Ilotibial band friction, ITB. Ja, så löd diagnosen på mitt knä. Dessutom en punkterad slemsäck, vilket gjorde att benet svullnade upp i torsdags. Mitt problem kallas i folkmunn för "runners knee", eller på svenska "löparknä". Tackar för det.
Vinkeln mellan min fot, knät och höften är helt enkelt för stor, så att knät faller in. Det gör att senan (som är för kort) ligger och knäpper fram och tillbaks över ledytorna i höften och knät. Därav smärtan (och ljudet). Det hela går att mildra med streching, styrketräning och massage, så nu har jag några nya övningar att sysselsätta mig med. Dessutom ska jag undvika nedförsbackar och sattsa uppför istället. Härligt!
Jag var inne på akuten i fredags, men där kliade dom sig i huvudet och tyckte jag skulle vila och sedan försöka träna igen. Jag lindade benet och tog det lugt. Först på söndagen började jag röra mig lite mer, typ promenad. Tror du det var lätt att gå från minst en timmas träning om dagen, till ingenting, okej styrketräning för överkroppen. Nej, jag tyckte inte att det var kul alls!
På måndagen var jag på praktik på Skogens hus i umeå, och blev väldigt sugen på att läsa jägmästare. På eftermiddagen knatade jag upp till mammas kontor, där jag träffar Daniel Ragnwaldson (sputkastaren), som ringer till en av sina kontakter på sportakuten. Någon timma senare får jag mitt knä knakat och undersökt av en av sveriges bästa sportläkare, som är specialist på knän. Tur, eller tur!
Nu när jag vet vad det är för fel, så vågar jag ställa mig på skidorna igen. Dagens galet efterläntade pass ska avslutas med flera minuters grundlig steching och massage, i medicinskt syfte. I like it!
1 kommentar:
härligt att du fick veta vad det var tillslut!
Skicka en kommentar