Påsklov och kungsledenränn

Elsa är tveksam till om man verkligen kan fånga fisk med dom där maggotsen.

Ja, så är jag tillbaks till Västerbottens kust, efter ett underbart påsklov i Ammarnäs. Kom upp torsdagen innan påsk, men en ny bil som vi köpte i Vilhelmina på vägen upp (volvo V50). Strålande väder. På fredagen följde jag med pappa på stugföreningens årsmöte, bara för skojs skull. Det hela slutade med att jag råkade bli invald i valberedningen. Så kan det gå… Det hela följdes av en otroligt god middag på Wärdshuset. Där träffade jag André, som påminde om påskkärringrännet på lördagen. Sagt och gjort, som en katt i färggrann klänning stakade jag hem vinnartiteln för damerna, bara sekunder innan Cecilia. Lätt uppvärmda for vi ut ett glatt gäng på nio personer och skateade en bit. Snarare tre mil i blötsnön, men det var kul. Det gör så mycket om man är flera, och dessutom kunde jag tjuvkolla på de andras skateteknik. Kvällen avslutades med förfest hemma hos André och Cecilia, i deras nya lägenhet. Vidare ner på Ammarnäsgården där det pågick både ett disco med John som DJ och bugg med liveband. Härligt vad det svängde! Kim gjorde ett tappert försök, och jag råkade väl krocka några gånger. Efterfestande och ja…jag kom hem rätt så tidigt dagen där på :P. Men det var en himla kul kväll! Hur pigg var jag dagen efter, okej, inte pigg alls. Smått bakis lyckades jag i vilket fall ta mig till slalombacken! Resten av veckan kombinerade vi slalomåkning, pimpelfiske på Tjulträsk (pappa drog upp en 37 cm röding) och bastubad med vila och evigt ätande av kolhydrater. På fredagen var jag toknervös, hade bara åkt 22 mil skidor på hela vintern och nu skulle jag åka åtta mil i fjällterräng. Ojoj! Väckarklockan ringer på lördagen. Jag har åkt skidor hela natten och vaknar helt plaskeblöt av svett, vilket inte var så bra eftersom jag inte laddat upp så bra då det gällt vätska (bastubad varje dag…). Starten går i Hemavan, 14 grader kallt och riktigt kall snö. Tungt! Elsa åkte iväg med Anna J och sjuksystern på skotern och fick följa hela loppet från första parkett. Min slang till vätskepåsen frös redan i starten, och jag lyckades tina upp den någon mil innan mål. Tjoho, vad passande! Småseg start, men sedan gick det väl bra. Vi tog oss fram i rätt så behagligt mak. Varierande strålade sol med snöfall. På Tärnasjön blåste det sned motvind, rätt så kraftigt. Milen mellan Tärnasjön och Serve hade vi ett regält snöoväder över oss. Spåren från åkarna innan oss hade hunnit täckas av någon centimeter nysnö och vi såg inte många metrar, men det är lite charmen med ett fjällopp. Småtrötta kommer vi ut på Tjulträsk, där solen skiner och underlaget är optimalt. Jag tror vi snittade på lätt 35 km/h! Man ordagrant flög fram! Snart når vi mål och jag lyckas peta in skidspettsen i snökanten och trillar (haha, det bjöd jag på). Men jag kände mig i fin form och inte nämnvärt trött i kroppen, vilket är bra med tanke på den knappa skidåkning jag faktiskt hunnit med. Tiden blev 6:22, nästan exakt två timmar bättre än i fjol. Tjoho, tokigt pepp på nästa år! Det här är helt klart bättre än självaste julafton! Ett glatt skidåkargäng satt kvar på Wärdshuset och eftersnackade till sena kvällen. Och oj, vad gott jag sov!

Råbock mitt i byn

Men det är ju så här rödingfiske ska se ut!

Slalom

Kyckling i påskriset

Har du egentligen tänkt på hur vacker en vattenpöl i gatan egentligen är? Denna dagen gjorde jag det.

Kul foto på båda systrarna

Kugsledenrännet.
Försök att bara föreställa dig känslan i denna skidtävling. Svårt? Troligen, den är nämligen obeskrivlig!

Genom det vackra Syterskalet

Sportlovsvecka och mjölksyra

Det var vitt. Här har vi passerat Servestugan och kommit upp på kalfjället mot Tärnasjön.

Sådär. Med lite mer skidmil i benen känner jag mig redo för ett nytt blogginlägg. Under min första dag i Sverige, då jag egentligen borde ha jetlag, körde jag till nydala och åkte några varv.

Jag hann packa om och fira julafton innan vi körde upp till Ammarnäs.

Första dagarna åkte vi slalom, mycket off-pist med Jonatan, Wille, Lisa och de andra. Det var grymmt härligt att flyga runt i pudersnön i skogen, men oj vad mina ben skrek! Galet bra glid i skidan medförde mycket arbete för att inte färden skulle sluta under en gran (vilket den gjorde några gånger).

På onsdagen kommer familjen Wikströms upp till vår stuga. I samma veva kommer jag hem från backen och är nära att cracha med mamma på uppfarten. Vadå bromsa?!

Under två dagar hyr familjen skidfreak skoter och drar upp på fjället. Och jag måste ju erkänna att det kan vara rätt så jobbigt att köra, speciellt i mjuksnö och en fin lutning. Första dagen åkte vi till Tärnasjön, dvs. halva sträckan av Kungsledenrännet. Jag insåg samtidigt att det är långt! Kändes ju faktiskt längre att åka skoter än att bränna på med skidorna. Samtidigt insåg jag att de som vann kungsledenrännet förra året måste haft en ortoligt fart. 1,5 timmar tog det oss enkel väg. Dubblerar vi detta får vi tre timmar, vilket borde vara tiden det tar med skoter mellan ammarnär oh hemavan enkel väg. Drygt fyra timmar gick fjolårets vinnare i mål på.

Då vi passerar familjen Winkas viste hoppar jag av skotern och skejtar hem. Halvägs blir jag omkörd av fyra skoterpoliser, som stannar framför mig. Panik! Vad har jag gjort för fel nu då?! Men polisen ville bara säga att det såg himmla härligt ut. Puh...

Dagen efter gör vi ett försök att åka upp på Äivesåive för ett off-pist åk ner. Snart har vi dock försvunnit in bland täta moln. Skoterleden drevade igen och försvann, och stackkäpparna var klädda av ett vitt pansar. Vi fick helt enkelt vända och försiktigt leta oss ner. Det var rätt så grymmt.

Kameran fick vila rätt så mycket denna vecka. Mina fingrar insåg ju det att det är rätt så skönt att vara inburrade i en tjock tummvante. Kameran låg inbäddad i en mjuk mössa i ryggsäcken. Tror faktiskt att den hade det rätt så trevligt baki skoterpulkan.

Igår var jag med pappa till Nydala. Min andra gång denna sässong. Och jag känner att det verkligen kommer behövas många, många varv innan jag är redo för ett kungsledenränn. Konditionen finns, men en del muskler har nog haft ett trevligt sommarlov. Det tog ju inte lång tid innan jag hade den där äckliga järnsmaken i munnen. Jag kämpade mig upp för mördarbacken, grimagerandes. Efter två varv var jag helt slut, ojoj...hur ska detta gå?!
Men det är ju inte enbart musklerna som ställer till det, jag känner att tekniken är lite galen, en spetsigare vinkel hade ju inte skadat.

Milou krämar på ute i skoterspåret hemma.