Helgen, som tillbringades bland Cowboys och dansandes på en stege bland giftiga spindlar.

I lördags var jag iväg på “Tasmanian Mountain Cattlemen's Association Annual Get Together”. En festival med cowboys, hästar och musik. Fälttävlan, cattle, whip-cracking och massor av mer. Jag var bara där en stund första dagen, men det var kul och jag kände mig verkligen sugen på att göra som många andra, sova över i tält på fesivalområdet, med hästen utanför. En av Australiens största westernfestival! Massor av snygga cowboys! Haha.

Sedan packade jag ihop alla mina grejor och flyttade. Ja, inte så lågt, ca 300 meter, ner till stugan i regnskogen. Dom ska lägga om golvet ochg då passade mitt rum bra som förvaringsutrymme för alla möbler. Men jag klagar verkligen inte. Stugan är hur mysig som helst, mitt ute i skogen med stort fönster mot djungeln. Somna till ljudet av den porlande bäcken. Dessutom råder en otroligt lugn där ute.

Söndagen spenderade jag genom att dansa runt på en stege, bland fern-trees och annat grönt. Jag satte nämligen upp nät under den del av taket som sticker ut från väggen runt stora huset, för att fåglarna inte ska bygga sina bon och skita ner. Det var lättare sagt än gjort! Inte alltid kom jag åt med stegen för all växtlighet. Dessutom, uppe på taknocken fanns det mysiga varelser mellan brädorna. Jag hörde en stackars fågel kraftsa omkrig däruppe, och tänkte att det är ju synd om jag stänger inne den i taket. Jag böjer mig upp så mycket jag kan och tittar in mellan bräderna för att se var fågeln var. Precis framför mitt öga har jag plöttsligt den största huntsman (stor och giftig spindel, storlek fågelspindel) jag har sett. Jag lyckas dock sansa mig. Att kasta mig därifrån var ju inte aktuellt, flera meter från marken. Jag klättrar ner och tar en kopp kaffe, sedan fortsätter jag. En annan gång käde jag något kräla på benet. Då skrek jag faktiskt till, men insåg att jag inte ville veta vad det var, utan borstade bort det utan att titta närmre. På ett ställe började jag häfta fast nätet och plöttlsigt faller det ner en ihoptorkad, död, huntsman i ansiktet. Jag vet inte vad som var farligast, att dansa runt på en ostadig stege, eller att ”bada” bland spindlarna. Troligtvis kombinationen. Men faktiskt, jag föredrar detta framför transplantering, för gud så less jag är på att vara en maskin hela dagarna! Samma rörelse hela tiden, utan att egentligen behöva tänka.

Sommar, sommar och sol...

Nu är det ju sommarlov, eller? Nja, men nästan. Inga mer prov eller läxor, slappt och skönt!
I veckan har jag jobbat som en galning på Skogforsk och förutom fixat in lite mer pengar på kontot, grundat en fin sommarbränna. Tyvär är den aldeles blåprickig efter bland annat lite turer med min MTB i skogarna kring Sävar och Ytterboda. Jag kan dock inte förstå hur jag lyckas samla på mig så mycket blåmärken. Det här är väl mitt sätt att fixa beach 2008 - att försöka anta samma färg som havet. Mamma kom i vilket fall och sade till mig då jag gick med korta byxor på stan -det ser ju ut som om du blivit misshandlad! Mitt svar:
-Nej mamma, det ser ut som om jag haft roligt!
I vilket fall, det var gött med en varm vecka. 30 grader i skullgan och arbete från 07:00 till 16:00. Lite zombie av värmen och solfrossa på kvällen.

Idag hämtade jag mormor och morfar på tågstationen. Vi tog dagen ganska lugnt. Jag fixade i ordning lite mat som jag frös in till firandet på onsdag. Samtidigt insåg jag att jag inte skulle fixa mer än en dag som hemmafru. Kul att baka en kaka då och då, men att stå i flera timmar -no way! Jag och Elsa smet iväg till stallet där jag försökte visa Elsa hur man "startar" och styr en häst. Detta visade sig vara svårare än jag mins det. Hästen stod antingen helt stilla eller så gick den på mina fötter då Elsa skulle rida på en volt. Hon kämpade ändå på rätt så bra. Studera Elix fina smile på denna bild!