Det råkade bli en halvmara...

Det är någonting mystiskt med sommarjobb. De lixom suger ut all energi ur en. Efer en arbetsdag somnar man mer än gärna i soffan då man väl kommit hem. Ändå försöker jag masa mig ut några gånger i veckan, för att behålla konditionen i någorlunda form. Väl ute och uppvärmd njuter jag till fullo av springrundan. Jag samlar på mig ny energi.
Jag kände mig väl lite lat, eftersom jag inte sprungit sedan i söndags, och innan det minst lika många dagar. Jag sticker ut på springrundan och ska springa mot Johannisfors. Det var första gången på många år som jag springer denna sträcka. Väl i Johannisfors så vill jag helt enkelt inte vända. Aldrig i livet! Så jag fortsätter...
Svettig, men trotts en rätt så bra hastighet, så var jag inte nämnvärt trött efter min (lite längre än plannerat) springrunda som slutade på samma längd som en halvmara (2,1 mil). Tiden, väldigt ungefärlig, slutade på ca 1:35.
Dagen avslutades med en kort bastu, några goda mackor, en kopp te och min supernyttiga vardags-favoritglass. För visst är man sugen på glass varje dag, hela sommaren?! Kanske inte det bästa, om man vill behålla sommarformen. Lösnigen: köp några glasspinneformar från t.ex. IKEA och frys in juice eller någon god saft. Klart! Så tokigt gott, och kan ätas med mycket gott samvete. Dessutom är det ju jättebilligt!

Min bysse, knott o glass

Nu har jag varit uppe i Piteå och hämtat min hagelbössa. Jag snålåkte med pappa, som skulle ut i försök någonstans där uppe. Jag fick hjälpa honom att föra in mätvärdena på papper och blev samtidigt totalt uppäten av knott. Myggorna rör mig inte, men istället drabbas jag av dessa odjur som får blodet att rinna på benen. Jag vet inte vad som är bäst...
Vi glassade på hemvägen, årers första glass! Jag hade hoppats på att få inviga glasssommaren med årets solero, jag är en soleronörd! Årets solero är visst bananglass med överdrag av sorbet gjord på jordgubbar och tranbär. Oj, vad gott det låter, men ack! Den var ju slut... Blev en annanassplitt -enligt orginalet sedan 1973! Den var faktiskt riktigt god (men jag saknade min solero). Dessutom nallade jag lite från pappas magnum Colombia. "Klassisk Magnumchoklad med sockerkrisp som omger en krämig vaniljglass med virvlar av fyllig kaffesås - gjord på äkta colombianska kaffebönor." Gott med ett litet smakprov, men inte en hel glass tack!
I vilket fall, bössan är min och jag väntar med spänning till måndagens trapp, dit jag ska med min snygging! Jippi, jipi, jippi!