Jag skulle kunna skriva en hel roman om allt jag har varit med om den senaste veckan. En vecka långt över mina förväntingar (och dom var höga). En otrolig, oförglömlig vecka då jag dansat runt på små rosa mol. Allt jag bara vågat drömma om har jag fått göra. Ojojoj. Bäst jag börjar, här en mycket sammafattad modell...
En eloge till Anna som fixat hela veckan!
Dag 1 Fredag.
Vi packar ihop oss och bilar ner till söder om Hobart, till Kingston. Där har Anna bokat ett helt hus som rymmde alla oss 12 utan problem. Galet snyggt hus, mycket smakfullt och modernt inrett. Låg nära sandstranden och mitt bland massor av supersnygga och förmodligen superdyra hus. Efter middag äter vi jättegod ost och dricker gott vin. Strålande sol och lagom varmt för att åka bil.
Dag 2 Lördag
Vi åker till Salamanca market och shoppar. Efter en jordgubbssorbet åker vi upp till Mt. Wellington som reser sig 1270 möh. bara några kilometer från strandkanten med en stupbrant kant mot Hobart. Gissa utsikten! Tillbaks till Kingston springer jag en runda och ser ett av Tasmaniens blowhole (det sprutade inget vatten medan jag var där, men jag kunde se ner i det stora hålet). Sedan fortsatte jag ut längs strandkanten. Det kändes nästan som att springa på en exotisk ö. Varm och solig dag!
Dag 3 Söndag
Begav oss vidare till New Norfolk där vi handlade på oss massor av mat, för sedan skulle vi ut i affärslöst land under något dygn. Vi äter lunch hemma hos Peter and Paulen (”Bamsefarmors kulle”), det bjuds på smörgåsbord som avslutas med glass eftersom vi håller på att svettas ihjäl.
Resan fortsätter till Mt. Field national park där vi går en runda i skogen och kollar på superstora träd (både på bredden och på höjden) och några fantastiska vattenfall. Precis då vi lämnar regnskogen kommer ett otroligt skyfall.
Dagens etapp slutade i den lilla byn Maydena, där vi delade på tre stugor brevid en sjö med massor av platypus, som vi fick se.
Dag 4 Måndag
Vi åker tillbaks till Mt field, men nu upp till den alpina miljön, där vi kan ana snöfläckar i fjärran! Vi gick runt en sjö och kollade på ”pandani”, trädliknande växter som fanns under dinosauriernas tid! I denna nationalpark fanns också världens högsta exemplar. Otroligt mäktigt! Bilresan fortsätter genom bergigt landskap till Queenstown där vi gör ett kort glasstopp. Vad som är anmärkningsvärt med denna by är att det tidigare varit en koppargruva. Marken blev så pass förorenad att allt levande i landskapet dog, vilket gjorde det till ett rymdliknande område. Först nu har lite gräs och små buskar blygt börjat titta upp ur sanden. Vi stannar till och går en promenad i regnskog och gå över en småläskig hängbro. Framme på västkusten, i byn Strahan, packade vi in oss i två trevliga stugor. Fint väder.
Dag 5 Tisdag
Jag börjar morgonen med en springtur längs hamnen. Havet var täckt av dimma och ett litet sjöflygplan skulle precis till att starta. Vid niotiden stiger vi på ett trevlig fartyg tillhörande ”World hertiage cruises”, som tog oss på en underbar dagstur till sjöss. Vi passerade ”hells gate”, med fina fyrar (glad att det var bra väder!) och njöt av den underbara utsikten över både havet och den bergiga kusten. En otroligt stor fiskodling ser vi också. Vi stannar till på Sarah Island, det första stället i Australien dit man tog straffångar från Europa. Man kan säga att det är ön där Australiens nutida historia började (kolonialiseringen). Vi fick en guidad rundtur och jag var lycklig att jag var turist och inte en straffånge för 200 år sedan. Sedan följde en underbar buffe på båten, medan vi glider in i en fjordliknande flod omgiven av riktigt tät regnskog, som vi också får ta en kort bensträckare i innan vi vänder hem. Vi fick se ett 2000 år gammalt träd (Huon Pine), stort men med otroligt täta åldersringar. Otroligt dyrt, om man fick för sig att köpa sådant virke. Det fanns även en liten ”bäbisplanta”, bara några centimeter tjock och med en ålder på bara 80 år. På vägen hem leker jag och barnen i fartvinden längst fram i den sabbtgående båten. Vi lutade oss fram tills vi bars upp av vinden, det var kul!
Då vi stiger i land upptäcker vi att det är väldigt varmt, båtmotorerna såklart! Men, nej, det var det inte. Det var varmaste dagen på tasmanien sedan januari 2003. 35 grader (kan jämföras med samma temperatur i Sverige, luftfuktightesmässigt sätt). Det fanns bara en sak att göra, bada! Trottas att vi badade i havet var vattnet brunt, gissar att det var skogen som gav färgen. I vilket fall så var det kallt och skönt!
Efter middag hyr vi pulkor (ja, du läste rätt!) och åkte iväg till ett område med helt otroliga sanddynor. Vi parkerade och steg ur bilarna. Framför oss var en enorm vägg av sand som vi fick klättra upp på. Framför oss var sand, sand, sand... Helt obeskrivligt. Det var vackert! Samtidigt som vi beskådade den mest otroliga solnedgång jag sett på länge åker vi pulka ner för de branta slänterna. Vi racade och lekte som om det var snö under våra fötter. Jag var i himmelen. Dessutom var det bara så vackert. Obeskrivligt!
Dag 6 Onsdag
Vi bilar vidare till Cradle Mountain, där jag plannerar att vandra i Februari. Äter en snabb lunch och tar sedan shuttle bussen upp till sjön nedanför den ståtliga och kända toppen. Jag, Tony och de äldsta barnen besämmer oss för att vandra runt sjön. Det var varmt och vi hade med oss rätt så lite vatten. Stigen var otroligt brant, och bitvis fick vi klättra fram med hjäp av kedjor som var fästa i berget. Det var läge för att ”inte kolla ner...”. Väl uppe på en mindre topp gör vi en mentos och vattenpaus. Anna ringer och berättar att hon har hittat en topografisk karta som visar att det kommer bli jättebrant (ja, brantare än vad vi redan klarat av!), och att det kanse är olämpligt att göra hela turen med barn. Vi beslutar att genom att ta en annan stig och undvika det allra brantaste, försöka vända om. Vi kommer in i högt gräs och plöttlsigt stannar Tony, som gick först till. En dödsgiftig orm på stigen. Den slingrade in och försvann i vegitationen, men ojoj, vad läskigt det var att passera! Vi fortsätter genom ett underbart landskap och kommer tillslut helskinnade hem igen. Tappra, unga vandrare!
Dag 7 Torsdag
Jag stiger upp tidigt och springer en runda innan frukost i alpin regnskog. Det var vackert! Jag passerade två mäktiga vattenfall. Dessutom var jag ute så tidigt att Wallabysen fortfarande var framme. Här var dom så vana i människor att jag till och med lyckades klappa en! Men gissa om det var fantastiskt!
Vi åker till dem lilla djurparken i Mole Creek. Ett ställe som tar hand om skadade eller övergivna ungar till inhemska djur. Det kändes som en 4H-gård, fast med lite andra arter. Jag får hålla en vombatunge och klappa tasmanian devil, se koala och andra kända, typiskt australiensiska djur.Tasmanian devil låter som djävulen själv, därav namnet. Det läskiga gapet med dom vassa tänderna, är egentligen en stor gäsp! I själva verket är dom supersöta och gosiga.
Överlyckliga åker vi vidare till den berömda hallonfarmen, flera hektar med hallon. Där äter jag hallonsorbet, den godaste jag smakat!
Fredag
Idag skulle jag gå upp och prata med pappa 6:30 och sedan jobba. Klockan 8 vaknar jag av att det är varmt i mitt rum. Ojoj, flyger upp ur sängen, kastar i mig frukost och går till jobbet, men jag var ursäktad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar