Påsk i Ammarnäs

Här kommer lite bilder från en underbar påskvecka i Ammarnäs! Fest varje kväll, hem och tvärsova lite, upp igen och upp på fjället med skejtskidorna. Åkte några mil, slappade lite, ner igen och duscha, basta, käka och så ut på fest... varje dag hela veckan. Utnyttjat varenda minut till max! På söndagen hade jag konstigt nog lite för mycket energi och unnade mig en härlig löptur innan middagen, efter 8 timmars skidåkning.

Stubebakte. Riktigt nöjd med denna bild! :)

På tisdagen stack jag själv iväg till Skebleskalet på skidorna. Noll motstånd, lagom varmt och helt vindstilla. Helt underbar dag!

På söndagseftermiddagen brast skaren

Råkade fota precis då Lisa gick igenom med skidan

Kim, Lisa och jag framför Ammarmassivet

Påskmiddag med en Irish på maten.

Kim njuter!

Jag, Johanna och Lars ligger och slappar

Nils-Jonas, Robert, Linn, Josefin, Kim och jag for iväg på en skotertur upp i Äivismassivet och åkte skrana (och det gick fort!).

Och efter en vecka på skidor i fjällen kan man se ut såhär...

Pearl Jam - state of love and trust

Sååååå bra! :D

Okej, jag har fått en irriterad kommentar på mitt inlägg "aigerttur". Jag känner att jag måste förtydliga vad jag sade, för att undvika missförstånd..

Nr 1. Jag älskar att köra skoter, trotts att jag kan åka skidor!!

Jag vet att det är skoterförarna som huvudsakligen finansierar lederna och jag har verkligen ingening emot dessa. Faktum är att trotts att jag gillar skidåkning så kör jag själv skoter. Dock så gillar jag lugnet i Marsivagge mer än att bli omkörd av en massa skotrar, ungefär som vem som helst hellre hade cyklat på en mysig landsväg än mitt ute på E4an, trots att det är bilarna som gör möjligheten att dra en väg. Inte konstigt alls! Inlägget var mer ett konstaterande att det faktiskt var otroligt, otroligt mycket skotrar just eftersom det var en av de få lederna som faktiskt gick att köra på.

Nu kör jag så pass mycket skoter att jag vet hur körningen påverkar ledstandarden... Ja, ligg och smågasa (=puckelpist!) eller sladda runt och leden är mycket snart helt förstörd och även andra skoteråkare svär! (hade du sett hur en del körde denna dagen hade du helt klart förstått!). Tänk om man dessa få kilometrarna på väg upp hade kört rakt fram i ständigt tempo, för att sedan leka allt vad man kan på fjället.

Jag betalar ledavgiften, precis som alla andra skoteråkare och skidåkare förhoppningsvis gör och bidrar därför minst lika mycket som en annan skoteråkare.

Därremot så behöver man inte rida islandshästar för att en sommarled ska bli gångbar. Jag själv älskar att rida islandshäst på fjället, men har också observerat att det sliter otroligt på lederna som blir svårgångna. Därför brukar kraftigt använda ridstigar ibland ligga några metrar ifrån leden.

Aigerttur

Idag kan jag erkänna mig lite mör i kroppen, men framförallt så är vätskenivån på det lägsta. Suck, och jag bara dricker och dricker och dricker. Ingen risk för kraftig vårflod då ragna är i byn och tömmer ån på vatten... Idag for jag och mina rossignol till Aigertstugan. Leden var bara massa bliansnö, så jag gick upp. Tio miljoner skotrar passerade och jag längtade tillbaks till marsivagges lugn. Svär lite för mig själv åt en del som lyckas köra sönder leden något otroligt. Och på skotrarna bakom sitter resten av familjen och slår huvuden i taket på skoterpulkan. Ja, vi ser att du kan köra skoter, men kan du va lite rädd om leden kanske?! Väl uppe ser jag att en av skotrarna faktiskt fattat eld och står som en majbrasa med kolsvart rök. Snacka om att köra så det ryker! Blir omkörd av fyra gula kycklingar och börjar nästan fundera på vad det egentligen är i min sportdryck. Vad man får se och uppleva ute på fjället slutar aldrig att förvåna en! Sista biten mot Aigertstugan har jag rak motvind och isdroppar som faller från himmelen. Blir blästrad i ansiktet! På väg hem leker jag runt på snön ute i björkskogen. Inte fin skare, men bärande snö. Kul och med känslan av att vara fri som en fågel!

Skidorna fortsätter i nära på charlotte kalla-tempo och tar med mig in i vackra skebleskalet. Här är ingången och den häftiga toppen sjnjurtjuck. Perfekt fikapausställe! Total tid för hela turen blev ca 4 timmar.

Blå himmel och vindstilla. Skare över hela fjället och livet känns ner än underbart! Kan åka precis vars jag vill och bara flyger fram. Passerar stubebakte. Vackert!

Snörapport från en solig by

Ojoj, vad det har töat mycket sedan förra helgen. Nu skulle jag då ogärna köra över gautsträsk. Det positiva är att det nästan är badsässong, eftersom det finns flera vakar! :d från småmolnig och vindstark eftermiddag till solig och vindstilla kväll. Sådär underbar dag att sitta på bron i kvällssolen och ta ett glas vin och tycka livet är allt bra gott!

Mot finaste Ammarnäs!

Uppe med tuppen och på strålande solskenshumör! Dricker massor med kaffe och lyssnar på Devendra Banhart, Edward Sharpe och The Foundations och jobbar på att vakna genom att hoppa runt och packa det sista samtidigt som jag sjunger.

"Why do you build me up buttercup, baby.. just to let me down..don´t break my heaaaart".

Nu är det fina Ammarnäs som gäller. Hoppas på lika stålande solsken där, som den vackra soluppgången jag beskådar just nu utanför mitt fönster i Ume.

Har dumt nog lovat mig själv, att om det är strålande solsken mestadelen av påskveckan så ska jag premiärbada innan apil är över. Shit!! :S Tänker mig lite att lovar jag något jag inte vill göra, så kommer jag ju garanterat tvingas till det... det vill säga, det kommer vara kalasväder i påsk. I annnat fall kan jag sitta inne och titta på regnet och vara lycklig över att inte behöva bada. Ärligt talat rätt så smart! ;)

Puckojag har lämnat alla skor i Ammarnäs, förutom mina vinterstövlar (ja, och massor av skor som inte ska upp). Hur smart är det? Nu ska jag alltså åka buss en hel dag i stora nokianvinterstövlar och känna mig sådär lagom modemedveten. Nya trenden, vettu! ;)

Ha en bra vecka!

En bra vårhelg!

Okej, veckan började i total depression men artade sig och slutar nu i ett riktigt glatt tillstånd. Jag tror att det var en blandning av misslyckande under kungsledenrännet, sjukt mycket trötthet och massor att styra och ställa med som fick mig att bli lite deppig och seg.

Nu känner jag mig dock som en glad vårfågel som kvittrar uppe bland trädgrenarna, har fria vingar och hela världen för mig!

Cykelturen till Sävar igår var helt underbar. Cyklandes mellan hästhagar ute på landet och ser de första tussilagona blomma i dikeskanten. Svänger förbi Skogforsk och blickar över årets försök i ettans växthus. Snyft, första sommaren i mitt liv som jag inte kommer vara där! Tokskummt, men lite härligt också! Lilla flickan står på egna ben.

Far in till stan och hämtar mitt akvarium och upptäcker fyra små yngel. Fick mig på bra humör då två fiskar nyligen förolyckats i en "hoppa-ut-bakom-akvaritet-olycka", där de intorkade liken hittades först någon vecka senare.

Hemma hos pappa bänkade vi oss i brasse-stolarna och grillade fläskkött och stekte i solen, barfota och med uppkavlade byxor! Åååå, underbart!

På söndagsförmiddagen cyklar jag tillbaks in till stan i vind som fläktade på härligt i håret och fick mig att svettas lite mer. Jag och Jessica kom på i veckan att vi skulle försöka hinna med en fika. Det var många i sävargänget som var i Umeå i helgen och kunde hänga med; Johanna, Linn, Jessica, Lovisa och en kompis till henne. Vi blev på fiket ner på Ålidhem, eftersom kära skogisfiket var stängt denna dag. Jättetrevligt att träffa alla igen och det satte som en guldkant på veckan.

Nu ska jag glad bära upp bland de sista flyttkartongerna till förrådet, diggandes till Miss Lis härliga röst.

..och imorgon klockan 6:45 ska jag äntra bussen som ska ta mig till mitt favoritställe, Ammarnäs!

Älskade, underbara vår!!

Kan man vara annat än glaaaad

:D

Jabadabaoo.

Godmorgon på dig! Jag har varit och försökt visa mina kunskaper i träslagslära nu på morgonkvisten. Tenta på ÖP med andra ord. Jag har ingen aning om hur det gick.

Viste du att jelutong används för tuggummiframställning, stickor av panga-panga bör undvikas eftersom detta kan ge uppov till svårläkta inflammationer. Balsa är det lättaste och pockenholz är det tyngsta träslaget...

Nu känner jag mig som om beach-2011 a la Svalbard artar sig lite för väl (dvs som ett värmande späcklager) så idag blir det först någon mils löpning och sedan några mils cykling. Nice! I kalendern står middag i Sävar och return till stan imorgon, för principen "våga vägra en hel helg i stan" som jag hållt sedan början på februari, måste jag ju fortsätta med.

Neil Young -Old Man

Old man. Take at look at my life. I´m a lot like you.

Förgyller slutet på denna fredagskväll. :)

Grillkväll med Levin, Wretemark, Marre och Greger. Finns det något som luktar så gott som en grillad älgkalvsstek eller en rådjurssadel?!

En trevlig, lagom lugn och trivsam kväll :)

Flyttkartonger...

Dagen har ägnats till att ösa ner resultatet av en tjugoettårig som befinner sig mitt i ett konsumtionssamhälle. Något så fruktansvärt mycket strunt man har!

Lyssnar till en låt som passar sjukt bra till detta nöje. Videon känns väldigt mycket 90-tal, men man blir rätt så glad av själva musiken.

Vilken är din favoritlåt?

Om du funderar till lite extra, vilken är din favoritlåt och varför just denna?
Är det för att den bara är otroligt bra, eller är den förknippad med ett underbart minne, eller kanske lite bådadelarna?

För mig är musik A och O i livet. Jag själv är inte någon musikalisk begåvning, men stornjuter ändå av en bra låt.

Min favoritlåt är Dire Straits -Sultans of swing. För det första är det utan tvekan ett musikaliskt mästerverk. Vilket gittarspel! Dessutom så underbar röst. Jag smälter!!

För det andra så är låten förknippad med ett bra minne, egentligen inget märkvärdigt, men det får mig på bra humör. Familjen hade för många år sedan på en regnig höstdag varit ute på björkfjället i Ammarnäs. Hela veckan hade varit mulen. Fjällen var röd och gul och underbart vacker. Fisk luft med hög fuktighet. Myser i halvsvettiga regnkläder. Kommer in i den varma stugan och startar genast bastun. Poppar popcorn och sätter på Dire Straitsskivan på hög volym. Det är nog första gången jag riktigt lyssnat till skivan och jag kände lycka från försa gången. Skivan blev kvar uppe i stugan och har spelats om och om igen efter denna dagen. Så för mig betyder denna låt väldigt mycket Ammarnäs, mitt favortiställe på jorden.

Så, kan man bli annat än lycklig!?

Dagsverke på Hössjö

Snickrat ihop tre fina torn i strålande sol som kändes som sommarvärme, ja nästan iaf ;) så underbart att vara ute och göra nytta och inte bara uggla inne i stan!

Nu var det väll inte så avancerat bygge vi ägnade oss åt, men jag älskar verkligen att ha hammaren och sågen i högsta hugg! Fy tusan så kul det är och man kan få sig ett riktigt träningspass också! Faktiskt så är det något av det jag saknar mest då jag bor inne i stan, att inte varje helg gå runt och småfixa på gården och med huset. Nog för att jag är tjej, men hela mitt liv har jag fått hjälpa mina föräldrar med vad som har behövts göras med gård och hus. Om det har varit att lägga ett tak, sätta potatis, köra åkgräsklipparen, klyva ved, lägga stenplattor, skotta snö, måla vindskivor, allehanda snickerier, diska, laga mat, gjuta betong, tvätta eller städa har som inte spelat roll. Det skulle göras. Toknyttigt, för så otroligt hjälplös man hade varit annars!

Problemet genom mitt liv var dock att jag skulle vara en söt prinsessa i fina, ömtåliga kläder, samtidigt som jag skulle ut och snickra på kojan. Det hela resulterade såklart i att jag inte ägde ett enda par byxor där knäna var hela... Utan minsta överdrift så höll ett nytt par på sin höjd en vecka under hela lågstadieperioden, sedan var knäna söndertrasade. Stackars mamma, vad många par hon har fått lappa, om och om igen!

Det tog mig två dagar att komma på att jag har ett fungerande kylskåp på mitt rum...är man något trög i huvudet!?

Några kassar med öl fick förflytta sig och göra plats för den mat som fortfarande är ätbar.

Har bockat av exotiska träslagstentan från att-göra-listan. Skönt!

Haft telefonintervju med Johan Oskarsson på Sveaskog i Lycksele angående skogsbrukets påvekan på rennäringen. Det glädjer mig att höra en röst från ett skogsföretag som verkligen ser vikten av rennäring och själv är insatt i båda näringarna. Faktum är att samebyarna i större grad är insatta i skogsnäringen, än vad skogsnäringen är insatt i rennäringen. Skärpning!!

Jag tycker i vilket fall att intervjun var givande.

Nyss var jag och Hanna V ute och sprang ett varv runt Nydalasjön i strålande solsken. Det var skönt att komma ut och framförallt kul att spinga med någon till! :)

Geoffrey Gurrumul Yunupingu - Wiyathul

Läsarantalet här på min blogg ökar ständigt. Igår hade jag 263 besökare!

Först och främst skiver jag ju för att jag bara älskar att skriva och måste skriva av mig från mina tankar någonstans. Tidigare i en tokhemlig dagbok där alla mina funderingar fick platts. Nu en blogg där jag skiver om sådant som jag känner att jag vill dela med mig av till offentligheten. Det jag går och grubblar mest på behåller jag dock fortfarande för mig själv i min topphemliga dagbok.

Nog för att jag tycker att varje person är väldigt mycket värd och att den egentliga mängden läsare inte riktigt spelar så stor roll (bland annat därför ser jag inget värde av en synlig besöksräknare), så erkänner jag att det känns riktigt kul att ha så många besökare! :)

Jag hälsar dig varmt välkommen och hoppas att min blogg uppskattas!

Lyssnar på Geoffrey Gurrumul Yunupingu och minns tillbaks till Tasmanien.

Men något så typiskt, vårt nya kylskåp har gått sönder!

Efter en dag i ett varmt skåp så är dock mjölk och grädde inte i så trevligt skick längre.

Nu står allt som klarat sig i lådor ute på balkongen istället.

Suck!

äntligen, äntligen, äntligen...

En orolig själ har nog lyckats landa i Ume igen :)

Lyssnar på Mark Knopfler, dicker kaffe och känner mig nästan lite smått harmonisk.

Studerar träklossar och tycker det känns bra. Läser senaste Cosmopolitan och småler. Nöjd över att min del i uppsattsen är klar.

Jag måste verkligen lära mig att hantera att åka från Ammarnäs ner till Ume utan att bli fullkomligt knäpp de närmsta dagarna.

Jajjemen, jag känner kanske bara mig själv till 25 %, men det är tillräckligt väl för att jag ska veta att jag älskar att skriva och så fort jag börjat så flyger papper hit och dit och tangenterna går varma.

Uppsatsskrivandet som jag smålovat att vara klar med i veckan hade jag inte ens påbörjat. Pinsamt. Men jag hade tokläst och varit otroligt flitig med den röda markeringspennan samt arbetat igenom informationen i tankarna och formulerat en text som bara skulle framkallas på papper. Helst 4 sidor om jag lyckades fylla ut så mycket...

Insåg på en gång att handbromsen skulle i redan från start för att jag inte skulle lämna in en fullstädig tegelsten i ämnet.

Efter tre timmar non stop writing sitter jag nu med 7 fullproppade sidor och känner mig rät så nöjd och pustar ut.

Uppsattsen var i ämnet naturresursekonomiska aspekter på samrådsprocessen mellan ren- och skogsnäringen, något som jag tycker är riktigt intressant!

Sammanfattningsvis kan jag meddela att min åsikt i ämnet är att någin win-win situation med pareto-optimalitet ej är att föredra vid ett fullständigt fungerande samråd där rennäringen får komma till tals. Skogsbruket kan få komma att göra större avkall för att rennäringen ska kunna vinna på situatonen.

Nä, nu paus och middag...!

Intervju i p4 expresso på måndagsmorgonen

Intervju i p4 expresso på fredagsmorgonen

Crazy (Gnarls Barkley Cover) - Ray Lamontagne

Lite bilder från veckan

Två kämpar som klarat sig igenom snöstormen och passerat Tärnasjön.

Och så fanns det de som passerat Tärnasjön, men blivit så nedkylda och trötta att man inte riktigt kunde tänka klart. Kombinerat med tävlingshjärnan som säger åt en att gå i mål är detta en livsfarlig kombination på fjället.

För denne blev det polishelikoptern in i mål.

Polis, fjällräddning och funktionärer fick verkligen att göra denna dag!

Bilder från dagarna innan:

Ett vitt hav på Äivismassivet.

Elsa och Ville

Bus o fjoll på toppen

Roger och mamma på skoter upp till Äivistoppen.

Dagen innan Kungsledenrännet. I efterhand med irriterande fint väder!

Tur upp på Björkfjället.

Och i Ytterboda väntade Skrollan med sina veckogamla kattungar. Tokigt söta!

jaaa. Ska börja packa för sommaren samt städa ur lägenheten. Fy tusan så underbart å bara få fara iväg och leva livet någon annan stans ett tag. Längtar, längtar, längtar!!! :D

Lite sömn gjorde susen för humöret. Vaknar lite bättre till mods, men det måste nog bli en härlig springtur idag med.

Fast jag hatar tråkiga ospännande vardagar.

Att skapa sig det trygga rummet

Men ta mig tillbaks till snöstormen!! Hur förbannat nere kan man inte känna sig!? Två gånger på mycket kort tid har jag fått känna att "oj, nu var det nära!". Jag borde vara tacksam och glad, men icket.

Det är som om hela tävlingsmänniskan i mig har lagt all fokus på det förbannat vackra men respektfulla Syterskalets krafter och magi. Så fort plugget känns minsta kämpigt ger jag upp.

Snöstorm i huvudet med jobbiga tankar på några saker som snurrar runt. Ibland önskar jag att känslor inte fanns. För så underbart det kan kännas. Så dåligt kan det också kännas.

Jag tyckte det var roande att leta kryss som fanns rakt framför näsan på en. Livet kändes så galet lätt då det bara fanns en enda sak att lägga tankarna på. För tillfället existarade inte någonting annat. Men varför kände jag ingen rädsla, utan mysig glädje?! Jag njöt! Ja, det är sannt. De 30 sekundmetrarna runtom mig fick mig att njuta och älska situationen just för att den låg på gränsen till vad min kropp klarade av. Jag måste verkligen vara lite knäpp..

Jag har varit mörkrädd en gång i tiden. Då familjen flyttade ut på landet utan gatlyktor behövde jag lära mig hantera mörkret för att klara av milslånga ensamma löparrundor i kolsvart skog. Tänk dig att du befinner dig i ett rum. Rummet är vad du ser. Det kan vara vad som lyses upp av pannlampans sken, eller de metrar du ser i snöstormen. Du har ditt yttre som ett tryggt skal, husväggarna och dina ögon blickar ut genom fönstrena. Det gäller att lära känna sitt inre i kroppen som en trygghet. Man måste intala sig själv att bortanför rummets gränser finns ingenting. Absolut ingenting i denna värld. Inga läskiga varelser i mökret, ingen stor och farlig fjällvärd där man lätt kan försvinna. Det är du i ditt trygga, begränsade rum. Helt plötsligt blir man så stor i förhållande till omgivningen, itsället för den lilla filuren i skogen eller på fjället.

Jag lovar att om man lyckas hålla denna tanke helt, så finns ingen rädsla. Man lär sig istället se det som något mysigt och trevligt. Jag älskade situatuionen och stornjöt!

Det farliga är att man känner en falsk trygghet och man måste veta vars ens gräns går mellan trygget och fara, utan att öppna rummets väggar. Livet är inget spel där man efter game over trycker på "try again". Livet lever man en gång. Att lyckas hålla sig från panik eller rädsla får en dock att kunna tänka klart och rationellt längre tid i ett utsatt läge. Som en snöstorm. Så länge man kan tänka så fungerar det. Då paniken kommer måste man få hjälp fort. Jag gillade dock läget i lördags. Med skotrar ständigt omkring en kunde man välja paus och avbyta spelet för den varma stugan.

Andas man på ett visst sätt kan man också bli varmare i kroppen. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det går. Jag hade bara tävlingsdessen och ett vindtätt underställ som enbart gick ovanför knäna. Med andra ord hade jag väldigt lite på mig i kraftig vind. På något sät så gick det. Rätt andning och fett är den ärliga hemligheten.

Komiskt nog så krev jag ju ett blogginlägg om den optimala kroppsvikten för ett tag sedan. Värmemässigt jämfört energieffektivitetsmässigt på lopp och träningsrundor. Jag funderade lite på det då jag åkte. Hade jag varit smart inför ett 8-milslopp så hade jag ju försökt optimera min vikt till så lite som möjligt för att flyga fram. Tanken för detta slog mig då elefanten släpade sig upp för Hemavanbacken i sakta och ansträngt mak. Men mitt lager av isolering fick mig att hålla värmen betydligt längre än utan i Sytermassivet. Så vad var den optimala vikten!? Hade jag den för dagen optimala kroppsuppsättningen? Lite rund och go, men ändå lite lagom smidig. Ibland uppskattar man faktiskt det späck man samlat på sig lite mer än annars.

Intervju med P4

Erkänner 1-0 till syterskalet. Revanschsugen så jag blir tokig!!

Tokförlorade på trisslotten och njöt därefter av en springtur i vårvädret. Klämde på i bra tempo runt Nydalasjön där en del av de sex milen jag har kvar i benen fick visa sig.

Men sjukt så nere man helt plöttsligt kan känna sig. Antingen är jag jätteglad och allt är mer än strålande underbart, eller så är det mesta rätt så värdelöst och tråkigt. En sådan dag idag. Sorry kära bloggläsare, vilken lagom glädjespridare jag är idag.

För trevlighetens skull så satte avloppet i köket igen på riktigt, då varken sugpropp eller kaustiksoda verkar hjälpa. Ett fantastiskt diskberg och massa äckel.

Väldigt ohungrig, trots springtur och många timmar sedan lunch. Klämmer i mig lite halvstekt blodpudding med någon jordgubbssylt som förvånande nog inte hade vitt ludd på sig.

Hittade en massa blåmärken på benen från helgens bravader. Jag var så kall att jag inte kände någnting då stormen lekte med min kropp och kastade mig hit och dit.

Har en stressigt intensiv pluggkväll, natt, morgondag och vecka, framför mig. Trött som tusan. Satte mig längst fram i föreläsningssalen idag för att hålla mig vaken, men somnade snart. Rycker till då Greger skickar SMS "VAKNA!!"

The Who sjunger i mina högtalare och undar who are you?

I really want to know. I really want to know. Tell me who are you

Visste du att studier visar att man bara vet 25 % om sig själv. Inte kan man då säga att man vet vem man är. The who får fortsätta undra.

Längtar tillbaks till snöstormen. Jag trivdes som där.

Riders on the storm

Lysnnar på The Doors - riders on the storm, utan tvekan en av låtarna som kommer få mig minnas denna vecka i Ammarnäs. Lyssnades mycket på under dagarna, och komiskt nog så avlutades allt mitt i en storm. Riders on the storm.

Tycker faktiskt att livet mitt i en snöstorm var lite mer givande och spännande än mitt i en föreläsningssal.

Just nu känner jag mig mest trött och besviken på mig själv att jag inte klarade det.

Har som blivit en trend i mitt liv på senare tid att komma eller nå en bit, men aldrig riktigt nå mitt mål eller lyckas helt. Jippi, vad uppmuntrande.

Som växtfysiologin jag tenterade av innan jag for. Kändes i och försig som att jag inte skulle klara den. Nu var jag något enstaka poäng ifrån. Nära, men inte tillräckligt.

Ja, som det mesta jag vill nå eller lyckas med. Nära men inte tillräckligt.

Det känns inte så oväntat konstigt att sitta i skolbänken. Vid två tillfällen under helgen insåg jag att jag låg på kanten till livet. Det får hjärnan att gå.

Först då jag hade otrolig tur med mig på skotern i fredags då jag dundrade ut för hängdrivan och rakt in i en uppförsbacke. Jag hade lika gärna kunnat flyga fram, skotern hade kunnat vänt bakdelen uppåt och fallit fram över mig. I den hastigheten och med dom krafterna hade min nacke varit ett minne blott.

Andra gången mitt i en snöstorm, jag kände att jag hade full kontroll, men ett enda litet snesteg hade kunnat få dramatiska konsekvenser.

Nu till en lugn, sansad vardag där det inte händer så mycket och där man får tid och kraft över till att fundera över känslor. Det tycker jag är tusen gånger jobbigare.

Jag älskar livet i en snöstorm!

Av anledningar borde jag ha tur i spel, och gick därför och investerade i en trisslott nu på eftermiddagen. Som sagt "tur i spel..."

Otroligt vad deppig man kan känna sig då man är tillbaks i stan där det regnar och är grått och all snö är jämngrå. Då man inte fått den där kicken från Kungsledenrännet man sett fram emot och längtat efter hela vintern inte har infunnit sig. Då man inte sovit ordentligt på 40 timmar. Då en tuff vecka i skolbänken väntar. Då det där med känslor inte är helt lätt... Nä, nu ska jag sluta sitta och kolla på regndroppar och tycka synd om mig själv och gå och lägga mig.

Kungsledenrännet 2011

Att erkänna att man måste ge upp är ett stort nederlag för en själv. Jag är fruktansvärt besviken på mig själv och känner mig väldigt värdelös. Speciellt då jag i efterhand fått veta att nått kanten på den värsta stormen.

Kungsledenrännet 2011 lyckdes jag och många, många till inte genomföra utan fick avbryta på grund av säkerhetssjäl.

Alla underbara funktionärer och fjällräddningen gjorde verkligen denna dagen och ska ha ett stort, stort tack!

På fredagen bliv jag intervjuad i lokalradion (länk). Då oventande om vad som skulle vänta.

Starten sköts upp med en timma på grund av igendrevade spår och kraftiga vindar i Syter- och Viterskalet.

Upp för backen i Hemavan känns det bra, jag tar det lugnt för att spara på krafterna och känner mig pigg för 8 mils åkning. Efter en kort sträcka med motvind kommer vi in i viterskalet som är så vackert att man nästan tappar andan. Sikten idag var dock begränsad. Här hade vi medvind och jag stod mest på skidorna, åkte rakt fram och lekte en fågel med armarna rakt ut i luften. Det var roligt! Jag var en örn som flög genom fjällvärden...

Fösta vätskekontrollen passeras helt smärtfritt och vi fortsätter mot Syterskalet och Axelbacken närmar sig. Där vänder vi och får vinden rakt i vänstersidan samtidigt som vi ska upp för fjället. Vänsterstaven gick inte att använda, istället fick man skydda huvudet med armen. Högerstaven stödde man upp sig på för att inte tappa balansen. Sedan var det bara att meter för meter jobba sig upp. Jag skratar åt min teknikträning som inte riktigt fick komma till användning i år. Vad kallades dagens växel egetligen?!

Jag kunde inte se till nästa ledmarkering för den kraftiga snöstormen och jag insåg att det verkligen gälde att tänka efter både en och två gånger för allt man gjorde. I enbart svettiga tävlingskläder blir man mycket fort nedkyld. Jag vet också sedan tidigare att man tillslut når en gräns där man inte kan tänka klart, utan blir smått "knäpp". Med tävlingsinstinkten kan detta bli en mycket farlig kombination.

Backens topp nås och den fruktade, långa utförslöpan för fjället börjar. Nu med vinden nästan rakt i ryggen.

Siktar nästa ledstolpte. Ta sig ner. Svårt att bedömma vad som är upp och ner. Hastigheten hade jag verkligen ingen uppfattning om. Trillar och kan inte resa mig upp för vinden.

Drar mig till ledstolpen och lyckas resa mig upp med den. Räknar till tre och släpper och far iväg.

Inser att jag måste ha på mig mer kläder och ber min lagkamrat Robert att hålla i mig då jag ska ta av mig ryggsäcken, så att jag inte blåser ikull. Jag lyckas dock inte få på mig jackan. Vi blir bara kalla av att stå och fippla med kläderna. Åker vidare och överväger att ta av skidorna och springa ner för mer kontroll och för att få upp värmen, men inser att dom bara kommer blåsa iväg.

Robert viftar plötsligt mot en skoter och ropar att han förfryser händerna och behöver hjälp till stugan. Jag inser ju att det är dumt att vara själv ute i stormen, speciellt som han hade vindsäcken. Jag säger att jag är pigg och vill fortsätta, men beslutar så att sätta mig i pulkan och fatta ett beslut några hundra meter ner vid stugan. Då jag ska ta av mig skidorna för att sätta mig i skoterpulkan lyckas jag inte. Jag är för kall och så kunde jag inte hålla balansen. Fjällräddningen fick hjälpa mig.

Väl inne i STF-stugan inser jag hur kall även jag var. Står framför en kamin och plockar is och huttrar. Vi överväger att åka vidare, men får höra att det är lika blåsigt på Tärnasjön (något som vi sedan insåg inte hade varit minsta problem att ta sig igenom). Väldigt många till lag har sökt skydd i stugan och snart beslutar fjällräddningen att inte skicka ut fler utan att avbryta tävlingen för kvarvarande. Jag, Robert, Moa och Joel, som alla blivit kvar i stugan, får sjutts ner till Ammarnäs där vi bastar. Sedan får vi i oss god och efterlängtad mat nere på Wärldshuset som Cecilia jobbat med under dagen och tvingats avstå årets ränn för.

Jag drar vidare på Ammarnäsgården, vidare på efterfest, hem och packar och har sedan åkt till Ume. Sanningen är att jag faktiskt inte har gått och lagt mig än. Snart 40 timmars vaken tid...jo, jag är trött!!

Gränsen mellan liv och död är väldigt fin. Det har jag fått erfara två gånger denna helg. Dels skoterturen som höll på att gå riktigt illa i fredags, men där gudarna verkligen var med mig. Dels skidturen över fjället. Det får en att verkligen börja tänka.

Vardagen blir dock bara ännu mer grå och långtråkig.

På något sätt känns livet så otroligt lätt i en snöstorm. Där är det bara en sak som exsterar i ens tankar och det är faktiskt lite mysigt, även om man fryser väldigt mycket och känner sig liten och hjälplös. Man har bara ett enda problem att fokusera på. Man har inte tusen saker som ska bockas av i "att-göra-listan", man har inga problem med kärlek och andra känslor. Inga problem med tentor, ekonomi eller framtid. Det är bara nuet som existerar.

Idag sitter jag i skolan och hinner fundera, grubbla och bekymmra mig över allt möjligt.

Lärdommen från helgen är att livet är skörare än vad man tror och att man ska ha full respekt!

Intervju i lokalradion om Kungsledenrännet (länk)

Dagen innan...

I morse blev jag intervjuad i lokalradion. Det var lite svårt att höra vad reporten sa, men ja tror det gick hyffsat bra. På eftermiddagen for jag upp med ville o alla i hans stuga, elsa, roger o mamma upp till gropen vid äivis. Det var härligt att komma upp på fjället i solen. Vi tog en tur upp på toppen och rundade fjällmassivet. Helt plötsligt ser jag en liten hängdriva som jag tänker är lagom för mig att hoppa ut från. Då jag flyger inser jag att missbedömt höjden och inte sett hur det det såg ut där jag skulle landa. Insåg med ens att en total katastrof närmade sig. Jag drar i gas o försöker luta mig bak och det räddade nog situationen. Vid landningen slår jag dock ändå i huvudet i styret, vilket resulterade i fläskläpp, blåmärke, lite ont i käken och småont i huvudet. Klantiga idiot!! Nu är jag tillbaks till byn och jag och elsa är bjudna på middag hos roger och mamma. Pasta och köttfärssås :) pirrigt men peppad för imorgon!

Uppladdning

Dagarna går fort och snart är det dax för årets kungsledenränn. Mitt fjärde på listan. Jag är faktiskt lite nervös. Inte för att jag är osäker, men det hör som till att vara pirrig. Tänk om det är jättesegt före!? Jaja, bara att hålla tummarna, valla skidorna, käka pasta och dricka massor. Imorgon bitti ska jag bli intervjuad i sveriges radio, spännande! Igår kom mamma och roger upp till byn. Elsa bor hos ville, dom i en hyrstuga i stugbyn och jag bor hemma. Snacka om utspridda familjen! Känns inte så förvånande tokkonstigt att jag har ett helt hus för mig själv. Vad vi har gjort idag var att hoppa upp tre på skoter och köra i bliföre och vattentäckta isar upp till norrbottensgränsen. Utsikten kan liknar med grädde. Fast jag tycker det är vackert det med, bara man ser till nästa ledstolpe.:)

Ammarnäs! :d

Sitter framför brasan med ett glas rött vin och en trevlig bok och njuter!

Efter tre långa veckor i staden ser jag nu fram emot kvällen

Bilen fylls med skidor och pjäxor och rullar nu upp mot fjällen

Bilden är från kungsledenrännet år 2009.

Jag och pappa har precis passerat Syterskalet.

SNÄLLA underbara vädergudar...

...jag önskar verkligen att det inte kommer blåsa 19 m/s lördag den 9:onde april då årets Kungsledenränn ska gå av stapeln.

Hoppas på att SMHIs tiodagarsprognos inte håller!

Få tilllfällen då livet känns så lätt och underbart som då man är ute på en springtur i vårsolen.

Då det enda som behöver finnas i tankarna är "frammåt".

För övrigt så är väskan packad. Imorgon efter plugget far jag till rena, rara Ammarnäs. :D

Tre oändligt långa veckor sedan sist.

Jubelidiot

Ibland blir jag bara så fruktansvärt sur på mig själv!

Idag skulle jag tentera av de 25 exotiska träslagen, som jag ju verkligen kunde utan problem. Jag var helt säker på att klara provet och hoppades till och med på alla rätt.

Tio miljoner saker i huvudet och rätt så stressad.

Hickory förväxlades med mahgony.

Iroko förväxlades med teak.

För den oinvigde är det som att förväxla en elefant med en giraff.

Ett fel för mycket, på ett prov jag hade tänkt spika!

Just nu är jag på sådant humör att jag lätt skulle slå personligt rekord om jag sprang runt Nydalasjön. Plugga växtfysiologi finns inte i mina tankar än på någon timma. Eftersom jag ändå kommer kugga den förbannade skittentan imorgon, som jag inte hunit plugga tillräkligt mycket på så är det väll lika bra att fara ut i solen och springa. Då var det ju bara de förbaskade hälarna som ska strula, så jag vet inte om jag ens vågar springa.

Fantastiskt. Här sitter jag inne och lägger ner tid på att plugga istället för att träna varje dag. Så blri det bara pankaka ändå.

G´day mate

"The crasy swede" on the top of Tassie. Hon som inte nöjde sig med att nästan komma upp på toppen, utan skulle upp för det smala och branta stenblocket som utgjorde den egentliga toppen.

Jobbigt, varmt och svettigt att ta sig från foten av berget och upp. Möttes av både giftiga ormar och stup på vägen. Väl uppe så värt!

(Så här i efterhand undar jag mest var min försiktighet och respekt för höjder tog vägen..)

Att ta sig upp för Mt Ossa är lite som denna vecka. Jobbigt, svettigt. Men så värt det kommer vara i efterhand. Stenhårt plugg idag med, men snart, snart så är jag där! Längtar till fredag kväll :)

Toppenkväll!

Föreläsningen med Hundskolan Vision blev jättelyckad. Nära hundra personer kom och Mattias höll som vanligt en mycket bra och givande föreläsning.

Efter höstens problem med slakteri, hundgådar och ekonomi var det här verkligen någonting som JVF behövde. Känns riktigt kul.

Ungefär så mycket att göra nu så att jag blir tokig!!

Hur jag ska hinna? Det går bara inte.

For hem från skolan på eftermiddagen för att lättare kunna tokfokusera på plugget istället for omgivningen. Betala räkningar, börja packa, försöka organisera, bör tänka på att städa ur lägenheten för i sommar, sköta planering, förberedelse och bokningar för sommaren, repetera träklosskunskapen, plugga växtfysiologin, läsa på nuvarande kurs litteratur, börja organisera och läsa på grupparbetet..aaaahhh!!!

Växtfysiologin börjar bli riktigt begriplig, men jag kommer inte hinna läsa på allt som man ska kunna. Inser dessutom att jag fått otroligt mycket lättare för engelska jämfört med bara ett år sedan, bara jag får koll på alla grundtermer.

Det gör verkligen mycket att se till att läsa så mycket engelsk skönlitterär litteratur som möjligt.

Kaffet färdigkokt. Back to work.

Tänk att få sitta på en fjälltopp, njuta av solen och ta det lite lugnt. Just nu känns det galet avlägset. Men ack så värt att stressa ihäl sig en vecka för!

Det är ju bara jättekul att göra helt värdelösa jämförelser som egenltigen inte säger någonting mer än att det är kul.

Hade jag kört en SAAB 9.5 tankad på bensin med dagens priser istället för att susa runt vinterns åkta mil med mina Rossignolskidor, så hade det hela kostat mig 800 kronor i dagen.

Funderar på om jag ska sätta upp ett mål att "tjäna" 1000 kronor på min skidåkning i vinter, jämfört med SAAB:en.

Jag vet, egenligen en värdelös jämförelse, men rätt så kul... :)

Halelulja moment!

Idag, den 29 mars 2011 är en dag att minnas för mig. Jag har nämligen fått mitt livs första riktiga teknikpass på skidor (mer än på skidlekis då jag var en liten plutt).

Johan Eriksson från IFK Umeå ägnade ett par timmar till att instruera och tippsa mig om massor med jättebra tipps och tankar kring min skejting.

Tidigare har jag i ganska stor utsträckning motverkat mina egna momentankrafter, istället för att utnyttja momenten och min egna kropps vikt.

Nu har jag fått reda på hur jag ska träna och göra för att mer och mer lyckas få ut så mycket som möjligt av momenten.

Och jag kan säga att känslan var förvånandsvärd! Stakade upp för hela vänd-långbacken, tog mig upp för Sandbergs stakarbacke utan några som helst problem och i slutet gled-åkte vi runt ett varv med fokus på teknik och växlar. Det gick inte alls så mycket saktare att åka ett jättelugnt varv på rättare sätt, än ett hettsåkt varv utan teknik (som jag gjort tidigare).

Här ska det tränas massor med teknik sista veckorna fram till Kungsledenrännet!

Hälen har jag hjälptejpat, vilket hjälpte bra. Var nemas problemas att åka.

Ojoj, jag är taggad och hoppas på att snön ligger länge i år. Nu ska jag skriva ner allt så jag har en liten kom-ihåg lapp till mig själv.

nejnejnejnejnej...det är är inte vad jag vill ha någon vecka innan kungsledenrännet!

Verkar som om jag dragit på mig en överbelastning av fotsulan...

Har gjort riktigt ont att både stå och gå sedan i söndags.

Nu blir det plugg, varmt fotbad, massor av liniment och massage. Ikväll bli det skidåkning och teknikträning, trots att jag vet att fötterna borde vila. Med lite försiktighet tror jag att det kommer gå över rätt så fort, som tur var.

Fy tusan vad irriterande! Håller tummar och tår för att det går över!

Här är ett tipps för dig som har ont någonstans och vill med hjälp av träning bli bra igen:

http://www.hemovningar.se

Att vakna och öppna mailkorgen känns ibland lite som när man var liten och spang upp tidigt den 24 december för att se vad som ligger under granen.

Nu är det inte julafton, utan sommaren som närmar sig. Lorna håller på att planera för fullt och har precis fått klart Kvadehuken trip i mitten på juli. Det kommer bli grymmt kul!

Jag kommer även få gå en kurs i planering, säkerhet, överlevnad, väder, gevärshantering och isbjörnar. Dvs allt man behöver kunna i riktigt kärva miljöer där ett misstag kan kosta en livet.

Då datum och liknande för olika expeditioner och lite fakta om själva arbetet börjar strömma in så börjar det kännas mer och mer på riktigt.

Nyper mig i armen. Det är faktiskt sannt att jag ska till Svalbard hela sommaren!

Liten bevisning på att ingenting är omöjligt. Jag fick idén. Jag ville. Jag gav inte upp, fastän jag kände för det flera flera gånger då mitt dedektivsökande började kännas förgäves.

Jag är glad, glad, glad! Odrägligt glad!

För att besriva det med milda ord så inser jag att fredagens tenta kommer gå åt skogen! Fantastiskt vilken jubelidiot man kan känna sig som!!

Ja, beskriv nu den apikala tillväxten i en ung rot genom ett tvärsnitt och markera ut exakt vars upptaget av mineralnäringsämnen sker..

Ny kurs och en tuff vecka

Efter en trevlig vilodag i Ytterboda kastas jag tillbaks till skolbänken igen. Måndag morgon och en ny kurs. Skoglig naturresursekonomi och sedan den förra totalt misslyckade ekonomikursen så kände jag mig väldigt otaggad.

Nu visade det sig visst att vi har fått en pedagogisk lärare, trevlig litteratur och ett bra upplägg på kursen. Dessutom inser jag snart hur otroligt intressant ämne vi ska jobba med. Som exempel har vi rennäringen kontra skogsbruket. För att rennäringen ska fungera krävs det att vi jägmästare tar hänsyn till detta. Tyvär tolkar en del skogsbrukare ordet "hänsyn" i detta fall som ett jobbigt problem. Dollartecknen i ögonen och ett stort ego får en att tänka att ens egna branch och kassa är det enda viktiga. Skit rödlistade arter, rennäring och en belanserad älgstam. Kör in med skotaren och avverka och skjut ner älgstammen!

Nu ska vi ur ett ekonomiskt perspektiv lära oss finna balansen. Själv tänker jag komma som en lite sneaky-insider som ska arbeta för mer rättvisa i skogen. Den är ju faktiskt till för oss alla! Rennskötare som skogsbrukare, samt flora och fauna, jakt och friluftsliv.

Jag vill ha ett lönsamt och hållbart skogsbruk, glada renägare samt ett land som kan skryta med sin vackra natur.

Jag ser med spänning fram emot vad denna kurs kommer erbjuda!

Just nu önskar jag att veckan hade 40 fler timmar så jag hinner med kanske hälften av vad jag borde hinna med och kanske hinna unna mig lite träning. Samtidigt så önskar jag att det var fredag kväll bums på stört och jag redan sitter i bilen på väg till Ammarnäs.

Är en uppförsbacke på skidspåret ett jobbigt hinder att passera eller en utmaning?

Efter en uppförsbacke kommer ju en utförsbacke.

Och nog får man ut något av själva arbetet i uppförsbacken.

Man blir helt enkelt bättre samtidigt som man får njuta av lite vila efteråt.

Med det i tanken attakerar jag brantvägen upp till självaste Sulåive bestående av stenciler, träklossar och böcker och ser fram emot utsikten som jag kommer belönas av på toppen..

(Sulåive är en vacker topp i Ammarmassivet)

Mästarnas mästare

Ser på mästarnas mästare och utmanar mamma. Skrik och svett...som en mysig söndagskväll i TV soffan ska vara, eller?! ;) Jägarvila, armhävningar, benlyft och "hänga i stång". Hänga i stång är inte min starka gren, nyporna är svaga och jag tung. 20 sekunder mer än min mor lyckades jag med. Roger klådde mig med en sekund. Attans! Jag gjorde 29 fler armhävningar än mamma. Dvs 40 stycken och därmed personligt rekord för andra gången denna vecka. 100 benlyft innan jag ledsnade, 75 fler än mamma. 3,5 minuter jägarvila då jag hade vunnit med nära en och en halv minut (jag har 5 minuter som pers. rekord). Det här var kul! Och nu som söndagstradition för att hålla formen på topp så fortsätter familjeutmaningen varje vecka... Siktar på 50 (riktiga såklart) armhävningar innan april är slut. :)

Middagen igår var trevlig och rätt så galen, som vanligt. Kanske bara liiite mer galen än nomalt.

Har ätit vildsvin för första gången. Gott! :)

Nu ska jag hem till kära Kaptensgården och tillbringa söndagen där. En hel helg spenderandes i betongbunkern är inte riktigt vad jag trivs med.

Underbart!

Har unnat mig tre fina mil på Nydalaspåret. Hade jag bara tagit med mig annat än lite vatten så hade jag med glädje susat på fler varv. Kommer hem och ser att ansiktet är täckt av ett vitt saltlager. Blä. Under detta gömmer sig lite fräknar som börjar titta fram i vårsolen.

Ibland går det prima att komma hem, duscha och fika något. Ibland går det inte alls, även om det inte varit ett så hårt pass. Som idag. Fortfarande, en timma efter att jag fått på mig varma kläder, fryser jag som tusan och händer och läppar är blå. Fikat? En apelsin, som tog en halvtimma för mig att äta upp. Till detta ett stort glas vatten. Nu ska jag trycka i mig ett glas yoghurt så jag står mig till middag.

Från tre mil till tre rätter..

Ikväll blir det finmiddag med Filip, Rådström, Axel, Staffan, Marre och Greger. Ska bli spännande att se hur menyn ser ut. Jag, Marre och Greger står för förrätten och vin till denna och det kommer bli kanon! :D

Inser dock att det är högst obra att inte äta och dicka så mycket då man ska dricka fördrink och sedan en massa vin.

Trevlig lördag!

Bild från fördrinken på julsittningen...

Vi i saunan stormade in på fördrinken på sittningen, tja, utan annat än badkläderna...

Saker man gör då man har tomtar på loftet

Av någon anledning började jag googla på lite bilder och hittade detta foto taget på King street i Scottsdale, Tasmania. Ser rätt så klassist gammalt "Aussie" ut.

Varför gjorde jag nu detta undrar jag, för helt plötlsigt drabbas jag av en "ååå, vad jag längtar tillbaks"-känsla. En dag om inte allt för lång framtid ska jag absolut göra ett återbesök.

Vad jag saknar mest är nog eftermiddagsridturerna med Emm i djungeln.

Dagens jobb var avklarat. Fåglarna sjöng. Det luktade gott ute i skogen av eukalyptus och andra växter. Det började bli svalare och dagens värsta hetta gav med sig. Wallabyerna hoppade runt bland vegetationen.

Spränga fram på den smala stigen i världens gallop. Ge fullblodet fria tyglar och låta dess hovar riva upp den röda jorden...

Ååååå! :D Vad vore livet utan underbara minnen?!

Skogen, en trygg eller skrämmande platts?

Läser på tidningen skogens hemsida i artikeln "är det fest eller skog som gäller?" och slås av en tanke. Stadsnära skog kan, som artikeln menar, användas som ett ställe att vara för sig själv. Komma ut och koppla av. Promenera och motionera. Det kan också vara ett ställe för fest och umgänge. Man ser en tydlig skillnad mellan olika folkgrupper och häkomst. Senare i artikeln nämns det att ett stort hinder för folk är rädslan för att vistas ute i skogen, främst i närheten av många storstäder där boendet är segregerat. Folk känner sig altså tryggast i stadsmiljö.

Mysig och tryggt eller skrämmande och farligt?

Jag själv är uppvuxen i en skyddad mijlö på landet, där skogen är en lugn och trygg platts. Att själv knata någon mil mitt i natten med pannlampa är inte skrämmande, utan mysigt. Jag vet att djuren är rädda för mig och att promenaden är helt ofarlig. Risken att träffa på en annan person är obefintlig. På vägen kommer det någon bil då och då. För mig är detta en större otrygghet. En person uppvuxen i en storstad med stadsnära skog har troligen en annan tanke på tryggheten. I skogen i närheten av staden vistas inte lika mycket folk och det skulle vara lätt för någon att obemärkt och obehindrad överfalla och råna eller misshandla en, eller på annat sätt bruka våld. På vägar och belysta gångbanor som används flitigt känner man en större trygghet. Nu har jag flyttat in i staden, i och för sig en mindre stad, men ändå sker våldsbrott. Hagamannen som exempel. Fortfarande ser jag skogen som en trygghet och skulle faktiskt tycka att det kändes säkrare att ta en kvällspromenad på en avskild skogsstig än på en välanvänd gångbana. Jag skulle ju aldrig frivilligt inse att skogen i närheten av staden kanske till och med bör undvikas på kvällen. Är jag nere i Göteborg eller Stockholm beger jag mig gärna ut på småstigarna på en sen löparrunda, istället för på gatorna. I skogen är jag trygg. Kanske en falsk trygghet. Likadant som min trygghet i skogen består då jag kommer in i staden, skulle jag gissa att en stadsmänniskas otrygghet i skogen består även då denne kommer ut på landet. Jag tror likadant att rädsla för mörker ofta kan förknippas med stadsbo eller om man bor ute på landet. Jag har lärt mig att mörker inte är farligt och slappnar av. En stadsbo har lärt sig att undvika mörker och att vara extra observant. Dräremot, om jag vistas i en anlagd park i en stad ser jag detta på ett helt annat sätt. Det finns ingen trygg park ute på landet, för där finns det inga parker eller mindre grönområden. Jag har lärt mig att man ska undvika parker på kvällen och tar hellre en omväg runt dessa. (bildkälla: http://inga.blogg.se/category/bygden-2.html)

38

Holy macaroni!

Helt impulsivt, efter en liten efter-tenta-whisky lägger jag mig på golvet och gör lite armhävningar. För snart en månad sedan började jag slarva med armhävningsprogrammet och lade ner det hela. Nu slog jag personligt rekord vipps, bara sådär.

Till Cowboy junkies i högtalarna gör jag 20..25..30..35...ja, hela 38 armhävningar (riktiga utan knän och med dopp av näsan i marken)!

I januari gjorde jag 20...

Jag vet inte om det var Bruichladdichen som gjorde det, eller några mil med skidor, eller självaste cowboy junkies som fick mig att lyckas, men glad är jag!

Musiktipps

Visste du att namnet "Svalbard" kommer från isländskan och betyder "landet med de kalla kusterna".

Ikväll delar jag med mig av lite galet bra musiktipps, som jag själv blivit tippsad om och blev helsåld

(finns också på min spellista "light my fire" på spotify):

The doors
Jethro tull
Cowboy junkies
The cars
Echo and the bunnymen
Billy joel
The church
Warren Zevon
The Who

Eddie Vedder/ Pearl jam

Hittade en gammal bild tagen på 70-talet på Elsas K:s uppfart i Malmberget, tror jag nog. Pappa till vänster, lilla Ossian i mitten.

Merino super soft set

Har fått mitt nya merino super soft set från Ullmax som jag uppgraderat garderoben med, med tanke på sverigeresa, svalbard, Ammarnäsäventyr och andra intressen.

Superskönt, snyggt och underbart. Nästan så man kan gå runt i tröjan dagligen bara för att den är så trevlig. Kan verkligen rekomendera ullmax produkter!

Tjejig läsning

Min lilla läshög som legat på golvet senaste veckan. Är det inte lite härligt?! En salig blanding av Elle, Cosmo, virkesläralitteratur, Utemagsinet/outside, ullmax produktkatalog, två trevliga skönlitterära böcker; en på svenska och en på engelska och såklart min kära kalender som håller koll på mitt liv.

Vem har sagt att man inte kan läsa både skador och fel på barrträd, samtidigt som man tycker att Cosmo är kul.

Så, skål med kaffekoppen och trevlig läsning.

Tentan är avklarad, solen skiner och vinden fläktar.

Jag ska unna mig ett träningspass med skidorna innan jag kastar mig på att lära mig utseende och egenskaper på 25 exotiska trädslag, tentaplugga järnet på växtfysiologi och förbereda morgondagens redovisning i ämnet biologisk nedbrytning av trä.

Just nu lyssnar jag på Edwars Sharpe and the magnetic zeroes:
Carries on, Home (älskar den låten!), 40 day dream..

Har du något musiktipps?

Home - Edward Sharpe and The Magnetic Zeros Acoustic Cover (Jorge & Alex...

Nu känns det bra! Kommer "rätt" frågor så har jag chans att äga på tentan imorgon.

Två dagars sjukt intensivt plugg :) som för den insatta i ämnet kan liknas vid tryckimpregnering med fullcellmetoden. Först totalt vakuum i plugget. Sedan tillförsel av kunskap under ett övertryck. I slutskedet en kort period av vakuum och vila precis innan tentan. Skillnaden vid tryckimpregnering är att medlet faktiskt sitter kvar i ett par år. För en annan tycks man glömma förtränga det mesta inom några veckor.

Delar med mig av lite kul kunskap i ämnet virkeslära:

• Det är ungefär lika farligt att grilla korv över tallkottar som att röka cigaretter. Detta beror på de höga halterna av div. extraktivämnen som frigörs.
• Det är lättare att klyva lövved från toppändan och barrved från rotändan.
• Har du undrat vad skillnaden mellan tall, fura och furu är? Tall är det unga trädet, där mindre än hälften av stammens tvärsnittsyta är kärnved. Fura är det äldre trädet, där mer än hälften av tvärsnittsytan är utgörs av kärnved. Furu är produkten, dvs plankan eller brädan.
• Äkta vanilj framställs från granröta.
• Ett av världens mest rötbeständiga trädslag är Tasmanian Huon Pine. På grund av dess stora mängd aromatiska föreningar (tillhör gruppen extraktivämnen och skyddar mot angrepp) luktar virket mycket kraftigt.
• Det som sprakar i en brasa av tallved är främst kärnvedens hartsämnen som antänds. En björkbrasa sprakar inte eftersom veden saknar kärnved och dess egenskaper. Tallen är således mycket mer rötbeständig än en björk.
• Vid upphettning över 105 grader börjar virket sönderdelas och vid över 300 grader förkolnar det.

Sista kvällen innan tentan och det börjar faktist kännas rätt så bra. Idag gick vi igenom ett gäng tentor. Efter en heldag på skolan belönade jag mig själv med ett skidpass på Nydala. För att vara ärlig så var det skittungt före! Någon centimeter nyblötsnö. Det var i vilket fall riktigt skönt att komma ut i dagsljuset och åka lite. Känner mig som en överjäst surdegklump då jag bara sitter inne och pluggar.

Nu har jag laddat med kaffe och ska skumma igenom litteraturen en sista gång innan jag tar kväll och laddar för tenta.

11 timmar plugg på skolan. Inte så pjåkigt. :)

Det snurrar i mitt huvud...

Panik. Tentan närmar sig.
Frågan att intala sig själv att det inte kommer att gå, eller att ge gärnet och storsatsa.
Såklart så ska jag klara det.
En balanserad blandning av plugg och självförtroendepepp.
Det snurrar runt i mitt huvud!

Idag har jag fått mina fördommar om sågverk krossade.

Tidigare har jag varit på Sävarsågen. Där är lokalerna gamla (eller åtminstonde så tänkte man inte på vacker och trivsam arbetsmiljö då de byggdes). Det är dammigt, småäckligt och en gubbig stämning. Tänk dig typiska "ungkarlslyan".

Jahapp, det är såhär det är på ett sågverk, tänkte jag.

Idag var vi på studiebesök på Martinssons i Bygdsilium.

Frächa, ljusa, rena lokaler. Trevlig personal, blandat ungt och äldre, men med en glad och positiv attityd. Då man klev in på kontoret kändes det som att kliva in i en hotellreception med fokus på trä. Otroligt trivsamt helt enkelt. Men framförallt så gillade jag stämningen.

Folk var glada! Jag blev glad.

Förutom detta så var studiebesöket lärorikt och intressant. Vi fick se själva sågen, justerverket och limträavdelningen.

Senare på kvällen var jag ute på ett skejtpass på Nydalaspåret. Hur går träningen? Okej, ett pinsamt erkännande; förra veckan åkte jag bara 1,5 mil. Varför? Jag var trött, inte slitet trött i kroppen, utan bara lugn och harmoniskt och inte i psykiskt behov av träning utan av att bara sitta stilla. För en gångs skull så lyssnade jag på min kropp och tog det lugnt.

Det hela resulterade sedan i ett humör under helgen som inte var helt lätt. Jag har rätt så kort tålamod i vanliga fall, men då jag inte tränat på ett tag så finns det inte någon stubin över huvud taget. Jag blir som en igelkott, som mamma brukar säga.

På passet idag var det bra glid, men kroppen vaknar som inte och tänder till som den brukar. I uppförsbacken då jag tänker "jajaja, nu jäklar ska jag ta i" var det mer "okej, pust, nu går det uppför". Tänk dig att försöka träna precis efter att ha fått massage, typ den känslan.

Jag vet inte heller om jag ska klaga, för jag känner mig för en gångs skull avslappnad, harmonisk och bara chill. Rätt så bra då man ska försöka plugga, det börjar finnas något som påminner om koncentration... :)