Flugfiskelycka, äntligen!

Ibland har man mer otur än vanligt, och ibland händer det ju att man faktiskt har lite mer tur än vanligt.

Dagen började i vilket fall med otur. Regn. Ösregn. Den efterlängtade fulldagen med ponnyklubben blev så inställd, precis som tävlingen i Ringarooma för någon månad sedan.

Martin och Daniel skulle ha sitt födelsedagskalas. Utomhus. Planen var att åka iväg till en sjö i närheten av Launceston och hyra spön och fiska. Därefter skulle det vara BBQ i solskenet. Jag följde i vilket fall med dom och hyrde ett flugfiskespö. Först när jag kom ut började jag inse att det faktiskt blåste otroligt mycket och att den lilla flugan på linan faktiskt var ganska lätt. Inte lika lätt var det att få någon snygg rörelse och få linan att dansa sådär fint i luften som jag lärde mig hemma i Sverige i sommras. Men jag kastar och försöker, om och om igen. Så plöttsligt blir det några sekunders mellanrum mellan vindbyarna. Linan flyger fint och jag lyckas arbeta ut rätt så mycket innan jag låter flugan lägga sig på vattenytan. Jag vet att kastet blev lyckat och det hugger till direkt. En stund senare står jag med en fin laxfisk i handen och ett enormt leende. Min första fisk på fluga! Gissa om jag njöt vid middagsbordet!? Se hur otur kan vändas till tur.

Förresten drabbades jag av något otroligt underligt under kvällen.

I Sverige kallas det för julstämning.

Stormen gjorde att strömmen gick. På vägen hem fick vi zick-zacka med bilen mellan grenar på vägen, så nog blåste det allt. Huset var kallt eftersom solen inte hade värmt upp det under dagen, så jag tände en mysig, vämande brasa och satte mig framför elden. Plockade några qumquats (smakar ju som sura clementiner, jummy!) och kokar apelsin- och ingefärste på gasolspisen. Med en trevlig bok i handen hade jag det otroligt härligt.

Idag hoppas jag på lussekatter.