Umeå Nattmil

http://www.jallestc.se/album2/index.php?spgmGal=Umea-C%20nattmil&folder=VSM-O(

Puuh, pustar ut lite. Idag är jag är glad! Okej, okej, det kanske inte är så ovanligt. Mer en vana. Livet är ju underbart. Men jag är lite mer glad är vad jag brukar vara, tokeltokglad. Igår var jag nämligen och sprang Umeå Nattmil mitt i centrum. Fick med mig Patrik, som också åker Kungsledenrännet och visade sig bo granne med pappa i Sävar! Så en lång vilodag följdes av hög puls på kvällen. Han som gick runt och interjuvade folk såg att det fanns en tjej som tävlade för Ammarnäs IF, och blev genast nyfiken och frågade var jag var. Jag fick snacka lite och gav till känna att jag faktiskt inte kom från Ammarnäs, men valt att tävla för dom ändå eftersom de roligaste tävlingarna finns där. Jag värmer upp och det känns bra. Stechar lite. Står i startfållan, smålångt bak och undrar vad i hela friden jag sysslar med. Jag vet, det är bara en mil. Kuta och så är det över. Ingen mara eller halvmara. Men ändå, det kan kännas. Jag blir interjuvad igen, och får snacka ett bra tag. Hinner väcka min tävlingslust.
Startskottet går och löparna ger sig iväg. Jag hittar ett trevligt tempo som jag lyckas hålla. Då jag passerar varvningen ropar alla "Heja Ammarnäs!", det var kul! En vältränad kille springer ikapp mig någon kilometer efter start, och jag vägrar låta honom passera. Vi löper med varandra nästan hela loppet. Vid Efter 7 km lämnar jag honom bakom mig, men han kommer ikapp igen och lyckas passera några hundra meter innan målgång. Målet för dagen var under 50 minuter. Målet för sommaren är 45 minuter. Denna kvällen kom jag in som 7:e kvinna, och på tiden 46:20

* (för bara ett år sedan hade jag miltiden 53 min, så träningen ger resultat) och enbart 1,5 minuter efter vinnande kvinna. Jag kunde till och med se tvåan framför mig under en stor del av loppet. Hinner hämta ut mina grejor och sedan heja in Patrik då han passerar mållinjen.

Även efter loppet blir jag interjuvad och är såklart jättenöjd. Samtidigt peppar jag alla på att springa fjällmarchen uppe i Ammarnäs. Får se om det dyker upp någon.
Nu ska det tränas till tusen! Tjoho, vad kul det här är!

*Kollade tiden på hemsidan, där visar den 47:17, vilket jag vågar säga att jag definitivt inte hade. Stoppade inte stoppuret och noterade då den passerade 47 då jag köade för att hämta min väska. Konstigt om jag går i mål 17 sekunder efteråt!

Björnmöte och klappat tjäderkyckling

Jag vaknar av att regnet smattrar mot rutan. Måndag morgon och jag är ledig, eller tillfälligt arbetslös. På eftermidagen bestämmer jag mig för att trottsa regnet och ta mig ut på en skogsprommenad. Väl påklädd med regnkläder kan det faktiskt vara rätt så mysigt att knata runt där ute i skogen och lyssna på regnet och fågelsångerna som nästan blir kraftfullare i detta väder. Jag går till Nybruket, ett av mina favoritställen i skogen. Ett gammalt jordbruksområde där träden fortfarande inte har tagt sig utan marken är lämnad öppen. Jag släpper loss Milou så att han ska springa av sig, men han försvinner fort. Till min besvikelse. Jag går vidare in i en mer tätbevuxen skog och vänder hemåt, en värmande tekopp lockar.
Jag passerar en liten bäck och hör några vattendroppar. Plupp, plupp, plupp, WHOAAAA. Mitt hjärta tar ett skutt ur magen. Det var inte Milou som vrålade. Det var inte en älg. Det kan bara ha varit ljudet av en björn som markerar sin platts i skogen. Inte mer än tjugo meter bort, men jag kan inte se den genom den täta vegitationen. Min första tanke är var Milou kan vara. Har björnen skadat honom? Är det han eller jag som den ryter åt?! Ska jag smyga mig fram och kolla. Men jag erkänner, att hur gärna jag än skulle vilja se en björn så vågade jag inte närma mig en meter. Istället vände jag mig om, lade i högsta växel med gummistövlarna och kutade för allt vad jag var värd. Några hundra meter senare vågar jag stanna. Då är det tyst, mycket tyst, ute i skogen. Milou är fortfarande borta, och jag stod långt från bebyggelse utan mobil. Jag närmar mig försiktigt, ropar ständigt på Milou för att visa var jag är. Så, efter mycket länge kommer han försiktigt, med svansen mellan benen och mycket rädd. Jag kopplade honom, vilket knappast behövdes eftersom han redan gick på mina fötter.
Så, nu skulle vi komma oss hem, och jag hade inte lust att gå igenom stället där björnen nyss varit. Istället gick jag en stig runtom, någon kilometer därifrån. Sista kilometern gick vi på en liten, liten grusväg. Plöttsligt har vi en tjäderhöna framför oss. Jag ser till att Milou sitter, ett beteende som skall finnas inlärt i en stående fågelhund. Jag hukar mig ner brevid för att se till att han är lugn innan vi går vidare. Så kommer en liten, liten kyckling framkrypandes ur riset och piper. Den kommer springandes rakt mot mig. Jag knyter Milou i ett träd och plockar upp den lilla tjäderkycklingen i handen. Den värmde. Kunde inte vara många dagar gammal. Så otroligt liten och söt den var. Första tanken var att stoppa den i fickan och ta med den hem, för att föda upp den som ett husdjur. Sedan kommer jag på att hemma väntar två katter och en fågelhund. Och i buskarna framför mig väntade en orolig tjäderhöna. Nybliven mamma. Jag klappade den lilla lite till och släppte sedan tillbaks den försiktigt i buskarna någon meter från hönan. Ojoj, så söt den var!
En sådan ortolig promenad! Inte varje dag man får uppleva detta. Fick nog upp min puls rätt så kraftigt där ett tag...

Ett år sedan studenten

Nu har det gått ett år sedan jag stod på vagnen och skrek mig hes av lycka.
Ett år sedan jag vandrade ut genom Östras dörrar med den vita studenthatten på huvudet.
Ett underbart år sedan jag tog studenten.
Mycket, mycket, mycket har hunnit hända.
Första sommaren jobbade jag en hel del på skogforsk. Tillbringade en tid uppe i Ammarnäs, då jag bland annat bestämde mig för att börja flugfiska. Sagt och gjort. Flugfiskekrokar måste ha kraftiga hullingar, för smakar man en gång på dom så sitter man fast. Likaså jag.
Först var jag uppe med mamma och Elsa på en helt underbar vecka. Sedan gjorde pappa mig sälskap. Först sprang vi fjällmarschen, och jag tog hem bergspriset. Sedan vandrade vi en helt underbar vecka i det fantastiska ammarmassivet. Jag tog med mig ett munspel, som jag bestämde mig för att lära mig behärska. Nu, ett år senare, tycker jag att jag klarat av även den utmaningen rätt så bra.
Återvände till plantskolan och jobbade lite till. Hann vara med på starten av jakten, sitta lite på pass och kolla på fåglarna som flög förbi, men så mycket mer fick jag inte chansen att åstakomma. Eller jo, gott kaffe! Kanske det viktigaste på passet?!
Dessutom fick jag ställa upp som funktionär på trappbanan ett par gånger, och gissa om en del gubbar blev förvånade! Kul var det!
Planet lyfter i mitten av september och går till andra sidan jordklotet. Jag ska för första gången bo hemifrån, och gör det rejält. På andra sidan jordklotet i 6 månader, mitt ute i Tasmaniens regnskog. Har en sköthäst som jag rider och tränar en hel del med. Far iväg på lite ridläger, tävlingar och även en omgång fältritt. Springer i regnskogen. Passar barnen och jobbar med huset och tomten för att betala mitt boende. Lättare sagt än gjort! Jobbar på en plantskola där jag tjänar in pengarna som jag spenderar på resor och min första systemkamera som jag använder mycket flitigt. De störta resorna jag hann med gick till Melbourne där jag springer halvmara, i alldeles för varma kläder. Hinner träffa på några australiensiska idrottskändisar. Kul var det! Spenderar helgen i den stora staden.
Nästa resa gick till the Gold Coast, där jag beöker två äventyrsland, ett med helt sjuka vattenruchkanor, och ett med fina djur (typ kolmorden). Dessutom hinner jag med lite shopping och några dagar på stranden, surfers paradice. Tar en undebar springtur längs strandkanten. I november åker jag till en närliggande vingård och springer ett milalopp, tiden 49 minuter. Mitt knä brakar ihop totalt och jag kan sedan inte springa ordentligt på en månad.
Nästa resa gick till Hobart, Tasmaniens huvudstad. Där springer jag Cadbury halvmara, enda marathonet som startar och går i mål i en chokladfabrik! Dessutom besöker jag "taste of tasmania", en matfestival och käkar "wallabysouvas" (trodde souvas var av renkött?!). Jag hinner också besöka ett museum och lära mig lite mer om landets historia.
Kort efter denna resa åker jag med familjen jag bodde hos på en veckolång tur runt Tasmanien. Sagolikt, sagolikt! Regnskog, stränder, sanddynor, fjordar, stepp, berg..you name it! Sista turen låter jag mina fötter ta mig med på. Nämligen overland track, en veckas fjällvandring helt själv. Besteg Tasmaniens högsta topp, badade i Australiens djupaste sjö och under ett 35 meter högt vattenfall. Underbart, underbart!
Hemma i sverge igen sätter jag på mig skidorna på en gång, trotts jetlag och sömnbrist. Första veckan är jag uppe i ammarnäs och åker slalom och skoter.
Hem till Sävar och jobbar på plantksola samtidigt som jag åker så mycket skidor jag hinner, trotts förkylning och strulande knä. Under påsklovet är jag såklart uppe i Ammarnäs där jag åker skidor, skate och slalom. Kul påskfirande på ammarnäsgården, med värdens röj. Jag blir på något sätt invald i valberedningen till vägföreningen. Så det kan gå!
Kungsledenrännet, andra året. Två timmar snabbare än i fjol, trots mycket lite skidträning och en mil med snöoväder. Men desto mer underbart! Skitkul!
Tillbaks och jobbar vidare på plantskolan. I månadsskiftet april/maj åker jag pappa och Elsa till hufvudstaden och hälsar på farmor och farfar. Jag tar årets första dopp i sverige. 30:onde april i mälkaren. Kallt! Åker vidare ner till Skåne, där kusin Sara gifter sig. Fantastisk försommardag i vackra Glimmigehus. Tårar i ögonen fanns det nog hos alla.
Hem igen och jobbar vidare.
Bokar en sista minutenresa till Kanarieöarna och Fuerteventura, dit jag åker med John från Ammarnäs. Helt sjukt rolig resa. Jag har länge drömt om att lära mig surfa, sagt och gjort. Står upp första dagen och sedan går det bara bätte. Jag blir helt blåslagen, men vad gör det?! Flera trevliga kvällar, med grillfester, pubbar och kvällssurf. Träffade helt underbara människor!

Tja, en mycket kort sammanfatting av ett otroligt år.

Sommarkväll i solen

Igår kväll ägnade jag mig åt ett av mina lite lugnare intressen -målning. Sate mig således med en kopp kaffe och mina prylar vid laduväggen och njöt.
Det blev en lite rolig bild på en älg med en tjädertupp i kronan. Kanske lite sommarglädje?! Första målningen jag gjort lite mer seriöst, som faktiskt varit oseriös....tja, lustig förklaring där.
Andra blev en helt vanlig blyertschteckning som föreställer en skogsstjärna.

Fuerteventura

Sådär, nu har jag kommit mig för att blogga lite om den hastigt planerade resan till Fuerteventura (bet. ungefär stort äventyr). Ön tillhör Canarieöarna och ligger till öster om Gran Canaria, endast 9 mil från Afrikas kust.
Resan bokades sent en tisdagskväll, och redan på onsdgasmorgonen satt jag på flygplanet ner till Malmö, där jag möttes av John. Resan fortsatte sedan vidare till Gran Canaria, där vi precis hinner med ett litet propellerplan som ska vidare till Fuerteventura, en stenig vulkanö.
Vi bor i en stor lägenhet med grymm balkong över huvudgatan, som gav plats för många grillfester! Vi surfade varje dag, till en början flera gånger. Jag var helt blåslagen första veckan. Trodde du att vattnet var mjukt och trevligt att plaska runt i. Garanterar att du tänker om då du har en hög vägg med vatten som bryter precis ovanför dig med flera tons tryck. Dessutom sitter du fast med ena foten i snöret till en surfingbräda, som inte vill någonting hellre än att låta sig fångas av vågen. Men vad gör det? Jag hade skitkul. Stod upp redan första dagen och sedan gick det lite bättre för var dag. Fick till och med prova svänga lite. Mersmak!
Vi fick kontakt med ett till gäng Svenskar som bodde på ön, en av dom är faktiskt med i svenska surflandslaget.
På kvällarna besökte vi någon av de trevliga pubbarna och lyssnade på ortens musiker. En väldig blandning av stilar. Till och med jazz.

Dessa två veckor försvann fort, kanske lite för fort. Helt underbart var det i vilket fall! Bra surf och mycket trevligt sällskap.

Min första, men långt ifrån min sista surfresa!




å

Heltokigt, helroligt, Fuerteventura, here I come!

Ibland gör man helgalna saker. Det gjorde jag i Australien. Bokade massor av resor med kort varsel hit och dit. Vandrade själv en vecka i fjällen, sprang halvmaror och höll på.
Ja, och vad gör jag nu....klockan 20 på tisdagskvällen bokar jag en resa till Fuerteventura, flyget lyfter på onsdagsmorgon klockan 10... Ska dit och surfa i två veckor med John och kanske Andre (kom igen nu, sluta måla och kom ner!) från Ammarnäs. Oj, vad kul det ska bli! Kvällens springtur ställdes så in och istället panikpackade jag. Undrar bara vad jag glömmt!?
Så allihopa där hemma i Sverige. Ha det bra, så synes vi någon gång i början på juni!
Kramar allihopa!

Bröllop i Glimmigehus

Jag ber om ursäkt för att det tagit ett tag för mig att göra detta inlägg, får skylla på aldeles för vackert väder! Men här kommer det...

Så har den första kusinen i skaran Wennströmmare gift sig. Kusin Sara gite sig med Paul i Glimmigehus, en vacker försommardag i början av maj. Bröllopsvalsen var gabriellas sång, underbart framförd på fiol. Vackert och stämningsfullt!
Dessutom, för första gången på mycket, mycket länge (om ens någonsin) lyckades hela släkten vara samlad utan undantag.
Det vackra bröllopet avslutades med en trevlig middag, med många tal, ute i en mysig liten skånsk by.

Haha...

Häromveckan var vi på stan. Senaste tiden hade känts tung och smärtsam. Energin hade sugits ur mig och varje steg kändes stumt. Haltade fram på livets väg. Det hade gått så långt att jag börjat överväga att bryta vårat förhållande och söka efter en ny partner.
Vi möttes förra sensommaren, i ett kärleksfullt möte. Nyförälskade och allt kändes så rätt, tyckte jag då. Men i och med att tiden gick började jag också inse våra olikheter och att vårt förhållande faktiskt gjorde större onytta än vad det gav mig glädje. Nyförälskelsen var med ens över och vi stapplade oss fram i ett livlöst tomrum.
Så där på stan, en fin vårdag med strålande solsken och en lätt bris, presenteras jag för dig. Intresset var delat, trevliga skogs- och fjällturer, men räds inte att besöka gymmet. Dessutom var du stilig. Allt kändes med ens perfekt. Du kunde lova mig att ge mig det stöd jag behövde, och hjälpa mig finna den energi som jag visste fanns.
Första mötet gick vi försiktigt fram. En lugn tur längs landsvägen, ner till havet för att känna den härliga lukten och höra vågorna slå in. Andra mötet vågade vi oss ut på djupare vatten, över stock och sten, in i den djupa skogen längs en smal stig. Det kändes så rätt. Jag svävade som fram på rosa moln. Så med ens insåg jag att jag funnit den rätta. Med förhoppning om att detta förhållande har en chans att vara längre än mitt förra och att detta kan bli en omstart. Även om vägen bort från smärtan kan vara lång så tror jag att vi kan finna den tillsammans.
Äventyrslusten finns, skogens doft lockar, fjällens toppar väntar på att bli bestiga och havets vågor väntar på att få höras. Lagom till sommaren har jag så inlett en ny romans.
Jag och mina nya springskor…

Fisketokerier

Tjohosan ,vilken helg! Mamma firar födelsedagen i Rom, pappa drar till inlandet. Kvar är jag, Elsa och Milou, regerande hemma. Sist jag var ensam hemma ägnade jag några dagar åt att riva en vägg. Ja, sådana där ideer som jag vet är bra, men som igen vågar tillåta mig att starta. Nu blev det jättebra utan den där väggen. Timmret kom fram och framför mig hade jag en helt underbar syn. Denna gången tog jag det lite försiktigare. Jag målade om Milous hundkoja, som tidigare hade röda, slitna väggar och gröna knutar. Nu fick den anta samma färg som huset. Gult med vita knutar. Dessutom gjorde jag en snygg entré med lite snickarglädje. En blommig krans fick också ge lite liv åt väggen. Riktigt nöjd, nu väntar jag spännt på vad mamma ska säga. Dessutom har jag (och Elsa) ägnat några timmar på vedbacken och fyllt på lite ved i vedförrådet. Härlig träning!

Psst, tipps på bra fiskeställe är denna åker, men kom ihåg att hålla det hemligt!

Och vad får vi för oss för galenskaper idag då? Jo, vi går över vägen med fiskespön och håv i högsta hugg och ner till grannens åker. Många bilar såg ut att vara på väg ner i diket, då folket kollade på de två idioterna där nere. Kanske en grep eller spade är ett mer vanligt sett redskap på en åker, men vad vet jag. Till potatisen är det ju alltid gott med lite fisk! På något konstigt vis fick vi upp tio finfina abborrar! Ja, kanske ska nämnas att det rinner ett litet dike igenom åkern...

Så nu tycker jag, fatta dragen och bege dig till närmsta åker. Bara att börja kasta!

30:onde April

Sommarlov? Nepp, valborg i hemma hos farmor och farfar i Järfälla.

Jag och syrran posar på bryggan med Mälaren i bakgrunden. Gött!


Tjohoo, första doppet. Hela jag blev blöt. Notera datumet 30:onde april. Varmt, tja...kan väl inte påstå det.
Alla dessa underbara vitsippor, och så jag med plupp-hår (nybadad).

Tjejkväll på Umeåker

Oj, så kul jag haft (denna helg med)!
Barrade i fredags, och jag erkänner att det verkligen finns roligare arbetsuppgifter än att rycka av barren från skottpinnar som senare ska ympas. Vi var i alla fall överens om att det var rätt så gött för hjärnan att slippa hålla reda på alla klonnummer till plantorna som skulle omskolas.

Efter jobbet åkte jag och mamma till tjejkvällen på Umeåker. Premiärgången för mig. Mamma förklarade lite om vad alla siffrorna stod för. Studerade deffileringen och sattsade. Gick ut med en tia, vilket gjorde att det bara var roligt. Nu vann min häst, jag avger ett glädjetjut, och sattsade hela summan på en ny häst i nästa lopp. Även den vinner. Så fortsätter jag fyra gånger, tills mina sattsade guldpeng ökat många gånger om. Fundersam inför sista loppet, där beslutet stod mellan två olika hästar,s om jag trodde hade lika stor chans att vinna. Jag sattsar allt på den ena. Starten går och min häst lyckas på något vänster bli inklämd bakom ledarhästen och instängd. Då de förutspådda vinnarhästarna satt inklämda gavs chansen till en annan, otippad häst, och oj vilka härliga pengar det hade varit. Kvällen slutar i vilket fall med att jag förlorade mina tio kronor, fastän jag ett tag var uppe i en halv dagslön. Men vad gör det? Jag och mamma skrattade i vilket fall tills vi hade ont i magen. Mersmak!

Lördagen tillbringades på IKEA. Kul kul!

Ojoj, vad bra, tycker jag!
Sofia Jannok, heter hon.
http://www.youtube.com/watch?v=Qq3WEB_DTO8

Påsklov och kungsledenränn

Elsa är tveksam till om man verkligen kan fånga fisk med dom där maggotsen.

Ja, så är jag tillbaks till Västerbottens kust, efter ett underbart påsklov i Ammarnäs. Kom upp torsdagen innan påsk, men en ny bil som vi köpte i Vilhelmina på vägen upp (volvo V50). Strålande väder. På fredagen följde jag med pappa på stugföreningens årsmöte, bara för skojs skull. Det hela slutade med att jag råkade bli invald i valberedningen. Så kan det gå… Det hela följdes av en otroligt god middag på Wärdshuset. Där träffade jag André, som påminde om påskkärringrännet på lördagen. Sagt och gjort, som en katt i färggrann klänning stakade jag hem vinnartiteln för damerna, bara sekunder innan Cecilia. Lätt uppvärmda for vi ut ett glatt gäng på nio personer och skateade en bit. Snarare tre mil i blötsnön, men det var kul. Det gör så mycket om man är flera, och dessutom kunde jag tjuvkolla på de andras skateteknik. Kvällen avslutades med förfest hemma hos André och Cecilia, i deras nya lägenhet. Vidare ner på Ammarnäsgården där det pågick både ett disco med John som DJ och bugg med liveband. Härligt vad det svängde! Kim gjorde ett tappert försök, och jag råkade väl krocka några gånger. Efterfestande och ja…jag kom hem rätt så tidigt dagen där på :P. Men det var en himla kul kväll! Hur pigg var jag dagen efter, okej, inte pigg alls. Smått bakis lyckades jag i vilket fall ta mig till slalombacken! Resten av veckan kombinerade vi slalomåkning, pimpelfiske på Tjulträsk (pappa drog upp en 37 cm röding) och bastubad med vila och evigt ätande av kolhydrater. På fredagen var jag toknervös, hade bara åkt 22 mil skidor på hela vintern och nu skulle jag åka åtta mil i fjällterräng. Ojoj! Väckarklockan ringer på lördagen. Jag har åkt skidor hela natten och vaknar helt plaskeblöt av svett, vilket inte var så bra eftersom jag inte laddat upp så bra då det gällt vätska (bastubad varje dag…). Starten går i Hemavan, 14 grader kallt och riktigt kall snö. Tungt! Elsa åkte iväg med Anna J och sjuksystern på skotern och fick följa hela loppet från första parkett. Min slang till vätskepåsen frös redan i starten, och jag lyckades tina upp den någon mil innan mål. Tjoho, vad passande! Småseg start, men sedan gick det väl bra. Vi tog oss fram i rätt så behagligt mak. Varierande strålade sol med snöfall. På Tärnasjön blåste det sned motvind, rätt så kraftigt. Milen mellan Tärnasjön och Serve hade vi ett regält snöoväder över oss. Spåren från åkarna innan oss hade hunnit täckas av någon centimeter nysnö och vi såg inte många metrar, men det är lite charmen med ett fjällopp. Småtrötta kommer vi ut på Tjulträsk, där solen skiner och underlaget är optimalt. Jag tror vi snittade på lätt 35 km/h! Man ordagrant flög fram! Snart når vi mål och jag lyckas peta in skidspettsen i snökanten och trillar (haha, det bjöd jag på). Men jag kände mig i fin form och inte nämnvärt trött i kroppen, vilket är bra med tanke på den knappa skidåkning jag faktiskt hunnit med. Tiden blev 6:22, nästan exakt två timmar bättre än i fjol. Tjoho, tokigt pepp på nästa år! Det här är helt klart bättre än självaste julafton! Ett glatt skidåkargäng satt kvar på Wärdshuset och eftersnackade till sena kvällen. Och oj, vad gott jag sov!

Råbock mitt i byn

Men det är ju så här rödingfiske ska se ut!

Slalom

Kyckling i påskriset

Har du egentligen tänkt på hur vacker en vattenpöl i gatan egentligen är? Denna dagen gjorde jag det.

Kul foto på båda systrarna

Kugsledenrännet.
Försök att bara föreställa dig känslan i denna skidtävling. Svårt? Troligen, den är nämligen obeskrivlig!

Genom det vackra Syterskalet

Snösparv i sommardräkt

Sedan sportlovet har jag jobbat på skogforsk, och nu fått förlängt med några dagar efter påsklovet, vilket alltid uppskattas! Jag trivs riktigt bra, och tycker att tiden går fort. Kan inte klaga! Har faktiskt smugit med några egna experiment. Idag kom jag och Daniel på att vi skulle undesöka om det spelade roll huruvida kasetten fick stå i rumstemperatur i 30 minuter innan man ställer in den i växthuset då man sticker aspsticklingar (som kommer direkt från frysen). Vi misstänker att en kortare tid i rumstemperatur kan påverka rotningsförmågan. Blir spännande att se i slutet på nästa vecka.

Hörde på radion att nästa år förväntas var åttonde svensk vara arbetslös, tjosan! Snacka om lågkonjuktur. Rätt så skönt att jag har bestämt mig för att börja plugga, så jag slipper oroa mig för att hitta ett heltidsarbete nästa år!

Ja, så var det ju det där med universitetsval. Jag har ju stått i valet och kvalet mellan trätekniker och jägmästare, men jag tror nog att jag har bestämt mig, det blir nog en jägmästare av mig trotts allt. Det passar mig nog rätt så bra. Dessutom kan jag ju ha med mig kameran ut på arbetsplattsen, vilket är rena drömmen! Faktiskt så var det min dag på norra skogsägarna i Umeå som fick mig att komma till detta val.

Första april passerade. Tja, inte helt smärtfritt. Det aprillskämt som jag råkade ut för inträffade faktiskt då jag var på ett riktigt jobbigt spinning 2-pass. Får order om att "fysa", dvs. hålla höfter och överkropp helt stilla, samtidigt som bara benen rör sig. Tokigt jobbigt, dessutom när jag hade lite "för tungt" motstånd. "Och då håller vi andan", ropar instrukören ut. Men herre guu...jag gör ju som hon säger, men ojoj, vad slut jag kände mig! "Haha, aprill aprill" ropar hon när hon såg att det faktiskt var någon tokig blondin gick på det. Tackar, tackar!

På kvällen målar jag klart min snösparv i sommardräkt som jag täljt under veckan. Lite klurigt, eftersom jag aldrig fått tillfälle att studera denna fågel närmare annat än i böcker där man ju sällan ser dom i 3D. Jag blev i vilket fall rätt så nöjd, och monterade den på en bit snövit kvarts från Ammarfjällen, vilket gav fin kontrast.

Kanske ska jag se till att bli en av de arbetslösa, och ägna tid åt slöjden ett tag. Jag menar någon månad kan ju gå hur fort som helst bara man håller sig sysslesatt. Varför inte? Mellan påsklov och sommarlov (sommarjobb), och så kan jag ju klyva ved och ta hand om huset. Tja, ska fundera på det. Vore kul!

Vill för övrigt rekomendera att youtuba Jan Lindblad, helt otrolog på att härma fåglar!