Om olika kroppsfetthalters för- och nackdelar

Äntligen har jag tiden att ägna tankarna åt annat än plugg. Efter tenta helg inneållande efter tenta lugn. Så, nu kommer ett långt "Ragna funderar-inlägg" för dig som har lite tid över.

Jag sitter och läser Elle och Cosmopolitan till middagen (samtidigt som jag klämmer i mig ris, en blodig biff och gräddsås, viken krock!). Två härliga tidningar, med massor av mode. Pinnsmala tjejer med vackra kläder.

Sedan står man själv där framför spegeln och plöttlsigt tycker man sig se fruktansvärd ut. Beskådar sina love handles, breda lår, tjocka armar och en mage som är många centimetrar i omkrets. Ser ut som om hon i tidningen varit på spegelhuset på Lisseberg. Okej, att vara smal som en modell är väll inget de flesta suktar över, men de flesta kvinnor står nog och ser sig själv som aningens för mulliga där i spegeln, även om man är perfekt. Tänker: åå, om bara fyra kilo mindre...

Jag var för ett år sedan på Life Gene och fick mina kroppsvärden uppmätta. Av dom värdena skulle jag uppskatta att jag har ett BMI på 24,5 (jag väger mig inte alls numer, dvs jag har inte vägt mig på ett år) och är alltså på gräsen till överviktig enligt detta värde (övervikt om BMI>25). Nu kan man ju dock inte stirra sig blind på det värdet. Mycket muskler kan göra en person överviktig trots låg fetthalt. Jag ligger i mitten på "normal" gällande fetthaltsvärde för en kvinna. Jag är inte smal. Jag är inte tjock. Men jag har ju fyra kilo för mycket så fort jag tittar mig i speglen.

Jag kan tillkännage att jag genom åren har erfarenhet från BMI som visat kraftig undervikt i slutet på högstadiet (14,9), och nu då på gränsen till övervikt. En resa jag är jätteglad att ha fått uppleva, men skäms över att berätta. Inget man stoltserar med i sitt cv direkt, men något av det mest lärorika och personligt mest utvecklande i mitt liv. Så, med denna erfarenhet, från väldigt smal till "rund och go", tänker jag spinna vidare på min fundering.

Att vara smal har fördelen att man kan klä sig i alla möjliga kläder och nästan allt sitter snyggt och man känner sig vacker. Man har lite plank-formad kropp med enbart svaga kvinnliga kurvor. Tja, knappt.. Så fryser man utav bara den och stannar helst inne vintertid. En tur på skidspåret då det är -25, eller vintertältning existerar bara inte i ens frivilliga ideér!. Dröm om Svalbard, nja, kanske inte. Snarare medelhavet! Däremot så flyger man fram i löparspåret, obehindrad av en tung kropp.

Vackert men tråkigt! Praktiskt och opraktskt.

Nu lägger vi på några kilon på kroppen, och vi har en "rund och go" person. Inte smal, inte dirket tjock, men lite späck. Love handels som irriterar och så står man ju ibland och blänger på sig i spegeln. Ser förskräckt på ett foto där man råkar visa en dubbelhaka. En tydlig kvinnlig kroppsform, med både byst och höfter.

Sticker ut i skidspåret då det är -25, nemas problemas. Vintertältar, oj så mysigt. Svalbard, ascoolt! Varm och go, lätt för att hålla kroppstemperatiren stabil.

Inte perfekt, men befriande. Opraktiskt och praktiskt.

Så, olika vikter och BMI-värden har altså sina olika fördelar. Att vara smal är inte enbart positivt. Att vara lite rund har inte enbart nackdelar. Man får ta hänsyn till andra intressen också. Om ens största (och enda) intresse är mode så är den smalare kroppen att föredra. Om friluftsliv och äventyr är ens största intresse så kanske det är mer lämpat att bära runt på lite extra isolering. Tyngre kropp, men varmt och skönt! Observera lagom, en allt för tung kropp är nog inte kul att bära runt på.

Så vad jag vill komma till är en fundering på vad som är lagom. Det beror vem det är. Visst, då jag ska vara finklädd så skulle jag jättejärna vilja vara vackert smal, men gärna med lite byst. Då jag ska löptävla så vill jag vara smal och lätt och med en minimal byst. Då jag ska ut i kylan vill jag ha lite issolerande hull, så är jag nöjd!

Jag har nyligen varit ute på ett skidpass i sträng kyla. Innanför jackan var det varmt och skönt och jag kände mig nöjd. Så fort jag kom hem och stod i spegeln så börjar man dock tänka om bara fyra kilo mindre. För några år sedan hade jag typ frusit ihjäl ute i spåret, men sedan stått nöjd framför spegeln.

Förbannat att det ska vara så svårt att veta vad lagom är, tänk om man kunde ta på och av sig hullet likt en tröja (en tröja går inte att jämföra med lite späck, utan späck fryser man)!

Ännu en tenta är gjord. Jag satt hela provtiden och blev tillslut utkastad. Kände att jag hade två val, antingen skriva mitt namn på tentan och gå, eller se det som ett övningstillfälle och ge gärnet i fem timmar.

Nu är jag totalt slutkörd och ligger utslagen i en hög av kuddar på mattan med en kopp te och laddar för ett skidpass i underbar vintersol och massor av minusgrader.

Sofia Jannok "Irene"

En doft av tjära, lite levande ljus, lyssnar på Sofia Jannok och dricker en kopp kaffe.

Nästan så man kan njuta av tentaplugg, trots tentaångest och svackande självförtroende.

Nu har jag nått kvällen innan regressionsanalystentan.

Hur känns det då?

-Fruktansvärt!

Jag har dock under veckans studier insett hur man ska lägga upp plugget på kursen, för att sedan vid omtentan klara den.

Jag är en sådan person som verkligen måste/vill förstå varför formeln ser ut som den gör och varför jag ska använda just dom siffrorna vid en uträkning. Att bara nöta in en formel och lära mig vilka värden jag ska använda utan att kunna förklara varför, a la "ja, men det bara ska vara så..." lockar mig verkligen inte. Då har ju kursen varit toltat meningslös för mig, eftersom jag kommer glömma allt efter tentan och inte kunna tillämpa kunskapen senare för att jag inte förstått vad jag gör.

Jag har suttit med de första kapitlerna, två och tre och tragglat. Läst sida om och om igen i en engelsk bok med nya ord och som inte varit i närheten av pedagogik och inte förstått någonting. Frågat lärare och fått veta exakt vad som står i formelsamlinge. Ja, men varför!? Jag kan inte förså och jag kommer inte kunna tillämpa formeln innan jag vet varför! Jag bara är sådan.

Nu har jag dock gett upp djupförståelse, och pluggar enbart upplägg på gamla tentor för att klara omtentan. Så, kursen handlar alltså inte om att faktiskt förstå regressionsanalys, utan om att lära sig gamla tentor. Så fruktansvärt fel det känns!

Jag inser att det finns en viss risk/chans att jag faktistk kommer hamna i forskarbranchen. En branch där regressionsanalys är A och O. Perfekt att jag då kan alla formler, men inte har en aning om vad jag egentligen räknar på!

Känns sorgligt att inse detta.

Ett problem till; jag har grymmt svårt för att koncentrera mig! En gång i tiden kunde jag sätta klockan på någon timma och helt stänga ute omvärlden och grotta ner mig i formler och tabeller utan problem och bli glad då jag fick tillbaks ett prov. Hur jag än försöker nu för tiden så slutar det oftast med ett akut besök på IKSU och sämre tentaresutlat. Suck. Funderar på att ge ginseng en chans.

Kan rekomendera dig som har en lägenhet ståendes tom under sommaren att lägga ut den på blocket för några månaders uthyrning. Går som smör i solsken!

I övrigt så existerar bara en sak i mitt liv just nu; extrem tentaångest!

Regressionsanalys vill jag verkligen kunna av två anledningar, den ena för att jag vill klara kursen, den andra för att det är viktigt och mycket bra att ha koll på.

Saken är den att jag inte förstår ett endaste enda. Tentan är om tre dagar och det enda jag lyckas sätta tankarna på är "jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte".

Till råga på detta trillade både cosmopolitan och ELLE ner i brevlådan idag.

Helg i Aha och Sorsele

Tog mitt premiäråk i Sorseles skidspår. Provade 13-km spåret från skidstadion, och det var hur kul som helst. En underbar blandning av uppförs- och utförsbackar! Var här och åkte en sväng varje dag.

Jag och Elsa sköt lite med luftgeväret.

Bara frågan om när svallisen skulle täcka vägen. Timade precis den morgon vi skulle rulla mot Umeå och när vi kom några km från Aha satt det redan en bil fast. Efter någon timmas väntande i trettiogradig kyla kommer bergare och traktor och hjälper oss förbi.

Far till far och Aka i Aha för "aha"!

Bilden tog jag under en sportlovsvecka uppe i Ammarnäs vid Näsbergstjärn, för många år sedan.

Boende klart!

Igår fick jag veta att jag kommer gå en kurs i skydd och försvar mot isbjörnar. Hur spännande lät inte det?! Annat än sidvändning i regressionsboken... :)

För dig som undrar vad jag kommer jobba med, gå in på denna länk!

Nu har jag fixat boende för min tid på Svalbard. Jag kommer bo 3 km utanför själva Lonyearbyen, i Nybyen. Jag har snott lite bilder från andra bloggar:

Här har vi Longyearbyen, huvudstaden. Här ligger UNIS.
Här är Nybyen, där jag kommer bo.

Här är utsikten från brakke 4, som kommer bli mitt hem.



Och så här ser studentboendet ut...

...inser en sak; jag bara måste till Svalbard på vårvintern också!

Jag förstår ingenting av regressionsanalysen!! Stirrar på sidorna, timma efter timma och inte det minsta lilla går in i huvudet på mig! Frustration och panik!

Väskan är packad och imorgon flyr jag till Aha, i hopp om att få en Aha-upplevelse!

Jag kommer ju inte bli jätterik under min resa till Svalbard, men jag ser det som ett lärorikt äventyr! Som lön för jobbet kommer jag få bidrag till resa och boende, men inte någon större handpenning. Därför sitter jag och funderar på det där med stipendium, tänk om man lyckades få något sådant!? Det hade ju verkligen varit perfekt! Men jag känner mig dock väldigt vilsen i den djungeln, har som ingen aning om vars jag ska söka.

Just nu känner jag att jag behöver komma bort och få lite omväxling till vardagen.

Jag åker på södra sverigeresan med skolan i början på maj och kommer inte tillbaks till stan förrän i början på september. Dvs 4 månader i resväska! :D

Här är en bild från google maps på Longyearbyen, hvudstaden i Svalbard. UNIS ligger mitt i Longyearbyen, medan jag kommer bo i utkanten, i Nybyen. Aldeles intill en fjord, under en otroligt vacker bergsrygg.

Här har vi en simpel världskarta där jag ringat in två öar, en i botten och en i toppen. Den i botten är underbara Tassie (Tasmanien), där jag jobbade på Woodlea Nursery (plantskola) under sex månader. Det var där jag fick idén om att jag ville till Svalbard. Jag stod i skjulet och omskolade eukalyptusplantor. Det var extremt varmt, helt vindstilla, utan luftkonditionering och ljummet vatten som sinade.

Det hela höll på att bli en dröm som rann ut i sanden. Jag börjar plugga och livet flyter på. Som tur var så har jag en orolig själ som älskar att resa. En höstdag då jag satt lite halvdeppig, instängd i min betongbunker och pluggade ändlöst skolarbete och kände tentapanik fick jag helt enkelt nog.

Den övre ringen markerar Svalbard. Snart har jag altså jobbat på ön längst söderut, och ön längst norrut. Grymmt!

Jaaaa! Nu är det helt klart; jag ska till svalbard i sommar!!!

Jag är obeskrivligt glad!

Jippi, tjoho.

Tre mil igår och tre mil idag. Känns bra i kroppen, förutom att jag nog måste ha med mig ännu mer vätska och lite skidåkar-bränsle ut i spåret.

Igår hade jag ingenting, och det kanske inte var så smart. Idag hade jag en 2,5 dl thermos med blåbärssoppa. Tot 100 kcal. Jag blev rätt så törstig och hungrig ändå. Suck. Undra egentligen hur mycket vätska och engergi man gör av med då man åker tre mil i bra tempo?

Härligt är det i vilket fall och som ett extra pluss så sover man så otroligt gott!

Nu börjar det dra ihop sig för att man verkligen bör kunna regressionsanalysen. Något som jag är långväga ifrån att anse mig göra. Så; hårt plugg står på listan. Tillslut ropade min hjärna efter kaffe och jag beslutade mig för att fortsätta studierna hemma tillsammans med en stor kopp pluggdryck och en skiva stollen (tyska fruktkakor).

Då kaffet har svalnat något och borde vara drickbart tar jag en mun. Varmt vatten...?!

Att glömma hälla i kaffet i pressen måste vara ett tydligt tecken på extremt stort behov av kaffe...

Just nu är jag för övrigt i extremt och näst intill ohälsosamt sugen på att åka upp till fjällen och bara tokåka skidor!

Svalbard, svalbard, svalbard. Jag kan inte säppa tanken! En jägmästarstudent bör se till att jobba innom branchen på sommaren, så att man får lite arbetslivserfarenhet. Därför söker jag sommarjobb på ett ställe där det inte finns ett enda träd, utan 450 meters permafost och fler isbjörnar än männsikor...

Min dröm som jag inte kan släppa. Vilket underbart landskap som jag bara måste ha fått möjlighet att uppleva.

I oktober började jag leka dektektiv och höra mig runt. Mail efter mail efter mail. Hör med den, hör med den, hör med den. Kanske... jag hade faktiskt nästan gett upp hoppet. En 7:e sommar i skogsbranchen började hägra.

Men, nu verkar det närma sig något! Jag har kontakt med en trevlig kvinna på UNIS (universitetet på Svalbard) och går allt enligt planen så kommer jag jobba som fälltassistent med en biolog som studerar de arktiska blommorna. Eftersom jag hela mitt liv tyckt att arktiska blommor (dvs i fjällen) är extra intressant så känns det "dubbelkul", eftersom jag nu verkar få chansen att lära mig ännu mer!

3000 isbörnar. 2500 människor.

Det här kommer bli grymt! :D

Det hela firades med en skidtur på Nydala. Tänkte mig en lugn mils åkning, eftersom jag kände mig trött sedan helgens festande. Sedan hem och käka middag eftersom det kurrade lite i magen.

Motivationen försvann dock helt efter första kilometern. Och då menar jag motivationen att avrunda passet och gå hem. Tre mil senare stapplar jag mig dock trött, hungrig och glad mot lägenheten igen.

Att shoppa smart

Kvinlig logik: shoppar man på rea, så tjänar man således mellanskillnaden i pris som man slapp att betala. Igår tjänade jag 1690 kr på stan + vinst på triss på hela 75 kr!
Jag är riktigt nöjd!

Det var de tre galna och glada tjejerna som strosade runt i city och levde loppan. Jag, mamma och Elsa. Ja, jag älskar att gå på stan med mamma och Elsa!

Komiskt nog så inser jag rätt så snart att jag och mamma har rätt så lika jackor, båda två en vit halsduk, samma frisyr, samma hårlängd och volym och likadana Kii-kassar. Med andra ord så kunde man nog verkligen se att en mor och dotter gick där...

Jag hittade en halsduk, en klänning, ett par skor, en knyt-tunika, en skjorttunika, ett par leggings och en stickad tröja... :) med andra ord på shoppinghumör så det bara visslade om det!

Sist svänger vi in på sporthuset för att jag ska köpa ett nytt och galet bra cykellås. Hmm, det fanns några att välja mellan. Klass 9, klass 15... hur bra behöver man?

Elsa sprang och hämtade en expedit, en yngre man som såg rätt så bra ut. Han guidar mig rätt i låsdjungeln, jag ler och tackar så mycket för hjälpen. Då vi samtalar ser jag att hon tänker på något.

Så fort han vänder sig om och har gått några meter ifrån oss utbriser mamma; "Yes, han bjöd inte ut dig, fastän han var nära!"

Hon får som svar en generad, blossande röd dotter, som väser; "mammaaaa!! Tyst!"

Ååå, vad mammor kan vara väldigt pinsamma!

Dagen avslutades med en riktigt trevlig sittning, skifftesnatta.

Söndagen är således mycket lugn, ligger mest i sängen snackar i telefon och lyssnar på musik. Slappt och skönt!

Fredag med Elsa

Om träning dagen efter...

Träning och alkohol är en dålig kombination. Det tar upp till tre dagar att bryta ner alkoholen. För att dämpa ångesten av en sen kväll eller för att man inte hunnit träna i veckan bär det av till gymmet eller ut i löparspåret.

– Träning är bortkastad om du tränar dagen efter du har druckit, säger Pekka Kanerva. Även om du känner dig återställd jobbar kroppen för fullt med nedbrytningen. Nedbrytningen sker i levern och kräver bland annat både vätska och energi. Det är i levern som vi har vårt blodsockerförråd (glykogen). När det blir en störning i den normala processen får inte musklerna tillräckligt med blodsocker, vilket kan leda till att vi kan tuppa av.

Kroppen är inställd på att reparera

Eftersom det krävs vätska för att bryta ner alkoholen gör det också att vår vätskebalans rubbas.

– Se det som en tillfällig infektion i kroppen och ta det lugnt, säger Pekka. Kroppen är inställd på att inte förbättra någonting, utan bara reparera.

Alkoholen gör också att det finns en ökad risk för skador då vår balans, motorik och reaktionsförmåga inte är på topp.

Nedbrytningen är anledningen till att vi känner oss törstiga dagen efter. Dessvärre går det inte att påskynda nedbrytningen på något sätt, men du kommer att må bättre om du dricker mycket vatten genom att rädda vätskerubbningen lite grann.

Välj dina tillfällen

Många brukar ju även bli sugna på skräpmat dagen efter.

– Det blir en kemisk reaktion i kroppen när vi dricker alkohol och tillsammans med hormoner blir vi sugna på skräpmat, säger Kanerva.

Alkoholeffekten är densamma på kroppen oavsett om du är gammal eller ung, vältränad eller otränad.

Om du absolut känner att du vill röra på dig dagen efter kan en uppfriskande promenad göra susen. Inte ur träningssynpunkt på något sätt, men det kan vara skönt med frisk luft om man varit på kalas dagen innan med mycket mat och dryck.

Välj dina tillfällen väl när du vill dricka. Njut av det där och då, men lägg inte in ett tufft träningspass dagen efter.

Taget från aftonbladet.se

Idag vaknade nog mamma mycket upprörd över vad polisen sysslar med.

Hon tog således och ringde förudersöksutredare Brun och diskuterade frågan på mammas "nu är jag väldigt sur-sätt". Det hjälper mot allt och då är det ingen som säger emot henne.

Någon minut därefter ringer självaste konstapel Brun och meddelar att jag med omedelbar verkan har rätt att hämta ut min cykel nere på polisstationen och ber om ursäkt för de inträffade omständigheterna och meddelar att fallet är avskrivet. Jag kan redan på samtalet med honom förstå att min kära mamma inte varit allt för glad.

Nu är cykeln således tillbaks. För andra gången.

Svensk byråkrati i ett nötskal. Då var jag utan min cykel, igen!

Idag var den en vecka sedan någon snodde min cykel.

Historian som slutade så fantastiskt lyckligt att jag otroligt nog fick tillbaks den.

Jag tyckte att det hela var obehaglig och har gått och funderat på det under en veckas tid nu.

Äntligen känner jag att jag börjat släppa det.

Jag ska vara superduperduktig, och ringa till polisen och säga att en cykelstöld blivit uppklarad, kan ju vara trevligt för statistiken, tänkte jag.

Så, idag blev jag återigen av med min cykel.

Två trevliga konstaplar kommer hem till mig och jag berättar precis vad som hänt. Kvitton, ramnummer och allt stämde, men för att någon nöt (förlåt språket, men jag är lite besviken!) sköter byråkratin så krävs det att polisen tar cykeln i beslag och gör en brottsutredning. Om ca en månad kommer jag få veta om jag kommer få tillbaks min cykel, eller om jag typ är en kriminell galning och inte få tillbaks min cykel!

Papperen var i sin ordning, men jag kunde ju tydligen lika gärna ha fuskat till mig dom eller fått dom på ett icke giltigt sätt.

Jag har ju massor av bilder med mig och cykeln på olika äventyr.

Jag har hela min stora klass som ögonvittnen på att jag brukar cykla med just denna, och massor av foton därifrån. Jag har ju till och med varit ute och cyklat med en polis!

Dessutom så går hela kalaset, med hittelön och nytt lås, på dryga tusenlappen. Fantastiskt, fantastiskt. Och samtidigt står jag och väljer de billigaste havregrynen i affären för att hålla ekonomin nere som student...

Om det nu blir så att dom faktiskt kommer på att jag är rätt så laglydig av mig, så tycker jag att det har varit riktigt tråkigt att vara utan min cykel denna tid. Får jag då ersättning för att dom beslagtagit min egendom utan att jag begått något brott?

Ååå, jag tycker faktiskt att det här är jättejobbigt!

Långpass är underbara! Nog för att det är jättekul att köra en mil allt vad man orkar, men att åka lite längre då och då är också riktigt härligt ibland. Idag blev det 30 km i (6x5km) 38 min-tempo på milen. Känns helt ok i kroppen, och några varv till hade inte varit helt omöjligt om inte klockan blivit så mycket. En sak är dock säker; jag kommer sova så gott inatt! :)

Dessutom, tro det eller ej, men idag har jag lämnat in min restuppgift från skogsekonomisk grundkurs. Den kurs som ettorna håller på med nu.

Inlämningsdatum senast 22 mars...2010...Det var lixom på tiden!

Ett tipps till alla studerande; samla absolut inte på dig restuppgifter, utan se till att få dom gjorda på en gång!

Tro nu inte att jag bara är lat. Jag gjorde ett försök direkt efter kursen, men lyckades inte få ut den. Sedan tog den nya kursen rätt så mycket tid och ekonomin hann falla i glömska. Tyvärr så tyckte jag verkligen inte att jag lärde mig så mycket under kursens gång. Under sommarlovet gjorde jag ett hjälplöst försök med en hög av gamla tentor och formelsamlingar, men visste som inte riktigt hur jag skulle börja tänka. Jag har nästan börjat känna lätt panik för den där dumma restuppgiften som aldrig blivit gjord.

Tills idag. Jag fick hjälp av Robert, och efter en sväng in till Lohmander för en liten extra förklaring för beräkning av kalmarksvärdet på en mark så kunde jag mycket stolt trippa in på Ola Carlens kontor och lämna in papperen. Yes!

Jag kommer alltså sova dubbelgott inatt!