Jaktdressyrkurs

Nu har jag äntligen hunnit fixa med bilderna sedan jaktdressyrkursen i Arjeplogsfjällen. Det blev galet många, av någon konstig anledning. Kan det vara så att det var många fina och duktiga hundar med. Skulle tro det!
Jag visar en promille av alla bilder från denna supersoliga, helt underbara helg som vi hade med våra duktiga hundar uppe på fjället.

Det började lite småkyligt. Klockan 06:00 på fjället var det -1 grad. Men vad är vackrare än en morgon på fjället?!

Korthårig Vorsteh

Jag gillar verkligen hundar. Dom kan åstakomma alla möjliga sorters grimager. Jag vet inte om det här är ett försök till att se ut som en flaxande ripa i ansiktet.

Inte var det gott om dom, men en och annan ripa stötte vi upp.

En liten fråga: finns det någt sötare än denna lilla breton?

Varma dagar och hårt arbete kräver mycket vätska.

Milou blev helt förälskad i en Setter. Den lille prinsen dansade på rosa små moln hela helgen.

Hårt arbete kräver vila.

Så gott!

Stadgeträning på "hundskolan visions duvor"

Stadga för skott.

Kan man bli annat än glad när man hör musiken från filmen Juno.
Lyssna själv: All I want is you

Feel-good helg

Nu sitter jag i mitt mysiga rum i Ytterboda och lyssnar på radio direkt från Australien, nu med härlig, lite modernare country. Milou ligger brevid mig och sover. Bortsett från djuren är jag ensam hemma och njuter av lugnet. För första gången på mycket länge gör jag ingenting. Vanligtvis brukar jag somna så fort som går, och innan dess halsa kaffe för att orka vara vaken. Nu njuter jag i vilket fall av lugnet.
Dagen började bra, sovmorgon för första gången på mycket länge. Jag vaknar 8:30 av att Milou och Ronja kommer till mig och vill bli kliade. Mysigt!

Jag älskar verkligen denna lilla by. Igår kom jag hem rätt sent, efter att ha varit på cirkus med familjen. Jag och Milou går ut på en promenad. Han går mycket fint vid min sida, tecken på att dra i kopplet existerar inte längre. Vi får sällskap av Ronja och Tjorven. Vi kommer till fårhagen hundra meter bort från vårat hus. Där vaknar den söta baggen och vill bli kliad (han har lärt sig att jag alltid stannar och kliar honom ett tag). Så där står jag, i den underbara kvällssolen, tillsammans med min hund, mina två katter och ett underbart, supermjukt får.
Stämningen i dessa ögonblick är för mig guld värd.
Då jag fortsätter min promenad springer fåret längs staketet och bräker så sött.
Underbart!

Idag tog jag en springrunda, rätt så lång. Stannar till en snabbis och kliar fåret (såklart!). Njuter av det underbara ljuset då solen sjunker ner närmare horisonten. I skogen lyfter en tjäder. I den branta backen tränar jag intervaller (inspirerad efter att ha läst Sofias blogg). Väl framme vid havet njuter jag av utsikten och havsluften. På vägen hem stannar jag till och mumsar i mig lite blåbär och skogshallon, samtidigt som jag noterar de första röda löven på en asp. Mysiga hösten närmar sig. Underbart!

Det är en riktigt feel-good helg.

Renolyckan, som inte var en ren olycka...

I helgen var jag på jaktdressyrkurs i Tjärnberg, ledd av Matias Vesterlund (hundskolan vision). Detta ver verkligen toppen, precis som förra året. Ett underbart gäng med fina hundar. Tur med vädret hade vi också. Jag fick låna en systemkamera och aggera fotograf, men väntar mycket ivrigt och otåligt på att få se ressultatet av en hel dags mycket intesivt fotograferande. Jag "bloggar" vidare om helgens underbara äventyr då jag har fått dessa.

Nu däremot, måste jag bara skriva om vad som hände på hemvägen.
Jag kör bilen för stunden och vi befinner oss någon mil väster om Arjeplog. Radion är på och det pågår en debatt om fördommar kring invandrare och kriminalitet. Interessant. Vi kör bakom en skåpbil full av bärplockare (troligtvis från Thailand). Bilen rullar på i 7o på 110-vägen och vi kommer ut på en mycket fin och lång raksträcka helt tom på andra bilar. Långt där framme ser vi några renar. Jag sänker farten från mina 110 km/h till att köra på 2-ans växel. Till min och mammas fasa ser vi att bilen framför oss inte har rört varken bromspedalen eller ratten, utan dundrar rakt in i renarna och fortsätter sedan vidare som om inget hänt. Två renar mejas ner till marken, varav den ena hamnar med bakdelen under bilen. Vi ser hur den i panik släpar sig ner från vägen, ner i diket. Vi stannar och ser de lidande, kolsvarta vackra ögonen som kollar rakt på oss och bad om hjälp. Vad skulle vi göra? Vi tog reda på var vi var, så exakt vi kunde, gasade ikapp bärplockarna, som fyllde bilen på ett högst olagligt sätt. Vad är säkerhetsbälte, och vadå bara 8 personer per bil?!? Med deras registreringsnummer ringer vi polisen, som skickar ut den stackars renägaren som får tillbringa kvällen med ett eftersök på en av sina renar, som förmodligen gick en extremt plågsam död till mötes.
Jag börjar fundera på om fördommar om kriminella invandrare kanske är befogad. I vilket fall så fick jag ju inte ett så possitivt intryck av bärplockare från Thailand, som plågar våra underbara renar till döds, sedan smiter dom från viltolyckor och struntar i våra svenska trfiksäkerhetsregler.
Skicka hem dom! Här har dom inte att göra!

Det råkade bli en halvmara...

Det är någonting mystiskt med sommarjobb. De lixom suger ut all energi ur en. Efer en arbetsdag somnar man mer än gärna i soffan då man väl kommit hem. Ändå försöker jag masa mig ut några gånger i veckan, för att behålla konditionen i någorlunda form. Väl ute och uppvärmd njuter jag till fullo av springrundan. Jag samlar på mig ny energi.
Jag kände mig väl lite lat, eftersom jag inte sprungit sedan i söndags, och innan det minst lika många dagar. Jag sticker ut på springrundan och ska springa mot Johannisfors. Det var första gången på många år som jag springer denna sträcka. Väl i Johannisfors så vill jag helt enkelt inte vända. Aldrig i livet! Så jag fortsätter...
Svettig, men trotts en rätt så bra hastighet, så var jag inte nämnvärt trött efter min (lite längre än plannerat) springrunda som slutade på samma längd som en halvmara (2,1 mil). Tiden, väldigt ungefärlig, slutade på ca 1:35.
Dagen avslutades med en kort bastu, några goda mackor, en kopp te och min supernyttiga vardags-favoritglass. För visst är man sugen på glass varje dag, hela sommaren?! Kanske inte det bästa, om man vill behålla sommarformen. Lösnigen: köp några glasspinneformar från t.ex. IKEA och frys in juice eller någon god saft. Klart! Så tokigt gott, och kan ätas med mycket gott samvete. Dessutom är det ju jättebilligt!

Överraskande lunchsamtal, från down under

Regn, regn, regn hela långa dagen -men för mig gjorde det ingenting. Jag satt nämligen inne i ett av de varma växthusen, skyddad från nederbörd och vind, och märkte plantor. Rätt så mysigt att lyssna på regnet som smattrar på taket med varierad intensitet och radion i bakgrunden.

Igår var jag iväg till skjutbanan och premiärskjöt med min hagelbössa. Spännande, så spännande Hur skulle det gå?
Träff på första skottet, träff på andra och så fortsatte det. Några missar, som berodde på rent slarv med anläggningen. Ibland blir man helt enkelt för ivrig! Men jag är så nöjd.
Trapp på måndag väntar, och jag längtar!

Idag insåg jag hur värdelös jag är på engelska. På lunchen ringer det, jag svarar. Någon babblar på något arabiskt språk, tror jag mig uppfatta, och lägger på.
Det ringer igen, denna gången lyssnar jag lite mer noggrant. Det är ju engelska! Bredaste australiensiskan också. Angående mitt visum, förstod jag. Så mycket mer förstod jag egentligen inte. Jag lyckades boka in ett telefonmöte på måndag, oj så läskigt! Då jag vet att jag inte kommer fatta något...ojoj...som tur var lovade pappa hjälpa mig med eventuell översättning.
Den stackars telefonisten fick stå ut med det ständiga svaret från mig; "excuse me, can you repeat that". I övrigt lyckades jag få reda på att han var från Melbourne (där jag var sist), och retas lite med att vi har sommar (och dom vinter).
Så undar jag -varför ska visum vara så galet dyrt!? 2500 kronor verkar det som om jag har lyckats "bli av med..." på typ ingetning mer än ett papper. Vet du hur många hagelskott det är?! Ja, ja..jag ska inte klaga allt för mycket. Jag tror att min resa kommer vara värd de pengarna.

Nya högtalare

Jag har skaffat en ny högtalaranläggning till min dator, äntligen! Dessutom är jag riktigt nöjd.
Så här gick det till:
Pappa berättar att han varit inne på Kjell och Company och köpt högtalare till sin lya för det otroliga reapriset 200 kronor. Wow! Jag vill också ha, tänker jag, men hinner inte ta mig in på stan på några veckor. Igår, flera veckor senare knatar jag så in på Kjell och och Company och frågar försiktigt om dom har några kvar. Jodå, men tills imorgon säljs dom för halva reapriset.
Så, nöjd och glad knatade jag ut från affären med en riktigt bra och grymmt prisvärd högtalaranläggning. Kostade mig bara 99 kronor!
För en gångs skull så är både jag och min plånbok nöjda.

För övrigt så slutade det med att jag köpte så mycket prylar att mamma fick gå i släptåg bakom mig och bära på alla mina kassar. Hur gick detta till?!

Allgergisk?

Jag är rädd för att jag har blivit rätt så allergisk för någonting, vad återstår att ta reda på.
Under min lediga vecka i Ammarnäs kliade alla granstick (som jag får på Skogforsk) på armarna fruktansvärt mycket.
I början av denna vecka börjar det klia otroligt mycket på fötterna. Myggbett och granstick, tänker jag och smörjer in med salubrin för att kunna sova.
Sedan i mitten av veckan kliar det otroligt mycket mest över allt, främst vid halsen, hakan, armarna, ryggen och bringan, men även smått på resen av kroppen. Hur mycket det kliar går inte att beskriva, men så mycket att man inte kan sitta still. Då jag är ute och springer svider det otroligt mycket då svetten rinner ner för halsen.
I morse stod jag inte ut. Jag höll på att gå under. Jag plockade fram en clarityn (allergtablett) och salubrin på en bit bomull och smörjer in området kring halsen och armarna. Sedan svider det till då salubinen trängt in igenom den känsliga huden. Min tanke -var ska jag ta vägen, vad händer? Tänk snabbt... Ska jag hoppa in i duschen och sätta på iskallt vatten?
Det slutar med att jag springer runt och försöker att inte gå under. På någon minut gick det plöttsligt över. Kanske hjälpte salubrinen tillslut, men jag kommer i alla fall aldrig mer att röra den flaskan...

Helt plöttsligt har jag altså drabbats rätt så kraftigt av någon form av allergi, ingen aning om vad. Obehagligt och läskigt -hur kommer den utveckla sig?!
Vårdcentralen på måndag morgon...

Vandring i Ammarmassivet

Hejsan hoppsan!
Tja, vad ska jag säga, nu är jag "hemma" igen. Okay, jag älskar verkligen Ytterboda, men egentligen önskar jag att Ammarnäs var mitt egentliga "hemma". Men jag klagar inte!
Jag har i vilket fall haft en helt underbar vecka vid medelhavet, eh, jag menar Ammarnäs. Vädret var som kring medelhavet.
Jag fick även reda på att det finns en och annan ammarnäsbo som tittar in på min blogg då och då. Jättekul, tycker jag!

Jag och pappa vilade upp oss under söndagen med en helt underbar dag på playan i Norra Ammarnäs. Spelade lite strandtennis, snorklade efter drag kring forsen, beskådade ett sjöflyg, läste ("13 dygn i rymden efter 14 år på jorden" av Christer Fugelsang, riktigt bra!) och bara njöt av att göra ingenting. Skönt!

Väl uppvilade inledde jag och pappa vår 5-dagarsvandring mot Rierruogájsie och Ammarglaciären. Pappa var lite väl frikostig med att packa med mat. Kommentaren "man ska alltid packa för minst en dag extra". Så här i efterhand inser jag att vi hade klarat oss i en vecka till...
Vi levde som kungar, och åt jättegott. Dels av den medhavda maten, men också av alla läckerheter som fjället erbjuder. Vad sägs en krämig pasta carbonara, med fetaost, basilika, persilja och fjällsyra (släkting till rabarbern, lite sötare i smaken och mycket, mycket mindre...) eller nyplockade hjortron eller varför inte en ouzo väl kyld med glaciärsnö och till det tunna skivor torkat renkött (som jag vann på fjällmarschen). En capuccino och passionsfrukts- och mangofromage till efterätt. Bäst av allt var ändå tacobröden med makrill i tomatsås, som intogs på Ammarfjällens högsta topp (1611 möh) med utsikt över glaciären och höga, snöklädda fjälltoppar många, många mil bort.

Nu fattar jag det där med att "packa fjäderlätt", det är ju för att man ska kunna fylla packningen med vackra stenar under turen! Fördelar med det; 1) man rymms med fler stenar 2) man orkar bära fler stenar 3) mycket sten ger en tung packning, vilket ger muskler! 4) Vackra stenar är vackra!
Men, hur det än slutade så blev packningen avsevärt tyngre. 8,5 kg sten och tre regäla renhorn kröp på något sätt ner sig i våra ryggsäckar. Och ja, det känndes i både ben och axlar...

Här kommer några bilder. Jag ska varna för härligt starka bilder, som mamma så fint kallar för ren "naturporr"... (vilket betyder bilder på grymmt vacker natur)

Varmt och svettigt!

Se och lär, alla föräldrar! Så här gör man med mobilen då man har semester.
Stuvbiebakttie sett från norr

Snö? Nej, det är faktiskt en sten, vit som snö!

Fjällgentiana, finns det något mer blått?!Örn
Spegelblank sjöVacker solnedgång...

...som bara blev vackrare...

...och vackrare!Vad man behöver; torkat renkött, kniv, karta och kopass (ser du fjället i syftspegeln?)Ammarglaciären, stor och vacker!
GlaciärisPå en av topparna, den lägre med 1611 i bakgunden.

Jag kan bara inte se mig mätt på utsikten från toppen!

Tyvär orkade jag inte bära hem alla stenar...tur det, så att det finns några kvar!

Här gick vi några kilometer på enbart snö.

Jag släcker törsten i en jokk, men Rierruogájsie och glaciären i bakgrunden. Glaciärvatten.

Övade flitigt på mitt nya munspel, och det låter bättre!

På toppen av Suvlåjvvie klockan 12 på natten. Jag kan höra riporna kuttra nere i dalgången, så underbart, helt magiskt!

Brant, eller något i den stilen.

Tja, är det konst, eller? Liknar mest en kyrkogård, tycker jag. Någon som vet varför det ser ut så här på Suvlåjvvie?!

På toppen av Suvlåjvvie, och jag är alldeles för övertrött...

Jag tar klivet ut i massivet

Men pappa, var är du nu på väg!? Läste du verkligen rätt på kartan?

Kulig sten

Jag har klättrat ut på en klipphylla och sitter ca 10 meter över marken. Stup rakt ner.

Sist men inte minst så lyfter en ripa brevid oss, precis innan vi lämnar kalfjället.

Fjällmarschen

Jag njuter av min lilla semestervecka, som jag klämt in i mitten av min sommarjobbsperiod och har precis arbetat av en bit på min idé "att uppfylla drömmar" genom att köpa ett munspel och en munspelsbok. Pappa får stå ut med många falska och hemska toner den närmaste tiden. Jag själv tycker att det låter underbart, det låter ju nääästan som idas sommarvisa, tycker jag! Varför drömmer jag om munspel? Jo, se en westernfilm! Underbart mysigt. Vid lägerelden plockar cowboyen fram sitt lilla munspel ur bakfickan och drar en blues. Min dröm!

Jag och pappa ska vandra en vecka i Ammarmassivet, där vi bland annat ska besöka massor av vackra toppar (varav den högsta 1611 möh), gå i en vacker U-dal och besöka Ammarglaciären (min första glaciär!).
Vi värmde upp våran vecka med att delta i fjällmarschen, som är en springtävling (eller promenad, för den som känner för det) en bit in mot Ammarmassivet. Det hela var mycket sent påkommet av mig och pappa, och för bara en vecka sedan beslutade vi oss för att starta. Dock valde vi att anmäla oss till motionsklassen, vilket vi ångrar lite så här i efterhand...
Jag vaknade till rätt så tidigt och kände att min förkylning som jag burit på under veckan inte var bättre. Provade rösten, den fanns knappt. Krasslet lindrades med lite vatten och en halstablett innan jag somnade om.
Vi startade klockan 11 på lördagsförmiddagen. Värmen fick luften att dallra. Jag undrade vad i hela friden jag sysslade med. Pinsamt, men jag har aldrig sprungit 16 km förut, så jag hade ingen aning om huruvida jag skulle orka det. Eller, jag visste att jag skulle orka, men inte om jag skulle orka hålla något tempo hela vägen. Dessutom är det ju rätt så kuperat.
För första året finns det ett bergspris till snabbaste man och kvinna upp för slalombacken (som utgör de första 2 km). På något sätt så blev jag första kvinnan, vilket belönades med ära och 500 kronor, som ska gå till behandling av mitt beroende -skidåkning. Jag har insett att jag tänker på detta flera gånger om dagen. Jag har akut abstinens. Lösningen får bli ett par rullskidor att njuta på tills snön kommer. Till detta inköp sitter peningarna gott.
Temperaturen mättes till 28 grader och vinden var mycket knapp. Halsen blev torr och med min förkylning var det knappt att jag fick någon luft den sista biten upp för näsberget (slalombacken). Jag tänkte, att nu svimmar jag. Jag kan inte andas. Jag stannade och pustade, vilket hjälpte. Vid varje jokk doppade jag och pappa våra kepsar och vi drack rejält vid vätskekontrollerna ( i alla fall gjorde pappa det, 8 muggar vid första!). Ändå tog värmen hårt, både på orken och på hjärnans kapacitet. Med en stenig stig var det rätt så jobbigt. Vi ville ju inte bryta några ben om vi ska iväg och fjällvandra.
Efter en underbart vacker springtur springer vi i mål, samtidigt som vinnaren av herrarnas tävlingsklass på 26 km. En fin spurt. Tiden 1:59:39.
Jag var 40 minuter snabbare än andra kvinnan in på samma sträcka, och 10 minuter in efter den manliga segraren. Hon hade anmält sig till tävlingsklassen, jag till mortionsklassen. Därför fick hon motta priset som etta. Lite smådumt av mig. Nästa år ska jag delta i tävlingklassen, utan tvekan, men jag tycker nog att det bara var bra att hon också fick bli glad. Jag van ju bergspriset, och fick motta äran att gå in som första kvinna. Dessutom lottades det ut andra priser till alla deltagare. Jag fick en stor bit torkat renkött (det godaste som finns här på jorden, och passar dessutom utmärkt under vår vandring) och ett presentkort till mataffären i byn på 150 kronor. Pappa var dock snäll och köpte det av mig, så jag fick ihop 650 kronor till rullskidorna. Väl införtjänta!
Jag och pappa for iväg till "playan de Norra Ammarnäs" och svalkade oss i det kristallklara, 19-gradiga fjällvattnet. Helt underbart. Törstig? Dyk med öppen mun!
Kvällen avslutades med paltmiddag på tjulåvallen. Jag kan inte säga att jag är en paltmänniska, men den här palten tillhör nog en av de godaste jag ätit. Såklart följdes den av "paltkoman".

En vacker, underbar och lyckad dag fick inleda vår vecka. Nu ska jag träda in i det underbara konstverket som moder jord bjuder på -fjällen.

Ha det gott allihopa, och stäng ner datorn nu och stick ut i sommarvädret och njut! Varför inte ta en spingtur?!

Så kallade djuraktivister...

På trästock fanns det ett tält med en kvinna som representerade "djurens rätt". Spännande, tänkte jag, och knatatade dit. Jag förstod dock rätt så snart att detta var lite mer extremt än vad jag trodde. Det hela handlade om vegan-aktivister som säger sig förespråka "djurens bästa".
Ändå intressant, att höra vad dom tänker och tycker, så jag snackade med henne ett bra tag och fick med mig häften som jag läst noga.

Okej, jag är helt med på deras grundtanke, djur ska inte utsättas för onödigt lidande, varken i djurförsök, pälsuppfödning, eller produktion för människoföda. Skillnaden är hur vi löser detta.

Deras ide: Befria och rädda alla stackars pälsdjur! Släpp ut dom i det fria!
Mitt svar: Smart idé..eller inte. Dom kommer svälta ihjäl, bli överkörda, frysa ihjäl. Dessutom kommer dom ha ihjäl en massa andra djur.
Min lösning: Stränga regler för att dessa djur ska får leva i en dräglig miljö, för även djur i bur kan ha ett bra liv.

Deras idé: Djur är inte mat!
Mitt svar: Okej, alla djur som är uppfödda i fångenskap kan man tänka sig för. Det är gott och kött är ett bra födoämne.
Min lösning: Ät kött från närområdet. Var noga med vad du väljer, både hur djuren levat och klimatpåverkan. Ät mindre kött.

Deras idé: Stoppa jakten!
Mitt svar: Okej, vi prövar väl då. Vad händer med älgarna, jo älgstammen kommer öka riktigt mycket, det kommer bli ont om mat på vintern och vi kommer uppleva liknande lämmelår. Svältande, undernärda älgar... Dessutom kommer viltolyckorna bli många, många flera, och hur lyckligt är det djuret som blivit påkört och få gå med en krossad kropp tills den svälter ihjäl? Jag skulle föredra en välriktad kula, som man knappt märker.
Min lösning: Fortsatt reglerad jakt. Årligt krav på övningsskytte med visst ressultat som visar på skjutduglighet (minskad risk för skadeskjutning).
Dessutom lägger dom fram extrema, helsjuka exempel på hur jakt bedrivs. Om en hund som sliter sönder en räv så att den dör av skadorna..stämmer inte med de jaktlag jag varit med i!

Jag kan hålla på hur länge som helst!
Dessutom får jag "tacka" alla dessa aktivister som gör att byns jaktlag inte kan sätta upp varningsskyltar "Jakt bedrivs" under pågående jakt. Då kommer nämligen en busslast med dessa aktivister och beger sig ut i skogen för att tvinga laget att avbryta jakten. Istället får vi jägare ta risken att hundar, barn och bärplockare är ute i skogarna och riskerar att hamna i skottfältet.
Hoppas att aktivisterna är nöjda med sin djur-terror! I många fall djurplågeri i alldra högsta grad!

Vill du kanske bli medlem?", frågade hon från "djurens rätt".
"Nja, jag kan nog inte hålla med er till fullo, jag är jägare...", svarade jag stollt. "Ekologisk, lycklig mat, du vet!"

Tut tut!
Tro det eller ej, men jag är så grymmt less på att köra traktor! Hela veckan har jag skumpat runt i Willen och kört plantor. Gräset blev till en djup leråker i måndagens och tisdagens regn. Och sååklart, jag blev förkyld (men klädde mig ändå jättevarmt och vattentätt, konstigt! Kan basilusker från trästock ha en inverkan?!). Men, men det går nog över snart.
I övrigt så fikas det rätt så friskt på Skogforsk under sommarperioden, och säg det inte till någon, men vi brukar dra ut på fikrasterna rätt så mycket... Idag bjöd pappa på hjortron och glass till morgonfikat. På fikabordet fanns också en stooor skål chips och massa småkakor. Efter lunch fick vi varsin glasspinne. Dessutom halsar jag massa koppar kaffe. Ehhh..kanske inte den bästa kosten direkt.. men gött!

Trästock var galet härlig, jag gör som Lovisa och resencerar till Sofias blogg. Själv e en för lat! :P
Jag valde dock den nyktra kvällen, lite tråkigt, men nästan värt det med tanke på den följande arbetsveckan.
Efter en helg sittandes på baken och ätit hela tiden hade jag galet mycket spring i benen. På söndagen ,då jag kört ett mycket trött gäng hem från Skellefteå, stack jag ut och sprang 8 km med stavar i högt tempo. Turen avslutades på playan, där jag simmade en bra bit i högt tempo och med stora vågor. Jag åkte sedan hem till pappa och åt middag, därefter for vi till tennisbanan och spelade en dryg timma. Svettigt! Så jag springer i högt tempo brevid Elsa, som cyklar till badplattsen i ån och simmar motströms i kanalen ett tag. Sedan tar jag Elsas cykel och cyklar hem igen. Väl hemma däckar jag. Då hade jag inte så mycket spring i benen längre.
Under veckan har jag cyklat fram och tillbaks till Skogfosk varje dag (1 mil, enkel väg). Jag kom på det roliga, att om man cyklar järnet mot vissa gupp så kan man hoppa rätt så långt och högt! Fatta att komma med MTB:n i 35-40 km/h och sedan flyga en bra bit... Askul!

Nästa vecka ska jag och pappa till mitt äääälskade Ammarnäs. På lördagen har vi blivit övertalade att springa fjällmarschen. Vad e det?? Jo, en springtävling på fjället, som börjar med att man ska pringa upp för slalombacken. Efter 1,6 mil är det tänkt att man ska vara i mål. Får se hur tiden blir. Känner mig mer som ett halvförkylt kassaskåp just nu. Med trötta ben ska vi sedan iväg på en veckolång fjällvandring i Ammarmassivet. För att hinna se så mycket som möjligt ska vi hålla högt tempo. Tjosan, vad jag längtar! :D

Kramar! Nu ska jag fixa mjölksyra och göra skäl för all glass som jag klämmt i mig!