Tillbaks i ume

Jag är i ume men tankarna kvar i fantastiska ammarnäs. Försöker lära mig skillnaden mellan panga panga, iroko, jelutong, bubinga och amarant.

Veronica Maggio - Jag Kommer

Kan man bli annat än glaaad då man hör Veronica sjunga?!

Förutom trevlig virkeslära, ett silver till damerna i stafetten och en fjärdeplatts i skidskyttet har jag ägnat mig åt skidåkning. Underbart före och supperpeppad körde jag 15 km så fort jag bara kunde. Skidorna bara flög fram och det var helt underbart!

Nu packas det för en dryg vecka i bästa Ammarnäs :)

Storm och lavinvarning, får se hur det här går..

Fältstudier med mamma.

The Photoshop Effect

Fascinationen med långlopp

I vasaloppsveckan är det många som får uppleva det här med långa, jobbiga och intensiva lopp. Sjukt jobbigt och avskräckande för många, som inte ens tänker tanken på att själv delta. En häftig och lockande årlig adrenalinkick för andra.

Jag har själv aldrig åkt vasaloppet, men åkt kungsledenrännet tre gånger, sprungit flera långlopp, deltagit i ett par triathlon och allmänt kört en del längre pass både på MTB, löpning och skidåkning.

Jag har verkligen inte en marathonlöpares kropp och gör många förvånade då jag säger att jag älskar långlopp och extremsporter. Smidig som ett kassaskåp så har jag inte längre någon chans att placera mig på någon av dessa tävlingar. Vad jag lyckas åstakomma med min kropp idag är ett löparknä.

Saken är den att jag älskar den psykiska process som man tar sig igenom. Du som har åkt/sprungit ett långt lopp vet nog vad jag talar om. Man är så otroligt motiverad att verkligen göra det, genomföra och gå i mål. Samtidigt slås man hela tiden av tankarna att man är trött, börjar få ont och att det är långt kvar. Arbetet att stå emot dessa tankar och en kropp som säger åt en att genast stanna och sluta tycker jag är fantastiskt. Att fortsätta springa i samma tempo fastän knäna vill vika sig och man helst vill ställa sig och spy i vägkanten. Att fortsäta skejta fastän man börjar bli så trött och yr att man knappt kan hålla koll på vad som är fram. Då man vimsar sig helt vilsen på kända områden för att man inte kan tänka klart. Att näsblodet kan börja rinna, magen krampa, tårarna rinna och blodsmaken förpesta munnen. Samtidigt ska man intala sig om att det kommer gå, att mål närmar sig och att man ska försöka passa på att njuta. Så kanske man ser en löpare framför sig och ger sig den på att man ska om. Kroppen skriker redan men det kävs en ökning av tempot. Bara 14 km kvar, sedan vila. Man ökar tempot och tänker på annat. Förstå sedan känslan då man passerar löparen och inser att det gick.

Hur nöjd är man då inte då man väl trillar över mållinjen, inser att det ändå inte var så farligt och att man faktiskt klarade det. Man vann kanske inte, inte ens i närheten, men man gjorde det utefter sina förutsättningar och kanske kan vara nöjd med sin tid ändå. På något sätt kan man känna sig som en segrare. Man vann över sig själv med sig själv.

Nöjd för stunden, men lovar sig själv att aldrig mer göra om det. Är helt slut resten av dagen, kanske har ont i kroppen veckan efter. Mår illa och har svårt att äta. Aldrig mer!

Så fort kroppen har återhämtat sig så börjar man dock känna sig lockad av mer och gärna lite värre utmaningar och pressa sina tider. Lyckades jag springa 3 mil förut, så ska väll 4 gå denna gång.. Gjorde jag det på 6,2 timmar förra gången, ska väll prick 6 gå denna gång..

Jag har lite smådåligt självförtroende ibland och kan lyckas intala mig själv om att jag är totalt värdelös. Speciellt minutrarna innan start så lyckas jag intala mig själv om att jag verkligen är sämst i hela världen och egentligen bara borde gå hem. Sjukt nervös och medveten om vad som väntar de närmsta timmarna. Som när mamma råkar ringa i söndags tio minuter innan start. Jag ropar förskräckt "jag kommer dö" i telefonen, utan att hon ens vet att jag ska ta mig igenom ett triathlon. Nejnej, jag kommer inte dö mamma. Jag ringer ikväll! Jag ställer mig vid starten och försöker tagga till det sista lilla.

Jag vill inte, vill inte vill inte!!! Pang, starskottet går och med ens slå jag undan alla tankar. Nu hadlar allt om bara mig. Nu gäller det.

Jag ringer mamma på kvällen och meddelar att jag inte dog, men berättar hur dåligt jag mår, hur ont i huvudet jag har och hur trött jag är, men att jag är nöjd med dagens insats och att det var jättehäftigt och att jag faktiskt inte alls kom sist och faktiskt bara några minuter efter några duktiga triathlon- och ultraloppstävlare och att jag redan längtar ut till nästa träningspass.

Fibermättnadspunkt

Nu håller vi på med lite träkemi. Hade jag haft kemihjärna så hade min framtid varit spikad. Jag förstår inte varför, men galet intressant är just läran om hur vårat kära levande material ser ut och beter sig! Gissar att det är lite av ett tidigt träslöjdsintresse som fått mig på spåret till hur virket beter sig. Arbeta med en vril och göra en fin kåsa med bara några milimeters väggar, eller av björkfanér skicktlimma och forma till ett par skidor som kan bära en över djupsnön.

I veden finns extraktivämnen såsom pinosylvin (monometyl), harts, fenol och terpentin. Dessa finns för att skydda tädet mot insekter, svampar, bakterier och övriga skador. Ju större mängd, desto bättre skydd. Därför kan veden bli kådig vid angrepp eller skada.

Tänk dig nu att du har en bunt med penne (pastarör) som får motsvara vedens uppbyggnad. Hålrummet i pastan kallas lumen och själva pastasubstansen är cellväggarna. Då pastan är okokt har vi jämviktskvoten på pastan i luften. Dvs så torr den blir vid rådande luftfuktighet. Då pastan har kokat klart och ligger nere i vattnet är både själva pastan mättad med vatten och hålrummet i vår penne. Virket är mättat av fritt vatten. Lyfter man upp pastan rinner vattnet ur rören ut, samidigt som pastan är fuktig av bundet vatten. Vi har nått fibermättnadspunkten (FMP) i veden som är ca 28% (= vattnets vikt/torra vikten i trästycket). Något lägre i kärnveden och något högre i splintveden.

En hög andel extraktivämnen i veden kan sänka FMP (ex teak 18 %).

Vi vet ju också att hög fuktigthet (humidtet) och hög temperatur är en optimal levnads och gromiljö för bakterier och svampar. Nu lämnar vi fakta och går in på mina funderingar...

Träd som lever i humida och tempererade klimat borde ju behöva en större försvarsförmåga mot angepp. Dom borde ju då ha mer extraktivämnen i veden. Rätta mig om jag har fel. Med andra ord så borde ju humiditet och fuktighet ha ett relevant samband med vedens FMP. Skulle man kunna se detta om man studerade dessa faktorer och göra någon slags medel FMP-världskarta? Är FMP i regel lägre i Svenska trädslag, än trädslag i t.ex. Borneo?

Efter att jag fyllt på vätskenivån i kroppen och fått i mig lite middag igår så kändes formen primaballerina igen.
Idag var vi ute med skolan till Sävar såg, spännande eller något. Jag ska inte jobba med klassning av virke. Suck, vad långtråkigt ämne.
Solen strålade som en fin vårdag och på eftermiddagen gick jag förbi hos pappa och jag och Elsa tog var sin semla (mums!). Sedan traskade jag längs Ytterbodavägen hem till mamma. Lite gymnasieflashbacks att gå sträckan. Dock tokmysigt, jag älskar den vägen! Ett par timmars promenad var bara underbart och gårdagens urladdning gjorde sig inte till känna. Inte ens den minsta lilla träningsverk kunde mina muskler bjuda på! Efter att ha släpat runt på heeela mig, hade jag ju hoppats på att vara totalt slutkörd i en halv vecka, minst!

Hemma i Kaptensgården har nyss bergvärme blivit installerat och det ska bli spännande att se hur det fungerar! Jämnare värme och tillgång till varmvatten både på kvällen efter en dag på jobbet och på morgonen. Vilken lyx!

Sju stycken välgödda rådjur stod och kalasade på renfor under den blå solparasollen på baksidan. Så fina!

Vinterkrampen

Så idag var jag med i vinterkrampen. Puh!

Var tokigt nevig innan och ville mest fly och springa hem då startskottet gick.

Det blåste rätt så mycket, men det var ju bara att kämpa på. Löpvarvet runt Nydalasjön gick oväntat bra med tanke på att jag inte sprungit nå mycket i vinter.

Så var det dax för två varv på cykel. Där tappade jag mycket eftersom det hade drevat massor med snö längs ena sidan, vilket jag känner mig lite besviken på.

Efter cykelvarven böts det om till skidor och så skejtade jag två varv på femman, med undantag blindtarmen och stakarbacken. Hela tiden peppade jag mig med takarna "långa skär, långa skär" och "ta det lugnt, tänk på tekniken!". På andra varvet började det krampa galet mycket i vaderna.

Patik och John Grundström var också med och jag kom in två sekunder efter John, vilket kändes bra. Nu har han ju inte tränat så mycket i vinter och kan skylla på det, men ändå.

Jag är i vilket fall nöjd med min insats och känner att jag inte hade kunnat göra så mycket mer, mer än att träna teknik genom drevsnö med MTB.

Kommer hem och lägger mig i sängen. Huvudet börjar dunka av vätskebristen och energin är totalt borta. Ligger och bara härdar ut. Snart har jag världens huvudvärk och sover ett tag. Tar en alvedon och dricker massor av vatten.

Klockan åtta på kvällen lyckas jag tillslut få i mig lite middag och energin kom tillbaks och jag börjar känna mig som en människa igen. Efter ett avsnitt med solsidan är jag på riktigt bra humör och längtar redan efter nästa träningspass igen!

Vinterkrampen 2011

Vinnande herr:

‎1.Lukas Peterson 01:35:41
Damer:
1. Josefina Wikberg 01:51:04
2.Marlene Hedelin 02:00:51
3.Ida Holmlund 02:01:47
4.Louise Rundqvist 02:07:10
5.Ragna Wennström 02:14:00
6.Katarina Norrman 02:18:21
7. Marie Claesson 02:33:00

Vilodag på schemat för att tagga för söndagens triathlon. Som tidsfördtiv så har jag målat lite mer. Idag blev det en fjällripa. Så har vi (kollektivet) varit över till Filip och co och druckit kaffe och kollat på söta hundar.

En kort promenad runt halva Nydalasjön (och över isen) blev dagens motion. Nu taggar jag gärnet för imorgon och har kommit in i den där nervösa fasen då man undrar varför i hela friden man utsätter sig själv för detta. Det enda man gör är ju att längta tills man tagit sig över mållinjen så man får vila. Sedan mår man jätteilla och har ont och säger aldrig mer. Sedan gör man det igen. Konstigt nog så älskar jag det.

Med lite GIMP-ande så kom min målning in i ett foto som jag tog i Ammarnäs för något år sedan. Taiga hade älskat den dagen på fjället!

Målarstuga

Letade fram penslar, palett och något att måla på. Till dire straits och annan trevlig musik så försjönk jag in i måleriet. Har inte målat på flera år och är med hänsyn till ringrostigheten rätt så nöjd. Flera gånger höll jag på att bli helt tokig på själva formen på nosen då jag skissade med blyertspenna. Sedan sket jag i skisseriet, suddade ut allt och bara kastade på färg där det kändes bra. Blev rätt så nöjd med detaljer på själva svartdelen av nosen.

Imorgon kanske jag fixar till vad som känns bra. Den känslan bukar komma efter någon dag då man ser massor av fel.

Bilden föreställer Taiga, "storasyster", då hon bara blundar och njuter.

Senare på fredagskvällen blev det trerätters med Rådström, Filip, Marre och Greger. Trevligt och galet, som vanligt! Filip visade hur man tycker ut knutar i ryggen. Skönt! :)

Lekt lite mer med Gimp

En fjällripa

Hellner och Jönsson...

Vilken start på skid VM!

Vilken sprintfinal!

ojojoj! :D

I övrigt, idag har jag pluggat kvistar på virkesläran (hur i hela friden ser man skillnad på en torrkvist och en rötad torrkvist, dom ser ju ibland precis likadana ut?!). För första gången i mitt liv köpt en påse med sådanna där frysta pommes frittes som man värmer i ugnen (kors i taket!!!). Käkat älgkalvsfransyska, pommes, hemmagjord guacamole och en sallad på spenatblad och tomat och sedan lite för nyäten, men mätt och belåten, snurrat några varv på Nydalaspåret. Blev sista passet innan vinterkrampen på söndag. Formen? Jag tycker det går riktigt tungt och har inte så mycket att ge utan tar slut på en gång.

Mätning och klassning av sågtimmer...

Stock med rotben som skjuter ut mer än 15,0 cm mätt på bark vrakas.

Bilden ovan tog jag nere på Tasmanien, visserligen i lövskog, men kolla på rotbenet och jämför med Annas syster som synns till höger i bilden! Hur många meter?! Här snackar vi rotben på riktigt!

Ska vi räkna ut hur stor volym virke vi vrakar?

Formeln för björk (löv som löv lixom..) är:

V= 0,1305d²+0,01338d²h+0,01757dh²-0,05606h²

^{(0,1305 * 8,6 * 8,6) + (0,01338 * 8,6 * 8,6 * 81) + (0,01757 * 8,6 * 81 * 81) - (0,05606 * 81 * 81) =}

^{713,378711 m^3 713*492 = 350 796 kr (vilket är en rättelse från uppmärksam läsare, tackar! :) )}

För övrigt ett av världens högsta lövträd... :)

Mt. Field national park, Tasmania

Jag läser vidare i mitt kompendium och kommer till klassning av röta. Lagringsröta får ej förekomma i sågtimmer. På maximalt 5% av ändytan tillåts skogsröta.

Inte undra på att jag ser så förskräckt ut där jag står i rotstocken. Och barnen ropar "vraka stocken, vraka stocken!"

Mt. Field national park, Tasmania

Vad har vi här då? En djungel? Jepp. Jag har åkt båt från byn Strahan beläget på västra Tasmanien. Molnen som rullar in från oceanen pressas upp över bergskedjan och avger otroligt stora mängder nederbörd längsmed västkusten. Det luktade otroligt äckligt i denna skog, typ rutten hundskit och kompost! Skogen består av Huon Pine (Lagarostrobus franklinii), vars virke är kännt och klassat som otroligt rötbeständigt. Detta tack vare de fenoliska pinosylvinerna som påverkar elektrontransporten i mitokondrierna och fungerar som ett andningsgift för rösvamparna. Monoterpenerna spelar stor roll för rötbeständigheten.

Annat intressant fakta om Huon tallen är att den växer otroligt långsamt. Flera av träden i skogen var daterade till 2000 år (still alive!) och hade en diameter på ca 2,5 meter. Ett spinkigt litet träd, som var tjockt som en handled, var hela 80 år gammalt. Huontallen användes vid skeppstillverkningen under kolonisationen av Australien då man transporterade straffångar från Europa ner till Tasmanien och Porth Arthur. Dessa skepp byggdes på Sarah Island, som måste varit helvettet på jorden. Numer en vacker utflyktsort för turister bland runirer från fängelseceller.

Tipps för dig som har lite överskottsenergi: vinterk(r)ampen.

Triathlon på Nydala, söndag 27 februari: Löpning 8,6km-Cykel 17,2km-Skidor 8,2km

Gjorde detta förra året och det var sjukt häftigt. Gaaalet vad trött man kan bli! :D

Tisdagssauna

Kan det bli mysigare än massor av levande ljus som lyser upp vinterkvällen

Dagen kom då det var dax att få tillbaks regressionstenan. Jag gick och hoppades på att jag i alla fall fått något poäng, det skulle som kännas som en bit på vägen till omtentan. Ställer mig skamset hos läraren och meddelar tentakod och förväntar mig att han bara måste börja skratta åt den misslyckade idioten som skrivit den tenta. Han skämtar och säger; men det här gick ju bra!

Haha, tjeeeeena va?! Kul... bra han har humor i alla fall!

Kollar på tentan. Godkänd. Va?? Nej, det här hade jag verkligen inte räknat med.

Så jag har helt enkelt lyckas läsa in en hel kurs på själva tenan. Detta ska firas med en skidtur stålande solsken! :D

Idag kunde jag inte hålla mig utan gick till solariumet och solade lite. Trots att det ju är starkt cancerframkallande. Jag börjar bli så fruktansvärt less på den allt mer askgråa spegelbilden som envisas med att dyka upp varje morgon. Inte allt för kul förstasyn då man tvättar ur sömnen ur ansiktet!

Min syster har dock gjort stor nytta. En pedofil har åkt runt i Umeå under dagen och försökt lura in småtjejer i hans bil för att ha lite roligt, som han lockar med. En av tjejerna han ville få med sig råkade vara min trettonåriga syster, som inte bara var klok nog att säga nej, utan också att kvickt skiva ner registreringsnummret på bilen och kontakta polisen. Stolt storasytster som nu hoppas att denna sjuka man sitter djupt inne på psyket snart, eller bakom lås och bom på polisstationen och skakar galler. Förbannade skitstövel till människa!

Var hemma i Ytterboda i helgen och fick bla provköra skotern.

Kuul! :D Jag och mamma körde en tur till Skeppsvik sedan Ostnäs och Bygdenäs. Havet är vackert även på vintern!

Under den blå solparasollen på baksidan har vi en platts där rådjuren får mat. Bara tio minuter efter att Roger fyllt på dagens hink med renfor kom dom och åt. Livet som rådjur kan inte vara lätt under vinterhalvåret.

Ja, och vad är det här? Jo, det är insidan på ett av mina fingrar, som plöttligt bara gjorde ont och så vipps så hade jag ett kraftigt blåmärke som ömmar lite. Fattar ingenting.

Nu Lars Winnerbäck som sjunger jag får liksom ingen ordning.

Peppar för virkeslära dag 2. Äntligen en kurs som jag verkligen slukar allt på och av någon anledning tycker är jätteintressant!

Se upp för isbjörnarna!

XHC - Helikopteren3 (cross country ski movie)

Ja, skejtskidor på lite nya äventyr.
XC skiing stunts, så grymmt!

Filmtipps

På rekomendation av Kim så såg jag och mamma i rymden finns inga känslor. Bra, rolig och tokgullig film!

18åriga Simon har asbergers och bor hemma hos sin bror Sam och hans flickvän Frida. Men att bo med Simon är inte det lättaste. Frida får nog, gör slut och flyttar.

Simon antar nu uppgiften att hitta den perfekta tjejen till sin bror Sam. Enligt uträkningar kommer han kunna finna just den tjejen som är som gjord för hans bror. Men att kärlek inte går att få via någon ekvation utan via känslor, har han lite svårt att greppa.

Simon hittar så tjejen Jennifer, som absolut är den rätta tjejen för hans storebror. Det gäller bara att få ihop dom så att dom blir tillsammans.

Riktigt le- och feel good-film!

Se till att nuta!

Gårdagens passering av 50-milagränsen på skidor i vinter var jobbig.
-20 grader, lätt vind, tentasnurr i huvudet, sjukt sträv snö och glidvalla för -5 samt ett trecentimeterslager med nysnö. Jag längtade dock så efter skidorna, så jag öste på mig kläder så att jag stod mig gott och satte på värmeväxlingsmasken och såg till att balaklavan täckte resten. Ögonen envisades med att frysa ihop flera gånger, så nästa gång ska slalombrillorna med. Masken isade igen och är över huvud taget lite jobbig att andas genom, så man blir lätt svimfärdig efter ett tag innan man inser att det är dax att ta några andetag utan mask. Höghöjdsträning lixom. :) Trötta triceps gjorde det hela inte lättare. Efter ynka fem kilometer håller jag på att trilla ihop totalt av utmattning och känner mig som en klen lite fjolla.
Nydalaspåret var dock helt öde denna soliga eftermiddag, så jag slapp skämmas över värelös åkning. :)

Idag har jag sett till att njuta maximalt. Startar med en fräch liten frukost med kaffe och hembakt bröd och frukt. Far till IKSU och kör igenom ett härligt benpass som ette duga. Då jag ska ta mig därifrån lyckas jag knappt gå i trappan, rumpa och lår bara vek sig.
Jag och mamma åker till IKSU spa och simmar någon halvtimma, sedan bubblar vi länge och njuter av trevlig lokal, värme och underbart solsken. Gottar med lite frächt fika och avslutar med en bastu. Jag blir så glad då jag ser alla dessa människor som insett vikten av att ta det lugnt och unna sig själv något extra istället för en stressig vardag och slappna av framför en TV. Visst ser du också till att få njuta lite extra ibland!?
Just nu känner jag mig som en välmörad, slutkörd zombie. Gottar mig med mamma hemma i Ytterboda med en myskväll.

Filmtips

Ikväll satt jag framför TVn och såg filmen kådisbellan, en film jag tycker var riktigt bra och sevärd! Rolig, sorglig och lärorik.

Den unge Roland lever i 20-talets Stockholm. Hans föräldrar är socialister. I familjens tobaksaffär diskuterar pappa politik och mamma säljer förbjudna kondomer. Roland får erfara att det inte är lätt att bli betraktad som socialist och jude, varken av kamrater eller lärare. (filmtipset)