Fuerteventura

Sådär, nu har jag kommit mig för att blogga lite om den hastigt planerade resan till Fuerteventura (bet. ungefär stort äventyr). Ön tillhör Canarieöarna och ligger till öster om Gran Canaria, endast 9 mil från Afrikas kust.
Resan bokades sent en tisdagskväll, och redan på onsdgasmorgonen satt jag på flygplanet ner till Malmö, där jag möttes av John. Resan fortsatte sedan vidare till Gran Canaria, där vi precis hinner med ett litet propellerplan som ska vidare till Fuerteventura, en stenig vulkanö.
Vi bor i en stor lägenhet med grymm balkong över huvudgatan, som gav plats för många grillfester! Vi surfade varje dag, till en början flera gånger. Jag var helt blåslagen första veckan. Trodde du att vattnet var mjukt och trevligt att plaska runt i. Garanterar att du tänker om då du har en hög vägg med vatten som bryter precis ovanför dig med flera tons tryck. Dessutom sitter du fast med ena foten i snöret till en surfingbräda, som inte vill någonting hellre än att låta sig fångas av vågen. Men vad gör det? Jag hade skitkul. Stod upp redan första dagen och sedan gick det lite bättre för var dag. Fick till och med prova svänga lite. Mersmak!
Vi fick kontakt med ett till gäng Svenskar som bodde på ön, en av dom är faktiskt med i svenska surflandslaget.
På kvällarna besökte vi någon av de trevliga pubbarna och lyssnade på ortens musiker. En väldig blandning av stilar. Till och med jazz.

Dessa två veckor försvann fort, kanske lite för fort. Helt underbart var det i vilket fall! Bra surf och mycket trevligt sällskap.

Min första, men långt ifrån min sista surfresa!




å

Heltokigt, helroligt, Fuerteventura, here I come!

Ibland gör man helgalna saker. Det gjorde jag i Australien. Bokade massor av resor med kort varsel hit och dit. Vandrade själv en vecka i fjällen, sprang halvmaror och höll på.
Ja, och vad gör jag nu....klockan 20 på tisdagskvällen bokar jag en resa till Fuerteventura, flyget lyfter på onsdagsmorgon klockan 10... Ska dit och surfa i två veckor med John och kanske Andre (kom igen nu, sluta måla och kom ner!) från Ammarnäs. Oj, vad kul det ska bli! Kvällens springtur ställdes så in och istället panikpackade jag. Undrar bara vad jag glömmt!?
Så allihopa där hemma i Sverige. Ha det bra, så synes vi någon gång i början på juni!
Kramar allihopa!

Bröllop i Glimmigehus

Jag ber om ursäkt för att det tagit ett tag för mig att göra detta inlägg, får skylla på aldeles för vackert väder! Men här kommer det...

Så har den första kusinen i skaran Wennströmmare gift sig. Kusin Sara gite sig med Paul i Glimmigehus, en vacker försommardag i början av maj. Bröllopsvalsen var gabriellas sång, underbart framförd på fiol. Vackert och stämningsfullt!
Dessutom, för första gången på mycket, mycket länge (om ens någonsin) lyckades hela släkten vara samlad utan undantag.
Det vackra bröllopet avslutades med en trevlig middag, med många tal, ute i en mysig liten skånsk by.

Haha...

Häromveckan var vi på stan. Senaste tiden hade känts tung och smärtsam. Energin hade sugits ur mig och varje steg kändes stumt. Haltade fram på livets väg. Det hade gått så långt att jag börjat överväga att bryta vårat förhållande och söka efter en ny partner.
Vi möttes förra sensommaren, i ett kärleksfullt möte. Nyförälskade och allt kändes så rätt, tyckte jag då. Men i och med att tiden gick började jag också inse våra olikheter och att vårt förhållande faktiskt gjorde större onytta än vad det gav mig glädje. Nyförälskelsen var med ens över och vi stapplade oss fram i ett livlöst tomrum.
Så där på stan, en fin vårdag med strålande solsken och en lätt bris, presenteras jag för dig. Intresset var delat, trevliga skogs- och fjällturer, men räds inte att besöka gymmet. Dessutom var du stilig. Allt kändes med ens perfekt. Du kunde lova mig att ge mig det stöd jag behövde, och hjälpa mig finna den energi som jag visste fanns.
Första mötet gick vi försiktigt fram. En lugn tur längs landsvägen, ner till havet för att känna den härliga lukten och höra vågorna slå in. Andra mötet vågade vi oss ut på djupare vatten, över stock och sten, in i den djupa skogen längs en smal stig. Det kändes så rätt. Jag svävade som fram på rosa moln. Så med ens insåg jag att jag funnit den rätta. Med förhoppning om att detta förhållande har en chans att vara längre än mitt förra och att detta kan bli en omstart. Även om vägen bort från smärtan kan vara lång så tror jag att vi kan finna den tillsammans.
Äventyrslusten finns, skogens doft lockar, fjällens toppar väntar på att bli bestiga och havets vågor väntar på att få höras. Lagom till sommaren har jag så inlett en ny romans.
Jag och mina nya springskor…

Fisketokerier

Tjohosan ,vilken helg! Mamma firar födelsedagen i Rom, pappa drar till inlandet. Kvar är jag, Elsa och Milou, regerande hemma. Sist jag var ensam hemma ägnade jag några dagar åt att riva en vägg. Ja, sådana där ideer som jag vet är bra, men som igen vågar tillåta mig att starta. Nu blev det jättebra utan den där väggen. Timmret kom fram och framför mig hade jag en helt underbar syn. Denna gången tog jag det lite försiktigare. Jag målade om Milous hundkoja, som tidigare hade röda, slitna väggar och gröna knutar. Nu fick den anta samma färg som huset. Gult med vita knutar. Dessutom gjorde jag en snygg entré med lite snickarglädje. En blommig krans fick också ge lite liv åt väggen. Riktigt nöjd, nu väntar jag spännt på vad mamma ska säga. Dessutom har jag (och Elsa) ägnat några timmar på vedbacken och fyllt på lite ved i vedförrådet. Härlig träning!

Psst, tipps på bra fiskeställe är denna åker, men kom ihåg att hålla det hemligt!

Och vad får vi för oss för galenskaper idag då? Jo, vi går över vägen med fiskespön och håv i högsta hugg och ner till grannens åker. Många bilar såg ut att vara på väg ner i diket, då folket kollade på de två idioterna där nere. Kanske en grep eller spade är ett mer vanligt sett redskap på en åker, men vad vet jag. Till potatisen är det ju alltid gott med lite fisk! På något konstigt vis fick vi upp tio finfina abborrar! Ja, kanske ska nämnas att det rinner ett litet dike igenom åkern...

Så nu tycker jag, fatta dragen och bege dig till närmsta åker. Bara att börja kasta!

30:onde April

Sommarlov? Nepp, valborg i hemma hos farmor och farfar i Järfälla.

Jag och syrran posar på bryggan med Mälaren i bakgrunden. Gött!


Tjohoo, första doppet. Hela jag blev blöt. Notera datumet 30:onde april. Varmt, tja...kan väl inte påstå det.
Alla dessa underbara vitsippor, och så jag med plupp-hår (nybadad).

Tjejkväll på Umeåker

Oj, så kul jag haft (denna helg med)!
Barrade i fredags, och jag erkänner att det verkligen finns roligare arbetsuppgifter än att rycka av barren från skottpinnar som senare ska ympas. Vi var i alla fall överens om att det var rätt så gött för hjärnan att slippa hålla reda på alla klonnummer till plantorna som skulle omskolas.

Efter jobbet åkte jag och mamma till tjejkvällen på Umeåker. Premiärgången för mig. Mamma förklarade lite om vad alla siffrorna stod för. Studerade deffileringen och sattsade. Gick ut med en tia, vilket gjorde att det bara var roligt. Nu vann min häst, jag avger ett glädjetjut, och sattsade hela summan på en ny häst i nästa lopp. Även den vinner. Så fortsätter jag fyra gånger, tills mina sattsade guldpeng ökat många gånger om. Fundersam inför sista loppet, där beslutet stod mellan två olika hästar,s om jag trodde hade lika stor chans att vinna. Jag sattsar allt på den ena. Starten går och min häst lyckas på något vänster bli inklämd bakom ledarhästen och instängd. Då de förutspådda vinnarhästarna satt inklämda gavs chansen till en annan, otippad häst, och oj vilka härliga pengar det hade varit. Kvällen slutar i vilket fall med att jag förlorade mina tio kronor, fastän jag ett tag var uppe i en halv dagslön. Men vad gör det? Jag och mamma skrattade i vilket fall tills vi hade ont i magen. Mersmak!

Lördagen tillbringades på IKEA. Kul kul!

Ojoj, vad bra, tycker jag!
Sofia Jannok, heter hon.
http://www.youtube.com/watch?v=Qq3WEB_DTO8

Påsklov och kungsledenränn

Elsa är tveksam till om man verkligen kan fånga fisk med dom där maggotsen.

Ja, så är jag tillbaks till Västerbottens kust, efter ett underbart påsklov i Ammarnäs. Kom upp torsdagen innan påsk, men en ny bil som vi köpte i Vilhelmina på vägen upp (volvo V50). Strålande väder. På fredagen följde jag med pappa på stugföreningens årsmöte, bara för skojs skull. Det hela slutade med att jag råkade bli invald i valberedningen. Så kan det gå… Det hela följdes av en otroligt god middag på Wärdshuset. Där träffade jag André, som påminde om påskkärringrännet på lördagen. Sagt och gjort, som en katt i färggrann klänning stakade jag hem vinnartiteln för damerna, bara sekunder innan Cecilia. Lätt uppvärmda for vi ut ett glatt gäng på nio personer och skateade en bit. Snarare tre mil i blötsnön, men det var kul. Det gör så mycket om man är flera, och dessutom kunde jag tjuvkolla på de andras skateteknik. Kvällen avslutades med förfest hemma hos André och Cecilia, i deras nya lägenhet. Vidare ner på Ammarnäsgården där det pågick både ett disco med John som DJ och bugg med liveband. Härligt vad det svängde! Kim gjorde ett tappert försök, och jag råkade väl krocka några gånger. Efterfestande och ja…jag kom hem rätt så tidigt dagen där på :P. Men det var en himla kul kväll! Hur pigg var jag dagen efter, okej, inte pigg alls. Smått bakis lyckades jag i vilket fall ta mig till slalombacken! Resten av veckan kombinerade vi slalomåkning, pimpelfiske på Tjulträsk (pappa drog upp en 37 cm röding) och bastubad med vila och evigt ätande av kolhydrater. På fredagen var jag toknervös, hade bara åkt 22 mil skidor på hela vintern och nu skulle jag åka åtta mil i fjällterräng. Ojoj! Väckarklockan ringer på lördagen. Jag har åkt skidor hela natten och vaknar helt plaskeblöt av svett, vilket inte var så bra eftersom jag inte laddat upp så bra då det gällt vätska (bastubad varje dag…). Starten går i Hemavan, 14 grader kallt och riktigt kall snö. Tungt! Elsa åkte iväg med Anna J och sjuksystern på skotern och fick följa hela loppet från första parkett. Min slang till vätskepåsen frös redan i starten, och jag lyckades tina upp den någon mil innan mål. Tjoho, vad passande! Småseg start, men sedan gick det väl bra. Vi tog oss fram i rätt så behagligt mak. Varierande strålade sol med snöfall. På Tärnasjön blåste det sned motvind, rätt så kraftigt. Milen mellan Tärnasjön och Serve hade vi ett regält snöoväder över oss. Spåren från åkarna innan oss hade hunnit täckas av någon centimeter nysnö och vi såg inte många metrar, men det är lite charmen med ett fjällopp. Småtrötta kommer vi ut på Tjulträsk, där solen skiner och underlaget är optimalt. Jag tror vi snittade på lätt 35 km/h! Man ordagrant flög fram! Snart når vi mål och jag lyckas peta in skidspettsen i snökanten och trillar (haha, det bjöd jag på). Men jag kände mig i fin form och inte nämnvärt trött i kroppen, vilket är bra med tanke på den knappa skidåkning jag faktiskt hunnit med. Tiden blev 6:22, nästan exakt två timmar bättre än i fjol. Tjoho, tokigt pepp på nästa år! Det här är helt klart bättre än självaste julafton! Ett glatt skidåkargäng satt kvar på Wärdshuset och eftersnackade till sena kvällen. Och oj, vad gott jag sov!

Råbock mitt i byn

Men det är ju så här rödingfiske ska se ut!

Slalom

Kyckling i påskriset

Har du egentligen tänkt på hur vacker en vattenpöl i gatan egentligen är? Denna dagen gjorde jag det.

Kul foto på båda systrarna

Kugsledenrännet.
Försök att bara föreställa dig känslan i denna skidtävling. Svårt? Troligen, den är nämligen obeskrivlig!

Genom det vackra Syterskalet

Snösparv i sommardräkt

Sedan sportlovet har jag jobbat på skogforsk, och nu fått förlängt med några dagar efter påsklovet, vilket alltid uppskattas! Jag trivs riktigt bra, och tycker att tiden går fort. Kan inte klaga! Har faktiskt smugit med några egna experiment. Idag kom jag och Daniel på att vi skulle undesöka om det spelade roll huruvida kasetten fick stå i rumstemperatur i 30 minuter innan man ställer in den i växthuset då man sticker aspsticklingar (som kommer direkt från frysen). Vi misstänker att en kortare tid i rumstemperatur kan påverka rotningsförmågan. Blir spännande att se i slutet på nästa vecka.

Hörde på radion att nästa år förväntas var åttonde svensk vara arbetslös, tjosan! Snacka om lågkonjuktur. Rätt så skönt att jag har bestämt mig för att börja plugga, så jag slipper oroa mig för att hitta ett heltidsarbete nästa år!

Ja, så var det ju det där med universitetsval. Jag har ju stått i valet och kvalet mellan trätekniker och jägmästare, men jag tror nog att jag har bestämt mig, det blir nog en jägmästare av mig trotts allt. Det passar mig nog rätt så bra. Dessutom kan jag ju ha med mig kameran ut på arbetsplattsen, vilket är rena drömmen! Faktiskt så var det min dag på norra skogsägarna i Umeå som fick mig att komma till detta val.

Första april passerade. Tja, inte helt smärtfritt. Det aprillskämt som jag råkade ut för inträffade faktiskt då jag var på ett riktigt jobbigt spinning 2-pass. Får order om att "fysa", dvs. hålla höfter och överkropp helt stilla, samtidigt som bara benen rör sig. Tokigt jobbigt, dessutom när jag hade lite "för tungt" motstånd. "Och då håller vi andan", ropar instrukören ut. Men herre guu...jag gör ju som hon säger, men ojoj, vad slut jag kände mig! "Haha, aprill aprill" ropar hon när hon såg att det faktiskt var någon tokig blondin gick på det. Tackar, tackar!

På kvällen målar jag klart min snösparv i sommardräkt som jag täljt under veckan. Lite klurigt, eftersom jag aldrig fått tillfälle att studera denna fågel närmare annat än i böcker där man ju sällan ser dom i 3D. Jag blev i vilket fall rätt så nöjd, och monterade den på en bit snövit kvarts från Ammarfjällen, vilket gav fin kontrast.

Kanske ska jag se till att bli en av de arbetslösa, och ägna tid åt slöjden ett tag. Jag menar någon månad kan ju gå hur fort som helst bara man håller sig sysslesatt. Varför inte? Mellan påsklov och sommarlov (sommarjobb), och så kan jag ju klyva ved och ta hand om huset. Tja, ska fundera på det. Vore kul!

Vill för övrigt rekomendera att youtuba Jan Lindblad, helt otrolog på att härma fåglar!

Iliotibial band friction

Ilotibial band friction, ITB. Ja, så löd diagnosen på mitt knä. Dessutom en punkterad slemsäck, vilket gjorde att benet svullnade upp i torsdags. Mitt problem kallas i folkmunn för "runners knee", eller på svenska "löparknä". Tackar för det.

Vinkeln mellan min fot, knät och höften är helt enkelt för stor, så att knät faller in. Det gör att senan (som är för kort) ligger och knäpper fram och tillbaks över ledytorna i höften och knät. Därav smärtan (och ljudet). Det hela går att mildra med streching, styrketräning och massage, så nu har jag några nya övningar att sysselsätta mig med. Dessutom ska jag undvika nedförsbackar och sattsa uppför istället. Härligt!

Jag var inne på akuten i fredags, men där kliade dom sig i huvudet och tyckte jag skulle vila och sedan försöka träna igen. Jag lindade benet och tog det lugt. Först på söndagen började jag röra mig lite mer, typ promenad. Tror du det var lätt att gå från minst en timmas träning om dagen, till ingenting, okej styrketräning för överkroppen. Nej, jag tyckte inte att det var kul alls!
På måndagen var jag på praktik på Skogens hus i umeå, och blev väldigt sugen på att läsa jägmästare. På eftermiddagen knatade jag upp till mammas kontor, där jag träffar Daniel Ragnwaldson (sputkastaren), som ringer till en av sina kontakter på sportakuten. Någon timma senare får jag mitt knä knakat och undersökt av en av sveriges bästa sportläkare, som är specialist på knän. Tur, eller tur!
Nu när jag vet vad det är för fel, så vågar jag ställa mig på skidorna igen. Dagens galet efterläntade pass ska avslutas med flera minuters grundlig steching och massage, i medicinskt syfte. I like it!

Knä med strul

Det här suger ruggigt mycket...
Igår hann jag inte träna på grund av att jag såg föreställningen på Gammlia, men en vilodag då och då mår ju kroppen bra av, sägs det. Så idag, hela dagen har jag längtat efter att låta mjölksyran pumpa, pressa mig upp för de brantaste backarna och känna den där äckliga järnsmaken i munnen (okej, den saknade jag inte). Laddar med spagetti och köttfärsås, tar en kopp kaffe och ska böja mig ner för att plocka upp min bok som ligger på golvet brevid sängen. Då plöttsligt säger mitt "problemben", det vänstra, till. Det stramar till och jag hinner bli rädd för att det ska gå ur led. Sakta reser jag mig upp och sträcker ut det, men det stramar obehagligt innanför knäskålen. Det gjorde inte ont, men det är en riktigt obehaglig, ja äcklig, känsla. Jag böjde lite och det spänner till igen. Det kändes helt enkelt som om senan hade blivit flera centimeter för kort, över ett ögonblick, och nu slet och drog den i hela knäet. Det var också som om benet inte ligger helt rätt. Jag vilade benet i rakt läge, men det hjälpte inte. Tog en voltaren, har fortfarande inte märkt någon skillnad. Nu fasar jag för det värsta, att det ska uppstå en skada som tar tid på sig att läka, och därför beslutade jag mig för att ställa in ikvällens skidåkning. Suck. Som tur var kan jag ju kämpa på med hantlar och gummiband för att träna överkroppen.
Men vad värre är, när släpper det?!

Ja, ja. Nu är de inte så mycket att göra. Jag sitter här, med ett svullet knä och dricker vidare på min kopp kaffe. Kanske kan jag i alla fall valla skidorna (glida) för att bara umgås lite.

1809 i kärlek och krig

Idag har jag förenat kunskap med nöje, samtidigt som jag intagit kultur på ett trivsamt sätt. Efter jobbet for jag och Elsa in på stan, där vi mötte mamma. Elsa hämtade ut sina nya glasögon, som hon ska börja ha då hon läser. Faktiskt så såg hon riktigt bra ut i dom!

Sedan åker vi till Gammlia där vi ser enmansföreställningen 1809 i kärlek ochg krig, som framfördes av Greger Ottosson. En berättare med otroligt mycket inlevelse. Han stod där ensam på scenen, ja med undantag för "plugghästen", en sittbänk som han ibland använde då han lät benen vila. Föreställningen blandades med historia, berättad på så sätt att inte en enda i salen ville missa ett enda ord. Då och då, på mycket väl valda tidpunkter, trallade han lite, spelade munspel eller sjöng.
Nu vill jag påstå att jag vet betydligt mer om kriget som utspelade sig för 200 år sedan, och som räknas som det sista i Svensk historia. Förvånandsvärt mycket utspelade sig faktiskt i krokarna kring lilla Ytterboda. Alla tyckte att det var mycket fängslande och intressant, coh jag rekomenderar verkligen att se/lyssna om du någon gång får chansen.

Intensivt

Snart har det gått ortoliga tre veckor sedan jag kom hem från landet där nere. Tiden går otroligt fort! Samtidigt som det var aldeles nyss känns det också som en evighet sedan, konstigt, konstigt! Troligtvis för att allt är så annorlunda här hemma att det är svårt att föreställa sig hur det var för några dagar sedan.

Första veckan var jag ju i Ammarnäs. Sedan har jag börjat med hårdträningen inför Kungsledenrännet 2009. Jag vet inte om det går så bra. Styrka och kondition har jag ju rätt så bra, men tekniken vill som inte falla på platts, vilket är irriterande och framför allt energikrävande. Jag har kollat runt på internet för att försöka finna råd och inspiration, men det var rätt så tort på den biten.
Senaste veckan har jag lyckats snurra runt totalt 8 mil på spåret, varav 5 km galen stakning som verkligen tog på överkoppen. Dessutom spinning- och muskelpass i studion , där jag maxat, och mycket egen träning hemma med vikter och gummisnöret som man kan simulera stakning med. Med andra ord så latar jag mig inte. Nu hoppas jag på att tekniken faller på platts, och att snön stannar kvar ett tag till.

I måndags var jag till sävar såg och praktiserade, något som jag kom på då jag satt och kliade mig i huvudet över detta med universitetsval. Vad gör en trätekniker egenltigen?
Jag blev mycket väl mottagen och fick en guidad tur på sågverker följt av intervjuer, bland annat med en person som gått just civing. i maskinteknik med inriktning mot träteknik. Det verkade dock som om han lämnat just ämnet trä, och mer gått in på maskinteknik, något som fick mig att börja fundera på om det är det rätta valet för mig. Nu väntar lite mer praktik hos olika personer, och jag hoppas på att blir klokare.

Elsa sjunger

Med min lagom imponerade musikaliska förmåga är det väl ändå lite imponerande att min lillasyster (som är 11 år) lyckas så väl. Här sjunger hon Fergie-big girls don't cry.

Kramar syrran!

Arbete, på olika sätt

Jag tycker faktiskt att jag lyckades ganska bra med mitt projekt att göra någonting av min lediga dag. Jag klädde på mig och gick ut med Milou på en lång promenad, ca 1,5 timmar. Mysigt! Sedan kom jag hem och åt lunch -blodpudding. Gottgott! Medan magen fick arbeta på lunchen vallade jag mina skidor med en grundlig glidning (lila) och njöt av pappas nyinskaffade borstmaskin som gjorde att vallningen inte blev till ett extra träningspass.
Jag knatar iväg till el-ljusspåret och kör ett långt varv och två mellan, där jag fokuserade på att få in tekniken igen. Ett lager med nysnö gjorde dock åkningen tung (mer träning, brabra). Varven som jag tog på Nydala under gårdagen gjorde sig också påminda Kommer hem och vilar någon minut, sedan kör jag igång med ett hårt styrketräningspass. Spelar lite munspel, och Milou som var hemma satte sig brevid och började storyla som en riktig liten varg. Kanske ylade han med i flocken. Kul lät det i vilket fall. Efter middagen kommer Johanna, som jag träffade för första gången sedan hemkomsten från Tasmanien. Så lång tid, men samtidigt kändes det som igår.
Somnar så fort jag sätter mig i soffan.

Idag jobbade jag min första dag för detta år på skogforsk. Back in old buissniess. Oj, vad jag trivdes. Folk var glada och stämningen var på topp. Arbetet var också förhållandevis kul, så frön och omskolning av små kloner som krävde extrem noggrannhet Dagen flög iväg och snart var jag på väg hem igen. Fixar middag och hinner ta det lite lugnt i någon timma. Laddar upp inför ett spinning 2 pass med en kopp kaffe och en chokladtryffel. Tittar i mailkrgen och ser att jag har fått svar angående praktikplatts, imorgon ska jag ringa och meddela att jag kommer. Kanonbra! Slänger in lite styrketräning där jag fokuserade på armarna. Gissar att jag kommer somna i soffan idag med, men innan det ska jag till gymmet och svettas...Så galet härligt!

På den lediga dagen ska jag njuta och göra massor av roliga saker, eller?!

Har du tänkt på det där med att vara hemma själv under en dag? Jag brukar hålla mig rätt så upptagen att det inte inträffar allt för ofta. De senaste två dagarna har jag dock haft hela hemmet för mig själv, och vad gör man egentligen? En sak är ju säkert, då man är galet upptagen med läxor eller jobb så finns det ju hundra saker som man verkligen längtar efter att göra. Gå långa promenader, måla, slöjda, läsa, träna, eller på annat sätt finna nöje. Men är det inte lite så, att då denna tid äntligen dyker upp är man helt sysslolös. Jag tänker alltid oj, vad mycket jag ska hinna med imorgon på min lediga dag. Jag vaknar och stiger upp strax före åtta, för att hinna allt vad jag ville göra. I pyjamas äter jag frukost. Detta tar tid. Gröt och sedan en kopp kaffe framför tidningen. I pyjamas fortsätter jag sedan till datorn. För bekväm för att göra annat. Där sitter jag sedan bra många timmar, samtidigt som jag smågör andra saker. Tex. städa. Skillnaden är ju att det kan ta en timma att lägga in kläderna i garderoben, eftersom jag inte gör det så effektivt. Jag tänker att jag ska kolla upp något viktigt på Internet, ex. hur jag får tillbaks pensionen från Australien, men det visar sig att man måste använda hjärnan och jag lägger ner det hela. Tillslut inträffar det som sker om man har en hund. Den behöver gå på promenad. Tur det. Första gången hänger jag ut honom på andra sidan dörren, fortfarande i pyjamas Snart inser jag att jag måste anstränga mig. Suck. Kläderna åker på och jag inser att rummer ser ut som ett bombnedslag. När jag väl är ute njuter jag. Brukar ta några timmar innan jag åter kommer in. Då är det dags för lunch. Sedan försvinner tiden och plötsligt kommer Elsa hem. Någon gång under eftermiddagen lyckas jag städa rummet. Efter middagen far jag ut och tränar. Så vad har jag hunnit med under denna lediga dag, då jag skulle stiga upp så tidigt för att hinna med allt? Jo, äta frukost, ta på mig kläder, plocka undan kläder, snygga till rummet, rasta Milou, äta lunch, middag och träna. Det vill säga att jag lyckas göra det jag hinner på några få minutrar mellan jobbet, fast under en hel dag. Nu ska jag anstränga mig för att göra ändring på det. Nu, klockan 10 ska jag börja ta på mig kläderna och gå ut med Milou...

Sportlovsvecka och mjölksyra

Det var vitt. Här har vi passerat Servestugan och kommit upp på kalfjället mot Tärnasjön.

Sådär. Med lite mer skidmil i benen känner jag mig redo för ett nytt blogginlägg. Under min första dag i Sverige, då jag egentligen borde ha jetlag, körde jag till nydala och åkte några varv.

Jag hann packa om och fira julafton innan vi körde upp till Ammarnäs.

Första dagarna åkte vi slalom, mycket off-pist med Jonatan, Wille, Lisa och de andra. Det var grymmt härligt att flyga runt i pudersnön i skogen, men oj vad mina ben skrek! Galet bra glid i skidan medförde mycket arbete för att inte färden skulle sluta under en gran (vilket den gjorde några gånger).

På onsdagen kommer familjen Wikströms upp till vår stuga. I samma veva kommer jag hem från backen och är nära att cracha med mamma på uppfarten. Vadå bromsa?!

Under två dagar hyr familjen skidfreak skoter och drar upp på fjället. Och jag måste ju erkänna att det kan vara rätt så jobbigt att köra, speciellt i mjuksnö och en fin lutning. Första dagen åkte vi till Tärnasjön, dvs. halva sträckan av Kungsledenrännet. Jag insåg samtidigt att det är långt! Kändes ju faktiskt längre att åka skoter än att bränna på med skidorna. Samtidigt insåg jag att de som vann kungsledenrännet förra året måste haft en ortoligt fart. 1,5 timmar tog det oss enkel väg. Dubblerar vi detta får vi tre timmar, vilket borde vara tiden det tar med skoter mellan ammarnär oh hemavan enkel väg. Drygt fyra timmar gick fjolårets vinnare i mål på.

Då vi passerar familjen Winkas viste hoppar jag av skotern och skejtar hem. Halvägs blir jag omkörd av fyra skoterpoliser, som stannar framför mig. Panik! Vad har jag gjort för fel nu då?! Men polisen ville bara säga att det såg himmla härligt ut. Puh...

Dagen efter gör vi ett försök att åka upp på Äivesåive för ett off-pist åk ner. Snart har vi dock försvunnit in bland täta moln. Skoterleden drevade igen och försvann, och stackkäpparna var klädda av ett vitt pansar. Vi fick helt enkelt vända och försiktigt leta oss ner. Det var rätt så grymmt.

Kameran fick vila rätt så mycket denna vecka. Mina fingrar insåg ju det att det är rätt så skönt att vara inburrade i en tjock tummvante. Kameran låg inbäddad i en mjuk mössa i ryggsäcken. Tror faktiskt att den hade det rätt så trevligt baki skoterpulkan.

Igår var jag med pappa till Nydala. Min andra gång denna sässong. Och jag känner att det verkligen kommer behövas många, många varv innan jag är redo för ett kungsledenränn. Konditionen finns, men en del muskler har nog haft ett trevligt sommarlov. Det tog ju inte lång tid innan jag hade den där äckliga järnsmaken i munnen. Jag kämpade mig upp för mördarbacken, grimagerandes. Efter två varv var jag helt slut, ojoj...hur ska detta gå?!
Men det är ju inte enbart musklerna som ställer till det, jag känner att tekniken är lite galen, en spetsigare vinkel hade ju inte skadat.

Milou krämar på ute i skoterspåret hemma.