Det här suger ruggigt mycket...
Igår hann jag inte träna på grund av att jag såg föreställningen på Gammlia, men en vilodag då och då mår ju kroppen bra av, sägs det. Så idag, hela dagen har jag längtat efter att låta mjölksyran pumpa, pressa mig upp för de brantaste backarna och känna den där äckliga järnsmaken i munnen (okej, den saknade jag inte). Laddar med spagetti och köttfärsås, tar en kopp kaffe och ska böja mig ner för att plocka upp min bok som ligger på golvet brevid sängen. Då plöttsligt säger mitt "problemben", det vänstra, till. Det stramar till och jag hinner bli rädd för att det ska gå ur led. Sakta reser jag mig upp och sträcker ut det, men det stramar obehagligt innanför knäskålen. Det gjorde inte ont, men det är en riktigt obehaglig, ja äcklig, känsla. Jag böjde lite och det spänner till igen. Det kändes helt enkelt som om senan hade blivit flera centimeter för kort, över ett ögonblick, och nu slet och drog den i hela knäet. Det var också som om benet inte ligger helt rätt. Jag vilade benet i rakt läge, men det hjälpte inte. Tog en voltaren, har fortfarande inte märkt någon skillnad. Nu fasar jag för det värsta, att det ska uppstå en skada som tar tid på sig att läka, och därför beslutade jag mig för att ställa in ikvällens skidåkning. Suck. Som tur var kan jag ju kämpa på med hantlar och gummiband för att träna överkroppen.
Men vad värre är, när släpper det?!
Ja, ja. Nu är de inte så mycket att göra. Jag sitter här, med ett svullet knä och dricker vidare på min kopp kaffe. Kanske kan jag i alla fall valla skidorna (glida) för att bara umgås lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar