt. En ekvation som inte går ihop.
Idag började det på samma sätt. "Pust. Inte lätt. Inte ens möjligt att lösa en uppgift på egen hand. Totalt körd! Pust. Traggla, traggla, traggla.Samma uppgift, en kopp kaffe. Pust. Tom kopp. (hoppar över springturen eftersom det ösregnar och jag har redan tränat en gång denna dag). Samma uppgift..."--plöttsligt-- elen svajar till, lamporna blinkar, musiken på spotify går under några sekunder i slow motion, lågan till ljuset fladdrar till och slocknar, jorden skakar till.* Handen börjar så röra sig. Suddar ut kluddret och så börjar pennan röra sig och skapa ett underbart konstverk. En sådan skönhet. Uträkningen till uppgift 5:16a börjar gå mot ett svar. Jag sitter helt stum och ser på.
Plötsligt sprätter något till och spåret från pennans rörelse försvinner. Stiftet hade gått av. Trycker ut lite mer stift och handen börjar röra sig igen. Snart kommer jag till de fina bokstäverna SVAR: Pr(2900 < y < 3100) = 0,6680
Inte nog med det, jag hade förstått vad jag gjorde! Stolt. Jag hade..ja, jag hade skrivit. Massor av kludd, som visade sig vara rätt. En skönhet. Sedan löste uppgifterna sig själva. Jag hade upplevt ett "matematiskt halleluja moment". 23:02 denna onsdagskväll.
Känslan av att förstå en ny formel, som från en början tycktes vara omöjlig, kan te sig vara liten för värden. Men oj, vilken underbar känsla. Den känslan som gör att matte är så otroligt kul!
Björkfjället 31 oktober 09. Vaknar på morgonen. Ammarnäs by är inbäddad av tjocka moln. Tar bilen upp på fjället ovan molnen där himmelen alltid är klarblå. Se och njut. (bilderna hamnade visst i omvänd ordning)
Pärleporten? "dimbåge,vit regnbåge, vitaktig cirkelbåge med radien 37°–41° kring solens motpunkt. Den bildas vid dimma som består av vattendroppar som belyses av solen eller månen. Dimbågen uppkommer på likartat sätt som regnbågen, men i detta fall med mindre droppar. T.ex. kan man observera en dimbåge från ett flygplan som en vitaktig ring med skuggan av planet i mitten." källa: http://www.ne.se/dimb%C3%A5ge
