Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


torsdag, december 11, 2008

Spindelkram

Phu, är det inte det ena, så ar det det andra som hindrar mina springsundor. En veckas vila på grund av en dålig höft, och nu världens förkylning. Suck!
Vaknade häromnatten av att halsen gjorde fruktansvärt ont. Under dagen blev det värre och tillslut hade jag nästan ingen röst kvar alls. Idag vaknar jag av att huvudet är helt tjockt. Halsen är ok, men nu hör jag inget istället och lever med en näsduk och en varm kopp te i handen. Jag har nog haft lite svag feber, men jobbat ändå, dock lugnt och försiktigt.

Under ett av arbetspassen var det min tur att lasta trays på transplantingmaskinen. Helt ok. Jag lyfter så upp varje tray men plöttsligt står jag som förstenad. Mitt på “trayen” som jag precis skulle lyfta upp sitter en stor luden spindel. Jag ser bandet rulla och inser att maskinen snart spottar ut plantor i tomma luften om jag inte sätter fart. Herreguuu, vad göra?

- Eh...there is a spider on the tray. Quite big, lyckas jag få fram.

- Well, you might have to take it away then. Svarar Paula, som inte alls är rädd för spindlar.
Jag löser det hela med att kasta över en liten plastburk och sedan skjuta in ett papper under. Jag lägger paketet på bordet, så att jag inte råkar ge spindeln en ny kram, och skyndar med att lasta på några nya trays.
Jag inser sedan att spindeln rör sig otroligt lite, faktsikt så rör den sig inte alls. Den verkade till och med vara död. Då klockan ger det glädjande beskedet att det är morning tea vågar jag (!!!!) lyfta upp spindeln i handen, och lossas att jag har fångat en levande spindel. Jag plannerade att visa Doug min fångst. Värsta coolt, jag, helt orädd för spindlar! Men han står och snackar med någon gubbe som hämtar plantor. Då ser jag Julie som precis har sattit sig ner vid bordet med sin tekopp. Jag skiner upp och hin frågar vad jag har lyckats fånga nu, så jag räcker helt enkelt fram min hand och gläntar så att spindels ludna framkropp visas. Stackars Julie reagerade dock på ett litet annat sätt än Paula. Hon flyger (på riktigt!) rakt bakåt flera metrar och ser helt vettskrämd ut. Okej, hennes intresse var måttligt stort. Snart har jag ändå visat hela plantskolan min fina ”lilla” spindel.

Så, spindelkramar på er!

1 kommentar:

Anonym sa...

AAAAAAAAAAAAAAHHHHH! jag hade dött och svimmat och fått panikångest och aldrig mer vågat gå till jobbet!! jag hade icket klarat det! cool men läskig bild :S :P