Det där med att planera sin fjällvandring kan skilja rätt så mycket. Jag föredrar att reservera en vecka, packa väskan någon dag innan och åka upp med kläder, matsäck, karta och kompass. Sedan bara knata så långt man orkar och dit man känner för. Ibland kanske med ett toppmål. Andra föredrar att noggrant planera exakt var man ska, vilken mat som ska med och vilka kläder som ska packas. Min far har ändå slagit rekordet.
Vi har mycket länge talat om att bestiga Kebnekaise. I våras planerade vi in vilken vecka vi skulle göra detta och det var bara att invänta datumet för avfärd. Klockan 8 på måndagsmorgonen skulle pappa hämta oss i Ytterboda och vi skulle börja rulla med bilen. Jag och Elsa packar så att vi är klara i god tid. Jag kommer på att Elsa, vars fötter växer så det knakar, inte har några vandrarkängor. Pappa (som ju borde ha sett till att hans tolvåriga dotter har den utrustning som behövs, i tid) beslutar att hon ska ha vinterskorna, så slipper han köpa ett par (varmt, nää, vadå?! Har ju bara varit 30 grader de senaste dagarna). Jag föreslår att vi ska åka förbi alla affärer på vägen och kolla vad vi hittar. För hon kommer behöva vandrarkängor mycket mer än bara denna gång. Nja, pappa tvekar lite. Elsa föreslår sandalerna, nja, syrran. Kanske inte. Men ta med flipp-floppsen för att kunna lufta tårna då vi stannar.
Som tur var har jag två vandringsryggsäckar och kan låna ut den ena till Elsa (som inte har någon, och pappa hade såklart inte kollat detta). Dessutom tycker jag att man inte kan förvänta sig av en tolvåring att man redan då ska veta exakt vad som behövs på en längre fjälltur, så jag hjälper henne med packningen (är det helt plöttsligt jag som är föräldern nu?!). Kanske inte så jättekul att stå i östregn och komma på att regnjackan var hemma. Dessutom är det ju sommar, och då är det varmt, så understället ligger också i garderoben. Linne passar bra, skaver skönt under axelremmarna på ryggsäcken. Vantar och mössa, men tokragna, det är ju sommar!
Ja, pust. Packade och klara står vi där klockan 8, som avtalat.
Klockan slår 8:30
-Var är du? Jag ringer pappa.
Han kom på att han skulle packa. Ojdå, vilken bra ide! Kunde inte fundera på att göra det lite tidigare. Jag menar, du har ju varit ledig hela helgen.
-Men, vilken tur, tältet var i vilket fall i Sävar, och inte kvar i Ammarnäs.
-...
-Jaha, ryggsäcken, ojdå. Kvar i Ammarnäs. Tokigt tokigt, speciellt eftersom vi varit där efter att vi bestämt att vi ska till Keb. Detta kommer han på då vi egentligen skulle ha rullat norrut.
-...
-Va, va. Vänta vad sade du? Packa idag och åka imorgon.
-...
-Handla mat, ja, men det tar ju inte en hel dag va.
-...
-Ah, men kan du inte köpa en ny ryggsäck, det har du ju snackat om ett bra tag nu.
-...
-Jo, jag vet att det är bra att hinna se så att den passar, kunde ju ha köpt den för en vecka sedan!
-...
-"Bara att gilla läget", säger du. Nja, jag tror inte att jag gillar inte läget sådär jättemycket, om jag ska vara ärlig. Tja, en lätt rök puffar ut ur mina öron. Nja, kunde väl ha varit på bättre lite humör, men jag tycker att jag har min orsak.
-...
-Hejdå! Jag suckar och lägger på luren.
Jaja, nu hade en sväng på skjutbanan passat bra. Mala sönder lite lerduvor. Pang, pang, pang! Har jag riktigt tur så strular det lite mer så att vi inte kommer iväg idag, och då hinner jag ju på trapp ikväll.
Trallalalala, vilken härlig dag...solen skiner och fåglarna kvittar!
Åååh, förresten, någon som har lust att åka till Keb, ja, typ nu på en gång?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar