Påsklov

Sådär tooookigt underbart!
"Stereo love" dunkar med full bas i högtalarna. Nej, jag vet inte. Det är inte en bra låt, men jag blir så himla gla!

Eller så är jag så hiiimla gla för att Ammarnäs är bäst. Jo, så är det bara! Kan man bli kär i en by, jo då har jag nog gått och blivit det. Hjärtat dunkar varmt och snart blir det väll en enklelbiljett däråt.
Kolla bara på den underbara fjällvärden som omger byn. Och därtill alla underbara, trevliga, hjälpsamma och engagerat invånare!

Nästan två veckor har jag varit uppe. Jo, nog är livet allt bra underbart. Sol, sol, sol! Skidor, skidor, skidor. Utför, uppför och på platten. Slalom och skejt.
Fest nere på Ammarnäsgården på påskafton, efter påskkärringränn och skejttur fram och åter till Biergenis.

Kungsledenrännet på lördagen den 10:onde. I år med Viktoria Tegenfelt, som åkte sitt premiärår. För henne blev det en lugn tur på fjället, i väntan på mig (hehe). Blir lite avundsjuk på de som verkligen har den där tekniken, ser så otroligt lätt och behagligt ut att åka. Själv ser jag nog mer ut som en anka som vankar sig så sakteliga fram och viftar lite med armarna, vilken skönhet. Föreställ dig bara..
..men jag kom i mål. Smärta på i hela kroppen, men ojoj, vad gott det kan vara att plåga sig själv lite ibland. Livet ska ju vara som en dans på rosor. Taggrosor vissa dagar...Men gött, gött!

Återigen förundras jag över det mäktiga syterskalet, det måste verkligen upplevas!
Och så alla dessa underbara arrangörer och funktionärer som ställer upp och gör loppet möjligt! Dessutom folk utefter banan som hejjar på. Underbart, underbart, underbart!
Tänkte väll ett tag då benen smärtade på som mest att nästa år, då minsann ska jag vara funktionär. Ta det lugnt... Väl i mål var jag fast beslutad om att tekniken ska arbetas på, och så blir det massa mer strukturerad träning och såklart ska det bli till att åka nästa år med! För att fjolla runt på 6 och en halv timma känns som att jag kryssat på listan nu. Läge att växla om och fjolla runt lite fortare.

Söndag morgon. Jag och Axel peppade varandra att sno på oss pjäxorna igen och åka ut på förmiddagsskaren på Gausträsk. Helt underbart, solen sken och man kände sig så fri! Några kilometer senare och jag kände mig lycklig. Musklerna hade fått arbeta ut en del slaggprodukter från gårdagen.

Åter till storstan i Johns supervolvo från det ljuva 70-talet. Grym, tycker jag. Och fram kom vi ju. Damn, jag som hoppats vi skulle bli i Ammarnäs.

Trevliga (observera ironin!) betongbunker, nedräkningen har börjat..längtar till den nya lägenheten!