Cadbury Marathon och Hobart weekend

Jaha, ytterligare en vecka har passerat..Denna tillbringades i Hobart, huvusdstaden av Tasmanien.

Jag åkte ner med Tonys föräldrar, Glennis och Jack. Sov första natten hemma hos Tonys bror och firade en liten extra nyårsafton.

På fredagen åker jag vidare till Hobart och chekar in på vandrarhemmet som jag bodde bå. Det var fräsht och trevligt och låg nära centrum, busshållsplattsen och bion. Jag bodde i ett 10-personersrum och det var trevligt att träffa massor av resande ungdomar från hela världen. Jag gick ner till hamnen och kollade på alla de stora segelsbåtarna som tävlar i racet Sidney to Hobart, och så besöker jag festivalen ”taste of Tasmania”. Massor av mat, viner och alla möjliga delikatesser från Tasmanien. Jag sattsade på att smaka wallaby-souvas. Så gott!

Mätt och belåten besöker jag Tasmania museum and art gallery. Litegrann som Gammlia hemma, men här med aborginer, djur och växter, mineraler, antarktis, historia och modern konst. Ganska kul faktiskt. Roligt också att då man snackar om riktigt länge sedan och gammla föremål så rör det sig om 1800-talsminnen. Lite annat än i Europa. Under dagen beöker jag lite andra gallerier och mindre musseum som en kulturellt intresserad person bör ha besökt i Hobart. På kvällen ser jag filmen ”Australia” på bio. Den var verkligen hur bra som helst. Se den!

På lördagen besöker jag Salamanca market och köper lite frukt och grönsaker. Så passar jag på att smaka viner, underbara ostar, honung, choklad, hallon och allt möjligt underbart. Favoriten för dagen var dock helt klart getosten som var lagrad i pinot noir-blad. Resten av dagen tog jag det lugnt, strosade runt lite på stan och njöt av solen. På kvällen kolhydratladdade jag med en stor portion pasta.

Så väcker mobilen mig klockan 4:30 på söndagsmorgonen. Jag kokar havregrynsgröt som jag lyxar till med en regäl klick honung som jag köpte på Salamanca. Några stackre sitter fortfarande kvar i tv-soffan sedan lördagskvällen.

Jag får så njuta av soluppgången från Cadbury choklate factory. Då starten till helmaran gick, klockan 6, var det endast sju grader och stackarna frös! Lite varmare var det då jag strartade min halvmara en timme senare. Under tiden jag var ute och sprang hann det dock bli regält varmt och svetten forsade. Lite mer kuperat än Melbourne marathon gjorde att man då och då fick varirea muskler och pulsen, vilket var skönt. Det hela gick fort och smidigt och jag var inte allt för slut då jag gick i mål (tyvär...). Tiden ca 1:57:30 (vinnande man 1:10:59 och kvinna 1:23:11). Jag kom in som nr. 204. Jag knappade in på en stor klunga med löpare, men orkade inte springa om dom i den branta och långa uppförsbacken som ledde till mål.
Sedan földe BBQ ute på gräsmattan utanför chokladfabriken i strålande, supervarm sommarsol. Jag fick sjutts tillbaks till Hobart med två trevliga damer som hade sprungit helmaran. Vi plockade upp en 31-årig kille som precis hade sprungit sitt 31:a marathon. Wow! Hans favorit var kinesiska muren, men Mexio hade också varit trevligt...berest man!

På eftermiddagen shoppar jag. Jag letade rätt på en australien-tröja åt mamma inne i Billabongbutiken, som var en stor affär. Smiter in i ett upplåst provrum och ser till att storleken stämmer. När jag ska gå ut igen inser jag att någon av de två expiditerna har låst dörren, för dom måste ha trott att provrummet var tomt (i vanliga fall ber man dom låsa upp åt en då man vill prova). Dörren har sådanna mått att jag varken kunde krypa under eller klättra över. Jag ropar lite försiktigt, men får inget svar. Efter ett antal minutrar inser jag att jag måste komma på en ny lösning. Multiverktyget jag fått av pappa låg i handväskan. Det hela slutar med att jag skruvar loss själva låset från dörren, betalar och skyndar mig ut ur affären innan jag börjar skratta.

Måndagen tog jag det lugnt, strosade runt på stan lite, men det var för varmt för att jag skulle orka anstränga mig. En härlig vilodag.
Tisagen blev en bussdag hem, med underbar utsikt över ett fantastiskt, guldfärgat landskap.

Hemma hos Tonys bror. Underbar utsikt!
Wallaby
Taste of Tasmania
Hamnen
Kallt, men vacker soluppgang. Startarna till helmaran forbereder sig.
Tjoho. Jag och Caramello Koala och Freddo, som delade ut sin egen choklad.
Inne i Hobart centrum. Hus och sten, men sa da glasdorrarna till forest centum oppnade sig mottes man av regnskogen. Haftigt!

Vacker bussresa!

Happy New Year

Det ar helt otroligt vad fort ett ar kan ga, men ocksa hur mycket jag har hunnit med nar jag tanker efter. Hela livet har vant till en helt annan rikting, fast anda ar det ju samma gamla jag. Ett ar aldre. Ett ar mer av erfarenhet. Ett ar mer av minnen. Ett till underbart ar!

Nyarsaftonen tillbringades pa hastryggen och i paddocken dar jag arbetade med att hacka igen ett ett meter djupt och 15 cm brett och en halv ridbana langt dike i stralande solsken. For att kyla ner mig sa tog jag vattenslangen och sprutade rakt upp i mitt ansikte. Enda skilnaden blev att smaken blev mindre salt...
Anledningen till detta uppdrag var att jag ville fa lite mer overkroppstraning, och nagot gym finns det inte innom de narmsta milen. Armhavningar och dylikt gor jag ju, men det hur kul ar det egentligen?! Sa jag fragade Anna om det fanns nagon ved att klyva. Men icket. Spade och hacka blev redskapen istallet for yxa.
Gissa vem som var ratt sa trott da tolvslaget narmade sig. Vi var hemma hos deras grannar (okej, dom bor bara nagon kilometer bort) och satt uppe i deras iordningjorda skjul som blivit en biosalong. Man fick klattra upp for en liten stege och dar uppe fanns madrasser, en stor duk, projektor och surroundljud. Coolt! Men Natalie blev trott och vi atervande hem.
Kaffe, kaffe, kaffe.... Da tolvslaget kom halvsov jag framfor filmen vi kollade pa hemma. For trott for att orka bry mig. Aldrig har en beanbag och en varm filt varit mer uppskattad. Happy new year i alla fall... Ikvall vankas det dock nyarsraketer pa "farmors kulle" (Tonys brors hus) i New Norfolk. Imorgon ska jag till vandrarhemmet i Hobart sa far jag se vad jag mer hittar pa mer an cadbury halvmara. Ryktas om nagon matfestival med typsik "tasmansk" mat. Kan passa med en halvmara efter det!

Mitt nyarslofte ar saklart uppfyllt, jag ar en sadan som haller mina...
Jag skulle ta mig mellan Hemavan och Ammarnas med "egen maskin", riktning spelade ingen roll. Jag har lange dromt om detta, men det har som inte blivit av. Jag och pappa anmalde oss till kungsledenrannet. Tranade som tokar, vilket var helt underbart. Manga fina, svettiga skidminnen. Sager bara mordarbacken pa Nydala...haha
En solig vardag skidade vi de atta milen till Ammaras i stralande sol. Det var fantastiskt!

I ar da? Ja, kungsledenrannet behover jag inte ha som nyarsofte langre. Jag kommer garanterat att aka igen. Dock med mindre skidtraning och mer springtraning pa en rapplig hoft runtomkring i Australiens outback bland dodsgiftiga ormar, eukalyptus- och ormbunkstrad och lianer. Men ater till 2009 ars nyarslofte(n). Ja, det blev tva. Lat mig pressentera dem:
1) Lara mig minst 5 engelska ord i veckan (forutom de jag lar mig i vardagen ska jag plugga in fem extra, minst).
2) Okej, jag alskar streching efter traningspasset, men jag suger verkligen pa att faktiskt genomfora det. I ar ska det bli andring pa det. Minst tva anvanda muskler ska strechas efter varige traningsrunda.

Sa hejar jag pa Elsas nyarlofte, 20 riktiga armhavningar. Go for it, syrran!

Lekstugan färdigmålad

Jag har målat klart i lekstugan, här är lite bilder på resultatet. En gigantisk dalahäst (ca 1,5 m hög), lite katter, en duva, en mus, två ödlor och en silhuett av en rovfågel i taket.

Sedan skuttar jag och Emm runt lite på ridbanan. Nu ska jag fira nyårsafton och sedan ska jag iväg till Hobart i en vecka. Vi hörs!

Med en underbar doft av lavendel...

Idag besökte vi lavendelfarmen igen, denna gången då de små blommorna var vidöppna och spred sin lila färg och sin söta doft. Ett underbart landskap. Rad efter rad, totalt 200 km, täckte plantorna den röda jorden. Det förvånar mig inte att det är världens största privatägda lavendelfarm.
Som topping på upplevelsen köpte jag mig en strut med lavendedlglass. Det var faktiskt riktigt gott.

Jag vill också passa på att tacka för alla de fina julkorten jag fått hem i brevlådan. Det är alltid lika kul att svettig komma hem från springrundan, eller ge Emm fria tyglar och galoppera bort genom eukalyptusdungen (med imponerade stora träd) och i brevlådan finna ett kort med en hälsning från någon av er där hemma som jag saknar så. Jag önskar att ni alla fick vara här och dela mina minnen, se det jag ser och uppleva det jag får uppleva. Tack!

Upptäckartur

Idag sov jag tokigt länge. Vanligtvis brukar jag ställa mobilen på rigning eller vakna av att barnen blir lite väl högljudda utanför tv:n på andra sidan av min sovrumsdörr. Men mobilen var urladdad och barnen tysta. Jag sov. Klockan 10:30 vaknar jag ändå, äter brunch i solskenet innan jag målar klart (?) Natalies lekstuga, som blir jättefin!
Därefter åker jag och Bertil (Annas papp) iväg på en upptäckartur med bilen. Först åker vi till Ringarooma och kollar på några minnesträd som hedrar personer från byn som omkommit i kriget. Träden växte upp och blev gamla. För några år sedan beslutades det att man skulle hugga ner dom. Någon smart person kom på att man kunde såga ut soldater ur trädstubbarna. Det blev i vilket fall ett mycket fint minne av soldaterna.
Vi åker vidare till ett vattenfall, smalt men otroligt högt. Promenaden dit och tillbaks till bilen var underbart vacker. Först en mörk och mossig skog (sagan om ringen-känsla) och sedan den underbaraste tea-treaskogen jag vandrat i. Sista sträckan bestod av lite alpin gräsmark. Underbart vackert, och därtill en fantastisk utsikt! Vägen dit var en smal liten grusväg som slingrade sig upp längsmed den branta bergsväggen.
Dagens sista stopp blir Columba falls. Ett otroligt vattenfall med 90 meters fallhöjd. Därtill den underbaraste regnskogen jag vandrat i. Tyvär var den ganska så mörk, så det var svårt att få några fina foton. Jag har i vilket fall otroliga minnen att tillgå!

Boxing day

Jag glömde förresten skriva att den 25 december var det 100 dagar sedan jag lämnade den svenska marken. Tiden går fort!
På boxingday var jag hemma och målade utsidan på Natalies lekstuga, som vi håller på att bygga. Solen sken och det var helt underbart, ja tills jag nästan var färdig. Från den blåaste himelen har det plöttsligt dykt upp svarta moln och ösregn som följd. Jag kan bara stå och se den nymålade färgen rinna av. Nästan ironiskt!

På kvällen kom Doug med familj på BBQ, det var trevligt! Regnet hade precis övergått till strålande solsken. Fåglarna kvittrade ikapp som vanligt efter regnet och vi njöt av kvällssolen tillsammans med ett glas rött och smaken av nygrillat.

Juldagen

Down under, så självklart firas judagen med!
Barnen får öppna ännu några julklappar på morgonen, som under natten lagts under granen.
Jag äter frukost ute i morgonsolen och njuter av värmen. Därefter bestämmer jag mig för att lära mig spela keyboard (som barnen fick tillsammans i julklapp). Jag hittar en bok med noter till massor av svenska julsånger, och så sätter jag igång. Och ja, det lät tillslut förvånandsvärt bra.
Redo för en springtur. Underbart, underbart, underbart. (Fast höft- och knärapport struntar jag i...suck. Jag trodde man skulle slippa sådant i ungdommens år. Hur blir det då när man blir gammal?!). Kommer hem och durshar. Så passar det sig så bra att juldagslunchen precis är färdig. Det var gott!
Springer ut i hagen och leker med Emm. Pysslar på lite med allt möjligt. Tillslut har timmarna gått och det är läge för middagen, som nästan var ännu juligare än på julaftonen. Till efterätt har vi det klassiska, stora fruktfatet sammt två underbart goda tårtor som Tony gjort. Pavlova (tror jag det stavas) och saffrans- och pepparkascheescake (tokigt god!). Jag blev mätt!



Anna hittade en jättestor vandrande pinne ute bland jordgubbsplantorna. Cirka 15 cm låg!

Julafton

Nu är min nittonde julafton på väg att lida mot sitt slut. Min andra i räkningen firade ”down under”. Men jag lovar, inget går upp emot en svensk julafton!

Igår jobbade jag sista dagen innan jul- och sommarlovet (helknäppt va, sommarlov i december!?). Ja, ja. Tråkig förmiddag, som den brukar vara vid transplanteringsmaskinen. Som en extra bonus var det dåliga plantor och många dubbelsådda, vilket gör plågan ännu värre. På lunch skrattar vi och flamsar en del, vilket var kul! Efter får jag följa med Kayleen och Penny till till trädgården hemma, där Doug har plöjt upp ett fällt för vindruvor. Så sitter vi där i sommarlsolen, nära 30 grader varmt och planterar vindruvsrankor. Oj, så härligt det var! Svetten rann, så medan ingen annan såg ägnade jag och Penny fem minuter åt att sätta vattenslangen på max och spruta ner varandra totalt. Undebart!

Idag, den 24 (vilket knappt firas här alls), firade vi julafton. Ja, eller typ. Den utan snö. Jag tog det lugnt, hämtade en kopp kaffe till sängen och läste och spelade juliga låtar på mitt munspel (tro det eller ej, men jag blir bättre!). Sedan följer jag med Tony in till Scottsdale och gjorde något underbart och helt otroligt (remember the date 24/12 -08). Jag gick för första gången in på the bottle shop (typ systemet) och köpte min första flaska rött vin*, premiärköpet! Marcy jobbade i kassan, så jag behövde inte ens visa leg!
Kommer hem vid tolvtiden och inser att jag helt råkat glömma bort frukosten. Min mage skrek! Jag vräker i mig två regäla portioner risgrynsgröt och flera rasin bread- och skinkmacka med dijonsenap. Sedan är jag galet mätt (suprise...). Då jag kan röra mig igen far jag ut med Emm på en underbar ridtur. Vi rider först på ridbanan, och det går hur bra som helst, sedan fortsätter vi med otroligt försiktiga steg ut i skogen.
Väl hemma igen hjälper jag till med matlagningen, den lilla som skulle göras. Jag fixar köttbullarna, som blir hur bra som helst! Vid femtiden äter vi. Sill, köttbullar, skinka, kokta ägg och broccolipaj. Ganska lagom. Mätta och belåtna börjar vi med paketöppningen. Jag gav bort en massor, och hoppas att det blev uppskattat. Sjäv fick jag ett presentkort på skoterkörkort och middag på Bäverholm (dit man bara kan ta sig med skoter) från mamma. TACK, tjohoooo, eller snarare whooooom! Av Anna och Tony har jag ju fått två ridlektioner med Becky, men jag fick också ett kallegrafisett med sånadär riktiga pennor med riktigt bäck. Spännande! Vi ser lite på tv och jag känner för efterätt, så jag letar fram lite grisgrynsgrötrester ur kylskåpet och rör ihop något ris á la malta-liknande till mig, som jag äter med lite lingonsylt. Jummy! Ja, julafton lider mot sitt slut. Jag hamnade vid datorn på kontoret då dom andra rörde sig mot sängen. Saknar skidorna, saknar familjen, saknar vännerna, saknar mitt älskade Sverige. Nästa jul ska firas hemma!
I vilket fall, jag hade en okej midsommarafton!


*Cabernet Merlot 2007, Banrock station (au.),”good earth fine wine”. “Rich flavors of plum and cherry with hints of cinnamon subtle vanillin oak and soft fine tannins.”
Gott och prisvärt!

Fjärde advent på stranden

Finns det ett bättre ställe att fira fjärde advent, än på stranden?!
Jag, Anna och barnen åkte iväg till Bridport och njöt av havet och värmen. Det var så vackert. Vattnet var aldeles klarblått. Det var varmt. Det var underbart! Vi kollade runt på den flera kilometer långa sandstranden. Fullt av vita, fina snäckor. Där stranden slutade, övergick havskanten till de rundaste, finaste klippor, täckta av någon form av röd lav och närmare vattenbrynet täcktes klipporna av centimeterstora, blåmusselliknande snäckor i tusental. I vattnet simmade små pufferfish.


Innan vi åkte till stranden for jag ut på en ridtur med dressyrsadeln (helt underbart!). Först på ridbanan och sedan en sväng i skogen. Plöttsligt hör jag jag något prassla under hästen. En wallaby så nära, tänker jag och kollar ner. Men icket. Brevid hästen slingrar sig en ”black tiger snake”, cirka 1.3 meter lång. En av Australiens giftigaste orm. Wow! Jag blev lite besviken att att jag hade kameran hemma, men det var grymmt ändå. Jag red hem i rätt så högt tempo.





Allt är inte snö som glimmar…

Julfest

Julstämning eller inte, det skiter jag fullständigt i nu, för ”gushligt” så kul man kan ha ändå!
I veckan har vi flamsat runt massor på jobbet, dansat med sopkvastarna och skrattat tills magen krampar. Trots det lyckades vi transplantera 94 000 plantor häromdagen. Lite glädje i jobbet gör susen!
Anna fyde år, vet inte hur många (tydligen top secret), men i vilket fall gav jag henne en snygg, användbar klocka i sportmodell med massor av funktioner. Jag har också lyckats baka skånska pepparkakor, jumsy!

I fredags var det julfest på jobbet. Min första riktiga julfest med ett jobb. Och oj, så kul jag hade! Först -tänk dig australiens outback, nedanför berget i kanten av regnskogen. I ett urstädat och julpyntat skjul. Kan det bli mer ozzie eller bättre?! Ja, okej, tillsätt musiken. John på jobbet är med i ett band som spelar irländsk musik med lite australiensisk touch. En lyckad kombination! Man kan som inte låta bli att dansa.
BBQ och massor av goda sallader, ost och kakor och tårtor, samt ett helt badkar fyllt med drickbart (man pratar förresten bättre engelska efter lite vin!). Tony höll ett jätteroligt tal, där han gav ut pris för lite blandade saker. Han lyckades driva med det och göra allt bara galet kul! Och sedan alla anställda, som stått och haft tråkigt på jobbet och verkligen är dunderladdade med glädje. Ja, i vilket fall som helst. Kvällen var hellyckad. Några tyckte inte om musikstilen, men själv så höll jag mig nära dasgolvet hela kvällen. Morgonmänniskan jag kom i vilket fall i säng klockan två på natten.

Lördagen inleddes med en underbar sovmorgon till 9:30. Sedan är det för varmt att vistas i mitt rum. Jag rör mig ut på verandan och tar med mig en rykande kaffekopp och en bok. Då jag är så pass vaken att jag kan klassificeras som människa igen beger jag mig ut på en underbar springrunda innan jag kommer hem och äter pannkaksfukost.











Senare på dagen kommer Julie förbi med en liten röksvamp (obs, jag åt den inte!)...

Hundrade inlägget och Cataract George

Nummer ett i detta blogginlägg måste ju vara att kommentera det faktum att detta faktiskt är mitt hundrade inlägg! Det firas med en varm kopp julsmakande te.

Igår kväll bakades det lussekatter hemma, som vi tog med och bjöd de anställda på jobbet. Oj, vad gott det var! Jag erkänner att jag är en lussekattsoman! Dom blev i vilket fall jättefina och smakade minst lika gott! Jag och Tony försökte förklara vad det där med luciatåg är, och tack gode gud att jag hade en förkylning och skrovlig hals att skylla på då dom ville ha mig att sjunga luciasånger inför alla 27 personer...
Efter morgonkaffet (som här kallas ”smoko”, för att alla ”äntligen” får röka) åker jag med in till Lanceston och julshoppar det sista. Oj, vad nöjd jag känner mig med alla julklappar! Den sista var egentligen helt oplannerad, men jag kunde bara inte låta bli! Jag sprang på en galet stor bok om universum, men jättefina bilder blandat med lite fakta. Så jag köpte denna en meter höga och halvmeter breda bok. Jättefint inbunden med hård rygg och allt, vilket gör att den väger flera kilo. Golvläsning...hoppas i vilket fall på att pojkarna blir glada.

Sedan knatar jag vidare ut ur staden. Ca 15 minuters promenad bort finns ett populärt turistmål, som man bara måste ha besökt om man varit i Launceston, nämligen Cataract George. En flod som går i en djup dalgång, rätt så vackert.
Men så börjar jag gämföra med Ammarnäs, och jag erkänner med glädje. Bort bra, men hemma bäst. Vindelälven är vackrast (visst var det ett bra avslut på mitt hundrade inlägg)!

Flugfiskelycka, äntligen!

Ibland har man mer otur än vanligt, och ibland händer det ju att man faktiskt har lite mer tur än vanligt.

Dagen började i vilket fall med otur. Regn. Ösregn. Den efterlängtade fulldagen med ponnyklubben blev så inställd, precis som tävlingen i Ringarooma för någon månad sedan.

Martin och Daniel skulle ha sitt födelsedagskalas. Utomhus. Planen var att åka iväg till en sjö i närheten av Launceston och hyra spön och fiska. Därefter skulle det vara BBQ i solskenet. Jag följde i vilket fall med dom och hyrde ett flugfiskespö. Först när jag kom ut började jag inse att det faktiskt blåste otroligt mycket och att den lilla flugan på linan faktiskt var ganska lätt. Inte lika lätt var det att få någon snygg rörelse och få linan att dansa sådär fint i luften som jag lärde mig hemma i Sverige i sommras. Men jag kastar och försöker, om och om igen. Så plöttsligt blir det några sekunders mellanrum mellan vindbyarna. Linan flyger fint och jag lyckas arbeta ut rätt så mycket innan jag låter flugan lägga sig på vattenytan. Jag vet att kastet blev lyckat och det hugger till direkt. En stund senare står jag med en fin laxfisk i handen och ett enormt leende. Min första fisk på fluga! Gissa om jag njöt vid middagsbordet!? Se hur otur kan vändas till tur.

Förresten drabbades jag av något otroligt underligt under kvällen.

I Sverige kallas det för julstämning.

Stormen gjorde att strömmen gick. På vägen hem fick vi zick-zacka med bilen mellan grenar på vägen, så nog blåste det allt. Huset var kallt eftersom solen inte hade värmt upp det under dagen, så jag tände en mysig, vämande brasa och satte mig framför elden. Plockade några qumquats (smakar ju som sura clementiner, jummy!) och kokar apelsin- och ingefärste på gasolspisen. Med en trevlig bok i handen hade jag det otroligt härligt.

Idag hoppas jag på lussekatter.

Spindelkram

Phu, är det inte det ena, så ar det det andra som hindrar mina springsundor. En veckas vila på grund av en dålig höft, och nu världens förkylning. Suck!
Vaknade häromnatten av att halsen gjorde fruktansvärt ont. Under dagen blev det värre och tillslut hade jag nästan ingen röst kvar alls. Idag vaknar jag av att huvudet är helt tjockt. Halsen är ok, men nu hör jag inget istället och lever med en näsduk och en varm kopp te i handen. Jag har nog haft lite svag feber, men jobbat ändå, dock lugnt och försiktigt.

Under ett av arbetspassen var det min tur att lasta trays på transplantingmaskinen. Helt ok. Jag lyfter så upp varje tray men plöttsligt står jag som förstenad. Mitt på “trayen” som jag precis skulle lyfta upp sitter en stor luden spindel. Jag ser bandet rulla och inser att maskinen snart spottar ut plantor i tomma luften om jag inte sätter fart. Herreguuu, vad göra?

- Eh...there is a spider on the tray. Quite big, lyckas jag få fram.

- Well, you might have to take it away then. Svarar Paula, som inte alls är rädd för spindlar.
Jag löser det hela med att kasta över en liten plastburk och sedan skjuta in ett papper under. Jag lägger paketet på bordet, så att jag inte råkar ge spindeln en ny kram, och skyndar med att lasta på några nya trays.
Jag inser sedan att spindeln rör sig otroligt lite, faktsikt så rör den sig inte alls. Den verkade till och med vara död. Då klockan ger det glädjande beskedet att det är morning tea vågar jag (!!!!) lyfta upp spindeln i handen, och lossas att jag har fångat en levande spindel. Jag plannerade att visa Doug min fångst. Värsta coolt, jag, helt orädd för spindlar! Men han står och snackar med någon gubbe som hämtar plantor. Då ser jag Julie som precis har sattit sig ner vid bordet med sin tekopp. Jag skiner upp och hin frågar vad jag har lyckats fånga nu, så jag räcker helt enkelt fram min hand och gläntar så att spindels ludna framkropp visas. Stackars Julie reagerade dock på ett litet annat sätt än Paula. Hon flyger (på riktigt!) rakt bakåt flera metrar och ser helt vettskrämd ut. Okej, hennes intresse var måttligt stort. Snart har jag ändå visat hela plantskolan min fina ”lilla” spindel.

Så, spindelkramar på er!