Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


söndag, augusti 31, 2008

Sov gott, prinsessan.

En solig, varm och fin höstdag. Började så bra.
Men sedan skedde det så fort.
Bilen kom, men den såg du nog inte då du sprang ut på vägen.
Resten önskar jag att det inte hänt.
Jag vill inte heller minnas det, men jag såg och hörde allt för väl.
Det hjälpte inte att jag skrek, inte heller att jag försiktigt klappade din mjuka päls. Så len, och ännu så varm. Men efter ett alldeles för lång stund låg du till slut helt stilla. Jag önskade att du bar låg och sov. Vakna min vän! Men det gjorde du inte.
Ditt lilla hjärta hade slutat slå. Du mot andra värdar hade börjat gå.
Jag älskar dig Ronja.
Jag saknar dig så.
Nu vilar du under pilens grenar, där du brukade ligga och njuta.
Sov gott, min lilla prinsessa!

Målarstund i ovädret


I skolan gick jag en 150 p kurs i bild, vilket innebar att jag målade flera timmar, flera gånger i veckan. Riktigt härligt! Men sedan kursen slutat har det som inte blivit av att jag tagit fram pensel och palett hemma. Inte förrän igår, då regnet öste ner och åskan mullrade och jag inte riktigt kände för att gå ut. Jag lät musiken ljuda i mina nyinköppta högtalare och penseln leka med bilden. Ressultatet blev en bild på Milou, som jag inte riktigt vet hur jag ska montera. Jag fick för mig att jag skulle klippa ut den ur papperet. Då jag skulle försöka fota den såg jag skuggan bakom, vad läckert! Kanske ska jag montera den en bit framför bakgrunden, som jag tror får vara vit. Tavlan blir ju mer levande med ett vackert skuggspel.

Är det förresten någon som har något bra tipps på hur man ska bära sig åt för att ta bra kort på det man målat? Färgen (främst akryl) är ju så glansig att då man belyser sitt verk med den mängd ljus som behövs blir det som bara ljusreflektioner av allt.

torsdag, augusti 28, 2008

Jaktdressyrkurs

Nu har jag äntligen hunnit fixa med bilderna sedan jaktdressyrkursen i Arjeplogsfjällen. Det blev galet många, av någon konstig anledning. Kan det vara så att det var många fina och duktiga hundar med. Skulle tro det!
Jag visar en promille av alla bilder från denna supersoliga, helt underbara helg som vi hade med våra duktiga hundar uppe på fjället.
Det började lite småkyligt. Klockan 06:00 på fjället var det -1 grad. Men vad är vackrare än en morgon på fjället?!

Korthårig Vorsteh




Jag gillar verkligen hundar. Dom kan åstakomma alla möjliga sorters grimager. Jag vet inte om det här är ett försök till att se ut som en flaxande ripa i ansiktet.



Inte var det gott om dom, men en och annan ripa stötte vi upp.





En liten fråga: finns det någt sötare än denna lilla breton?


Varma dagar och hårt arbete kräver mycket vätska.

Milou blev helt förälskad i en Setter. Den lille prinsen dansade på rosa små moln hela helgen.


Hårt arbete kräver vila.

Så gott!


Stadgeträning på "hundskolan visions duvor"

Stadga för skott.

söndag, augusti 24, 2008

lördag, augusti 23, 2008

Feel-good helg

Nu sitter jag i mitt mysiga rum i Ytterboda och lyssnar på radio direkt från Australien, nu med härlig, lite modernare country. Milou ligger brevid mig och sover. Bortsett från djuren är jag ensam hemma och njuter av lugnet. För första gången på mycket länge gör jag ingenting. Vanligtvis brukar jag somna så fort som går, och innan dess halsa kaffe för att orka vara vaken. Nu njuter jag i vilket fall av lugnet.
Dagen började bra, sovmorgon för första gången på mycket länge. Jag vaknar 8:30 av att Milou och Ronja kommer till mig och vill bli kliade. Mysigt!

Jag älskar verkligen denna lilla by. Igår kom jag hem rätt sent, efter att ha varit på cirkus med familjen. Jag och Milou går ut på en promenad. Han går mycket fint vid min sida, tecken på att dra i kopplet existerar inte längre. Vi får sällskap av Ronja och Tjorven. Vi kommer till fårhagen hundra meter bort från vårat hus. Där vaknar den söta baggen och vill bli kliad (han har lärt sig att jag alltid stannar och kliar honom ett tag). Så där står jag, i den underbara kvällssolen, tillsammans med min hund, mina två katter och ett underbart, supermjukt får.
Stämningen i dessa ögonblick är för mig guld värd.
Då jag fortsätter min promenad springer fåret längs staketet och bräker så sött.
Underbart!

Idag tog jag en springrunda, rätt så lång. Stannar till en snabbis och kliar fåret (såklart!). Njuter av det underbara ljuset då solen sjunker ner närmare horisonten. I skogen lyfter en tjäder. I den branta backen tränar jag intervaller (inspirerad efter att ha läst Sofias blogg). Väl framme vid havet njuter jag av utsikten och havsluften. På vägen hem stannar jag till och mumsar i mig lite blåbär och skogshallon, samtidigt som jag noterar de första röda löven på en asp. Mysiga hösten närmar sig. Underbart!

Det är en riktigt feel-good helg.

måndag, augusti 18, 2008

Renolyckan, som inte var en ren olycka...

I helgen var jag på jaktdressyrkurs i Tjärnberg, ledd av Matias Vesterlund (hundskolan vision). Detta ver verkligen toppen, precis som förra året. Ett underbart gäng med fina hundar. Tur med vädret hade vi också. Jag fick låna en systemkamera och aggera fotograf, men väntar mycket ivrigt och otåligt på att få se ressultatet av en hel dags mycket intesivt fotograferande. Jag "bloggar" vidare om helgens underbara äventyr då jag har fått dessa.

Nu däremot, måste jag bara skriva om vad som hände på hemvägen.
Jag kör bilen för stunden och vi befinner oss någon mil väster om Arjeplog. Radion är på och det pågår en debatt om fördommar kring invandrare och kriminalitet. Interessant. Vi kör bakom en skåpbil full av bärplockare (troligtvis från Thailand). Bilen rullar på i 7o på 110-vägen och vi kommer ut på en mycket fin och lång raksträcka helt tom på andra bilar. Långt där framme ser vi några renar. Jag sänker farten från mina 110 km/h till att köra på 2-ans växel. Till min och mammas fasa ser vi att bilen framför oss inte har rört varken bromspedalen eller ratten, utan dundrar rakt in i renarna och fortsätter sedan vidare som om inget hänt. Två renar mejas ner till marken, varav den ena hamnar med bakdelen under bilen. Vi ser hur den i panik släpar sig ner från vägen, ner i diket. Vi stannar och ser de lidande, kolsvarta vackra ögonen som kollar rakt på oss och bad om hjälp. Vad skulle vi göra? Vi tog reda på var vi var, så exakt vi kunde, gasade ikapp bärplockarna, som fyllde bilen på ett högst olagligt sätt. Vad är säkerhetsbälte, och vadå bara 8 personer per bil?!? Med deras registreringsnummer ringer vi polisen, som skickar ut den stackars renägaren som får tillbringa kvällen med ett eftersök på en av sina renar, som förmodligen gick en extremt plågsam död till mötes.
Jag börjar fundera på om fördommar om kriminella invandrare kanske är befogad. I vilket fall så fick jag ju inte ett så possitivt intryck av bärplockare från Thailand, som plågar våra underbara renar till döds, sedan smiter dom från viltolyckor och struntar i våra svenska trfiksäkerhetsregler.
Skicka hem dom! Här har dom inte att göra!

onsdag, augusti 13, 2008

Det råkade bli en halvmara...

Det är någonting mystiskt med sommarjobb. De lixom suger ut all energi ur en. Efer en arbetsdag somnar man mer än gärna i soffan då man väl kommit hem. Ändå försöker jag masa mig ut några gånger i veckan, för att behålla konditionen i någorlunda form. Väl ute och uppvärmd njuter jag till fullo av springrundan. Jag samlar på mig ny energi.
Jag kände mig väl lite lat, eftersom jag inte sprungit sedan i söndags, och innan det minst lika många dagar. Jag sticker ut på springrundan och ska springa mot Johannisfors. Det var första gången på många år som jag springer denna sträcka. Väl i Johannisfors så vill jag helt enkelt inte vända. Aldrig i livet! Så jag fortsätter...
Svettig, men trotts en rätt så bra hastighet, så var jag inte nämnvärt trött efter min (lite längre än plannerat) springrunda som slutade på samma längd som en halvmara (2,1 mil). Tiden, väldigt ungefärlig, slutade på ca 1:35.
Dagen avslutades med en kort bastu, några goda mackor, en kopp te och min supernyttiga vardags-favoritglass. För visst är man sugen på glass varje dag, hela sommaren?! Kanske inte det bästa, om man vill behålla sommarformen. Lösnigen: köp några glasspinneformar från t.ex. IKEA och frys in juice eller någon god saft. Klart! Så tokigt gott, och kan ätas med mycket gott samvete. Dessutom är det ju jättebilligt!

Överraskande lunchsamtal, från down under

Regn, regn, regn hela långa dagen -men för mig gjorde det ingenting. Jag satt nämligen inne i ett av de varma växthusen, skyddad från nederbörd och vind, och märkte plantor. Rätt så mysigt att lyssna på regnet som smattrar på taket med varierad intensitet och radion i bakgrunden.

Igår var jag iväg till skjutbanan och premiärskjöt med min hagelbössa. Spännande, så spännande Hur skulle det gå?
Träff på första skottet, träff på andra och så fortsatte det. Några missar, som berodde på rent slarv med anläggningen. Ibland blir man helt enkelt för ivrig! Men jag är så nöjd.
Trapp på måndag väntar, och jag längtar!

Idag insåg jag hur värdelös jag är på engelska. På lunchen ringer det, jag svarar. Någon babblar på något arabiskt språk, tror jag mig uppfatta, och lägger på.
Det ringer igen, denna gången lyssnar jag lite mer noggrant. Det är ju engelska! Bredaste australiensiskan också. Angående mitt visum, förstod jag. Så mycket mer förstod jag egentligen inte. Jag lyckades boka in ett telefonmöte på måndag, oj så läskigt! Då jag vet att jag inte kommer fatta något...ojoj...som tur var lovade pappa hjälpa mig med eventuell översättning.
Den stackars telefonisten fick stå ut med det ständiga svaret från mig; "excuse me, can you repeat that". I övrigt lyckades jag få reda på att han var från Melbourne (där jag var sist), och retas lite med att vi har sommar (och dom vinter).
Så undar jag -varför ska visum vara så galet dyrt!? 2500 kronor verkar det som om jag har lyckats "bli av med..." på typ ingetning mer än ett papper. Vet du hur många hagelskott det är?! Ja, ja..jag ska inte klaga allt för mycket. Jag tror att min resa kommer vara värd de pengarna.

söndag, augusti 10, 2008

Nya högtalare

Jag har skaffat en ny högtalaranläggning till min dator, äntligen! Dessutom är jag riktigt nöjd.
Så här gick det till:
Pappa berättar att han varit inne på Kjell och Company och köpt högtalare till sin lya för det otroliga reapriset 200 kronor. Wow! Jag vill också ha, tänker jag, men hinner inte ta mig in på stan på några veckor. Igår, flera veckor senare knatar jag så in på Kjell och och Company och frågar försiktigt om dom har några kvar. Jodå, men tills imorgon säljs dom för halva reapriset.
Så, nöjd och glad knatade jag ut från affären med en riktigt bra och grymmt prisvärd högtalaranläggning. Kostade mig bara 99 kronor!
För en gångs skull så är både jag och min plånbok nöjda.

För övrigt så slutade det med att jag köpte så mycket prylar att mamma fick gå i släptåg bakom mig och bära på alla mina kassar. Hur gick detta till?!

lördag, augusti 09, 2008

Allgergisk?

Jag är rädd för att jag har blivit rätt så allergisk för någonting, vad återstår att ta reda på.
Under min lediga vecka i Ammarnäs kliade alla granstick (som jag får på Skogforsk) på armarna fruktansvärt mycket.
I början av denna vecka börjar det klia otroligt mycket på fötterna. Myggbett och granstick, tänker jag och smörjer in med salubrin för att kunna sova.
Sedan i mitten av veckan kliar det otroligt mycket mest över allt, främst vid halsen, hakan, armarna, ryggen och bringan, men även smått på resen av kroppen. Hur mycket det kliar går inte att beskriva, men så mycket att man inte kan sitta still. Då jag är ute och springer svider det otroligt mycket då svetten rinner ner för halsen.
I morse stod jag inte ut. Jag höll på att gå under. Jag plockade fram en clarityn (allergtablett) och salubrin på en bit bomull och smörjer in området kring halsen och armarna. Sedan svider det till då salubinen trängt in igenom den känsliga huden. Min tanke -var ska jag ta vägen, vad händer? Tänk snabbt... Ska jag hoppa in i duschen och sätta på iskallt vatten?
Det slutar med att jag springer runt och försöker att inte gå under. På någon minut gick det plöttsligt över. Kanske hjälpte salubrinen tillslut, men jag kommer i alla fall aldrig mer att röra den flaskan...

Helt plöttsligt har jag altså drabbats rätt så kraftigt av någon form av allergi, ingen aning om vad. Obehagligt och läskigt -hur kommer den utveckla sig?!
Vårdcentralen på måndag morgon...

måndag, augusti 04, 2008

Vandring i Ammarmassivet

Hejsan hoppsan!
Tja, vad ska jag säga, nu är jag "hemma" igen. Okay, jag älskar verkligen Ytterboda, men egentligen önskar jag att Ammarnäs var mitt egentliga "hemma". Men jag klagar inte!
Jag har i vilket fall haft en helt underbar vecka vid medelhavet, eh, jag menar Ammarnäs. Vädret var som kring medelhavet.
Jag fick även reda på att det finns en och annan ammarnäsbo som tittar in på min blogg då och då. Jättekul, tycker jag!

Jag och pappa vilade upp oss under söndagen med en helt underbar dag på playan i Norra Ammarnäs. Spelade lite strandtennis, snorklade efter drag kring forsen, beskådade ett sjöflyg, läste ("13 dygn i rymden efter 14 år på jorden" av Christer Fugelsang, riktigt bra!) och bara njöt av att göra ingenting. Skönt!

Väl uppvilade inledde jag och pappa vår 5-dagarsvandring mot Rierruogájsie och Ammarglaciären. Pappa var lite väl frikostig med att packa med mat. Kommentaren "man ska alltid packa för minst en dag extra". Så här i efterhand inser jag att vi hade klarat oss i en vecka till...
Vi levde som kungar, och åt jättegott. Dels av den medhavda maten, men också av alla läckerheter som fjället erbjuder. Vad sägs en krämig pasta carbonara, med fetaost, basilika, persilja och fjällsyra (släkting till rabarbern, lite sötare i smaken och mycket, mycket mindre...) eller nyplockade hjortron eller varför inte en ouzo väl kyld med glaciärsnö och till det tunna skivor torkat renkött (som jag vann på fjällmarschen). En capuccino och passionsfrukts- och mangofromage till efterätt. Bäst av allt var ändå tacobröden med makrill i tomatsås, som intogs på Ammarfjällens högsta topp (1611 möh) med utsikt över glaciären och höga, snöklädda fjälltoppar många, många mil bort.

Nu fattar jag det där med att "packa fjäderlätt", det är ju för att man ska kunna fylla packningen med vackra stenar under turen! Fördelar med det; 1) man rymms med fler stenar 2) man orkar bära fler stenar 3) mycket sten ger en tung packning, vilket ger muskler! 4) Vackra stenar är vackra!
Men, hur det än slutade så blev packningen avsevärt tyngre. 8,5 kg sten och tre regäla renhorn kröp på något sätt ner sig i våra ryggsäckar. Och ja, det känndes i både ben och axlar...

Här kommer några bilder. Jag ska varna för härligt starka bilder, som mamma så fint kallar för ren "naturporr"... (vilket betyder bilder på grymmt vacker natur)

Varmt och svettigt!
Se och lär, alla föräldrar! Så här gör man med mobilen då man har semester.
Stuvbiebakttie sett från norr


Snö? Nej, det är faktiskt en sten, vit som snö!
Fjällgentiana, finns det något mer blått?!Örn
Spegelblank sjöVacker solnedgång...

...som bara blev vackrare...

...och vackrare!Vad man behöver; torkat renkött, kniv, karta och kopass (ser du fjället i syftspegeln?)Ammarglaciären, stor och vacker!
GlaciärisPå en av topparna, den lägre med 1611 i bakgunden.
Jag kan bara inte se mig mätt på utsikten från toppen!
Tyvär orkade jag inte bära hem alla stenar...tur det, så att det finns några kvar!
Här gick vi några kilometer på enbart snö.


Jag släcker törsten i en jokk, men Rierruogájsie och glaciären i bakgrunden. Glaciärvatten.
Övade flitigt på mitt nya munspel, och det låter bättre!




På toppen av Suvlåjvvie klockan 12 på natten. Jag kan höra riporna kuttra nere i dalgången, så underbart, helt magiskt!
Brant, eller något i den stilen.
Tja, är det konst, eller? Liknar mest en kyrkogård, tycker jag. Någon som vet varför det ser ut så här på Suvlåjvvie?!
På toppen av Suvlåjvvie, och jag är alldeles för övertrött...
Jag tar klivet ut i massivet
Men pappa, var är du nu på väg!? Läste du verkligen rätt på kartan?
Kulig sten
Jag har klättrat ut på en klipphylla och sitter ca 10 meter över marken. Stup rakt ner.


Sist men inte minst så lyfter en ripa brevid oss, precis innan vi lämnar kalfjället.