Jag kan säga att jag inte blev allt för förvånad då tåget visade sig vara en timma försenat. För att spara tid fick alla passagerare som skulle ansluta från Umeå åka buss till Vännäs. Då vi nått K-Rauta steg bussschauffören ut och stängde bagageluckora, bra idé va?! Tåget tuffade på och vi och vårat kupésällskap vaggades snart in i djup sömn. Vid ett tiden dagen därpå var vi äntligen i Göteborg. Då var jag stel i kroppen, hade ont i lederna och grymmt less på att sitta stilla. Mormor och morfar hämtade upp oss och vi åkte hem till deras lägenhet och fick i oss lite lunch, sedan gav jag mig ut i regnet på en springrunda. Problemet var ju bara det att jag inte sett så mycket av staden, och det var senast för fem år sedan. Det mortionsspår som fanns lämnade jag rätt så snart, då jag insåg att den längsta rundan, på enbart 2,4 km, skulle få en att bli helt yr. Tro det eller ej, men ämdå så hittade jag runt rätt så bra. Norrlänning som jag är så orienterar jag mig runt med hjälp av stigar, vägar och träd istället för gatunamn och hus. Gräsmattorna var gröna, träden stod i full blom och vitsippor täckte marken. Vackert!
En sak reagerade jag dock på, och det är att i Umeå så är man garanterad att stöta på en och annan livsnjutare ute på en joggingtur, men i denna stora stad stannar man tydligen inne då det regnar. Men, men. I sällskap av mp3:n gick det hela bra och en timma senare klev jag sjöblöt in genom dörren, redo för en hemtenta i religion.
Imorgon sattsar jag på shoppning :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar