SNÄLLA underbara vädergudar...

...jag önskar verkligen att det inte kommer blåsa 19 m/s lördag den 9:onde april då årets Kungsledenränn ska gå av stapeln.

Hoppas på att SMHIs tiodagarsprognos inte håller!

Få tilllfällen då livet känns så lätt och underbart som då man är ute på en springtur i vårsolen.

Då det enda som behöver finnas i tankarna är "frammåt".

För övrigt så är väskan packad. Imorgon efter plugget far jag till rena, rara Ammarnäs. :D

Tre oändligt långa veckor sedan sist.

Jubelidiot

Ibland blir jag bara så fruktansvärt sur på mig själv!

Idag skulle jag tentera av de 25 exotiska träslagen, som jag ju verkligen kunde utan problem. Jag var helt säker på att klara provet och hoppades till och med på alla rätt.

Tio miljoner saker i huvudet och rätt så stressad.

Hickory förväxlades med mahgony.

Iroko förväxlades med teak.

För den oinvigde är det som att förväxla en elefant med en giraff.

Ett fel för mycket, på ett prov jag hade tänkt spika!

Just nu är jag på sådant humör att jag lätt skulle slå personligt rekord om jag sprang runt Nydalasjön. Plugga växtfysiologi finns inte i mina tankar än på någon timma. Eftersom jag ändå kommer kugga den förbannade skittentan imorgon, som jag inte hunit plugga tillräkligt mycket på så är det väll lika bra att fara ut i solen och springa. Då var det ju bara de förbaskade hälarna som ska strula, så jag vet inte om jag ens vågar springa.

Fantastiskt. Här sitter jag inne och lägger ner tid på att plugga istället för att träna varje dag. Så blri det bara pankaka ändå.

G´day mate

"The crasy swede" on the top of Tassie. Hon som inte nöjde sig med att nästan komma upp på toppen, utan skulle upp för det smala och branta stenblocket som utgjorde den egentliga toppen.

Jobbigt, varmt och svettigt att ta sig från foten av berget och upp. Möttes av både giftiga ormar och stup på vägen. Väl uppe så värt!

(Så här i efterhand undar jag mest var min försiktighet och respekt för höjder tog vägen..)

Att ta sig upp för Mt Ossa är lite som denna vecka. Jobbigt, svettigt. Men så värt det kommer vara i efterhand. Stenhårt plugg idag med, men snart, snart så är jag där! Längtar till fredag kväll :)

Toppenkväll!

Föreläsningen med Hundskolan Vision blev jättelyckad. Nära hundra personer kom och Mattias höll som vanligt en mycket bra och givande föreläsning.

Efter höstens problem med slakteri, hundgådar och ekonomi var det här verkligen någonting som JVF behövde. Känns riktigt kul.

Ungefär så mycket att göra nu så att jag blir tokig!!

Hur jag ska hinna? Det går bara inte.

For hem från skolan på eftermiddagen för att lättare kunna tokfokusera på plugget istället for omgivningen. Betala räkningar, börja packa, försöka organisera, bör tänka på att städa ur lägenheten för i sommar, sköta planering, förberedelse och bokningar för sommaren, repetera träklosskunskapen, plugga växtfysiologin, läsa på nuvarande kurs litteratur, börja organisera och läsa på grupparbetet..aaaahhh!!!

Växtfysiologin börjar bli riktigt begriplig, men jag kommer inte hinna läsa på allt som man ska kunna. Inser dessutom att jag fått otroligt mycket lättare för engelska jämfört med bara ett år sedan, bara jag får koll på alla grundtermer.

Det gör verkligen mycket att se till att läsa så mycket engelsk skönlitterär litteratur som möjligt.

Kaffet färdigkokt. Back to work.

Tänk att få sitta på en fjälltopp, njuta av solen och ta det lite lugnt. Just nu känns det galet avlägset. Men ack så värt att stressa ihäl sig en vecka för!

Det är ju bara jättekul att göra helt värdelösa jämförelser som egenltigen inte säger någonting mer än att det är kul.

Hade jag kört en SAAB 9.5 tankad på bensin med dagens priser istället för att susa runt vinterns åkta mil med mina Rossignolskidor, så hade det hela kostat mig 800 kronor i dagen.

Funderar på om jag ska sätta upp ett mål att "tjäna" 1000 kronor på min skidåkning i vinter, jämfört med SAAB:en.

Jag vet, egenligen en värdelös jämförelse, men rätt så kul... :)

Halelulja moment!

Idag, den 29 mars 2011 är en dag att minnas för mig. Jag har nämligen fått mitt livs första riktiga teknikpass på skidor (mer än på skidlekis då jag var en liten plutt).

Johan Eriksson från IFK Umeå ägnade ett par timmar till att instruera och tippsa mig om massor med jättebra tipps och tankar kring min skejting.

Tidigare har jag i ganska stor utsträckning motverkat mina egna momentankrafter, istället för att utnyttja momenten och min egna kropps vikt.

Nu har jag fått reda på hur jag ska träna och göra för att mer och mer lyckas få ut så mycket som möjligt av momenten.

Och jag kan säga att känslan var förvånandsvärd! Stakade upp för hela vänd-långbacken, tog mig upp för Sandbergs stakarbacke utan några som helst problem och i slutet gled-åkte vi runt ett varv med fokus på teknik och växlar. Det gick inte alls så mycket saktare att åka ett jättelugnt varv på rättare sätt, än ett hettsåkt varv utan teknik (som jag gjort tidigare).

Här ska det tränas massor med teknik sista veckorna fram till Kungsledenrännet!

Hälen har jag hjälptejpat, vilket hjälpte bra. Var nemas problemas att åka.

Ojoj, jag är taggad och hoppas på att snön ligger länge i år. Nu ska jag skriva ner allt så jag har en liten kom-ihåg lapp till mig själv.

nejnejnejnejnej...det är är inte vad jag vill ha någon vecka innan kungsledenrännet!

Verkar som om jag dragit på mig en överbelastning av fotsulan...

Har gjort riktigt ont att både stå och gå sedan i söndags.

Nu blir det plugg, varmt fotbad, massor av liniment och massage. Ikväll bli det skidåkning och teknikträning, trots att jag vet att fötterna borde vila. Med lite försiktighet tror jag att det kommer gå över rätt så fort, som tur var.

Fy tusan vad irriterande! Håller tummar och tår för att det går över!

Här är ett tipps för dig som har ont någonstans och vill med hjälp av träning bli bra igen:

http://www.hemovningar.se

Att vakna och öppna mailkorgen känns ibland lite som när man var liten och spang upp tidigt den 24 december för att se vad som ligger under granen.

Nu är det inte julafton, utan sommaren som närmar sig. Lorna håller på att planera för fullt och har precis fått klart Kvadehuken trip i mitten på juli. Det kommer bli grymmt kul!

Jag kommer även få gå en kurs i planering, säkerhet, överlevnad, väder, gevärshantering och isbjörnar. Dvs allt man behöver kunna i riktigt kärva miljöer där ett misstag kan kosta en livet.

Då datum och liknande för olika expeditioner och lite fakta om själva arbetet börjar strömma in så börjar det kännas mer och mer på riktigt.

Nyper mig i armen. Det är faktiskt sannt att jag ska till Svalbard hela sommaren!

Liten bevisning på att ingenting är omöjligt. Jag fick idén. Jag ville. Jag gav inte upp, fastän jag kände för det flera flera gånger då mitt dedektivsökande började kännas förgäves.

Jag är glad, glad, glad! Odrägligt glad!

För att besriva det med milda ord så inser jag att fredagens tenta kommer gå åt skogen! Fantastiskt vilken jubelidiot man kan känna sig som!!

Ja, beskriv nu den apikala tillväxten i en ung rot genom ett tvärsnitt och markera ut exakt vars upptaget av mineralnäringsämnen sker..

Ny kurs och en tuff vecka

Efter en trevlig vilodag i Ytterboda kastas jag tillbaks till skolbänken igen. Måndag morgon och en ny kurs. Skoglig naturresursekonomi och sedan den förra totalt misslyckade ekonomikursen så kände jag mig väldigt otaggad.

Nu visade det sig visst att vi har fått en pedagogisk lärare, trevlig litteratur och ett bra upplägg på kursen. Dessutom inser jag snart hur otroligt intressant ämne vi ska jobba med. Som exempel har vi rennäringen kontra skogsbruket. För att rennäringen ska fungera krävs det att vi jägmästare tar hänsyn till detta. Tyvär tolkar en del skogsbrukare ordet "hänsyn" i detta fall som ett jobbigt problem. Dollartecknen i ögonen och ett stort ego får en att tänka att ens egna branch och kassa är det enda viktiga. Skit rödlistade arter, rennäring och en belanserad älgstam. Kör in med skotaren och avverka och skjut ner älgstammen!

Nu ska vi ur ett ekonomiskt perspektiv lära oss finna balansen. Själv tänker jag komma som en lite sneaky-insider som ska arbeta för mer rättvisa i skogen. Den är ju faktiskt till för oss alla! Rennskötare som skogsbrukare, samt flora och fauna, jakt och friluftsliv.

Jag vill ha ett lönsamt och hållbart skogsbruk, glada renägare samt ett land som kan skryta med sin vackra natur.

Jag ser med spänning fram emot vad denna kurs kommer erbjuda!

Just nu önskar jag att veckan hade 40 fler timmar så jag hinner med kanske hälften av vad jag borde hinna med och kanske hinna unna mig lite träning. Samtidigt så önskar jag att det var fredag kväll bums på stört och jag redan sitter i bilen på väg till Ammarnäs.

Är en uppförsbacke på skidspåret ett jobbigt hinder att passera eller en utmaning?

Efter en uppförsbacke kommer ju en utförsbacke.

Och nog får man ut något av själva arbetet i uppförsbacken.

Man blir helt enkelt bättre samtidigt som man får njuta av lite vila efteråt.

Med det i tanken attakerar jag brantvägen upp till självaste Sulåive bestående av stenciler, träklossar och böcker och ser fram emot utsikten som jag kommer belönas av på toppen..

(Sulåive är en vacker topp i Ammarmassivet)

Mästarnas mästare

Ser på mästarnas mästare och utmanar mamma. Skrik och svett...som en mysig söndagskväll i TV soffan ska vara, eller?! ;) Jägarvila, armhävningar, benlyft och "hänga i stång". Hänga i stång är inte min starka gren, nyporna är svaga och jag tung. 20 sekunder mer än min mor lyckades jag med. Roger klådde mig med en sekund. Attans! Jag gjorde 29 fler armhävningar än mamma. Dvs 40 stycken och därmed personligt rekord för andra gången denna vecka. 100 benlyft innan jag ledsnade, 75 fler än mamma. 3,5 minuter jägarvila då jag hade vunnit med nära en och en halv minut (jag har 5 minuter som pers. rekord). Det här var kul! Och nu som söndagstradition för att hålla formen på topp så fortsätter familjeutmaningen varje vecka... Siktar på 50 (riktiga såklart) armhävningar innan april är slut. :)

Middagen igår var trevlig och rätt så galen, som vanligt. Kanske bara liiite mer galen än nomalt.

Har ätit vildsvin för första gången. Gott! :)

Nu ska jag hem till kära Kaptensgården och tillbringa söndagen där. En hel helg spenderandes i betongbunkern är inte riktigt vad jag trivs med.

Underbart!

Har unnat mig tre fina mil på Nydalaspåret. Hade jag bara tagit med mig annat än lite vatten så hade jag med glädje susat på fler varv. Kommer hem och ser att ansiktet är täckt av ett vitt saltlager. Blä. Under detta gömmer sig lite fräknar som börjar titta fram i vårsolen.

Ibland går det prima att komma hem, duscha och fika något. Ibland går det inte alls, även om det inte varit ett så hårt pass. Som idag. Fortfarande, en timma efter att jag fått på mig varma kläder, fryser jag som tusan och händer och läppar är blå. Fikat? En apelsin, som tog en halvtimma för mig att äta upp. Till detta ett stort glas vatten. Nu ska jag trycka i mig ett glas yoghurt så jag står mig till middag.

Från tre mil till tre rätter..

Ikväll blir det finmiddag med Filip, Rådström, Axel, Staffan, Marre och Greger. Ska bli spännande att se hur menyn ser ut. Jag, Marre och Greger står för förrätten och vin till denna och det kommer bli kanon! :D

Inser dock att det är högst obra att inte äta och dicka så mycket då man ska dricka fördrink och sedan en massa vin.

Trevlig lördag!

Bild från fördrinken på julsittningen...

Vi i saunan stormade in på fördrinken på sittningen, tja, utan annat än badkläderna...

Saker man gör då man har tomtar på loftet

Av någon anledning började jag googla på lite bilder och hittade detta foto taget på King street i Scottsdale, Tasmania. Ser rätt så klassist gammalt "Aussie" ut.

Varför gjorde jag nu detta undrar jag, för helt plötlsigt drabbas jag av en "ååå, vad jag längtar tillbaks"-känsla. En dag om inte allt för lång framtid ska jag absolut göra ett återbesök.

Vad jag saknar mest är nog eftermiddagsridturerna med Emm i djungeln.

Dagens jobb var avklarat. Fåglarna sjöng. Det luktade gott ute i skogen av eukalyptus och andra växter. Det började bli svalare och dagens värsta hetta gav med sig. Wallabyerna hoppade runt bland vegetationen.

Spränga fram på den smala stigen i världens gallop. Ge fullblodet fria tyglar och låta dess hovar riva upp den röda jorden...

Ååååå! :D Vad vore livet utan underbara minnen?!

Skogen, en trygg eller skrämmande platts?

Läser på tidningen skogens hemsida i artikeln "är det fest eller skog som gäller?" och slås av en tanke. Stadsnära skog kan, som artikeln menar, användas som ett ställe att vara för sig själv. Komma ut och koppla av. Promenera och motionera. Det kan också vara ett ställe för fest och umgänge. Man ser en tydlig skillnad mellan olika folkgrupper och häkomst. Senare i artikeln nämns det att ett stort hinder för folk är rädslan för att vistas ute i skogen, främst i närheten av många storstäder där boendet är segregerat. Folk känner sig altså tryggast i stadsmiljö.

Mysig och tryggt eller skrämmande och farligt?

Jag själv är uppvuxen i en skyddad mijlö på landet, där skogen är en lugn och trygg platts. Att själv knata någon mil mitt i natten med pannlampa är inte skrämmande, utan mysigt. Jag vet att djuren är rädda för mig och att promenaden är helt ofarlig. Risken att träffa på en annan person är obefintlig. På vägen kommer det någon bil då och då. För mig är detta en större otrygghet. En person uppvuxen i en storstad med stadsnära skog har troligen en annan tanke på tryggheten. I skogen i närheten av staden vistas inte lika mycket folk och det skulle vara lätt för någon att obemärkt och obehindrad överfalla och råna eller misshandla en, eller på annat sätt bruka våld. På vägar och belysta gångbanor som används flitigt känner man en större trygghet. Nu har jag flyttat in i staden, i och för sig en mindre stad, men ändå sker våldsbrott. Hagamannen som exempel. Fortfarande ser jag skogen som en trygghet och skulle faktiskt tycka att det kändes säkrare att ta en kvällspromenad på en avskild skogsstig än på en välanvänd gångbana. Jag skulle ju aldrig frivilligt inse att skogen i närheten av staden kanske till och med bör undvikas på kvällen. Är jag nere i Göteborg eller Stockholm beger jag mig gärna ut på småstigarna på en sen löparrunda, istället för på gatorna. I skogen är jag trygg. Kanske en falsk trygghet. Likadant som min trygghet i skogen består då jag kommer in i staden, skulle jag gissa att en stadsmänniskas otrygghet i skogen består även då denne kommer ut på landet. Jag tror likadant att rädsla för mörker ofta kan förknippas med stadsbo eller om man bor ute på landet. Jag har lärt mig att mörker inte är farligt och slappnar av. En stadsbo har lärt sig att undvika mörker och att vara extra observant. Dräremot, om jag vistas i en anlagd park i en stad ser jag detta på ett helt annat sätt. Det finns ingen trygg park ute på landet, för där finns det inga parker eller mindre grönområden. Jag har lärt mig att man ska undvika parker på kvällen och tar hellre en omväg runt dessa. (bildkälla: http://inga.blogg.se/category/bygden-2.html)

38

Holy macaroni!

Helt impulsivt, efter en liten efter-tenta-whisky lägger jag mig på golvet och gör lite armhävningar. För snart en månad sedan började jag slarva med armhävningsprogrammet och lade ner det hela. Nu slog jag personligt rekord vipps, bara sådär.

Till Cowboy junkies i högtalarna gör jag 20..25..30..35...ja, hela 38 armhävningar (riktiga utan knän och med dopp av näsan i marken)!

I januari gjorde jag 20...

Jag vet inte om det var Bruichladdichen som gjorde det, eller några mil med skidor, eller självaste cowboy junkies som fick mig att lyckas, men glad är jag!

Musiktipps

Visste du att namnet "Svalbard" kommer från isländskan och betyder "landet med de kalla kusterna".

Ikväll delar jag med mig av lite galet bra musiktipps, som jag själv blivit tippsad om och blev helsåld

(finns också på min spellista "light my fire" på spotify):

The doors
Jethro tull
Cowboy junkies
The cars
Echo and the bunnymen
Billy joel
The church
Warren Zevon
The Who

Eddie Vedder/ Pearl jam