Insåg redan i söndags kväll att det skulle bli mycket, då jag såg minut för minut bokas upp i kalendern, och listan med viktiga måste-göra saker blev längre och längre. Samtidigt en tenta på torsdagen att plugga på, fem älgar att sälja (och alla köpare ringer minst tre gånger och undrar över hur många kubik en styckad älg är på, tror man kan hämta ut köttet en halv vecka efter styckning, ska bara ringa och höra med frun..., undrar då vi är färdiga, ångrar sig...waaaah!!), fixa kontakt med skytt och ordna datum för styckning. Saker i slakteriboden som tar slut utan varsel. En köttkvarn som går sönder och behöver svetsas. En svetsare som misslyckas med sin svetsning så att köttkvarnen är precis lika trasig som förut. Hundar som ska passas, en syster som ska hämtas från träning, mat som ska handlas, möten att passa, ett akvarium att hämta och installera, viktiga telefonsamtal att ringa, en älg att hämta till mamma, paketera och frysa in. En kurs på 100% som man ska försöka hänga med i. Snälla, låt mig åtminstone hinna andas!!!
Igår lyxade jag till det, kämpade järnet för att hinna och unnade mig att springa järnkräftan (kl17), skogis årliga triathlon. I ösregn. Kolsvart av lera då jag kom i mål. Järnet vidare. Tider att passa. Klockan 23 har jag så fått i mig middag. Huvudet bultar. Lägger mig, men det tar lång tid innan jag lyckas somna. Upp strax efter 6 och kör igång nästa dag.
Ja, jag älskar då schemat är fullt. Men det ska helst gå att kontrollera och greppa. Det ska inte vara så att man bara hann med hälften av sakerna på superviktig-listan. Skura golvet i kylen vid slaktboden från det blod som droppat från kropparna vet jag måste göras, men jag har helt enkelt inte hunnit!
Precis kommit hem från tentan, som bestod av en teoretisk del och en nycklingsdel. Teoretiska var ju helkonstig. Nycklingsdelen klarade jag tack vare att vi har tre tokar bakom ladan hemma i Ytterboda. Yes. Jag har ingen aning om hur man nycklar. Eller, jo det har jag, men det blir inte rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar