Jag tror jag var trött! Sjävstudier idag, så någon timmas sovmorgon kunde jag lyxa med. Den ringande klockan begravs under massa kuddar och jag vaknar 12:30! Går det ens att sova så länge?! Tretton timmar! Skämms...
Fått veta att jag klarade skogsskötseltentan, men jag blev inte allt för glad över betyget. Skitjag! Här var tydligen tanken att ordbajsa fyrtiotusen sidor, och inte svara med ett kort och gott svar och en punkt. Ska bli intressant att få ut tenorna nästa vecka och se vad jag skulle ha svarat.
Nä, nu har jag fått nog av stan för ett tag och far till fina Aha och firar advent!
fredag, november 25, 2011
torsdag, november 24, 2011
Ett stycke osymetriskt formad lerhög som har fått torka i ett hörn i rummet och nu fått lite färgklickar på sig. Avslutat med två prickar med genomskinligt nagelack och vipps och paaa pkaaaaa, man har en ripa. Typ, med lite fantasi kanske det ser ut som en..
Modellera var skitsvårt och oformbart jämfört med "riktig" lera. Passar inte för att göra ripor av...
-Hey mate I am back, Slickepott says.
-Du, det var då på tiden, din lilla jävel, svar jag. Efter drygt två år!
Jag hade precis stuckit in en nål i fingret och noterat att det gjorde ont. Lite i alla fall, på några ställen. Framsteg! Jag ler.
Fortfarande flera ställen jag kan roa mig med att leka akupunktur och inte känna mer än att något platt pressar mot fingret, fast känna det i fingret.
Fortfarande flera ställen jag kan roa mig med att leka akupunktur och inte känna mer än att något platt pressar mot fingret, fast känna det i fingret.
Natten spenderades med en rejäl whisky och en tång då jag fick pressa ut flugan bakvägen genom fingret, göra ett nytt hål och trycka ut den.
"Men gu så klen du är" säger Isak i telefonen och då ger jag mig. Aja, träningsverk som tusan, men efter lite streching pluss "bita ihop och klättra på" så gav vi oss på väggarna. Isak är ju duktig och klättrar på bra. Jag själv har kommit till det att jag kan börja gå enbart på banor (istället för randomklättra på alla grepp) och klättra dom lättaste. Så länge det gick rätt upp så gick det bra, men när väggen började bukta ut så skrek armarna och jag orkade inte mycket alls.
Men summa summarium; klättring visade sig vara sinnessjukt kul!!
Dessutom verkar min höjdrädsla ha försvunnit, så nu kunde jag enbart fokusera på klättringen istället för "nu dör jag -tankar".
Samtidigt någon helt annan stans...
..så tänds en lampa för min syster, som tänker "gu så tacksam jag e att jag föddes i en biolognördfamilj!"
Men summa summarium; klättring visade sig vara sinnessjukt kul!!
Dessutom verkar min höjdrädsla ha försvunnit, så nu kunde jag enbart fokusera på klättringen istället för "nu dör jag -tankar".
Samtidigt någon helt annan stans...
..så tänds en lampa för min syster, som tänker "gu så tacksam jag e att jag föddes i en biolognördfamilj!"
onsdag, november 23, 2011
Spiderwoman!
Jag. En tung elefant, smidig som ett kassaskåp. MEN idag har Dumbo fått vingar och börjat klättra!
Jag och Isak begav oss till IKSU och kastade oss på det perfekta för en nybörjare; bouldringväggen, där man klättrar hängandes som i ett tag. OMG, trodde jag en gång att jag kanske var lite vältränad, ja då fick jag äta upp alla dessa tankar med ens hela kroppen skrek, fingrarna smärtade och jag kämpade in i det sista innan jag föll ner mot madrassen med ett duns och blängde upp mot väggen rakt ovanför mig. Ska det vara på det viset! Men skam den som ger sig! Jag kände mig som självaste spiderwoman, hängandes rakt ner från taket och letade mig fram.
Eftersom vi inte har grönt kort eller något sådant så fick vi inte hyra någon sele. Isak kan dock klättra sedan tidigare och hade med sig sin. Jag fick låna en sele av en kille på väggen (med orden; dö inte i den är du snäll!) och så kilade jag upp ända till toppen i ren glädje. Väl uppe kollade jag ner och kom med ens på att jag ju är sinnessjukt höjdrädd då det inte gäller att stå på en fjälltopp... Om det var mjölksyra eller ren rädsla som fick mig att skaka sista metrarna vet jag inte. Men jag gjorde det, tre gånger upp till toppen, tokskakandes! Nu tror jag inte att jag är så rädd längre, det var ju faktiskt totalt ofarligt.
Sedan säkrade jag Isak. Lite självmordsbenägen måste han ha varit då han säger håll här o följ efter med linan innan han kastar sig på väggen. Men hallå, huuur exakt har du tänkt jag ska hålla?! Aja, det var bara att dra efter linan och hoppas på det bästa. En tjej brevid mig gav lite tipps och snart var jag på rätt bana. Jag måste i vilket fall ha gjort lite rätt, för vi båda lever än nu.
Dessa klättringsframsteg firades med pizza på ängen.
Sedan såg jag härliga Per Morberg, från hans besök i Ammarnäs som sändes denna afton på 7an. Å, vad jag gillar Morbergs attityd, mer av den i vårat samhälle tack! Det var ett jättebra avsnitt (svårt att åstakomma annat än toppkvalite då fina Ammarnäs med underbart folk är med!) och superkul att se denna fina by på telivisionsapparaten. Tror faktiskt vår kära TV-profil var ganska imponerad! Jag vet inte hur många gånger han sa "detta är livskvalité!"
Jajjemen; Ammarfjällen är livskvalite!
Missade du detta avsnitt, lugn..det går att se här.
Jag och Isak begav oss till IKSU och kastade oss på det perfekta för en nybörjare; bouldringväggen, där man klättrar hängandes som i ett tag. OMG, trodde jag en gång att jag kanske var lite vältränad, ja då fick jag äta upp alla dessa tankar med ens hela kroppen skrek, fingrarna smärtade och jag kämpade in i det sista innan jag föll ner mot madrassen med ett duns och blängde upp mot väggen rakt ovanför mig. Ska det vara på det viset! Men skam den som ger sig! Jag kände mig som självaste spiderwoman, hängandes rakt ner från taket och letade mig fram.
Eftersom vi inte har grönt kort eller något sådant så fick vi inte hyra någon sele. Isak kan dock klättra sedan tidigare och hade med sig sin. Jag fick låna en sele av en kille på väggen (med orden; dö inte i den är du snäll!) och så kilade jag upp ända till toppen i ren glädje. Väl uppe kollade jag ner och kom med ens på att jag ju är sinnessjukt höjdrädd då det inte gäller att stå på en fjälltopp... Om det var mjölksyra eller ren rädsla som fick mig att skaka sista metrarna vet jag inte. Men jag gjorde det, tre gånger upp till toppen, tokskakandes! Nu tror jag inte att jag är så rädd längre, det var ju faktiskt totalt ofarligt.
Sedan säkrade jag Isak. Lite självmordsbenägen måste han ha varit då han säger håll här o följ efter med linan innan han kastar sig på väggen. Men hallå, huuur exakt har du tänkt jag ska hålla?! Aja, det var bara att dra efter linan och hoppas på det bästa. En tjej brevid mig gav lite tipps och snart var jag på rätt bana. Jag måste i vilket fall ha gjort lite rätt, för vi båda lever än nu.
Dessa klättringsframsteg firades med pizza på ängen.
Sedan såg jag härliga Per Morberg, från hans besök i Ammarnäs som sändes denna afton på 7an. Å, vad jag gillar Morbergs attityd, mer av den i vårat samhälle tack! Det var ett jättebra avsnitt (svårt att åstakomma annat än toppkvalite då fina Ammarnäs med underbart folk är med!) och superkul att se denna fina by på telivisionsapparaten. Tror faktiskt vår kära TV-profil var ganska imponerad! Jag vet inte hur många gånger han sa "detta är livskvalité!"
Jajjemen; Ammarfjällen är livskvalite!
Missade du detta avsnitt, lugn..det går att se här.
Ett fett och osötat inlägg
Okej, eftersom det känns som att kursen går på typ 20% studietakt eftersom jag inte varit ute och rest på en och en halv vecka, så får jag timmtals med tid över. Going for a blogginlägg, ett fett och osötat inlägg.
Alla dessa dieter och kostrekomendationer som flyger runt i media och förrvirrar mer än vad de hjälper.
Jag har läst massor på träningssidor, hälsosidor, sett lite dokumentärer och snackat runt och jag tänkte försöka sammanställa något. Anledning; jag tycker det är väldigt intressant!
Att gå ner i vikt är enkel matematik. Färre kalorier in och mer kalorier ut. Detta går genom att äta mindre och röra på sig mer, men för många är det svårt att förändra sitt levnadsstil på det viset. Då krävs en stor förändring av hela kosten, för att man samtidigt ska äta mindre.
LCHF handlar inte om magi, utan om att personen i fråga enligt studier äter mindre kalorier på en dag. En dokumentär från vetenskapens värld, om jag minns rätt, handlade om diabetiker typ 2 som lade om kosten till LCHF. Tidigare hade de följt dietisternas råd, äta fettsnålt och med lite socker. Insulinsprutor, medicin och konstant viktproblem som följd. Inte med LCHF. De kunde efter någon dag (!) sluta ta sin medicin och förvånande nog så steg inte kolesterolvärldena, enbart det goda kolesterolet steg en aningen. Dessutom tappade många av försökspersonerna mycket vikt.
Jag tror att vi lurar oss och våra kroppar genom att äta lightprodukter och konstgjorda saker, såsom margariner o dyl. Vi blir inte mätta, äter mer kolhydrater (blir du aldrig kak, glass eller godissugen?!) och kör in oss i ett ont mönster. Kolesterolvärden stiger, samtidigt som ohälsan bland folket stiger i takt. Vi behöver äta mer lightprodukter. (Men hallå, håller vi nu på att överbefolka världen är det väll inte så klokt att äta lightsaker hela tiden, då går det ju åt dubbelt så mycket!) Lightprodukter som ofta har mindre fett, men då smakar de ju inte något, så man har i socker eller sockerersättning samt andra konstgjort framställda smakersättare. Det känns lite som att handla med låtssaspengar istället för riktiga och hoppas det ska gå bra, eftersom det ju inte synns i plånboken att man har shoppat loss idag också. Tänk om livet var så lätt och trevligt!
Jag har under de senaste veckorna undvikit den största kolhydratskällan vid måltiderna och ersatt denna med mer protein, mer fett och mycket mer grönsaksbaserad mat, såsom wookad kol och lök istället för potatis, psata eller besprutat ris från andra sidan jordklotet. Jag mår bra, är mätt, känner mig frisk och glad och kan träna som aldrig förr. Något LCHF har det nog inte blivit, eftersom jag inte vräkt i mig massor av fett i groteska mängder (blä, tappar matlusten vid bara tanken), men jag har ätit mer naturligt än moderna lightlivet. Ett ägg innan träningen, istället för en macka. 3%-ig yoghurt med någon matsked kokos, lin- och solrosfrön som frukost. Och massor av goda, höstiga grytor på viltkött (ekologiskt som tusan!). Och sill, mumma! Flera gånger i veckan sill, ägg, grekisk yoghurt, avocado och sallad.
En sak som oväntat har hänt, är att jag har minskat mitt kaffe och teintag drastiskt, för att jag inte varit sugen. Sötsug finns inte.
Jag känner mig lycklig. Hela mitt senare liv har jag varit lite smårädd för fett och fet mat. Lightprodukter och margariner var ständigt förekommande i min kyl.
Jag kommer nog fortsätta leva på riktig mat och mindre kolhydrater i obestämd framtid. Unna mig själven kaka om så bjuds, käka en macka då och då, men inte basera måltiden på kolhydrater och lägga till lite lighttjosan på sidan.
Det hade varit kul att se hur hälsan såg ut hos folket förr. Hade samerna kolesterolvärde i skyarna för att de baserade sin mat på kött? Nej, skulle då verkligen inte tro det. Har vi kolesterol i skyarna, nu då vi är hälsosamma och äter lightmat, jepp...
Alla dessa dieter och kostrekomendationer som flyger runt i media och förrvirrar mer än vad de hjälper.
Jag har läst massor på träningssidor, hälsosidor, sett lite dokumentärer och snackat runt och jag tänkte försöka sammanställa något. Anledning; jag tycker det är väldigt intressant!
Att gå ner i vikt är enkel matematik. Färre kalorier in och mer kalorier ut. Detta går genom att äta mindre och röra på sig mer, men för många är det svårt att förändra sitt levnadsstil på det viset. Då krävs en stor förändring av hela kosten, för att man samtidigt ska äta mindre.
LCHF handlar inte om magi, utan om att personen i fråga enligt studier äter mindre kalorier på en dag. En dokumentär från vetenskapens värld, om jag minns rätt, handlade om diabetiker typ 2 som lade om kosten till LCHF. Tidigare hade de följt dietisternas råd, äta fettsnålt och med lite socker. Insulinsprutor, medicin och konstant viktproblem som följd. Inte med LCHF. De kunde efter någon dag (!) sluta ta sin medicin och förvånande nog så steg inte kolesterolvärldena, enbart det goda kolesterolet steg en aningen. Dessutom tappade många av försökspersonerna mycket vikt.
Jag tror att vi lurar oss och våra kroppar genom att äta lightprodukter och konstgjorda saker, såsom margariner o dyl. Vi blir inte mätta, äter mer kolhydrater (blir du aldrig kak, glass eller godissugen?!) och kör in oss i ett ont mönster. Kolesterolvärden stiger, samtidigt som ohälsan bland folket stiger i takt. Vi behöver äta mer lightprodukter. (Men hallå, håller vi nu på att överbefolka världen är det väll inte så klokt att äta lightsaker hela tiden, då går det ju åt dubbelt så mycket!) Lightprodukter som ofta har mindre fett, men då smakar de ju inte något, så man har i socker eller sockerersättning samt andra konstgjort framställda smakersättare. Det känns lite som att handla med låtssaspengar istället för riktiga och hoppas det ska gå bra, eftersom det ju inte synns i plånboken att man har shoppat loss idag också. Tänk om livet var så lätt och trevligt!
Jag har under de senaste veckorna undvikit den största kolhydratskällan vid måltiderna och ersatt denna med mer protein, mer fett och mycket mer grönsaksbaserad mat, såsom wookad kol och lök istället för potatis, psata eller besprutat ris från andra sidan jordklotet. Jag mår bra, är mätt, känner mig frisk och glad och kan träna som aldrig förr. Något LCHF har det nog inte blivit, eftersom jag inte vräkt i mig massor av fett i groteska mängder (blä, tappar matlusten vid bara tanken), men jag har ätit mer naturligt än moderna lightlivet. Ett ägg innan träningen, istället för en macka. 3%-ig yoghurt med någon matsked kokos, lin- och solrosfrön som frukost. Och massor av goda, höstiga grytor på viltkött (ekologiskt som tusan!). Och sill, mumma! Flera gånger i veckan sill, ägg, grekisk yoghurt, avocado och sallad.
En sak som oväntat har hänt, är att jag har minskat mitt kaffe och teintag drastiskt, för att jag inte varit sugen. Sötsug finns inte.
Jag känner mig lycklig. Hela mitt senare liv har jag varit lite smårädd för fett och fet mat. Lightprodukter och margariner var ständigt förekommande i min kyl.
Jag kommer nog fortsätta leva på riktig mat och mindre kolhydrater i obestämd framtid. Unna mig själven kaka om så bjuds, käka en macka då och då, men inte basera måltiden på kolhydrater och lägga till lite lighttjosan på sidan.
Det hade varit kul att se hur hälsan såg ut hos folket förr. Hade samerna kolesterolvärde i skyarna för att de baserade sin mat på kött? Nej, skulle då verkligen inte tro det. Har vi kolesterol i skyarna, nu då vi är hälsosamma och äter lightmat, jepp...
tisdag, november 22, 2011
November i backspegeln
Eftersom...
Umeå har täckts av en tjockdimma...
Jag håller på att kremeras av tristess; träna, äta, sova, plugga, datanörda i lägenheten sju dagar i veckan i det mest enformiga mönster som finns...
Och hade enbart lyckats åstakomma ett sjukligt oinspirerande inlägg, så tar jag och kollar runt i fotogarderoben, letar fram tre foton från mina senaste novembrar och låter dom lysa upp tillvaron lite.
En några dagar gammal Pinus Radiata under sin första fullmåne.
Tasmanien, 2008
Elsa och Milou, Björkfjället 2009
Kim på Småfjällen, 2010
måndag, november 21, 2011
söndag, november 20, 2011
I just love editing
 |
Kankse passar min arm inte i alla vackra klänningar. Men den passar definitivt i mitt underbara liv. |
Att behandla bilder visade sig vara ett underbart nöje. Som att plocka fram en pensel och ge en sista touch åt det man skapat. Jag känner dock att det rätt så simpla PhotoScape börjar bli lite begränsande, kanske ett steg till Photoshop bör göras.
I brist på skog, hav, fina fjäll eller annat vackert att fota i min lilla betongbunker denna regniga söndagskväll, så fick jag offra mig själv.
Alla foton är tagna med manuell fokus (eftersom min kamera håller på att bli utsliten) genom spegel. Då jag i princip kännt mig klar med bilden har jag lagt över till sepia eller svartvitt på alla, just för att jag verkligen älskar detta på porträttfoto. Speciellt här så störde bara färgerna mer än vad de gav.
Fantastiska first aid kit har gjort mig sällskap i högtalarna hela kvällen.
Att åldras är någonting vackert. Det finns nästan ingenting vackrare än en gammal person med rynkigt ansikte, härjad hud och glimt i ögat. Där man set att denna människa har levt sitt liv. Levt ett liv.
Min mormor har alltid varit vacker. Alltid med en glimt i ögat. Pigg, hurtig och glad.
Tills hon fick cancer.
Jag önskar att mormor vet hur mycket jag tänker på henne och att hon fortfarande kan känna någon lycka och glädje, även om cancern gör henne svagare och svagare och varje dag till en smärtsam kamp.
Varför kan inte varje människa bara få somna in lugnt och stilla...
Hur många barnböcker handlar om någon som fick all makt och önskningar i världen, men det slutade bara med att personen blev för girig och allt blev galet och fruktansvärt. I slutändand fanns det ingen anna önskan än att allt skulle bli som vanligt.
Vi människor är helt fantastiska i vad vi lyckas åstakomma i utvecklig. Vi tycks kunna göra allt. Vi har gjort planeten till vår planet, människans planet. Men vi är giriga och den som har fått smaka kakan vill gärna ha mer och tänker inte på konsekvenserna.
Åtta av tio rissorter innehåller så pass mycket bekämpningsmedel att de är giftiga.
Massor av fisk som säljs i butiken har så mycket tungmetaller och annat i sig att de är giftiga.
Stackars oss som äter sådan mat, nu ska vi då lära oss vad som fortfarande går att äta. Akta, akta.
Ärligt talat; det är vi själva som orsakar allt detta. Det är vi som sprider bekämpningsmedel. Det är vi som förorenar haven. Det är vi som står och ser på då jorden sakta men säkert förgiftas.
Tillhör det inte näringskedjan att vi också ska få ta del av vår egna buffé?!
Komma och tro att man kan förgifta hela världen och sedan fly undan själv med svansen mellan benen. Jag skämms för människligheten!
Jag säger inte att jag vill äta tungmetaller och bekämpningsmedel till middag, men lite som man bäddar får man ligga. Den dagen vi vill ha ren mat på tallriken måste vi inse att vi inte kan hålla på som vi gör idag.
Tills dess, sluta tyck synd om dig själv och ät den mat du är orsaken till! Öga för öga, tand för tand.
Att fortsätta släppa ut farliga ämnen och vilja ha ren mat, är ju som att tro att man ska få lön för ett arbete man inte gjort.
Nu tycker jag mänskligheten ska ta sig ett stort mål tungmetaller och bekämpningsmedel till söndagsmiddag, ta ett djupt andetag av förorenad luft, ett kallt glas klorerat vatten och fundera över vad vi har åstakommit.
Jag är lycklig att jag plockar min svamp och bär, odlar min potatis, skjuter min älg, fångar min fisk och får vattnet från kallkällan då jag är hemma. Mer närproducerat och ekologiskt kan man inte få det.
Vi människor är helt fantastiska i vad vi lyckas åstakomma i utvecklig. Vi tycks kunna göra allt. Vi har gjort planeten till vår planet, människans planet. Men vi är giriga och den som har fått smaka kakan vill gärna ha mer och tänker inte på konsekvenserna.
Åtta av tio rissorter innehåller så pass mycket bekämpningsmedel att de är giftiga.
Massor av fisk som säljs i butiken har så mycket tungmetaller och annat i sig att de är giftiga.
Stackars oss som äter sådan mat, nu ska vi då lära oss vad som fortfarande går att äta. Akta, akta.
Ärligt talat; det är vi själva som orsakar allt detta. Det är vi som sprider bekämpningsmedel. Det är vi som förorenar haven. Det är vi som står och ser på då jorden sakta men säkert förgiftas.
Tillhör det inte näringskedjan att vi också ska få ta del av vår egna buffé?!
Komma och tro att man kan förgifta hela världen och sedan fly undan själv med svansen mellan benen. Jag skämms för människligheten!
Jag säger inte att jag vill äta tungmetaller och bekämpningsmedel till middag, men lite som man bäddar får man ligga. Den dagen vi vill ha ren mat på tallriken måste vi inse att vi inte kan hålla på som vi gör idag.
Tills dess, sluta tyck synd om dig själv och ät den mat du är orsaken till! Öga för öga, tand för tand.
Att fortsätta släppa ut farliga ämnen och vilja ha ren mat, är ju som att tro att man ska få lön för ett arbete man inte gjort.
Nu tycker jag mänskligheten ska ta sig ett stort mål tungmetaller och bekämpningsmedel till söndagsmiddag, ta ett djupt andetag av förorenad luft, ett kallt glas klorerat vatten och fundera över vad vi har åstakommit.
Jag är lycklig att jag plockar min svamp och bär, odlar min potatis, skjuter min älg, fångar min fisk och får vattnet från kallkällan då jag är hemma. Mer närproducerat och ekologiskt kan man inte få det.
Jag har nu sett ännu mer på frozen planet serien; pol-till-pol, vår, sommar och höst. En fantastisk värld, helt otroligt filmat. Lite av min favorit är ändå i slutet på varje film då man får följa med teamen och se hur inspelningen gått till, "bakom kulisserna". På sommaravsnittet fick man följa så de åkte ut med Lance (NPs båt) och filmade isbjörnar. Svalbardbon Jason Roberts (som jag lånar fotot ovan från) styrde dingin de filmade närfoton med. Det pirrade nästan i magen då man fick se hur nära björnarna dom egentligen var. Denna isbjörn håller förresten på att bli en riktigt häftig staty som ska stå i LYB som Jason höll på med i sitt garage i somras. Han själv berättade att han kom från Ausrtalien, från en mycket liten by i Victoria. Från Halls Gap. Tror han blev lite förvånad då jag utbrast -Woh, kul, jag har varit där och vet precis! Otroligt vacker platts det med!
Massor av underbara Svalbard poppys. Denna underbart vackra valmoblomma som värmer varje polarhjärta med sin skönhet.
Även om mycket av det som är filmat från arktis kommer från andra, mer frodiga och artrika ställen än Svalbard så var är det verkligen jättekul att se. Drabbad av lite längtan tillbaks till paradiset. Och jag inser mer och mer för varje dag att jag älskar ämnet ekologi. Sitter man en lördagskväll och omedvetet fördjupar sig i ämnet för att det är kul, ja, då måste man ju ha funnit sitt rätta element.
Igår såg jag även snowboardfilmen "the art of flight". Mmmm... :) Sjuk sport, men jag förstår dom verkligen. Otroligt fint och påkostad inspelning. Lite tror jag dock snowboardåkarna pressar sig själv att ta lite större risker än annars, just för att teamet är där och massor av pengar är lagda på att få perfekta klipp. Då säger man inte; "jag vågar inte..."
lördag, november 19, 2011
En lååång promenad ut från stan. Jag var ute i ca 3,5 timmar och gick på bra hela tiden. Mjukade upp träningsverken lite. Börjar arta sig till den värsta jag varit med om någonsin, eftersom i princip varenda muskel är drabbad. Värst är ändå rygg och låren.
Träffar en liten ursöt Border collie-valp med tillhörande husse som vi går med ett tag. Milou var helt plötsligt som en gammal tråkig gubbe, som gav blanka tusan i den toksöta valpen som jag bara smälte för.
Det är förresten inte aldeles för ofta vi rätt så tråkiga svenskar säger till en främlig: ska vi gå en sväng, det är ju roligare än att gå ensam!? Att han ursprunglingen kom från england kanske förklarar det ovanliga, men trevliga fenomenet.
Det är förresten inte aldeles för ofta vi rätt så tråkiga svenskar säger till en främlig: ska vi gå en sväng, det är ju roligare än att gå ensam!? Att han ursprunglingen kom från england kanske förklarar det ovanliga, men trevliga fenomenet.
Och så vinterstudion; vilken glädje att se Kalla och Olsson briljera i världscuppspremiären!
fredag, november 18, 2011
Elsa och mamma är nere i Göteborg och hälsar på mormor på sjukhuset.
Det känns så konstigt att hon för bara några veckor sedan gick att prata i telefon med som vilken person som helst, och nu vet hon inte alltid vilka vi är. Jag tror inte att jag vill inse. Jag vill behålla henne inom mig som den friska, pigga mormor jag är van vid. Egoistiskt sett måste jag erkänna att det på sätt och vis käns nästan lite skönt att jag inte är där, för då slipper jag inse och se verkligheten som visar sig så tydligt då man får möta henne på riktigt.
Att följa en människa brytas ner är fuktansvärt.
Milou och jag gick en långromenad runt Nydalasjön och in en runda i Nydalskogen. Det var mysigt och underbart att få gå och fundera i sin ro.
Till middag lyxade jag till det lite för mig, med smördegsinbakad fläskfilé, blomkolsgratäng, pepprig rödvins- och champinjonsås samt lite lingon. Mums! Tända ljus och Cat Stevens i högtalarna gjorde mig och Milou sällskap på en riktig mysafton.
Härnäst ska jag, Jessica och Sara fortsätta fredagsmyskvällen med idol.
Det känns så konstigt att hon för bara några veckor sedan gick att prata i telefon med som vilken person som helst, och nu vet hon inte alltid vilka vi är. Jag tror inte att jag vill inse. Jag vill behålla henne inom mig som den friska, pigga mormor jag är van vid. Egoistiskt sett måste jag erkänna att det på sätt och vis käns nästan lite skönt att jag inte är där, för då slipper jag inse och se verkligheten som visar sig så tydligt då man får möta henne på riktigt.
Att följa en människa brytas ner är fuktansvärt.
Milou och jag gick en långromenad runt Nydalasjön och in en runda i Nydalskogen. Det var mysigt och underbart att få gå och fundera i sin ro.
Till middag lyxade jag till det lite för mig, med smördegsinbakad fläskfilé, blomkolsgratäng, pepprig rödvins- och champinjonsås samt lite lingon. Mums! Tända ljus och Cat Stevens i högtalarna gjorde mig och Milou sällskap på en riktig mysafton.
Härnäst ska jag, Jessica och Sara fortsätta fredagsmyskvällen med idol.
ajaj, vad gjorde jag igår egentligen?! Finns det en liten muskel i min kropp som inte känner sig lite sliten idag? Skön smärta :)
Klockan 06:30 steg jag som vanligt upp och gick en morgonpromenad med Milou innan kaffet kokades. Myisgt att gå nyvaken i skenet under gatlyktorna och känna den friska lukten. I morse var inte kylan långt bort.
Klockan 06:30 steg jag som vanligt upp och gick en morgonpromenad med Milou innan kaffet kokades. Myisgt att gå nyvaken i skenet under gatlyktorna och känna den friska lukten. I morse var inte kylan långt bort.
torsdag, november 17, 2011
Jag kan ha riktiga upp och ner dagar då det gäller energi. Igår var jag riktigt trött och toklat. Gick 8 km, men i övrigt sov jag ju nästan igenom dagen. Lyckades inte åstakomma någonting.
Idag visade sig det motsatta kontot. Ju mer jag tränade, destå mer energi fick jag och jag kände mig helt ostoppbar! Jag älskar sådanna dagar! Så först crosstrainern, sedan ett galet skönt gympass, en cykeltur med Milou och efter middagen älghufsande (ajaj ojoj, vad sinnessjukt jobbigt det var!) på Nydalaspåret och då jag kom hem tog jag med mig Milou på en avslutande springrunda eftersom jag ändå var svettig...
Nu klämmer jag i mig en efterlängtad middag nr 2, a la LCHF-dieten med extremtolkning.
På menyn: Smörstekt ägg och chorizo, massor av turkisk yoghurt och senap. Massa nötter och en stor kopp rykande te med mjölk i.
Gissa nu vem som kommer sova sjukt gott och ha lite småont i kroppen i helgen..
Idag visade sig det motsatta kontot. Ju mer jag tränade, destå mer energi fick jag och jag kände mig helt ostoppbar! Jag älskar sådanna dagar! Så först crosstrainern, sedan ett galet skönt gympass, en cykeltur med Milou och efter middagen älghufsande (ajaj ojoj, vad sinnessjukt jobbigt det var!) på Nydalaspåret och då jag kom hem tog jag med mig Milou på en avslutande springrunda eftersom jag ändå var svettig...
Nu klämmer jag i mig en efterlängtad middag nr 2, a la LCHF-dieten med extremtolkning.
På menyn: Smörstekt ägg och chorizo, massor av turkisk yoghurt och senap. Massa nötter och en stor kopp rykande te med mjölk i.
Gissa nu vem som kommer sova sjukt gott och ha lite småont i kroppen i helgen..
Älghufs
mmm, vad underbart med ett gympass. Idag körde jag överkropp, med ett 20 min intensivt crosstrainerpass som uppvärmning. Känner snart att jag kan börja gå in på träning koncentrerat på enbart några muskelgrupper åt gången istället för att ta vad som för dagen känns roligast, vad som är ledigt eller med utsikt över någon snygg kille ;) Nä, lite mer stuktur än så behövs nog!
Middagen intagen, cyklat en runda med Milou och taggar nu upp med "Sak Noel"-dunkadunka (helt värdelös musik, men den e peppande!) för lite tokjobbigt älghufsande i Nydalaskogen. Ska bara hitta stavarna... Bara ordet älghufsande är ju helt underbart. Att jag efter varje pass ligger som död på golvet och lovar mig själv aldrig mer göra detta, tycks selekteras bort av min hjärna då träningsverken lagt sig.
En fråga; är det någon som har tips på bra träninsgbloggar, där man får lite tipps och inspiration?? Det finns ju en miljard olika, men så många som bara säger (som i min blogg) att man var och tränade och inte ägnar timtal åt att filma, fota och tippsa andra om kost och övningar. Styrketräning, skidåkning, löpning..
(Älghufs är löpliknande stil med stavar. Stavarna är aningens kortare än vanliga klassiska skidstavar och löpstilen har längre kliv och inte lika tydlig kick med hälen längst bak i steget. Man springer altså precis som att man har skidorna på fötterna. Skidkul å köra intervaller på detta sätt, speciellt i backe!)
Middagen intagen, cyklat en runda med Milou och taggar nu upp med "Sak Noel"-dunkadunka (helt värdelös musik, men den e peppande!) för lite tokjobbigt älghufsande i Nydalaskogen. Ska bara hitta stavarna... Bara ordet älghufsande är ju helt underbart. Att jag efter varje pass ligger som död på golvet och lovar mig själv aldrig mer göra detta, tycks selekteras bort av min hjärna då träningsverken lagt sig.
En fråga; är det någon som har tips på bra träninsgbloggar, där man får lite tipps och inspiration?? Det finns ju en miljard olika, men så många som bara säger (som i min blogg) att man var och tränade och inte ägnar timtal åt att filma, fota och tippsa andra om kost och övningar. Styrketräning, skidåkning, löpning..
(Älghufs är löpliknande stil med stavar. Stavarna är aningens kortare än vanliga klassiska skidstavar och löpstilen har längre kliv och inte lika tydlig kick med hälen längst bak i steget. Man springer altså precis som att man har skidorna på fötterna. Skidkul å köra intervaller på detta sätt, speciellt i backe!)
onsdag, november 16, 2011
Ett hårt och svettigt pass på SkiErgon. Det kändes så underbart då musklerna bara gjorde ont. Sjukt egentligen att man kan njuta av något sådant.
God och välförtjänt middag på All Star och någon timma biljard på megazone. Galet, vad kul det är och shiiit vad dålig jag kan vara ibland...här krävs det träning!
Idag kom min sötaste lillkille, Milou, hem till mig och eftersom jag har sovmorgon tar vi och myser med musik och en god kopp kaffe. Han ska göra mig sällskap tills på måndag. Jag är lycklig! Att inte ha hund hemma är som att gå ute på vintern utan vantar. Det går ett tag, men man njuter inte av det direkt. Ärligt talat, det är en plåga och jag tänker hela tiden på att något viktigt saknas.
För övrigt så har jag blivit helt värdelös på att sova djupt nu för tiden känns det skönt att vila ett extra tag. Hela min vardag bygger på att jag sover sjukt bra. Jobbiga saker som späs på av lite höstdepression.
Då passar det med lite musik...Starwalker av Buffy Sainte Marie
Ett hårt och svettigt pass på SkiErgon.
God och välförtjänt middag på All Star och någon timma biljard på megazone. Galet, vad kul det är och shiiit vad dålig jag kan vara ibland...här krävs det träning!
Idag kom min sötaste lillkille, Milou, hem till mig och eftersom jag har sovmorgon tar vi och myser med musik och en god kopp kaffe. Han ska göra mig sällskap tills på måndag. Jag är lycklig! Att inte ha hund hemma är som att gå ute på vintern utan vantar. Det går ett tag, men man njuter inte av det direkt. Ärligt talat, det är en plåga och jag tänker hela tiden på att något viktigt saknas.
För övrigt så har jag blivit helt värdelös på att sova djupt nu för tiden känns det skönt att vila ett extra tag. Hela min vardag bygger på att jag sover sjukt bra. Jobbigt.
tisdag, november 15, 2011
wow, starka som tusan!!
Om det ska nämnas en sport som inte riktigt accepteras som sport av allmänheten i regel så är det nog poledance för fitness. Detta klipp tycker jag dock är riktigt bra!
måndag, november 14, 2011
Älg i modellera
Nu är lilla Hälge klar, ca 15 cm hög sitter han och håller koll på att jag pluggar på bra. Jag tycker väll inte att han blev så värst vacker, men lite söt och rolig.
Okej, nu känner jag mig pirrigt, ivrigt nervös.
Ja, du kan då verkligen inte ana vad miss skogstroll har gjort.
Jag och, Li och Matilda satt under kafferasten till ekologikursen och diskuterade dans och styrketräning. Så nu har vi anmält oss till en dansgrupp...ja och inte vilken som helst..
-vi ska lära oss dansa pole dance!!!
Och nej, lugn. Det är inte något annat än en rolig och sjukt jobbig träningsform. Mycket styrka som inkluderar hela kroppen, förenat med en lite annorlunda och rolig dans.
Även om jag ska prova poledance så tycker jag inte att det känns helt okej med klubbar där det dansas för fulla gubbar. Två heeelt skilda saker!! Poledance ska man dansa för sin egna skull, för att man tycker det är kul!
Och nej, lugn. Det är inte något annat än en rolig och sjukt jobbig träningsform. Mycket styrka som inkluderar hela kroppen, förenat med en lite annorlunda och rolig dans.
Även om jag ska prova poledance så tycker jag inte att det känns helt okej med klubbar där det dansas för fulla gubbar. Två heeelt skilda saker!! Poledance ska man dansa för sin egna skull, för att man tycker det är kul!
Ja, den uppmärksamme läsaren kanske har börjat lägga märke till att helt plötsligt har någonting börjat hända med bilderna på min blogg. Nä, varken ny kamera eller otroliga plötsliga framsteg inom fotograferingen har skett. Jag ska erkänna att jag har tagit konsten till nästa steg och börjat behandla bilderna också. Programmet jag använder, som min tekniska syster visade mig, heter PhotoScape och är superlätt att lära sig. Får man lite känsla för det så kan man ge den sista touchen till en bild man är nöjd med.
Igår var det ju fars dag. Min pappa var uppe i Aha, så det blev inte så mycket firande för vår del.
Moa, Linn, Stefan och lilla Alfred och kom förbi och firade Roger och det blev en god och trevlig söndagsmiddag. Alfred roade oss med sin superengergi senare på kvällen, hur söt som helst!
Måndag morgon, vilket som vanligt betyder rabiesspruta i armen. Äntligen har jag fått sista dosen av vaccinet och är nu tipp topp supersäkert frisk och har följt smittskyddslagen jätteduktigt!
Efter lite fusk på söndagskvällen med mitt stopp för kolhydrater blir det nu nya tag en ny vecka.
Jag vill ut och springa och träna, men min jobbiga kropp envisas med att börja bli trött och vill vila. Blir nog en simtimma på IKSU eller något liknande.
Moa, Linn, Stefan och lilla Alfred och kom förbi och firade Roger och det blev en god och trevlig söndagsmiddag. Alfred roade oss med sin superengergi senare på kvällen, hur söt som helst!
Måndag morgon, vilket som vanligt betyder rabiesspruta i armen. Äntligen har jag fått sista dosen av vaccinet och är nu tipp topp supersäkert frisk och har följt smittskyddslagen jätteduktigt!
Efter lite fusk på söndagskvällen med mitt stopp för kolhydrater blir det nu nya tag en ny vecka.
Jag vill ut och springa och träna, men min jobbiga kropp envisas med att börja bli trött och vill vila. Blir nog en simtimma på IKSU eller något liknande.
söndag, november 13, 2011
Fjolltroll
-Jag vet, vi bouldrar!!
dääär, kanske...
bara en tidsfråga...
..och så dansar vi!
12-taggaren tittade fram
Ja, här kan man nog sitta fastklämd mellan två klippblock tills man är liten nog att komma loss igen...
Så är ännu en lördag hemma i Ytterboda över. En bra dag! Jag har tvättat tampar och lärt mig tagla ändarna riktigt snyggt samt lärt mig lite fler knopar. Lilla Nanook börjar bli klar, lagom tills jag inser att jag nu står utan segelkamrat då min mamma säger att det ju är november och att man inte leker i havet så sent på året. Funderar allvarligt på att segla själv i sådanna fall, så får havet vara precis så kallt som det vill!
Efter att jaktlaget jagat klart gick jag en långtur till Bygdenäs genom skogen och studerade bland annat den nygjorda skärmställningen. Averkat på torvmark under den blötaste månaden på året. Vad var det den jägmästaren som plannerade det missförstod? Skyddsdikning och avverkning i ett gör ju som tur var slutkostnaderna mindre. Men det ser då inte så väldigt snyggt ut att åtsakomma flertalet 80 cm djupa diken rakt ner från en myr. Jaja, yrkesskadorna börjar redan komma... För övrigt en god tanke med skärmställningen då det är så fuktigt.
På väg hem genom skogen som började bli riktigt mörk, fick 12-taggaren som överlevt dagen tack vare vuxenstoppet, min puls att gå upp då den bestämde sig för att åstakomma ett högt knakelibrak ute bland träden. Ja, pulsen ökade inte denna dagen pga jaktlust, utan mer för att jag gick i djupa funderingar och var nära på att skita ner mig av det plötsliga och oväntade sällskapet.
Att få träffa havet ett tag var trevligt och välbehövt. Precis som jag som liten flicka stod i boxen till fuxen Lilleman och pratade, sitter jag idag i strandkanten och delger mina tankar. De mörka, djupa hästögonen har bytts ut mot ändlösa vågor som sakta rullar in och en horisont i fjärran. Som alltid lyssnar medförstående och som aldrig sviker en.
Efter att jaktlaget jagat klart gick jag en långtur till Bygdenäs genom skogen och studerade bland annat den nygjorda skärmställningen. Averkat på torvmark under den blötaste månaden på året. Vad var det den jägmästaren som plannerade det missförstod? Skyddsdikning och avverkning i ett gör ju som tur var slutkostnaderna mindre. Men det ser då inte så väldigt snyggt ut att åtsakomma flertalet 80 cm djupa diken rakt ner från en myr. Jaja, yrkesskadorna börjar redan komma... För övrigt en god tanke med skärmställningen då det är så fuktigt.
På väg hem genom skogen som började bli riktigt mörk, fick 12-taggaren som överlevt dagen tack vare vuxenstoppet, min puls att gå upp då den bestämde sig för att åstakomma ett högt knakelibrak ute bland träden. Ja, pulsen ökade inte denna dagen pga jaktlust, utan mer för att jag gick i djupa funderingar och var nära på att skita ner mig av det plötsliga och oväntade sällskapet.
Att få träffa havet ett tag var trevligt och välbehövt. Precis som jag som liten flicka stod i boxen till fuxen Lilleman och pratade, sitter jag idag i strandkanten och delger mina tankar. De mörka, djupa hästögonen har bytts ut mot ändlösa vågor som sakta rullar in och en horisont i fjärran. Som alltid lyssnar medförstående och som aldrig sviker en.
Kram mormor!
lördag, november 12, 2011
Hemma med min lilla Nanook. Ska ge henne lite nya tampar eftersom de gamla ser lite för skabbiga ut.
Mamma är som vanligt på älgjakt och kommer hem igen på eftermiddagen. Nu är det visst bara kalvarna kvar på byakvoten.
Grävlingsfällan här hemma hade förresten framgång i veckan. Kanske inte så förvånande så satt min kära katt Northug instängd och såg mätt ut efter att ha klämt i sig hela korvbiten. Tur som tusan att viltet fångas levande!
Mamma är som vanligt på älgjakt och kommer hem igen på eftermiddagen. Nu är det visst bara kalvarna kvar på byakvoten.
Grävlingsfällan här hemma hade förresten framgång i veckan. Kanske inte så förvånande så satt min kära katt Northug instängd och såg mätt ut efter att ha klämt i sig hela korvbiten. Tur som tusan att viltet fångas levande!
fredag, november 11, 2011
En stor kram till min mormor
Å, vad jag hatar allt som har med cancer att göra!
Nära och kära vill man se få ett värdigt slut. Att de ska få somna in en dag, då man levt klart livet, nöjd och belåten hemma i sängen. Som gammelmormor, som när hon närmade sig hundra började bli orolig på om Gud kanske glömt bort att hämta hem henne.
Önska kan man ju, men verkligheten ska vara så förbannat hård och orättvis!
Finaste mormor, som åkte in på sjukhuset idag igen. Hon som varit så hurtig, frisk och kry. Som skulle leva långt och friskt. Diagnosen långt gången, elakartad bukspottskörtelcancer gavs i början på hösten. Och för mig är det helt overkligt att ta in.
Jag önskar jag kunde ringa och säga till henne även idag att jag tänker på henne massor, men det går inte. Hoppas istället på att hon känner att jag tänker på henne, även om hon inte är kontaktbar för tillfället.
Nära och kära vill man se få ett värdigt slut. Att de ska få somna in en dag, då man levt klart livet, nöjd och belåten hemma i sängen. Som gammelmormor, som när hon närmade sig hundra började bli orolig på om Gud kanske glömt bort att hämta hem henne.
Önska kan man ju, men verkligheten ska vara så förbannat hård och orättvis!
Finaste mormor, som åkte in på sjukhuset idag igen. Hon som varit så hurtig, frisk och kry. Som skulle leva långt och friskt. Diagnosen långt gången, elakartad bukspottskörtelcancer gavs i början på hösten. Och för mig är det helt overkligt att ta in.
Jag önskar jag kunde ringa och säga till henne även idag att jag tänker på henne massor, men det går inte. Hoppas istället på att hon känner att jag tänker på henne, även om hon inte är kontaktbar för tillfället.
Så mormor, som alltid varit en trogen läsare av min blogg och även om du kanske inte läser detta inlägg: en stor, stor kram till dig!!
Kära tomten; i år så önskar att jag får chansen att ge min mormor en kram på julafton, att jag får se henne le och att hon får ett fint slut.
Dagens mil i löpspåret, check! Idag blev det i Nydalaspårets lampsken. Benen kändes helt tomma på engergi efter veckans sprungda mil. Och ja...jag lekte latmask och gick ett par gånger efter de värsta backarna. Kalkylerar och kommer faktiskt upp i ca 7 mil senaste veckan + IKSUträning. Najs!! Kanske ska jag överväga att ha en vilodag någon dag, får se om jag lyckas med det.
Vi hade diskussion på vårat första fall i den problembaserade undervisningen på ekologikursen. Gick jättebra och var riktigt intressant. Ja, nästan så jag smålängtar till på måndag igen för att se vad den lektionen ska bjuda på!
Nu ska jag, som alla andra helger, bege mig iväg från stan. Hem till fina Ytterboda och fixa lite med segelbåten. Hoppas bli lite klokare och om jag har otroligt med tur med mig så kanske den blir klar.
Tänka sig att jag köper en segelbåt på hösten, och ber till gudarna om isfritt hav länge. Så får vi det snö- och isfriaste sverige sedan SMHI startade sina mätningar.
Nu är jag trött, så här ska det latas med min kära hemma i soffan.
Önskar dig en trevlig helg!
Vi hade diskussion på vårat första fall i den problembaserade undervisningen på ekologikursen. Gick jättebra och var riktigt intressant. Ja, nästan så jag smålängtar till på måndag igen för att se vad den lektionen ska bjuda på!
Nu ska jag, som alla andra helger, bege mig iväg från stan. Hem till fina Ytterboda och fixa lite med segelbåten. Hoppas bli lite klokare och om jag har otroligt med tur med mig så kanske den blir klar.
Tänka sig att jag köper en segelbåt på hösten, och ber till gudarna om isfritt hav länge. Så får vi det snö- och isfriaste sverige sedan SMHI startade sina mätningar.
Nu är jag trött, så här ska det latas med min kära hemma i soffan.
Önskar dig en trevlig helg!
Jag sörjer en relation som jag hoppades skulle bli något långvarigt.
Lyckligt så länge det har varat, men som så mycket annat börjar det brista i sömmarna efter ett tag.
Äventyr tillsammans i Australiens djupa regnskogar,
På hästen över böljande åkrar,
På Fuerteventuras sanddynor,
I Ammarnäs fjällvärld,
På skogs- och jaktturer i ur och skur,
Och på Svalbards karga fjäll och saltvattensskvättande kajakturer.
Det som gör en relation så stark kan också vara det som en dag får den att brista.
Min kära livskamrat, Canon 450D har slutat autofokusera...
Vi ska dock kämpa in i det sista innan jag går vidare och börjar söka mig en ny!
torsdag, november 10, 2011
Å, jag hade nästan glömt bort hur kul det är att leka med lera! Kvällen har ägnats åt massor med modellerakletande. Nu ska resultatet torka några dagar och sedan ska jag måla. Blir en ripa och ett litet hjärta.
Lyssnat på min barndomsidol, Lisa Ekdahls låtar. Jag älskar verkligen texterna till hennes låtar!
Lyssnat på min barndomsidol, Lisa Ekdahls låtar. Jag älskar verkligen texterna till hennes låtar!
Högt uppe bland träden där fåglarna bo
Önskar jag sitta i lugn och ro
Ingen skulle veta var jag fanns
Ingen skulle fråga var jag var någonstans
Jag ville jag kunde få sitta i träd
och luta mitt huvud in mot barken
Jag ville jag kunde få tro en enda dag
Att jag aldrig mer behövde gå på marken
Namnen du gav mig har jag inte kvar
Vem gav dig rätten att säga hur jag var
Som om du visste mer än jag vet
Om mig, mitt och min belägenhet
Du får förlåta du får förstå
Du får försöka ta in nu
Att jag regerar här i min sfär
Du kan inte kalla mig för din nu
Jag ville, jag kunde få sitta i en ek
Jag ville, jag kunde få glömma hur allt svek mig
Allt utom rösten, allt utom min tro
Nu vill jag bara sitta här där fåglarna bo
Allt det du gett mig vill jag dra isär
Allt det du söndrat vill jag vårda här
Klättrar jag uppåt mot himlens höjd
Hör jag inte när du är missnöjd
Jag ser att du talar om jag tittar ner
Men hör inte längre vad du vill mig
Din mun kanske rör sig men vad rör det mig
Jag hör inte vad du säger till mig
Så glöm vem jag var för jag finns inte mer
Jag kan men jag vill aldrig mer klättra ner
Låt mig bara vara, låt mig tiga still
Jag kan ändå aldrig bli som du vill
Om någon ser mig sitta i mitt träd
och ropar, kom ner på jorden
Så ska jag svara som fåglarna gör
Med en sång befriad från orden
Jag säger la, la…
Högt uppe bland träden där fåglarna bo
Önskar jag sitta i lugn och ro
Uppe bland träden i hemlighet
Återupprättas min värdighet
Högt uppe bland träden där fåglarna bo
Får allting vila får allting bero
Jag säger la, la…
Tadaaam! Beat this one if you can!
Var ju länge sedan jag vek papper och pysselsuget fanns idag och jag har helt plötsligt fått massor av tålamod och koncentration, så jag antog en annan utmaning än flygplan och loppor, en stjärna.
Och så ritade jag lite på armen...rätt så kul att leka med tillfälliga "tatueringar" och se vad jag trivs med.
Vill man ha kvar den ett längre tag så måste man vara snabb i duschen, torka försiktigt och så fylla i den efteråt.
Högklackarna åkte på och jag begav mig ner på stan för att strosa runt och bara ha kul och prova kläder (och inte köpa något plagg alls!).
Jag investerade dock i två till nagelack, för jag har blivit helt besatt av att lacka naglarna i alla dess färger som livar upp i höstdagarna! Ska jag nu sitta och plugga och glo på mina händer flera timmar om dagen, så ska det vara lite kul!
Nu gav jag mig ut på lite mer rolig, kreativ och spännande mark och köpte ett guldlack, lite avslappat, silvertonat glittrigt och inte sådär kraftigt metal-guldigt. Ovanpå detta har jag just nu rosa grafitti topplack, sånt som krackelerar sig.
Det krävs nog en del övning för att få det helt perfekt, med stora jämna "krackels" där penseldragen inte synns. Var snabb, generös och bestämd vid lackningen är väll min slutliga kommentar.
Resultatet? -Skithäftigt!
Min LCMF-diet går bra, men ibland blir jag sådär galet sugen på att fylla en hel tallrik med pasta och bara vräka i mig med massor av pesto. Icket. Råriven kol och morötter med lite salt, peppar och äppelcidervinäger får göra sällskap till köttet. Och faaan vilken dyr kosthållning jag har börjat med! Kolhydrater kostar ju i princip ingenting jämfört med resten av det man har på tallriken. Däremot känner jag att kroppen mår riktigt bra. Aldrig riktigt mätt, men aldrig riktigt hungrig. Lite lagom jämt på något sätt. Och inte tillstymelse till matkoman som ibland kan inträda efter ett rejält pastalass. Nä, tipp topp! Jag börjar bli riktigt positiv till denna kost på många sätt! Dessutom kännder jag, som jag nämnde igår, att jag kan konsentrera mig lättare. Det enda jag inte har övergett är min havregrynsgröt till frukost samt någon frukt om dagen...det får bli nästa veckas utmaning att gå på striktare kost!
Först en intressant och bra föreläsning om evolution, sedan tokpass på IKSU med min favorit SkiErgon. Musik i öronen, blunda, staka som en tok och snart var jag mitt ute i vinterskogen. Tio liter svett! Lite ryggstyrka på det och jag var helt färdig.
Nu ska jag ut o rasta cykeln en sväng.
Och så gaaalet underbart det är att ha kommit in i träningsflowet, då man bara går och längtar till nästa pass igen!
Nu ska jag ut o rasta cykeln en sväng.
Och så gaaalet underbart det är att ha kommit in i träningsflowet, då man bara går och längtar till nästa pass igen!
onsdag, november 09, 2011
LCMF
Jag har blivit sådär supermodern och provar på kosthållningen LowCarbsHighFat, fast MediumFat. Dvs så kolhydratsfattig kost som möjligt (och framförallt undvika snabba kolhydrater) och mediummycket (främst omättat och fleromättat fett, inte skyhög halt av mättat fett som man här rekomenderas proppa i sig. Nä, för kolesteroltjockt blod har jag ingen lust till!
Blodet borde ju bli surt av allt dessa proteiner man stoppar i sig, bra det i och för sig för då vill inte ens myggorna ha en!
Så funderar jag på de som verkligen vräker i sig majonäs, beasås och skit dag ut och dag in, men går ner för att de inte äter kolhydrater. Nya studier visar att fett och socker kan ge samma beroendeeffekt som nikotin. Samma hormonreaktion sker i ungefär samma storlek. Det sockerberoende man eventuellt har borde ju bli mindre, men man skapar ju istället ett beroende av en stor mängd fett. Den som har problem med vikten och har gått ner till önskad vikt genom LCHF och sedan går över till "vanlig" diet innehållande ett dagligt energiintag på ca 30% kolhydrater, borde ju verkligen ligga i riskzonen för att snabbt gå upp i vikt igen.
Under sommaren (ja..i princip så har den utvecklats fritt sedan i början av gymnasiet) har jag levt efter dieten "jag äter precis så mycket jag vill av vad jag vill när jag vill", vilket senaste månaden har resulterat i något hekto vinterspäck. Sjukt trivsam diet, om jag får säga! Går man upp och ner för fjäll i kallt klimat och med packning hela dagarna, plus övrig träning, så är det nästan ett krav för att det ska fungera. Tränar man bara en knapp timma om dagen och sitter på en stol resten så fungerar det dock inte så bra. Dags att tänka om.
Ja, minimalt med kolhydrater då..Kött, fisk, bönor, mejeriprodukter och grönsaker är ju kanongott, så jag klagar inte. Jag somnar "tidigt" (ca 22:30 istället för 00) och sover nästan sjukligt gott fram till att klockan ringer (06:30). Därremot så är jag ju lite sådär småhungrig mest hela tiden och känner mig lite tröttare och segare än normalt. Vilket resulterar i att miss koncentrationssvårigheter själv lyckas sitta och plugga effektivt i ett par timmar innan myrorna vaknar! Hur underbart är inte det, istället för att kroppen går på turbo hela tiden, som någon korkad och ofokuserad energikanon.
Provperioden tänkte jag försöka hålla fram till slutet av november så får jag se hur jag trivs. Utvärdering kommer!
Jag har pluggat på riktigt jättebra och effektivt idag, så nu ska jag belöna mig själv och ägna resten av kvällens timmar till träning. :)
Blodet borde ju bli surt av allt dessa proteiner man stoppar i sig, bra det i och för sig för då vill inte ens myggorna ha en!
Så funderar jag på de som verkligen vräker i sig majonäs, beasås och skit dag ut och dag in, men går ner för att de inte äter kolhydrater. Nya studier visar att fett och socker kan ge samma beroendeeffekt som nikotin. Samma hormonreaktion sker i ungefär samma storlek. Det sockerberoende man eventuellt har borde ju bli mindre, men man skapar ju istället ett beroende av en stor mängd fett. Den som har problem med vikten och har gått ner till önskad vikt genom LCHF och sedan går över till "vanlig" diet innehållande ett dagligt energiintag på ca 30% kolhydrater, borde ju verkligen ligga i riskzonen för att snabbt gå upp i vikt igen.
Under sommaren (ja..i princip så har den utvecklats fritt sedan i början av gymnasiet) har jag levt efter dieten "jag äter precis så mycket jag vill av vad jag vill när jag vill", vilket senaste månaden har resulterat i något hekto vinterspäck. Sjukt trivsam diet, om jag får säga! Går man upp och ner för fjäll i kallt klimat och med packning hela dagarna, plus övrig träning, så är det nästan ett krav för att det ska fungera. Tränar man bara en knapp timma om dagen och sitter på en stol resten så fungerar det dock inte så bra. Dags att tänka om.
Ja, minimalt med kolhydrater då..Kött, fisk, bönor, mejeriprodukter och grönsaker är ju kanongott, så jag klagar inte. Jag somnar "tidigt" (ca 22:30 istället för 00) och sover nästan sjukligt gott fram till att klockan ringer (06:30). Därremot så är jag ju lite sådär småhungrig mest hela tiden och känner mig lite tröttare och segare än normalt. Vilket resulterar i att miss koncentrationssvårigheter själv lyckas sitta och plugga effektivt i ett par timmar innan myrorna vaknar! Hur underbart är inte det, istället för att kroppen går på turbo hela tiden, som någon korkad och ofokuserad energikanon.
Provperioden tänkte jag försöka hålla fram till slutet av november så får jag se hur jag trivs. Utvärdering kommer!
Jag har pluggat på riktigt jättebra och effektivt idag, så nu ska jag belöna mig själv och ägna resten av kvällens timmar till träning. :)
Hobbitlära
Ekologikursen dundrar in på ämnet naturlig selektion. Ååå, detta är spännande! Darwins lära som har vidareutvecklats till dagens enorma, men låååångt ifrån fulländade kunnskapsförråd hos mänskligheten.
Trodde du att Hobitar enbart hör hemma i Tolkiens sagor?! Då har du fel!
Jag läser på för fullt om Hobbitars fötter, om hur de anpassade sig till att dela på den lilla ön Florens i Indonesien tillsammans med bland annat pygmeelefanter, komododrakar och tre meter långa ödlor.
Hobbitar, eller Homo florensiensis som de kallas på latin, härstammar från homofamiljen erectus som levde i Afrika (och södra Asien?).
Efter att ha isolerats på ön ändrades genotypen genom evolution och en ny, mindre art bildades. En smart jägare som på grund av sin sparsamma höjd på 1 meter och vikt på kring 25 kilo kallas i folkmun för Hobbits och är vår minsta människosläkting. För att kunna hålla en livskraftig och hög population behövde dom inte vara större. De behövde inte kunna springa, men hade fötter anpassade för att gå upprätt. De utvecklade primitiva vapen i sten och kunde till och med döda en pygmeelefant.
Både erectus och florensis dog till slut ut. Neandertalarna kom istället att utvecklas till den människa vi är idag.
Trodde du att Hobitar enbart hör hemma i Tolkiens sagor?! Då har du fel!
Jag läser på för fullt om Hobbitars fötter, om hur de anpassade sig till att dela på den lilla ön Florens i Indonesien tillsammans med bland annat pygmeelefanter, komododrakar och tre meter långa ödlor.
Hobbitar, eller Homo florensiensis som de kallas på latin, härstammar från homofamiljen erectus som levde i Afrika (och södra Asien?).
Efter att ha isolerats på ön ändrades genotypen genom evolution och en ny, mindre art bildades. En smart jägare som på grund av sin sparsamma höjd på 1 meter och vikt på kring 25 kilo kallas i folkmun för Hobbits och är vår minsta människosläkting. För att kunna hålla en livskraftig och hög population behövde dom inte vara större. De behövde inte kunna springa, men hade fötter anpassade för att gå upprätt. De utvecklade primitiva vapen i sten och kunde till och med döda en pygmeelefant.
Både erectus och florensis dog till slut ut. Neandertalarna kom istället att utvecklas till den människa vi är idag.
tisdag, november 08, 2011
Det behövs inte mer än ett par svarta streck...
Gillar de här, som jag hämtade rätt så mycket inspiration och ide från några bilder på nätet, men ritade "klart" med tuschpenna.
Dagens sprungda mil
Jag jobbar på bra nu med träningen, sprungit 10+20+X+10+10 km på loppet av fem dagar, och dag X gick jag upp och ner för ett fjäll istället . Idag timade jag in solens nedgång för denna vackra dag och bjöds på underbara färger över spegelblanka nydalasjön.
Bilderna är tagna med mobiltelefonen.
På övre bilden har vi ett par kajakare som njuter med husen där jag har lägenheten bakom.
Bilderna är tagna med mobiltelefonen.
På övre bilden har vi ett par kajakare som njuter med husen där jag har lägenheten bakom.
Taggad till tusen!
Jag har skyndat mig hem, laddat med massor av kaffe och ska nu kasta mig in i läroboken och ut på internet och söka information.
Det känns som om sommarens fältjobb klingar upp igen. "Who is hot -and not" mitt ute i kalla arktis.
måndag, november 07, 2011
Jarŋŋa - Äno jiedna
Välförtjänt av en varm kopp te efter en underbar springtur i mysiga och mörka Nydalaskogen. Puh!
Lite filmer från mobiltelefonen från två av försöken på Svalbard
Vrid på ljudet på max och lyssna på dessa två.
Försöket nedanför gruva 7, det enda försöket på plan mark som vi hade. Draghundarna ylade för mig hela dagen. Mysigt!!
Två galna ripor som förföljde mig hela dagen då jag var uppe och mätte på försöket i gruva 6. Sitter någon meter ifrån då jag filmar.
Måndag
Vilken måndag. Jag bilar ner från Ammarnäs och är lycklig och glad. Trallar iväg till ICA Ålidhem för att hämta ett paket till Ragnar Wennström, innehållande nya knivar och skivor till köttkvarnen på slakteriet. Paketet var beställt via internet, där jag själv fyllt i mitt namn. Nima har helt enkelt bara varit vänliga och rättat till stavningen innan de skickade iväg paketet till gubben Ragnar.
Jag fick även hem det sista i min leverans från fuji med förstoringar. Jag gjorde en beställning och har fått sju (!!) olika paket. Träningen fixad bara av att ta sig fram och tillbaks till posten och fujis ekonomi kan man ju undra över.
Då jag så kommer ut med armarna fulla från posten, glad och trallar runt kommer ett TV team och hoppar på mig. En förkyld reporter undrar om de får intervjua mig hur jag lyckas hålla mig så frisk. Kameran börjar snurra redan innan jag hunnit säga bu eller bä. Komiskt att hela gänget såg jättefruset och förkylda ut och den plötsliga kamera-in-your-face händelsen får mig att stamma fram något tjosan som jag inte har en aning om nu i efterhand. Får se om friska oh pigga jag hamnar med på Västerbottensnytt ikväll.
Sedan en tur och storhandlade på COOP. Som vanligt så har de alla färgglada frukter och grönsaker först, sedan är korgen toktung och full och jag måste gå och betala. Lyckades i vilket fall få med mig en ost och en liter mjölk också. När jag står i mina halvlortiga lundhagsbyxor, kängor och ryggsäcken proppfull med mat kommer jag på att jag bara måste ha en foundation. Så jag tar mig in på H&M och ber om hjälp. Så, nu 22 år gammal har jag köpt min första foundation. Det artar sig! Fjompis, hör och häpna, din syster växer upp! Jag kände mig i vilket fall som en vilsen utomjording inne på sminkavdelningen i dagens outfit och väntade mig nästan att de skulle kalla på vakterna och chasa ut mig. Nu fick jag istället tålmodig hjälp.
Så har jag till min förskräckelse börjat inse en hemsk sak. Från att ha varit ute och flängt runt på fjäll konstant i nära fyra månader så hamnar jag i en lägenhet, i skolstolen och en kortsväng på IKSU eller löpspåret var dag. En fortfarande hungrig mage och jag käkar på som vanligt, det vill säga vräker i mig vad som helst. Pappa och Anna Karin har satt upp en fin spegel i bastukammaren i Ammarnäs. Då jag kliver ut ur duschen ser jag inte någon "nästan vältränad" person, utan något annat nästan småmulligt och hemskt. Waaahh, fruktansvärt!! Knäckebröd, vatten och en enkelbiljett till elljusspåret fram till jul!
Jag fick även hem det sista i min leverans från fuji med förstoringar. Jag gjorde en beställning och har fått sju (!!) olika paket. Träningen fixad bara av att ta sig fram och tillbaks till posten och fujis ekonomi kan man ju undra över.
Då jag så kommer ut med armarna fulla från posten, glad och trallar runt kommer ett TV team och hoppar på mig. En förkyld reporter undrar om de får intervjua mig hur jag lyckas hålla mig så frisk. Kameran börjar snurra redan innan jag hunnit säga bu eller bä. Komiskt att hela gänget såg jättefruset och förkylda ut och den plötsliga kamera-in-your-face händelsen får mig att stamma fram något tjosan som jag inte har en aning om nu i efterhand. Får se om friska oh pigga jag hamnar med på Västerbottensnytt ikväll.
Sedan en tur och storhandlade på COOP. Som vanligt så har de alla färgglada frukter och grönsaker först, sedan är korgen toktung och full och jag måste gå och betala. Lyckades i vilket fall få med mig en ost och en liter mjölk också. När jag står i mina halvlortiga lundhagsbyxor, kängor och ryggsäcken proppfull med mat kommer jag på att jag bara måste ha en foundation. Så jag tar mig in på H&M och ber om hjälp. Så, nu 22 år gammal har jag köpt min första foundation. Det artar sig! Fjompis, hör och häpna, din syster växer upp! Jag kände mig i vilket fall som en vilsen utomjording inne på sminkavdelningen i dagens outfit och väntade mig nästan att de skulle kalla på vakterna och chasa ut mig. Nu fick jag istället tålmodig hjälp.
Så har jag till min förskräckelse börjat inse en hemsk sak. Från att ha varit ute och flängt runt på fjäll konstant i nära fyra månader så hamnar jag i en lägenhet, i skolstolen och en kortsväng på IKSU eller löpspåret var dag. En fortfarande hungrig mage och jag käkar på som vanligt, det vill säga vräker i mig vad som helst. Pappa och Anna Karin har satt upp en fin spegel i bastukammaren i Ammarnäs. Då jag kliver ut ur duschen ser jag inte någon "nästan vältränad" person, utan något annat nästan småmulligt och hemskt. Waaahh, fruktansvärt!! Knäckebröd, vatten och en enkelbiljett till elljusspåret fram till jul!
Allahelgona-helg i ammarnäs
Regn, plusgrader och rusk, mer som en kall sommardag än början på november. Men trevligt ändå!
Vi kom upp på fredagskvällen och bastade. På lördagen sprang jag upp för slalombacken och vidare mot Stabburet och vände mitt på kalfjället så rundan slutade på ca 2 mil. Precis som vanligt så kutade jag genom jokkarna, istället för att fega runt. Brrr, så kallt det blev att ha dyngsura kläder upp till knäna och sedan bege sig ut på kalfjället. På hemvägen hittade jag en pressenning som låg och skräpade, så jag tog mig en närmare titt. Det visade sig vara ett tält, troligen tappat och bortglömt. Duken låg lös och revs mot grenarna i blåsten. En lämmel sprang ut då jag lyfte upp duken. Jag proppade ner det dyngsura och därmed skittunga tältet i ryggsäcken och kutade hem. Pust, som om jag inte kände mig som en seg, otränad valross i springskor ändå... Men gör ingen anspråk på det så har jag ju lite tur.
Någon olycklig person som tappat sitt tält? beskrivning...
Trevlig kväll på Ammarnäsgåren, så otroligt bra för byn att Gunilla och Cengiz tog över det!
Söndagen fördrevs med att knata upp till fina Långflytje och njuta av vyn och den vackra gamla skogen på väg upp. Det regnade såklart hela dagen, tills jag kom innanför dörren till stugan. Då tittade solen fram och bjöd på en vacker färggrann solnedgång.
I bilen på väg ner fick jag sällskap i baksätet av mysiga lilla hunden Skoj.
Nu back in Ume o redo för en ny, kul kurs!
Lite is på Näsbergstjärn skymtar fram i dimman.
Springur, upp på småfjällen
Förbi myrmarken vid Tjaskal.
Rekordkort fikapaus. Jag antog efter någon minut samma form som vattenytan på sjön. Isbit!
Solen börjar dala mot horisonten.
Utsikt från Långflytje
Låga moln över Tjulådalen, vackert!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)