Run The Ridge

Jag befinner mig dar nere mellan vindruvsraderna, visst ser du mig!?

I helgen bestökte jag för första gången en vinodling, för det måste man ju bara om man är vinintresserad och är på Tasmanien (och dessutom jobbar på en plantskola där man planterar sticklingarna)!

Men jag valde ett lite annorlunda sätt –nämligen att springa i en springtävling som gick omkring i det vackra landskapet av vindruvsrankor. Jag sprang 10 km. 10 galet jobbiga kilometrar, ska tilläggas. Gräset var nästan decimeterhögt som vi sprang på, och det såg likadant ut hela sträckan. Vindruvsranka efter vindruvsranka, rad efter rad...Dessutom, som titeln antyder, var det rätt så kuperat. På Queenslandsemestern köpte jag en riktig sportklocka, så jag hade tiden med mig och kunde gissa ungefär hur långt det var kvar och jämföra med hur jag energimässigt kände mig.

Ungefär halvvägs springer en gråhårig gammal tant om mig. Shit, och jag som var nöjd med mitt tempo! Jag viste inte vad jag skulle ta mig till, men snart var hon utom synhåll. Cool gumma!

Sedan passeras jag av en tjej som var rätt så lik mig, så då tändes tävlingsandan i mig. Vi sprang om varandra resten av loppet. En av oss låg tio meter före, den andra kom ikapp, osv. Rätt så kul! De sista 500 metrarna, slutspurten, bestod av en brant backe med högt gräs. Ojoj, det sög i benen. Samtidigt hade jag henne bakom mig och klockan tickade. Jag sprang på. Och sprang ifrån. Och sprang slutligen i mål. Puh! Nästan precis 49 minuter, dvs innom mitt mål som var att inte komma över 50! Jag hade tänkt gå fram till tjejen och tacka för ”hjälpen” med att ha någon att hålla tempo med, men medan jag letade efter henne knackade någon på min rygg och hon kom fram och tackade mig, men sade att jag hade varit nära att knäcka henne helt i backen, så där hade hon fått låta mig gå. Jag passade på att tacka henne med.

Efteråt gick jag mot BBQ-oset och såg att det serverades spenatravioli med parmesanost. Jumsy! Jag lät med gjädje korvarna vara och frossade i min barndoms favoritmat tillsammans med ett glas av de vita vinerna som producerats på stället. Det var riktigt gott!

Tyvär har jag dock fått värre problem men ena höften, som jag haft småont i under några års tid. Jag har tragit det lugnt i två veckor, men enbart några mindre och lugnare turer. På fredagen sprang jag en kortare runda, 6 km, och kände lite grann. Had jag då vilat någon dag som jag brukar hade det nog gått över. Nu sprang jag ju en mil istället. Idag har jag haltat mellan kaffekokaren och pusslet jag laggt. En kort ridtur i regnskogen var den friska luften jag fick idag. Suck, vad jobbigt! Men jag tror att det var värt det! Lite spännande bara att jag ska springa en halvmara på assfalt om en månad. Två mil varje helg på grusväg är ju lite snällare.

Starten har gatt och alla springer ivag. En blandning av vuxna med 10 km frafor sig och barn som tappert forsoker hanga i samma tempo innan de kommer in pa sig 2.5 km stracka.

Jag narmar mig malet och kollar klockan. Jag ska hinna!