Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


tisdag, mars 24, 2009

Iliotibial band friction

Ilotibial band friction, ITB. Ja, så löd diagnosen på mitt knä. Dessutom en punkterad slemsäck, vilket gjorde att benet svullnade upp i torsdags. Mitt problem kallas i folkmunn för "runners knee", eller på svenska "löparknä". Tackar för det.

Vinkeln mellan min fot, knät och höften är helt enkelt för stor, så att knät faller in. Det gör att senan (som är för kort) ligger och knäpper fram och tillbaks över ledytorna i höften och knät. Därav smärtan (och ljudet). Det hela går att mildra med streching, styrketräning och massage, så nu har jag några nya övningar att sysselsätta mig med. Dessutom ska jag undvika nedförsbackar och sattsa uppför istället. Härligt!

Jag var inne på akuten i fredags, men där kliade dom sig i huvudet och tyckte jag skulle vila och sedan försöka träna igen. Jag lindade benet och tog det lugt. Först på söndagen började jag röra mig lite mer, typ promenad. Tror du det var lätt att gå från minst en timmas träning om dagen, till ingenting, okej styrketräning för överkroppen. Nej, jag tyckte inte att det var kul alls!
På måndagen var jag på praktik på Skogens hus i umeå, och blev väldigt sugen på att läsa jägmästare. På eftermiddagen knatade jag upp till mammas kontor, där jag träffar Daniel Ragnwaldson (sputkastaren), som ringer till en av sina kontakter på sportakuten. Någon timma senare får jag mitt knä knakat och undersökt av en av sveriges bästa sportläkare, som är specialist på knän. Tur, eller tur!
Nu när jag vet vad det är för fel, så vågar jag ställa mig på skidorna igen. Dagens galet efterläntade pass ska avslutas med flera minuters grundlig steching och massage, i medicinskt syfte. I like it!

torsdag, mars 19, 2009

Knä med strul

Det här suger ruggigt mycket...
Igår hann jag inte träna på grund av att jag såg föreställningen på Gammlia, men en vilodag då och då mår ju kroppen bra av, sägs det. Så idag, hela dagen har jag längtat efter att låta mjölksyran pumpa, pressa mig upp för de brantaste backarna och känna den där äckliga järnsmaken i munnen (okej, den saknade jag inte). Laddar med spagetti och köttfärsås, tar en kopp kaffe och ska böja mig ner för att plocka upp min bok som ligger på golvet brevid sängen. Då plöttsligt säger mitt "problemben", det vänstra, till. Det stramar till och jag hinner bli rädd för att det ska gå ur led. Sakta reser jag mig upp och sträcker ut det, men det stramar obehagligt innanför knäskålen. Det gjorde inte ont, men det är en riktigt obehaglig, ja äcklig, känsla. Jag böjde lite och det spänner till igen. Det kändes helt enkelt som om senan hade blivit flera centimeter för kort, över ett ögonblick, och nu slet och drog den i hela knäet. Det var också som om benet inte ligger helt rätt. Jag vilade benet i rakt läge, men det hjälpte inte. Tog en voltaren, har fortfarande inte märkt någon skillnad. Nu fasar jag för det värsta, att det ska uppstå en skada som tar tid på sig att läka, och därför beslutade jag mig för att ställa in ikvällens skidåkning. Suck. Som tur var kan jag ju kämpa på med hantlar och gummiband för att träna överkroppen.
Men vad värre är, när släpper det?!

Ja, ja. Nu är de inte så mycket att göra. Jag sitter här, med ett svullet knä och dricker vidare på min kopp kaffe. Kanske kan jag i alla fall valla skidorna (glida) för att bara umgås lite.

onsdag, mars 18, 2009

1809 i kärlek och krig

Idag har jag förenat kunskap med nöje, samtidigt som jag intagit kultur på ett trivsamt sätt. Efter jobbet for jag och Elsa in på stan, där vi mötte mamma. Elsa hämtade ut sina nya glasögon, som hon ska börja ha då hon läser. Faktiskt så såg hon riktigt bra ut i dom!

Sedan åker vi till Gammlia där vi ser enmansföreställningen 1809 i kärlek ochg krig, som framfördes av Greger Ottosson. En berättare med otroligt mycket inlevelse. Han stod där ensam på scenen, ja med undantag för "plugghästen", en sittbänk som han ibland använde då han lät benen vila. Föreställningen blandades med historia, berättad på så sätt att inte en enda i salen ville missa ett enda ord. Då och då, på mycket väl valda tidpunkter, trallade han lite, spelade munspel eller sjöng.
Nu vill jag påstå att jag vet betydligt mer om kriget som utspelade sig för 200 år sedan, och som räknas som det sista i Svensk historia. Förvånandsvärt mycket utspelade sig faktiskt i krokarna kring lilla Ytterboda. Alla tyckte att det var mycket fängslande och intressant, coh jag rekomenderar verkligen att se/lyssna om du någon gång får chansen.

tisdag, mars 17, 2009

Intensivt

Snart har det gått ortoliga tre veckor sedan jag kom hem från landet där nere. Tiden går otroligt fort! Samtidigt som det var aldeles nyss känns det också som en evighet sedan, konstigt, konstigt! Troligtvis för att allt är så annorlunda här hemma att det är svårt att föreställa sig hur det var för några dagar sedan.

Första veckan var jag ju i Ammarnäs. Sedan har jag börjat med hårdträningen inför Kungsledenrännet 2009. Jag vet inte om det går så bra. Styrka och kondition har jag ju rätt så bra, men tekniken vill som inte falla på platts, vilket är irriterande och framför allt energikrävande. Jag har kollat runt på internet för att försöka finna råd och inspiration, men det var rätt så tort på den biten.
Senaste veckan har jag lyckats snurra runt totalt 8 mil på spåret, varav 5 km galen stakning som verkligen tog på överkoppen. Dessutom spinning- och muskelpass i studion , där jag maxat, och mycket egen träning hemma med vikter och gummisnöret som man kan simulera stakning med. Med andra ord så latar jag mig inte. Nu hoppas jag på att tekniken faller på platts, och att snön stannar kvar ett tag till.

I måndags var jag till sävar såg och praktiserade, något som jag kom på då jag satt och kliade mig i huvudet över detta med universitetsval. Vad gör en trätekniker egenltigen?
Jag blev mycket väl mottagen och fick en guidad tur på sågverker följt av intervjuer, bland annat med en person som gått just civing. i maskinteknik med inriktning mot träteknik. Det verkade dock som om han lämnat just ämnet trä, och mer gått in på maskinteknik, något som fick mig att börja fundera på om det är det rätta valet för mig. Nu väntar lite mer praktik hos olika personer, och jag hoppas på att blir klokare.

söndag, mars 15, 2009

Elsa sjunger

Med min lagom imponerade musikaliska förmåga är det väl ändå lite imponerande att min lillasyster (som är 11 år) lyckas så väl. Här sjunger hon Fergie-big girls don't cry.

Kramar syrran!

onsdag, mars 11, 2009

Arbete, på olika sätt

Jag tycker faktiskt att jag lyckades ganska bra med mitt projekt att göra någonting av min lediga dag. Jag klädde på mig och gick ut med Milou på en lång promenad, ca 1,5 timmar. Mysigt! Sedan kom jag hem och åt lunch -blodpudding. Gottgott! Medan magen fick arbeta på lunchen vallade jag mina skidor med en grundlig glidning (lila) och njöt av pappas nyinskaffade borstmaskin som gjorde att vallningen inte blev till ett extra träningspass.
Jag knatar iväg till el-ljusspåret och kör ett långt varv och två mellan, där jag fokuserade på att få in tekniken igen. Ett lager med nysnö gjorde dock åkningen tung (mer träning, brabra). Varven som jag tog på Nydala under gårdagen gjorde sig också påminda Kommer hem och vilar någon minut, sedan kör jag igång med ett hårt styrketräningspass. Spelar lite munspel, och Milou som var hemma satte sig brevid och började storyla som en riktig liten varg. Kanske ylade han med i flocken. Kul lät det i vilket fall. Efter middagen kommer Johanna, som jag träffade för första gången sedan hemkomsten från Tasmanien. Så lång tid, men samtidigt kändes det som igår.
Somnar så fort jag sätter mig i soffan.

Idag jobbade jag min första dag för detta år på skogforsk. Back in old buissniess. Oj, vad jag trivdes. Folk var glada och stämningen var på topp. Arbetet var också förhållandevis kul, så frön och omskolning av små kloner som krävde extrem noggrannhet Dagen flög iväg och snart var jag på väg hem igen. Fixar middag och hinner ta det lite lugnt i någon timma. Laddar upp inför ett spinning 2 pass med en kopp kaffe och en chokladtryffel. Tittar i mailkrgen och ser att jag har fått svar angående praktikplatts, imorgon ska jag ringa och meddela att jag kommer. Kanonbra! Slänger in lite styrketräning där jag fokuserade på armarna. Gissar att jag kommer somna i soffan idag med, men innan det ska jag till gymmet och svettas...Så galet härligt!

tisdag, mars 10, 2009

På den lediga dagen ska jag njuta och göra massor av roliga saker, eller?!

Har du tänkt på det där med att vara hemma själv under en dag? Jag brukar hålla mig rätt så upptagen att det inte inträffar allt för ofta. De senaste två dagarna har jag dock haft hela hemmet för mig själv, och vad gör man egentligen? En sak är ju säkert, då man är galet upptagen med läxor eller jobb så finns det ju hundra saker som man verkligen längtar efter att göra. Gå långa promenader, måla, slöjda, läsa, träna, eller på annat sätt finna nöje. Men är det inte lite så, att då denna tid äntligen dyker upp är man helt sysslolös. Jag tänker alltid oj, vad mycket jag ska hinna med imorgon på min lediga dag. Jag vaknar och stiger upp strax före åtta, för att hinna allt vad jag ville göra. I pyjamas äter jag frukost. Detta tar tid. Gröt och sedan en kopp kaffe framför tidningen. I pyjamas fortsätter jag sedan till datorn. För bekväm för att göra annat. Där sitter jag sedan bra många timmar, samtidigt som jag smågör andra saker. Tex. städa. Skillnaden är ju att det kan ta en timma att lägga in kläderna i garderoben, eftersom jag inte gör det så effektivt. Jag tänker att jag ska kolla upp något viktigt på Internet, ex. hur jag får tillbaks pensionen från Australien, men det visar sig att man måste använda hjärnan och jag lägger ner det hela. Tillslut inträffar det som sker om man har en hund. Den behöver gå på promenad. Tur det. Första gången hänger jag ut honom på andra sidan dörren, fortfarande i pyjamas Snart inser jag att jag måste anstränga mig. Suck. Kläderna åker på och jag inser att rummer ser ut som ett bombnedslag. När jag väl är ute njuter jag. Brukar ta några timmar innan jag åter kommer in. Då är det dags för lunch. Sedan försvinner tiden och plötsligt kommer Elsa hem. Någon gång under eftermiddagen lyckas jag städa rummet. Efter middagen far jag ut och tränar. Så vad har jag hunnit med under denna lediga dag, då jag skulle stiga upp så tidigt för att hinna med allt? Jo, äta frukost, ta på mig kläder, plocka undan kläder, snygga till rummet, rasta Milou, äta lunch, middag och träna. Det vill säga att jag lyckas göra det jag hinner på några få minutrar mellan jobbet, fast under en hel dag. Nu ska jag anstränga mig för att göra ändring på det. Nu, klockan 10 ska jag börja ta på mig kläderna och gå ut med Milou...

Sportlovsvecka och mjölksyra

Det var vitt. Här har vi passerat Servestugan och kommit upp på kalfjället mot Tärnasjön.

Sådär. Med lite mer skidmil i benen känner jag mig redo för ett nytt blogginlägg. Under min första dag i Sverige, då jag egentligen borde ha jetlag, körde jag till nydala och åkte några varv.
Jag hann packa om och fira julafton innan vi körde upp till Ammarnäs.
Första dagarna åkte vi slalom, mycket off-pist med Jonatan, Wille, Lisa och de andra. Det var grymmt härligt att flyga runt i pudersnön i skogen, men oj vad mina ben skrek! Galet bra glid i skidan medförde mycket arbete för att inte färden skulle sluta under en gran (vilket den gjorde några gånger).

På onsdagen kommer familjen Wikströms upp till vår stuga. I samma veva kommer jag hem från backen och är nära att cracha med mamma på uppfarten. Vadå bromsa?!
Under två dagar hyr familjen skidfreak skoter och drar upp på fjället. Och jag måste ju erkänna att det kan vara rätt så jobbigt att köra, speciellt i mjuksnö och en fin lutning. Första dagen åkte vi till Tärnasjön, dvs. halva sträckan av Kungsledenrännet. Jag insåg samtidigt att det är långt! Kändes ju faktiskt längre att åka skoter än att bränna på med skidorna. Samtidigt insåg jag att de som vann kungsledenrännet förra året måste haft en ortoligt fart. 1,5 timmar tog det oss enkel väg. Dubblerar vi detta får vi tre timmar, vilket borde vara tiden det tar med skoter mellan ammarnär oh hemavan enkel väg. Drygt fyra timmar gick fjolårets vinnare i mål på.
Då vi passerar familjen Winkas viste hoppar jag av skotern och skejtar hem. Halvägs blir jag omkörd av fyra skoterpoliser, som stannar framför mig. Panik! Vad har jag gjort för fel nu då?! Men polisen ville bara säga att det såg himmla härligt ut. Puh...
Dagen efter gör vi ett försök att åka upp på Äivesåive för ett off-pist åk ner. Snart har vi dock försvunnit in bland täta moln. Skoterleden drevade igen och försvann, och stackkäpparna var klädda av ett vitt pansar. Vi fick helt enkelt vända och försiktigt leta oss ner. Det var rätt så grymmt.
Kameran fick vila rätt så mycket denna vecka. Mina fingrar insåg ju det att det är rätt så skönt att vara inburrade i en tjock tummvante. Kameran låg inbäddad i en mjuk mössa i ryggsäcken. Tror faktiskt att den hade det rätt så trevligt baki skoterpulkan.
Igår var jag med pappa till Nydala. Min andra gång denna sässong. Och jag känner att det verkligen kommer behövas många, många varv innan jag är redo för ett kungsledenränn. Konditionen finns, men en del muskler har nog haft ett trevligt sommarlov. Det tog ju inte lång tid innan jag hade den där äckliga järnsmaken i munnen. Jag kämpade mig upp för mördarbacken, grimagerandes. Efter två varv var jag helt slut, ojoj...hur ska detta gå?!
Men det är ju inte enbart musklerna som ställer till det, jag känner att tekniken är lite galen, en spetsigare vinkel hade ju inte skadat.
Milou krämar på ute i skoterspåret hemma.