Igår kväll bakades det lussekatter hemma, som vi tog med och bjöd de anställda på jobbet. Oj, vad gott det var! Jag erkänner att jag är en lussekattsoman! Dom blev i vilket fall jättefina och smakade minst lika gott! Jag och Tony försökte förklara vad det där med luciatåg är, och tack gode gud att jag hade en förkylning och skrovlig hals att skylla på då dom ville ha mig att sjunga luciasånger inför alla 27 personer...
Efter morgonkaffet (som här kallas ”smoko”, för att alla ”äntligen” får röka) åker jag med in till Lanceston och julshoppar det sista. Oj, vad nöjd jag känner mig med alla julklappar! Den sista var egentligen helt oplannerad, men jag kunde bara inte låta bli! Jag sprang på en galet stor bok om universum, men jättefina bilder blandat med lite fakta. Så jag köpte denna en meter höga och halvmeter breda bok. Jättefint inbunden med hård rygg och allt, vilket gör att den väger flera kilo. Golvläsning...hoppas i vilket fall på att pojkarna blir glada.
Sedan knatar jag vidare ut ur staden. Ca 15 minuters promenad bort finns ett populärt turistmål, som man bara måste ha besökt om man varit i Launceston, nämligen Cataract George. En flod som går i en djup dalgång, rätt så vackert.
Men så börjar jag gämföra med Ammarnäs, och jag erkänner med glädje. Bort bra, men hemma bäst. Vindelälven är vackrast (visst var det ett bra avslut på mitt hundrade inlägg)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar