Jubelidiot

Ibland blir jag bara så fruktansvärt sur på mig själv!

Idag skulle jag tentera av de 25 exotiska träslagen, som jag ju verkligen kunde utan problem. Jag var helt säker på att klara provet och hoppades till och med på alla rätt.

Tio miljoner saker i huvudet och rätt så stressad.

Hickory förväxlades med mahgony.

Iroko förväxlades med teak.

För den oinvigde är det som att förväxla en elefant med en giraff.

Ett fel för mycket, på ett prov jag hade tänkt spika!

Just nu är jag på sådant humör att jag lätt skulle slå personligt rekord om jag sprang runt Nydalasjön. Plugga växtfysiologi finns inte i mina tankar än på någon timma. Eftersom jag ändå kommer kugga den förbannade skittentan imorgon, som jag inte hunit plugga tillräkligt mycket på så är det väll lika bra att fara ut i solen och springa. Då var det ju bara de förbaskade hälarna som ska strula, så jag vet inte om jag ens vågar springa.

Fantastiskt. Här sitter jag inne och lägger ner tid på att plugga istället för att träna varje dag. Så blri det bara pankaka ändå.

G´day mate

"The crasy swede" on the top of Tassie. Hon som inte nöjde sig med att nästan komma upp på toppen, utan skulle upp för det smala och branta stenblocket som utgjorde den egentliga toppen.

Jobbigt, varmt och svettigt att ta sig från foten av berget och upp. Möttes av både giftiga ormar och stup på vägen. Väl uppe så värt!

(Så här i efterhand undar jag mest var min försiktighet och respekt för höjder tog vägen..)

Att ta sig upp för Mt Ossa är lite som denna vecka. Jobbigt, svettigt. Men så värt det kommer vara i efterhand. Stenhårt plugg idag med, men snart, snart så är jag där! Längtar till fredag kväll :)

Toppenkväll!

Föreläsningen med Hundskolan Vision blev jättelyckad. Nära hundra personer kom och Mattias höll som vanligt en mycket bra och givande föreläsning.

Efter höstens problem med slakteri, hundgådar och ekonomi var det här verkligen någonting som JVF behövde. Känns riktigt kul.

Ungefär så mycket att göra nu så att jag blir tokig!!

Hur jag ska hinna? Det går bara inte.

For hem från skolan på eftermiddagen för att lättare kunna tokfokusera på plugget istället for omgivningen. Betala räkningar, börja packa, försöka organisera, bör tänka på att städa ur lägenheten för i sommar, sköta planering, förberedelse och bokningar för sommaren, repetera träklosskunskapen, plugga växtfysiologin, läsa på nuvarande kurs litteratur, börja organisera och läsa på grupparbetet..aaaahhh!!!

Växtfysiologin börjar bli riktigt begriplig, men jag kommer inte hinna läsa på allt som man ska kunna. Inser dessutom att jag fått otroligt mycket lättare för engelska jämfört med bara ett år sedan, bara jag får koll på alla grundtermer.

Det gör verkligen mycket att se till att läsa så mycket engelsk skönlitterär litteratur som möjligt.

Kaffet färdigkokt. Back to work.

Tänk att få sitta på en fjälltopp, njuta av solen och ta det lite lugnt. Just nu känns det galet avlägset. Men ack så värt att stressa ihäl sig en vecka för!

Det är ju bara jättekul att göra helt värdelösa jämförelser som egenltigen inte säger någonting mer än att det är kul.

Hade jag kört en SAAB 9.5 tankad på bensin med dagens priser istället för att susa runt vinterns åkta mil med mina Rossignolskidor, så hade det hela kostat mig 800 kronor i dagen.

Funderar på om jag ska sätta upp ett mål att "tjäna" 1000 kronor på min skidåkning i vinter, jämfört med SAAB:en.

Jag vet, egenligen en värdelös jämförelse, men rätt så kul... :)

Halelulja moment!

Idag, den 29 mars 2011 är en dag att minnas för mig. Jag har nämligen fått mitt livs första riktiga teknikpass på skidor (mer än på skidlekis då jag var en liten plutt).

Johan Eriksson från IFK Umeå ägnade ett par timmar till att instruera och tippsa mig om massor med jättebra tipps och tankar kring min skejting.

Tidigare har jag i ganska stor utsträckning motverkat mina egna momentankrafter, istället för att utnyttja momenten och min egna kropps vikt.

Nu har jag fått reda på hur jag ska träna och göra för att mer och mer lyckas få ut så mycket som möjligt av momenten.

Och jag kan säga att känslan var förvånandsvärd! Stakade upp för hela vänd-långbacken, tog mig upp för Sandbergs stakarbacke utan några som helst problem och i slutet gled-åkte vi runt ett varv med fokus på teknik och växlar. Det gick inte alls så mycket saktare att åka ett jättelugnt varv på rättare sätt, än ett hettsåkt varv utan teknik (som jag gjort tidigare).

Här ska det tränas massor med teknik sista veckorna fram till Kungsledenrännet!

Hälen har jag hjälptejpat, vilket hjälpte bra. Var nemas problemas att åka.

Ojoj, jag är taggad och hoppas på att snön ligger länge i år. Nu ska jag skriva ner allt så jag har en liten kom-ihåg lapp till mig själv.

nejnejnejnejnej...det är är inte vad jag vill ha någon vecka innan kungsledenrännet!

Verkar som om jag dragit på mig en överbelastning av fotsulan...

Har gjort riktigt ont att både stå och gå sedan i söndags.

Nu blir det plugg, varmt fotbad, massor av liniment och massage. Ikväll bli det skidåkning och teknikträning, trots att jag vet att fötterna borde vila. Med lite försiktighet tror jag att det kommer gå över rätt så fort, som tur var.

Fy tusan vad irriterande! Håller tummar och tår för att det går över!

Här är ett tipps för dig som har ont någonstans och vill med hjälp av träning bli bra igen:

http://www.hemovningar.se

Att vakna och öppna mailkorgen känns ibland lite som när man var liten och spang upp tidigt den 24 december för att se vad som ligger under granen.

Nu är det inte julafton, utan sommaren som närmar sig. Lorna håller på att planera för fullt och har precis fått klart Kvadehuken trip i mitten på juli. Det kommer bli grymmt kul!

Jag kommer även få gå en kurs i planering, säkerhet, överlevnad, väder, gevärshantering och isbjörnar. Dvs allt man behöver kunna i riktigt kärva miljöer där ett misstag kan kosta en livet.

Då datum och liknande för olika expeditioner och lite fakta om själva arbetet börjar strömma in så börjar det kännas mer och mer på riktigt.

Nyper mig i armen. Det är faktiskt sannt att jag ska till Svalbard hela sommaren!

Liten bevisning på att ingenting är omöjligt. Jag fick idén. Jag ville. Jag gav inte upp, fastän jag kände för det flera flera gånger då mitt dedektivsökande började kännas förgäves.

Jag är glad, glad, glad! Odrägligt glad!

För att besriva det med milda ord så inser jag att fredagens tenta kommer gå åt skogen! Fantastiskt vilken jubelidiot man kan känna sig som!!

Ja, beskriv nu den apikala tillväxten i en ung rot genom ett tvärsnitt och markera ut exakt vars upptaget av mineralnäringsämnen sker..

Ny kurs och en tuff vecka

Efter en trevlig vilodag i Ytterboda kastas jag tillbaks till skolbänken igen. Måndag morgon och en ny kurs. Skoglig naturresursekonomi och sedan den förra totalt misslyckade ekonomikursen så kände jag mig väldigt otaggad.

Nu visade det sig visst att vi har fått en pedagogisk lärare, trevlig litteratur och ett bra upplägg på kursen. Dessutom inser jag snart hur otroligt intressant ämne vi ska jobba med. Som exempel har vi rennäringen kontra skogsbruket. För att rennäringen ska fungera krävs det att vi jägmästare tar hänsyn till detta. Tyvär tolkar en del skogsbrukare ordet "hänsyn" i detta fall som ett jobbigt problem. Dollartecknen i ögonen och ett stort ego får en att tänka att ens egna branch och kassa är det enda viktiga. Skit rödlistade arter, rennäring och en belanserad älgstam. Kör in med skotaren och avverka och skjut ner älgstammen!

Nu ska vi ur ett ekonomiskt perspektiv lära oss finna balansen. Själv tänker jag komma som en lite sneaky-insider som ska arbeta för mer rättvisa i skogen. Den är ju faktiskt till för oss alla! Rennskötare som skogsbrukare, samt flora och fauna, jakt och friluftsliv.

Jag vill ha ett lönsamt och hållbart skogsbruk, glada renägare samt ett land som kan skryta med sin vackra natur.

Jag ser med spänning fram emot vad denna kurs kommer erbjuda!

Just nu önskar jag att veckan hade 40 fler timmar så jag hinner med kanske hälften av vad jag borde hinna med och kanske hinna unna mig lite träning. Samtidigt så önskar jag att det var fredag kväll bums på stört och jag redan sitter i bilen på väg till Ammarnäs.

Är en uppförsbacke på skidspåret ett jobbigt hinder att passera eller en utmaning?

Efter en uppförsbacke kommer ju en utförsbacke.

Och nog får man ut något av själva arbetet i uppförsbacken.

Man blir helt enkelt bättre samtidigt som man får njuta av lite vila efteråt.

Med det i tanken attakerar jag brantvägen upp till självaste Sulåive bestående av stenciler, träklossar och böcker och ser fram emot utsikten som jag kommer belönas av på toppen..

(Sulåive är en vacker topp i Ammarmassivet)

Mästarnas mästare

Ser på mästarnas mästare och utmanar mamma. Skrik och svett...som en mysig söndagskväll i TV soffan ska vara, eller?! ;) Jägarvila, armhävningar, benlyft och "hänga i stång". Hänga i stång är inte min starka gren, nyporna är svaga och jag tung. 20 sekunder mer än min mor lyckades jag med. Roger klådde mig med en sekund. Attans! Jag gjorde 29 fler armhävningar än mamma. Dvs 40 stycken och därmed personligt rekord för andra gången denna vecka. 100 benlyft innan jag ledsnade, 75 fler än mamma. 3,5 minuter jägarvila då jag hade vunnit med nära en och en halv minut (jag har 5 minuter som pers. rekord). Det här var kul! Och nu som söndagstradition för att hålla formen på topp så fortsätter familjeutmaningen varje vecka... Siktar på 50 (riktiga såklart) armhävningar innan april är slut. :)

Middagen igår var trevlig och rätt så galen, som vanligt. Kanske bara liiite mer galen än nomalt.

Har ätit vildsvin för första gången. Gott! :)

Nu ska jag hem till kära Kaptensgården och tillbringa söndagen där. En hel helg spenderandes i betongbunkern är inte riktigt vad jag trivs med.

Underbart!

Har unnat mig tre fina mil på Nydalaspåret. Hade jag bara tagit med mig annat än lite vatten så hade jag med glädje susat på fler varv. Kommer hem och ser att ansiktet är täckt av ett vitt saltlager. Blä. Under detta gömmer sig lite fräknar som börjar titta fram i vårsolen.

Ibland går det prima att komma hem, duscha och fika något. Ibland går det inte alls, även om det inte varit ett så hårt pass. Som idag. Fortfarande, en timma efter att jag fått på mig varma kläder, fryser jag som tusan och händer och läppar är blå. Fikat? En apelsin, som tog en halvtimma för mig att äta upp. Till detta ett stort glas vatten. Nu ska jag trycka i mig ett glas yoghurt så jag står mig till middag.

Från tre mil till tre rätter..

Ikväll blir det finmiddag med Filip, Rådström, Axel, Staffan, Marre och Greger. Ska bli spännande att se hur menyn ser ut. Jag, Marre och Greger står för förrätten och vin till denna och det kommer bli kanon! :D

Inser dock att det är högst obra att inte äta och dicka så mycket då man ska dricka fördrink och sedan en massa vin.

Trevlig lördag!

Bild från fördrinken på julsittningen...

Vi i saunan stormade in på fördrinken på sittningen, tja, utan annat än badkläderna...

Saker man gör då man har tomtar på loftet

Av någon anledning började jag googla på lite bilder och hittade detta foto taget på King street i Scottsdale, Tasmania. Ser rätt så klassist gammalt "Aussie" ut.

Varför gjorde jag nu detta undrar jag, för helt plötlsigt drabbas jag av en "ååå, vad jag längtar tillbaks"-känsla. En dag om inte allt för lång framtid ska jag absolut göra ett återbesök.

Vad jag saknar mest är nog eftermiddagsridturerna med Emm i djungeln.

Dagens jobb var avklarat. Fåglarna sjöng. Det luktade gott ute i skogen av eukalyptus och andra växter. Det började bli svalare och dagens värsta hetta gav med sig. Wallabyerna hoppade runt bland vegetationen.

Spränga fram på den smala stigen i världens gallop. Ge fullblodet fria tyglar och låta dess hovar riva upp den röda jorden...

Ååååå! :D Vad vore livet utan underbara minnen?!

Skogen, en trygg eller skrämmande platts?

Läser på tidningen skogens hemsida i artikeln "är det fest eller skog som gäller?" och slås av en tanke. Stadsnära skog kan, som artikeln menar, användas som ett ställe att vara för sig själv. Komma ut och koppla av. Promenera och motionera. Det kan också vara ett ställe för fest och umgänge. Man ser en tydlig skillnad mellan olika folkgrupper och häkomst. Senare i artikeln nämns det att ett stort hinder för folk är rädslan för att vistas ute i skogen, främst i närheten av många storstäder där boendet är segregerat. Folk känner sig altså tryggast i stadsmiljö.

Mysig och tryggt eller skrämmande och farligt?

Jag själv är uppvuxen i en skyddad mijlö på landet, där skogen är en lugn och trygg platts. Att själv knata någon mil mitt i natten med pannlampa är inte skrämmande, utan mysigt. Jag vet att djuren är rädda för mig och att promenaden är helt ofarlig. Risken att träffa på en annan person är obefintlig. På vägen kommer det någon bil då och då. För mig är detta en större otrygghet. En person uppvuxen i en storstad med stadsnära skog har troligen en annan tanke på tryggheten. I skogen i närheten av staden vistas inte lika mycket folk och det skulle vara lätt för någon att obemärkt och obehindrad överfalla och råna eller misshandla en, eller på annat sätt bruka våld. På vägar och belysta gångbanor som används flitigt känner man en större trygghet. Nu har jag flyttat in i staden, i och för sig en mindre stad, men ändå sker våldsbrott. Hagamannen som exempel. Fortfarande ser jag skogen som en trygghet och skulle faktiskt tycka att det kändes säkrare att ta en kvällspromenad på en avskild skogsstig än på en välanvänd gångbana. Jag skulle ju aldrig frivilligt inse att skogen i närheten av staden kanske till och med bör undvikas på kvällen. Är jag nere i Göteborg eller Stockholm beger jag mig gärna ut på småstigarna på en sen löparrunda, istället för på gatorna. I skogen är jag trygg. Kanske en falsk trygghet. Likadant som min trygghet i skogen består då jag kommer in i staden, skulle jag gissa att en stadsmänniskas otrygghet i skogen består även då denne kommer ut på landet. Jag tror likadant att rädsla för mörker ofta kan förknippas med stadsbo eller om man bor ute på landet. Jag har lärt mig att mörker inte är farligt och slappnar av. En stadsbo har lärt sig att undvika mörker och att vara extra observant. Dräremot, om jag vistas i en anlagd park i en stad ser jag detta på ett helt annat sätt. Det finns ingen trygg park ute på landet, för där finns det inga parker eller mindre grönområden. Jag har lärt mig att man ska undvika parker på kvällen och tar hellre en omväg runt dessa. (bildkälla: http://inga.blogg.se/category/bygden-2.html)

38

Holy macaroni!

Helt impulsivt, efter en liten efter-tenta-whisky lägger jag mig på golvet och gör lite armhävningar. För snart en månad sedan började jag slarva med armhävningsprogrammet och lade ner det hela. Nu slog jag personligt rekord vipps, bara sådär.

Till Cowboy junkies i högtalarna gör jag 20..25..30..35...ja, hela 38 armhävningar (riktiga utan knän och med dopp av näsan i marken)!

I januari gjorde jag 20...

Jag vet inte om det var Bruichladdichen som gjorde det, eller några mil med skidor, eller självaste cowboy junkies som fick mig att lyckas, men glad är jag!

Musiktipps

Visste du att namnet "Svalbard" kommer från isländskan och betyder "landet med de kalla kusterna".

Ikväll delar jag med mig av lite galet bra musiktipps, som jag själv blivit tippsad om och blev helsåld

(finns också på min spellista "light my fire" på spotify):

The doors
Jethro tull
Cowboy junkies
The cars
Echo and the bunnymen
Billy joel
The church
Warren Zevon
The Who

Eddie Vedder/ Pearl jam

Hittade en gammal bild tagen på 70-talet på Elsas K:s uppfart i Malmberget, tror jag nog. Pappa till vänster, lilla Ossian i mitten.

Merino super soft set

Har fått mitt nya merino super soft set från Ullmax som jag uppgraderat garderoben med, med tanke på sverigeresa, svalbard, Ammarnäsäventyr och andra intressen.

Superskönt, snyggt och underbart. Nästan så man kan gå runt i tröjan dagligen bara för att den är så trevlig. Kan verkligen rekomendera ullmax produkter!

Tjejig läsning

Min lilla läshög som legat på golvet senaste veckan. Är det inte lite härligt?! En salig blanding av Elle, Cosmo, virkesläralitteratur, Utemagsinet/outside, ullmax produktkatalog, två trevliga skönlitterära böcker; en på svenska och en på engelska och såklart min kära kalender som håller koll på mitt liv.

Vem har sagt att man inte kan läsa både skador och fel på barrträd, samtidigt som man tycker att Cosmo är kul.

Så, skål med kaffekoppen och trevlig läsning.

Tentan är avklarad, solen skiner och vinden fläktar.

Jag ska unna mig ett träningspass med skidorna innan jag kastar mig på att lära mig utseende och egenskaper på 25 exotiska trädslag, tentaplugga järnet på växtfysiologi och förbereda morgondagens redovisning i ämnet biologisk nedbrytning av trä.

Just nu lyssnar jag på Edwars Sharpe and the magnetic zeroes:
Carries on, Home (älskar den låten!), 40 day dream..

Har du något musiktipps?

Home - Edward Sharpe and The Magnetic Zeros Acoustic Cover (Jorge & Alex...

Nu känns det bra! Kommer "rätt" frågor så har jag chans att äga på tentan imorgon.

Två dagars sjukt intensivt plugg :) som för den insatta i ämnet kan liknas vid tryckimpregnering med fullcellmetoden. Först totalt vakuum i plugget. Sedan tillförsel av kunskap under ett övertryck. I slutskedet en kort period av vakuum och vila precis innan tentan. Skillnaden vid tryckimpregnering är att medlet faktiskt sitter kvar i ett par år. För en annan tycks man glömma förtränga det mesta inom några veckor.

Delar med mig av lite kul kunskap i ämnet virkeslära:

• Det är ungefär lika farligt att grilla korv över tallkottar som att röka cigaretter. Detta beror på de höga halterna av div. extraktivämnen som frigörs.
• Det är lättare att klyva lövved från toppändan och barrved från rotändan.
• Har du undrat vad skillnaden mellan tall, fura och furu är? Tall är det unga trädet, där mindre än hälften av stammens tvärsnittsyta är kärnved. Fura är det äldre trädet, där mer än hälften av tvärsnittsytan är utgörs av kärnved. Furu är produkten, dvs plankan eller brädan.
• Äkta vanilj framställs från granröta.
• Ett av världens mest rötbeständiga trädslag är Tasmanian Huon Pine. På grund av dess stora mängd aromatiska föreningar (tillhör gruppen extraktivämnen och skyddar mot angrepp) luktar virket mycket kraftigt.
• Det som sprakar i en brasa av tallved är främst kärnvedens hartsämnen som antänds. En björkbrasa sprakar inte eftersom veden saknar kärnved och dess egenskaper. Tallen är således mycket mer rötbeständig än en björk.
• Vid upphettning över 105 grader börjar virket sönderdelas och vid över 300 grader förkolnar det.

Sista kvällen innan tentan och det börjar faktist kännas rätt så bra. Idag gick vi igenom ett gäng tentor. Efter en heldag på skolan belönade jag mig själv med ett skidpass på Nydala. För att vara ärlig så var det skittungt före! Någon centimeter nyblötsnö. Det var i vilket fall riktigt skönt att komma ut i dagsljuset och åka lite. Känner mig som en överjäst surdegklump då jag bara sitter inne och pluggar.

Nu har jag laddat med kaffe och ska skumma igenom litteraturen en sista gång innan jag tar kväll och laddar för tenta.

11 timmar plugg på skolan. Inte så pjåkigt. :)

Det snurrar i mitt huvud...

Panik. Tentan närmar sig.
Frågan att intala sig själv att det inte kommer att gå, eller att ge gärnet och storsatsa.
Såklart så ska jag klara det.
En balanserad blandning av plugg och självförtroendepepp.
Det snurrar runt i mitt huvud!

Idag har jag fått mina fördommar om sågverk krossade.

Tidigare har jag varit på Sävarsågen. Där är lokalerna gamla (eller åtminstonde så tänkte man inte på vacker och trivsam arbetsmiljö då de byggdes). Det är dammigt, småäckligt och en gubbig stämning. Tänk dig typiska "ungkarlslyan".

Jahapp, det är såhär det är på ett sågverk, tänkte jag.

Idag var vi på studiebesök på Martinssons i Bygdsilium.

Frächa, ljusa, rena lokaler. Trevlig personal, blandat ungt och äldre, men med en glad och positiv attityd. Då man klev in på kontoret kändes det som att kliva in i en hotellreception med fokus på trä. Otroligt trivsamt helt enkelt. Men framförallt så gillade jag stämningen.

Folk var glada! Jag blev glad.

Förutom detta så var studiebesöket lärorikt och intressant. Vi fick se själva sågen, justerverket och limträavdelningen.

Senare på kvällen var jag ute på ett skejtpass på Nydalaspåret. Hur går träningen? Okej, ett pinsamt erkännande; förra veckan åkte jag bara 1,5 mil. Varför? Jag var trött, inte slitet trött i kroppen, utan bara lugn och harmoniskt och inte i psykiskt behov av träning utan av att bara sitta stilla. För en gångs skull så lyssnade jag på min kropp och tog det lugnt.

Det hela resulterade sedan i ett humör under helgen som inte var helt lätt. Jag har rätt så kort tålamod i vanliga fall, men då jag inte tränat på ett tag så finns det inte någon stubin över huvud taget. Jag blir som en igelkott, som mamma brukar säga.

På passet idag var det bra glid, men kroppen vaknar som inte och tänder till som den brukar. I uppförsbacken då jag tänker "jajaja, nu jäklar ska jag ta i" var det mer "okej, pust, nu går det uppför". Tänk dig att försöka träna precis efter att ha fått massage, typ den känslan.

Jag vet inte heller om jag ska klaga, för jag känner mig för en gångs skull avslappnad, harmonisk och bara chill. Rätt så bra då man ska försöka plugga, det börjar finnas något som påminner om koncentration... :)

Helgen

I fredags var det trevlig kväll med styrelsen för styrelsen för skolans jaktvårdsförening. Vi började med bowling och gick vidare med trerätters middag och mys fram till fyra på morgonen.

På lördagen gick jag på stan med mamma och elsa, vilket resulterade i en tröja och en svart kjol. Kvällen tillbringades i ytterboda där robban o cilla kom på middag. Senare gick jag ut med Milou och knatade 7 km genom skogen i enbart månens sken.

På söndagen färgade jag min tokiga systers hår... fast det blev väll helt ok. :P Senare kom Moa och Johan och det lagades våfflor som åts ute på verandan i solen, sedan for jag och elsa ut på skotertur på havet. Körde ikull någon gång, körde totalt vilse och gasade järnet genom flövatten.. Ogillar havsisar, kan dom inte.

Summa summarium en härlig helg!

Lite bilder från sportlovsveckan

Jag har varit helt värdelös på att ta med kameran denna vecka, men min kära syster har släpat med den på några turer. Cred till henne!

5-50 bjöd på spelning i pausen till dansbandet.

Jonte leker uppe i Ribbo

Isak bjuder på jättegod renskav uppe vi Bertejaure. Elsa och Ville ligger och myser på renfällen.

Freja är så söt!

Adjagas - Mun ja Mun

Jag tycker det är rätt så mäktigt. Annat än alla dessa poplåtar som passerar obemärkt.

Just nu sitter jag på fårfällen, med massor av tända ljus, en varm kopp ginseng-te och ett häfte med studier. Ginseng-teet är ett naturläkemedel och hjälper till koncentration. Jag måste säga att det faktiskt fungerar riktigt bra. Efter ett tag blir jag otroligt lugn, avslappnad och får fokus, något jag ofta har jättesvårt att uppnå. Kan rekomendera det! (Ilhwa korean ginseng extract)

Om en timma i Ammarnäs förra veckan bara sprang iväg,

så är en timma i skolan denna vecka som en oändlighet.

Men tid ska inte mätas i dess längd,

utan i dess värde för den som upplever tiden.

En timma förra veckan var väldigt mycket värd för mig,

medan en timma denna vecka är bara ännu en timma till historian.

Värdefull tid är ingenting man ska fly till för att slippa annan tid,

utan något man strävar efter att nå och förtjäna

Genom det blir den tid man får ännu mer värd.

Så småningom...

Tid sägs vara pengar

men enbart goda minnen och lycka kan skapa en rikedom

Att vinna på lotto eller ha ett välbetalt jobb ger en mycket pengar,

men enbart kärlek, vänskap och glädje kan göra en rik

Ray LaMontagne " Lesson Learned "

De bästa:

Ray LaMontagne

Xavier Rudd

Eddie Vedder

Ryan Adams

Yes! Arbetet med att organisera för i sommar fortsätter..

• Jag och Lorna har fått en gratis lägenhet på Svalbard!! Kan det bli bättre?? Dessutom har jag ju lyckats hyra ut Nydalalägenheten. Istället för två boenden kommer jag nu leva helt gratis.
  
  
• Lorna har fått stipendiet så nu ska flygbiljetterna bokas och expeditioner organiseras!

• Arcteryx W´s beta AR jacket och Mountain Hardwear W's Lyra pant kommer förgylla min sommar! Jo, jag har redan 7 regnjackor. Saken är den att jag varit snål och köpt någon jag nästan är nöjd med. Nu är alla för små dessutom. Jag slog på stort och köpte en regäl jacka för livet! 

• Det närmar sig... :)
  
  
• Drömt att jag var i Ammarnäs och åkt skidor och skoter i strålande solsken och med underbart sällskap. Känner mig lite nytillbakskommen till Ume, idag igen.

Vad annat..jag har klosstenta på exotiska träslag om någon timma, men sjävlförtroendet sviker och jag sitter hemma och pluggar istället och satsar på omtentan...så tjejigt!

För första gången på mycket mycket länge vaknade jag till inatt av att jag kände mig stressad. Tanken; jag går upp och pluggar såhär vid 3 på natten, slog mig. Sendrag högt upp på baksidan av låret slog dock till och plugg var bara att glömma. Dricker massor och en halvtimma senare fick jag återgå till sovandet. Hatar sendrag som håller på länge, får det jätteofta då jag försöker sova.

Ursh, jag tycker verkligen inte om att vakna upp i en varm och mysig säng, och det försa jag ser när jag statar nyhetsmorgon är snacket om stackars Japan. Det första jag ser då jag öppnar aftonbladet likaså. Här ligger jag och myser och där håller världen på att gå under. Jordbävning, tsunamis och kärkraftverk med explosioner och härdsmälta.

Hoppas att det tar slut snart och att det inte blir värre än vad det redan är.

En tanke till alla drabbade.

Istället för att skriva en jättemassa om vad jag gjort under nära en och en halv vecka i Ammarnäs, så sammanfattar jag det hela med underbart, underbart, underbart! :D

Slalom, skejt, bastu, skoter, vollyboll o lite styrketräning i gymnastiksalen på kvällarna. Till råga på allt pluggade jag vad jag hade planer på att göra, så det känns till och med bra för samvetet.

En kväll hängde jag med syrran o hennes härliga gäng upp till Äivistoppen. Det var stjärnklart och fint månsken som lös upp himelen och en fantastisk fjällvärld. Ammarmassivet var så vackert! Svagt syntes ljuset från byn långt bort i dalen. Till råga på allt dansade ett underbart norrsken över hela himelen. Det var magiskt!

Samma dag for jag, Isak, Elsa och Ville upp till Hemudden i Bertejaure och njöt av solsken och renskav. En underbar dag mao!

På ammarnäsgården har det varit full rulle med Gunilla och Chengiz som nya ägare. Tycker det är jättekul och verkligen på tiden! Båda lördagarna har det varit full rulle. Senast var det buggkväll och jag älskar verkligen att bugga, men gör det allt för sällan nu för tiden.

Då jag kommer hem från Ammarnäs har min arctrixjacka och mountain hard wearbyxor kommit, så nu är jag tokredo för alla väder som Svalbard, Ammarnäs och resten av världen kan tänkas bjuda på!

Nackdelen med att vara i Ammarnäs är att jag blir så glad att jag inte kan koncentrera mig för fem öre då jag är tillbaks i skolan. Det blir inte lixom bara en uppladdning av batterierna, det är som att koppla i ett helt vattenkraftverk i en liten ficklama. Det blir bara helknas! Så att tycka att livet är fantastiskt och för det mesta ha en överproduktion av glädjehormon e inte alltid till ens fördel. Därför finns skidåkning och löpning så man bara kan skutta runt och få utlopp för glädjen.

Denna söndagen gick dock packningen för Umereturn på tok för snabbt.

Mina tankar glömde jag kvar i Ammarnäs...

Tillbaks i ume

Jag är i ume men tankarna kvar i fantastiska ammarnäs. Försöker lära mig skillnaden mellan panga panga, iroko, jelutong, bubinga och amarant.

Veronica Maggio - Jag Kommer

Kan man bli annat än glaaad då man hör Veronica sjunga?!

Förutom trevlig virkeslära, ett silver till damerna i stafetten och en fjärdeplatts i skidskyttet har jag ägnat mig åt skidåkning. Underbart före och supperpeppad körde jag 15 km så fort jag bara kunde. Skidorna bara flög fram och det var helt underbart!

Nu packas det för en dryg vecka i bästa Ammarnäs :)

Storm och lavinvarning, får se hur det här går..

Fältstudier med mamma.

The Photoshop Effect

Fascinationen med långlopp

I vasaloppsveckan är det många som får uppleva det här med långa, jobbiga och intensiva lopp. Sjukt jobbigt och avskräckande för många, som inte ens tänker tanken på att själv delta. En häftig och lockande årlig adrenalinkick för andra.

Jag har själv aldrig åkt vasaloppet, men åkt kungsledenrännet tre gånger, sprungit flera långlopp, deltagit i ett par triathlon och allmänt kört en del längre pass både på MTB, löpning och skidåkning.

Jag har verkligen inte en marathonlöpares kropp och gör många förvånade då jag säger att jag älskar långlopp och extremsporter. Smidig som ett kassaskåp så har jag inte längre någon chans att placera mig på någon av dessa tävlingar. Vad jag lyckas åstakomma med min kropp idag är ett löparknä.

Saken är den att jag älskar den psykiska process som man tar sig igenom. Du som har åkt/sprungit ett långt lopp vet nog vad jag talar om. Man är så otroligt motiverad att verkligen göra det, genomföra och gå i mål. Samtidigt slås man hela tiden av tankarna att man är trött, börjar få ont och att det är långt kvar. Arbetet att stå emot dessa tankar och en kropp som säger åt en att genast stanna och sluta tycker jag är fantastiskt. Att fortsätta springa i samma tempo fastän knäna vill vika sig och man helst vill ställa sig och spy i vägkanten. Att fortsäta skejta fastän man börjar bli så trött och yr att man knappt kan hålla koll på vad som är fram. Då man vimsar sig helt vilsen på kända områden för att man inte kan tänka klart. Att näsblodet kan börja rinna, magen krampa, tårarna rinna och blodsmaken förpesta munnen. Samtidigt ska man intala sig om att det kommer gå, att mål närmar sig och att man ska försöka passa på att njuta. Så kanske man ser en löpare framför sig och ger sig den på att man ska om. Kroppen skriker redan men det kävs en ökning av tempot. Bara 14 km kvar, sedan vila. Man ökar tempot och tänker på annat. Förstå sedan känslan då man passerar löparen och inser att det gick.

Hur nöjd är man då inte då man väl trillar över mållinjen, inser att det ändå inte var så farligt och att man faktiskt klarade det. Man vann kanske inte, inte ens i närheten, men man gjorde det utefter sina förutsättningar och kanske kan vara nöjd med sin tid ändå. På något sätt kan man känna sig som en segrare. Man vann över sig själv med sig själv.

Nöjd för stunden, men lovar sig själv att aldrig mer göra om det. Är helt slut resten av dagen, kanske har ont i kroppen veckan efter. Mår illa och har svårt att äta. Aldrig mer!

Så fort kroppen har återhämtat sig så börjar man dock känna sig lockad av mer och gärna lite värre utmaningar och pressa sina tider. Lyckades jag springa 3 mil förut, så ska väll 4 gå denna gång.. Gjorde jag det på 6,2 timmar förra gången, ska väll prick 6 gå denna gång..

Jag har lite smådåligt självförtroende ibland och kan lyckas intala mig själv om att jag är totalt värdelös. Speciellt minutrarna innan start så lyckas jag intala mig själv om att jag verkligen är sämst i hela världen och egentligen bara borde gå hem. Sjukt nervös och medveten om vad som väntar de närmsta timmarna. Som när mamma råkar ringa i söndags tio minuter innan start. Jag ropar förskräckt "jag kommer dö" i telefonen, utan att hon ens vet att jag ska ta mig igenom ett triathlon. Nejnej, jag kommer inte dö mamma. Jag ringer ikväll! Jag ställer mig vid starten och försöker tagga till det sista lilla.

Jag vill inte, vill inte vill inte!!! Pang, starskottet går och med ens slå jag undan alla tankar. Nu hadlar allt om bara mig. Nu gäller det.

Jag ringer mamma på kvällen och meddelar att jag inte dog, men berättar hur dåligt jag mår, hur ont i huvudet jag har och hur trött jag är, men att jag är nöjd med dagens insats och att det var jättehäftigt och att jag faktiskt inte alls kom sist och faktiskt bara några minuter efter några duktiga triathlon- och ultraloppstävlare och att jag redan längtar ut till nästa träningspass.

Fibermättnadspunkt

Nu håller vi på med lite träkemi. Hade jag haft kemihjärna så hade min framtid varit spikad. Jag förstår inte varför, men galet intressant är just läran om hur vårat kära levande material ser ut och beter sig! Gissar att det är lite av ett tidigt träslöjdsintresse som fått mig på spåret till hur virket beter sig. Arbeta med en vril och göra en fin kåsa med bara några milimeters väggar, eller av björkfanér skicktlimma och forma till ett par skidor som kan bära en över djupsnön.

I veden finns extraktivämnen såsom pinosylvin (monometyl), harts, fenol och terpentin. Dessa finns för att skydda tädet mot insekter, svampar, bakterier och övriga skador. Ju större mängd, desto bättre skydd. Därför kan veden bli kådig vid angrepp eller skada.

Tänk dig nu att du har en bunt med penne (pastarör) som får motsvara vedens uppbyggnad. Hålrummet i pastan kallas lumen och själva pastasubstansen är cellväggarna. Då pastan är okokt har vi jämviktskvoten på pastan i luften. Dvs så torr den blir vid rådande luftfuktighet. Då pastan har kokat klart och ligger nere i vattnet är både själva pastan mättad med vatten och hålrummet i vår penne. Virket är mättat av fritt vatten. Lyfter man upp pastan rinner vattnet ur rören ut, samidigt som pastan är fuktig av bundet vatten. Vi har nått fibermättnadspunkten (FMP) i veden som är ca 28% (= vattnets vikt/torra vikten i trästycket). Något lägre i kärnveden och något högre i splintveden.

En hög andel extraktivämnen i veden kan sänka FMP (ex teak 18 %).

Vi vet ju också att hög fuktigthet (humidtet) och hög temperatur är en optimal levnads och gromiljö för bakterier och svampar. Nu lämnar vi fakta och går in på mina funderingar...

Träd som lever i humida och tempererade klimat borde ju behöva en större försvarsförmåga mot angepp. Dom borde ju då ha mer extraktivämnen i veden. Rätta mig om jag har fel. Med andra ord så borde ju humiditet och fuktighet ha ett relevant samband med vedens FMP. Skulle man kunna se detta om man studerade dessa faktorer och göra någon slags medel FMP-världskarta? Är FMP i regel lägre i Svenska trädslag, än trädslag i t.ex. Borneo?

Efter att jag fyllt på vätskenivån i kroppen och fått i mig lite middag igår så kändes formen primaballerina igen.
Idag var vi ute med skolan till Sävar såg, spännande eller något. Jag ska inte jobba med klassning av virke. Suck, vad långtråkigt ämne.
Solen strålade som en fin vårdag och på eftermiddagen gick jag förbi hos pappa och jag och Elsa tog var sin semla (mums!). Sedan traskade jag längs Ytterbodavägen hem till mamma. Lite gymnasieflashbacks att gå sträckan. Dock tokmysigt, jag älskar den vägen! Ett par timmars promenad var bara underbart och gårdagens urladdning gjorde sig inte till känna. Inte ens den minsta lilla träningsverk kunde mina muskler bjuda på! Efter att ha släpat runt på heeela mig, hade jag ju hoppats på att vara totalt slutkörd i en halv vecka, minst!

Hemma i Kaptensgården har nyss bergvärme blivit installerat och det ska bli spännande att se hur det fungerar! Jämnare värme och tillgång till varmvatten både på kvällen efter en dag på jobbet och på morgonen. Vilken lyx!

Sju stycken välgödda rådjur stod och kalasade på renfor under den blå solparasollen på baksidan. Så fina!

Vinterkrampen

Så idag var jag med i vinterkrampen. Puh!

Var tokigt nevig innan och ville mest fly och springa hem då startskottet gick.

Det blåste rätt så mycket, men det var ju bara att kämpa på. Löpvarvet runt Nydalasjön gick oväntat bra med tanke på att jag inte sprungit nå mycket i vinter.

Så var det dax för två varv på cykel. Där tappade jag mycket eftersom det hade drevat massor med snö längs ena sidan, vilket jag känner mig lite besviken på.

Efter cykelvarven böts det om till skidor och så skejtade jag två varv på femman, med undantag blindtarmen och stakarbacken. Hela tiden peppade jag mig med takarna "långa skär, långa skär" och "ta det lugnt, tänk på tekniken!". På andra varvet började det krampa galet mycket i vaderna.

Patik och John Grundström var också med och jag kom in två sekunder efter John, vilket kändes bra. Nu har han ju inte tränat så mycket i vinter och kan skylla på det, men ändå.

Jag är i vilket fall nöjd med min insats och känner att jag inte hade kunnat göra så mycket mer, mer än att träna teknik genom drevsnö med MTB.

Kommer hem och lägger mig i sängen. Huvudet börjar dunka av vätskebristen och energin är totalt borta. Ligger och bara härdar ut. Snart har jag världens huvudvärk och sover ett tag. Tar en alvedon och dricker massor av vatten.

Klockan åtta på kvällen lyckas jag tillslut få i mig lite middag och energin kom tillbaks och jag börjar känna mig som en människa igen. Efter ett avsnitt med solsidan är jag på riktigt bra humör och längtar redan efter nästa träningspass igen!

Vinterkrampen 2011

Vinnande herr:

‎1.Lukas Peterson 01:35:41
Damer:
1. Josefina Wikberg 01:51:04
2.Marlene Hedelin 02:00:51
3.Ida Holmlund 02:01:47
4.Louise Rundqvist 02:07:10
5.Ragna Wennström 02:14:00
6.Katarina Norrman 02:18:21
7. Marie Claesson 02:33:00

Vilodag på schemat för att tagga för söndagens triathlon. Som tidsfördtiv så har jag målat lite mer. Idag blev det en fjällripa. Så har vi (kollektivet) varit över till Filip och co och druckit kaffe och kollat på söta hundar.

En kort promenad runt halva Nydalasjön (och över isen) blev dagens motion. Nu taggar jag gärnet för imorgon och har kommit in i den där nervösa fasen då man undrar varför i hela friden man utsätter sig själv för detta. Det enda man gör är ju att längta tills man tagit sig över mållinjen så man får vila. Sedan mår man jätteilla och har ont och säger aldrig mer. Sedan gör man det igen. Konstigt nog så älskar jag det.

Med lite GIMP-ande så kom min målning in i ett foto som jag tog i Ammarnäs för något år sedan. Taiga hade älskat den dagen på fjället!

Målarstuga

Letade fram penslar, palett och något att måla på. Till dire straits och annan trevlig musik så försjönk jag in i måleriet. Har inte målat på flera år och är med hänsyn till ringrostigheten rätt så nöjd. Flera gånger höll jag på att bli helt tokig på själva formen på nosen då jag skissade med blyertspenna. Sedan sket jag i skisseriet, suddade ut allt och bara kastade på färg där det kändes bra. Blev rätt så nöjd med detaljer på själva svartdelen av nosen.

Imorgon kanske jag fixar till vad som känns bra. Den känslan bukar komma efter någon dag då man ser massor av fel.

Bilden föreställer Taiga, "storasyster", då hon bara blundar och njuter.

Senare på fredagskvällen blev det trerätters med Rådström, Filip, Marre och Greger. Trevligt och galet, som vanligt! Filip visade hur man tycker ut knutar i ryggen. Skönt! :)

Lekt lite mer med Gimp

En fjällripa

Hellner och Jönsson...

Vilken start på skid VM!

Vilken sprintfinal!

ojojoj! :D

I övrigt, idag har jag pluggat kvistar på virkesläran (hur i hela friden ser man skillnad på en torrkvist och en rötad torrkvist, dom ser ju ibland precis likadana ut?!). För första gången i mitt liv köpt en påse med sådanna där frysta pommes frittes som man värmer i ugnen (kors i taket!!!). Käkat älgkalvsfransyska, pommes, hemmagjord guacamole och en sallad på spenatblad och tomat och sedan lite för nyäten, men mätt och belåten, snurrat några varv på Nydalaspåret. Blev sista passet innan vinterkrampen på söndag. Formen? Jag tycker det går riktigt tungt och har inte så mycket att ge utan tar slut på en gång.

Mätning och klassning av sågtimmer...

Stock med rotben som skjuter ut mer än 15,0 cm mätt på bark vrakas.

Bilden ovan tog jag nere på Tasmanien, visserligen i lövskog, men kolla på rotbenet och jämför med Annas syster som synns till höger i bilden! Hur många meter?! Här snackar vi rotben på riktigt!

Ska vi räkna ut hur stor volym virke vi vrakar?

Formeln för björk (löv som löv lixom..) är:

V= 0,1305d²+0,01338d²h+0,01757dh²-0,05606h²

^{(0,1305 * 8,6 * 8,6) + (0,01338 * 8,6 * 8,6 * 81) + (0,01757 * 8,6 * 81 * 81) - (0,05606 * 81 * 81) =}

^{713,378711 m^3 713*492 = 350 796 kr (vilket är en rättelse från uppmärksam läsare, tackar! :) )}

För övrigt ett av världens högsta lövträd... :)

Mt. Field national park, Tasmania

Jag läser vidare i mitt kompendium och kommer till klassning av röta. Lagringsröta får ej förekomma i sågtimmer. På maximalt 5% av ändytan tillåts skogsröta.

Inte undra på att jag ser så förskräckt ut där jag står i rotstocken. Och barnen ropar "vraka stocken, vraka stocken!"

Mt. Field national park, Tasmania

Vad har vi här då? En djungel? Jepp. Jag har åkt båt från byn Strahan beläget på västra Tasmanien. Molnen som rullar in från oceanen pressas upp över bergskedjan och avger otroligt stora mängder nederbörd längsmed västkusten. Det luktade otroligt äckligt i denna skog, typ rutten hundskit och kompost! Skogen består av Huon Pine (Lagarostrobus franklinii), vars virke är kännt och klassat som otroligt rötbeständigt. Detta tack vare de fenoliska pinosylvinerna som påverkar elektrontransporten i mitokondrierna och fungerar som ett andningsgift för rösvamparna. Monoterpenerna spelar stor roll för rötbeständigheten.

Annat intressant fakta om Huon tallen är att den växer otroligt långsamt. Flera av träden i skogen var daterade till 2000 år (still alive!) och hade en diameter på ca 2,5 meter. Ett spinkigt litet träd, som var tjockt som en handled, var hela 80 år gammalt. Huontallen användes vid skeppstillverkningen under kolonisationen av Australien då man transporterade straffångar från Europa ner till Tasmanien och Porth Arthur. Dessa skepp byggdes på Sarah Island, som måste varit helvettet på jorden. Numer en vacker utflyktsort för turister bland runirer från fängelseceller.

Tipps för dig som har lite överskottsenergi: vinterk(r)ampen.

Triathlon på Nydala, söndag 27 februari: Löpning 8,6km-Cykel 17,2km-Skidor 8,2km

Gjorde detta förra året och det var sjukt häftigt. Gaaalet vad trött man kan bli! :D

Tisdagssauna

Kan det bli mysigare än massor av levande ljus som lyser upp vinterkvällen

Dagen kom då det var dax att få tillbaks regressionstenan. Jag gick och hoppades på att jag i alla fall fått något poäng, det skulle som kännas som en bit på vägen till omtentan. Ställer mig skamset hos läraren och meddelar tentakod och förväntar mig att han bara måste börja skratta åt den misslyckade idioten som skrivit den tenta. Han skämtar och säger; men det här gick ju bra!

Haha, tjeeeeena va?! Kul... bra han har humor i alla fall!

Kollar på tentan. Godkänd. Va?? Nej, det här hade jag verkligen inte räknat med.

Så jag har helt enkelt lyckas läsa in en hel kurs på själva tenan. Detta ska firas med en skidtur stålande solsken! :D

Idag kunde jag inte hålla mig utan gick till solariumet och solade lite. Trots att det ju är starkt cancerframkallande. Jag börjar bli så fruktansvärt less på den allt mer askgråa spegelbilden som envisas med att dyka upp varje morgon. Inte allt för kul förstasyn då man tvättar ur sömnen ur ansiktet!

Min syster har dock gjort stor nytta. En pedofil har åkt runt i Umeå under dagen och försökt lura in småtjejer i hans bil för att ha lite roligt, som han lockar med. En av tjejerna han ville få med sig råkade vara min trettonåriga syster, som inte bara var klok nog att säga nej, utan också att kvickt skiva ner registreringsnummret på bilen och kontakta polisen. Stolt storasytster som nu hoppas att denna sjuka man sitter djupt inne på psyket snart, eller bakom lås och bom på polisstationen och skakar galler. Förbannade skitstövel till människa!

Var hemma i Ytterboda i helgen och fick bla provköra skotern.

Kuul! :D Jag och mamma körde en tur till Skeppsvik sedan Ostnäs och Bygdenäs. Havet är vackert även på vintern!

Under den blå solparasollen på baksidan har vi en platts där rådjuren får mat. Bara tio minuter efter att Roger fyllt på dagens hink med renfor kom dom och åt. Livet som rådjur kan inte vara lätt under vinterhalvåret.

Ja, och vad är det här? Jo, det är insidan på ett av mina fingrar, som plöttligt bara gjorde ont och så vipps så hade jag ett kraftigt blåmärke som ömmar lite. Fattar ingenting.

Nu Lars Winnerbäck som sjunger jag får liksom ingen ordning.

Peppar för virkeslära dag 2. Äntligen en kurs som jag verkligen slukar allt på och av någon anledning tycker är jätteintressant!

Se upp för isbjörnarna!

XHC - Helikopteren3 (cross country ski movie)

Ja, skejtskidor på lite nya äventyr.
XC skiing stunts, så grymmt!

Filmtipps

På rekomendation av Kim så såg jag och mamma i rymden finns inga känslor. Bra, rolig och tokgullig film!

18åriga Simon har asbergers och bor hemma hos sin bror Sam och hans flickvän Frida. Men att bo med Simon är inte det lättaste. Frida får nog, gör slut och flyttar.

Simon antar nu uppgiften att hitta den perfekta tjejen till sin bror Sam. Enligt uträkningar kommer han kunna finna just den tjejen som är som gjord för hans bror. Men att kärlek inte går att få via någon ekvation utan via känslor, har han lite svårt att greppa.

Simon hittar så tjejen Jennifer, som absolut är den rätta tjejen för hans storebror. Det gäller bara att få ihop dom så att dom blir tillsammans.

Riktigt le- och feel good-film!

Se till att nuta!

Gårdagens passering av 50-milagränsen på skidor i vinter var jobbig.
-20 grader, lätt vind, tentasnurr i huvudet, sjukt sträv snö och glidvalla för -5 samt ett trecentimeterslager med nysnö. Jag längtade dock så efter skidorna, så jag öste på mig kläder så att jag stod mig gott och satte på värmeväxlingsmasken och såg till att balaklavan täckte resten. Ögonen envisades med att frysa ihop flera gånger, så nästa gång ska slalombrillorna med. Masken isade igen och är över huvud taget lite jobbig att andas genom, så man blir lätt svimfärdig efter ett tag innan man inser att det är dax att ta några andetag utan mask. Höghöjdsträning lixom. :) Trötta triceps gjorde det hela inte lättare. Efter ynka fem kilometer håller jag på att trilla ihop totalt av utmattning och känner mig som en klen lite fjolla.
Nydalaspåret var dock helt öde denna soliga eftermiddag, så jag slapp skämmas över värelös åkning. :)

Idag har jag sett till att njuta maximalt. Startar med en fräch liten frukost med kaffe och hembakt bröd och frukt. Far till IKSU och kör igenom ett härligt benpass som ette duga. Då jag ska ta mig därifrån lyckas jag knappt gå i trappan, rumpa och lår bara vek sig.
Jag och mamma åker till IKSU spa och simmar någon halvtimma, sedan bubblar vi länge och njuter av trevlig lokal, värme och underbart solsken. Gottar med lite frächt fika och avslutar med en bastu. Jag blir så glad då jag ser alla dessa människor som insett vikten av att ta det lugnt och unna sig själv något extra istället för en stressig vardag och slappna av framför en TV. Visst ser du också till att få njuta lite extra ibland!?
Just nu känner jag mig som en välmörad, slutkörd zombie. Gottar mig med mamma hemma i Ytterboda med en myskväll.

Filmtips

Ikväll satt jag framför TVn och såg filmen kådisbellan, en film jag tycker var riktigt bra och sevärd! Rolig, sorglig och lärorik.

Den unge Roland lever i 20-talets Stockholm. Hans föräldrar är socialister. I familjens tobaksaffär diskuterar pappa politik och mamma säljer förbjudna kondomer. Roland får erfara att det inte är lätt att bli betraktad som socialist och jude, varken av kamrater eller lärare. (filmtipset)

Om olika kroppsfetthalters för- och nackdelar

Äntligen har jag tiden att ägna tankarna åt annat än plugg. Efter tenta helg inneållande efter tenta lugn. Så, nu kommer ett långt "Ragna funderar-inlägg" för dig som har lite tid över.

Jag sitter och läser Elle och Cosmopolitan till middagen (samtidigt som jag klämmer i mig ris, en blodig biff och gräddsås, viken krock!). Två härliga tidningar, med massor av mode. Pinnsmala tjejer med vackra kläder.

Sedan står man själv där framför spegeln och plöttlsigt tycker man sig se fruktansvärd ut. Beskådar sina love handles, breda lår, tjocka armar och en mage som är många centimetrar i omkrets. Ser ut som om hon i tidningen varit på spegelhuset på Lisseberg. Okej, att vara smal som en modell är väll inget de flesta suktar över, men de flesta kvinnor står nog och ser sig själv som aningens för mulliga där i spegeln, även om man är perfekt. Tänker: åå, om bara fyra kilo mindre...

Jag var för ett år sedan på Life Gene och fick mina kroppsvärden uppmätta. Av dom värdena skulle jag uppskatta att jag har ett BMI på 24,5 (jag väger mig inte alls numer, dvs jag har inte vägt mig på ett år) och är alltså på gräsen till överviktig enligt detta värde (övervikt om BMI>25). Nu kan man ju dock inte stirra sig blind på det värdet. Mycket muskler kan göra en person överviktig trots låg fetthalt. Jag ligger i mitten på "normal" gällande fetthaltsvärde för en kvinna. Jag är inte smal. Jag är inte tjock. Men jag har ju fyra kilo för mycket så fort jag tittar mig i speglen.

Jag kan tillkännage att jag genom åren har erfarenhet från BMI som visat kraftig undervikt i slutet på högstadiet (14,9), och nu då på gränsen till övervikt. En resa jag är jätteglad att ha fått uppleva, men skäms över att berätta. Inget man stoltserar med i sitt cv direkt, men något av det mest lärorika och personligt mest utvecklande i mitt liv. Så, med denna erfarenhet, från väldigt smal till "rund och go", tänker jag spinna vidare på min fundering.

Att vara smal har fördelen att man kan klä sig i alla möjliga kläder och nästan allt sitter snyggt och man känner sig vacker. Man har lite plank-formad kropp med enbart svaga kvinnliga kurvor. Tja, knappt.. Så fryser man utav bara den och stannar helst inne vintertid. En tur på skidspåret då det är -25, eller vintertältning existerar bara inte i ens frivilliga ideér!. Dröm om Svalbard, nja, kanske inte. Snarare medelhavet! Däremot så flyger man fram i löparspåret, obehindrad av en tung kropp.

Vackert men tråkigt! Praktiskt och opraktskt.

Nu lägger vi på några kilon på kroppen, och vi har en "rund och go" person. Inte smal, inte dirket tjock, men lite späck. Love handels som irriterar och så står man ju ibland och blänger på sig i spegeln. Ser förskräckt på ett foto där man råkar visa en dubbelhaka. En tydlig kvinnlig kroppsform, med både byst och höfter.

Sticker ut i skidspåret då det är -25, nemas problemas. Vintertältar, oj så mysigt. Svalbard, ascoolt! Varm och go, lätt för att hålla kroppstemperatiren stabil.

Inte perfekt, men befriande. Opraktiskt och praktiskt.

Så, olika vikter och BMI-värden har altså sina olika fördelar. Att vara smal är inte enbart positivt. Att vara lite rund har inte enbart nackdelar. Man får ta hänsyn till andra intressen också. Om ens största (och enda) intresse är mode så är den smalare kroppen att föredra. Om friluftsliv och äventyr är ens största intresse så kanske det är mer lämpat att bära runt på lite extra isolering. Tyngre kropp, men varmt och skönt! Observera lagom, en allt för tung kropp är nog inte kul att bära runt på.

Så vad jag vill komma till är en fundering på vad som är lagom. Det beror vem det är. Visst, då jag ska vara finklädd så skulle jag jättejärna vilja vara vackert smal, men gärna med lite byst. Då jag ska löptävla så vill jag vara smal och lätt och med en minimal byst. Då jag ska ut i kylan vill jag ha lite issolerande hull, så är jag nöjd!

Jag har nyligen varit ute på ett skidpass i sträng kyla. Innanför jackan var det varmt och skönt och jag kände mig nöjd. Så fort jag kom hem och stod i spegeln så börjar man dock tänka om bara fyra kilo mindre. För några år sedan hade jag typ frusit ihjäl ute i spåret, men sedan stått nöjd framför spegeln.

Förbannat att det ska vara så svårt att veta vad lagom är, tänk om man kunde ta på och av sig hullet likt en tröja (en tröja går inte att jämföra med lite späck, utan späck fryser man)!

Ännu en tenta är gjord. Jag satt hela provtiden och blev tillslut utkastad. Kände att jag hade två val, antingen skriva mitt namn på tentan och gå, eller se det som ett övningstillfälle och ge gärnet i fem timmar.

Nu är jag totalt slutkörd och ligger utslagen i en hög av kuddar på mattan med en kopp te och laddar för ett skidpass i underbar vintersol och massor av minusgrader.

Sofia Jannok "Irene"

En doft av tjära, lite levande ljus, lyssnar på Sofia Jannok och dricker en kopp kaffe.

Nästan så man kan njuta av tentaplugg, trots tentaångest och svackande självförtroende.

Nu har jag nått kvällen innan regressionsanalystentan.

Hur känns det då?

-Fruktansvärt!

Jag har dock under veckans studier insett hur man ska lägga upp plugget på kursen, för att sedan vid omtentan klara den.

Jag är en sådan person som verkligen måste/vill förstå varför formeln ser ut som den gör och varför jag ska använda just dom siffrorna vid en uträkning. Att bara nöta in en formel och lära mig vilka värden jag ska använda utan att kunna förklara varför, a la "ja, men det bara ska vara så..." lockar mig verkligen inte. Då har ju kursen varit toltat meningslös för mig, eftersom jag kommer glömma allt efter tentan och inte kunna tillämpa kunskapen senare för att jag inte förstått vad jag gör.

Jag har suttit med de första kapitlerna, två och tre och tragglat. Läst sida om och om igen i en engelsk bok med nya ord och som inte varit i närheten av pedagogik och inte förstått någonting. Frågat lärare och fått veta exakt vad som står i formelsamlinge. Ja, men varför!? Jag kan inte förså och jag kommer inte kunna tillämpa formeln innan jag vet varför! Jag bara är sådan.

Nu har jag dock gett upp djupförståelse, och pluggar enbart upplägg på gamla tentor för att klara omtentan. Så, kursen handlar alltså inte om att faktiskt förstå regressionsanalys, utan om att lära sig gamla tentor. Så fruktansvärt fel det känns!

Jag inser att det finns en viss risk/chans att jag faktistk kommer hamna i forskarbranchen. En branch där regressionsanalys är A och O. Perfekt att jag då kan alla formler, men inte har en aning om vad jag egentligen räknar på!

Känns sorgligt att inse detta.

Ett problem till; jag har grymmt svårt för att koncentrera mig! En gång i tiden kunde jag sätta klockan på någon timma och helt stänga ute omvärlden och grotta ner mig i formler och tabeller utan problem och bli glad då jag fick tillbaks ett prov. Hur jag än försöker nu för tiden så slutar det oftast med ett akut besök på IKSU och sämre tentaresutlat. Suck. Funderar på att ge ginseng en chans.

Kan rekomendera dig som har en lägenhet ståendes tom under sommaren att lägga ut den på blocket för några månaders uthyrning. Går som smör i solsken!

I övrigt så existerar bara en sak i mitt liv just nu; extrem tentaångest!

Regressionsanalys vill jag verkligen kunna av två anledningar, den ena för att jag vill klara kursen, den andra för att det är viktigt och mycket bra att ha koll på.

Saken är den att jag inte förstår ett endaste enda. Tentan är om tre dagar och det enda jag lyckas sätta tankarna på är "jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte".

Till råga på detta trillade både cosmopolitan och ELLE ner i brevlådan idag.