Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


onsdag, april 28, 2010

Ååå, vad sur jag blir! Lyckas inte ens pumpa ett förbannat cykeldäck! Köpte en ny slang med racerventil, precis som på det förra som gick sönder. Inte lyckades jag få någon luft i det, trots att jag ju har en pump som fungerar för just racerventiler. AH, vad jag hatar att känna mig hjälplös! Jag blev bara så sjukt sur på att jag inte kunde lösa det hela, utan fick ge upp. Vad ska man med en bra cykel till, om man inte ens kan få in lite luft i däcket?! Girlpower eller vad, nej inte idag inte...tummen mitt i handen och blond så det lyser om en!

I ren ilska hoppar jag upp på min andra cykel och trampar till Sävar. Aah! Försöka träningscykla med en damcykel med en växel. Ja, men lycka till med det... framåt kommer man i alla fall, men inte i någon svindlande hastighet.

Årsmöte för Sävar jaktskytteklubb. Några eldsjälar som engagerar sig och lägger ner massor av sin tid för att få jaktbanan att fungera. Och så majoriteten, latmaskar som räknar med att resten ska ta hand om dom på banan (dessa närvarade såklart inte på mötet, de närvarar enbart då det passar dom själva).

Funderar på de som inte lägger ner tid på skytte, för att de ju kunde skjuta förra året, eller året innan det, eller då de gick i lumpen för 30 år sedan, eller för att deras vapen är så fint... Förstår inte hur man ens kan tänka tanken på att jaga utan att ha skjutit flertalet serier med sitt vapen samma år. Herregud, det är ett vapen man ska använda, inte en liten vattenpistol. Ansvar, vuxna människor! Det vet väl vem som helst att även om jag kunde köra bil för ett år sedan, så innebär det inte att jag är proffs efter ett års uppehåll. Hade jag istället kört massor under ett år, så skulle jag vara en mycket bättre chaufför. Träning ger färdighet, men inte då det gäller vapen och skytte eller?! Dessutom kan man ha råkat stöta till kikarsiktet, eller bytt ammunition och därmed förändrad kulbana. Inte undra på att det skadeskjuts så mycket som det faktiskt gör. Jag blir arg! Man märker en tydlig skillnad mellan de som jagar för spänning och upplevelse, och de som jagar enbart för att fylla frysboxen, med så liten egen insats som möjligt. Jag kan berätta för de sistnämnda, att på coop har de billigt kött. Istället för att skadeskjuta en stackars älg, som får halta runt i skogen i flera timmars lidande på grund av för lite övningsskytte, så kan man gå och köpa en billig stek eller köttfärs från någon gris eller ko, eller börja trycka i sig bönor. Något gott älgkött förtjänar inte en sådan person!
Hade jag varit jaktledare hade jag inte tvekat en sekund för att kräva ett godkänt skjutprotokoll fån jägarna i laget med vissa krav, även om de sköt jättebra för 20 år sedan, eller har ett fint och dyrt vapen. Säkerheten borde ju vara A och O.

Läser lite i skogsskötselserien. I kap 2 studerar jag en bild på en hand som håller i en hanblomma från en tallplanta. Några födelsemärken som känns bekant. Jo, minsann. Min hand är med i självaste skogsskötselserien, grymt ju!

tisdag, april 27, 2010

Hemkommen från Göteborg och morfars begravning. Åter i mitt älskade Norrland.
Begravningen var vacker och värdig. Fullsatt kyrka. Lite bilder kommer inom kort...



Idag fick jag prova köra skotare, och tror den lilla flickan i hytten var lycklig! Lärde mig backa med släp i ett växthus och nu köra skotare på en fullsatt parkering bland rektorer och lärares bilar. Lever än :)

Trampar till COOP-området, och mitt i en svettig uppförsbacke blir jag omcyklad av en äldre dam på en lika "damig" cykel. Hon såg inte alls ansträngd ut. Lite tävlingsmänniska som jag är börjar jag trampa fortare, tills jag inser att hon sitter på ett av de där nya cykeluppfinningarna, en lifebike, en elhybridcykel. Suck...

Kommer in på expert, där expediten som jag pratat med tidigare kommer fram "Hej Ragna, nu ska vi se hur det gått med din telefon". Haha, är det positivt eller negativt att de kommer ihåg mitt namn?! I vilket fall så fick jag en helt ny telefon med mig hem. Hoppas på bättre lycka denna gången...

söndag, april 25, 2010

Sådär, puh. Har varit ett par veckor med mycket att göra. Har flyttat, äntligen, och levt den senaste veckan bland ett hav av kartonger och måltider på golv.
Hittade en spännande bok om virkeslära, som jag grottade ner mig i. Något som resulterade i 1,5 poäng ifrån att spika en tenta! Kan sägas att det verkligen behövdes för självförtroendet! Genast blev studierna roliga igen.
Har även tentat av sveriges vanligaste träslag och trädslag (skilj virke från träd). Det gick bra. Nu har jag officiellt sett blivit helt nernördad i jägmästartankar...

Askmolnet på himelen lättade och planet mot Göteborg lyfte på fredagskvällen. Lördagen spenderades på en mycket trevlig slöjdmässa på Nääs slott, bland lönnar, ekar, bokar och vitsippsängar i full blom. Så vackert! Här kunde jag både repitera mina trädkunskaper ute i slottsparken, och studera alla knivar och skärbrädor och annat och bestämma träslag. Imponera på gubbarna som trodde de kunde allt bäst själv, och den unga lilla tjejen som kom fram helt plötsligt kunde både träslag och virkets uppbyggnad. Tillockmed så lyckades jag snacka en gubbe helt vill, då jag började diskutera det radiella snittet i trät till knivskaftet, där även märgen hade tagits med. Längdsnitt är ju det mest traditionella, och jag funderade över hur han fick det hela att hålla (från att spricka) med tanke på virkets krympning.
Haha, girlpower! Bara för att jag är tjej är jag inte helt "lost"!

Idag var jag och Elsa ute på en springtur i morgonstund, innan frukost. Vi upptäkte att parken var större än vad jag trodde, och då vi kommit fram till samma korsning tre gånger kurrade magen fint. Men hem kom vi tillslut.
Middag med släkten, mycket trevligt!
Imrgon är det dax att säga hejdå till morfar.

torsdag, april 15, 2010


Idag var Bengt Andersson på skogis och föreläste för klassen om våra vanligaste trädslag i Sverige. Intressant! Studera virket lite noga nästa gång, så ser du vilket otroligt vackert ämne det är! Jag passade på att köpa en skärbräda med de linstansade namnen på trädslagen, kanske håller det kunskapen färsk. Samtidigt kan jag njuta av vedens skönhet varje dag!
Däremot lite klurigt att lära sig se skillnad på om det är lind, al ask, björk, lönn..

Föreläsning från 8 till 4, det tar musten ur en. Hur intressant det än må vara. Kommer hem och möts av födelsedagsfika för Daniel, gott och trevlig energikick. Grattis, grattis!

Nu redo för att läsa i boken "trädkunskap" som jag fann på biblioteket igår. Massor av aha-upplevelser, riktigt spännande och intressant. Nästan som att läsa en spännande deckare (nästan).

onsdag, april 14, 2010

Inte min dag idag...
Mycket att göra har jag konstaterat. Pluggpaus, jey! Ut och pumpa cykeln och så rulla mot älskade Ytterboda. En mycket liten, men betydande plupp till ventilen går av. Jahapp... Inte nog med att jag inte kan cykla till Ytterboda, jag har cykelexkurssion imorgon. Lycka till med plattdäck, jag hinner ju inte laga det.

Ordnar med skjuts hem och beger mig ut på säsongens första löppass. Svär efter några hundra metrar, då någon kör in ett gäng knivar i mitt vänsterben. Nej, alltså det kändes som det. Förbannade löparknä! Överväger vända hem, men jag vill ju verkligen ut och träna! Det får bli en lugn kortrunda på 5 km. En elefant som i snighelhastighet haltar sig fram i löprörelser, zick-zackande bland framtinade hundskitar. Jo, du kan ju föreställa dig denna otroliga skönhet. Not!
Som du förstår inföll inte "runners high" denna runda. Jag hatade att jag börjat styrketräna och lagt på mig extra vikt att släpa runt på. Jag hatade mitt skitknä. Jag hatade alla hundägare som rastar sina hundar i stan och inte plockar upp efter sig, för det som gömms i snö kommer ju upp i tö.

Egentligen genomlider jag bara en kris över att skidsässongen håller på att gå mot sitt slut. Nära 70 underbara mil har det blivit. Jag kan fortfarande inte säga att jag är bra på att skejta, men gämför jag med mig själv så har jag ju förbättrats (fast ärligt, jag tycker nog mest jag står still och stampar på samma miltid). Så, nu när jag kan ta mig fram på Nydalaspåret i "slippa skämmas allt för mycket-tempo" ja, då ska man lägga skidorna på hyllan och plöttsligt inse att man inte sprungit på några månader. Plöttsligt börjar jag undra om jag över huvud taget kan syssla med löpträning denna sommar, eller om knäet ska jävlas istället.

Till råga på allt gick ju bilen sönder på hemvägen, vi hinner precis förbi till verkstaden där vi kan låna en bil och ta oss till Ytterboda med.

Ända positiva är att jag hittat en bra bok på biblioteket, "träkunskap" av Endel Saarman. Nu ska jag grotta ner mig i den, det är faktiskt spännande!
Jag önskar att dygnet hade 48 timmar!

  • Två tentor på lördag att plugga till och skriva
  • Flytt
  • Tenta på tisdag, med massor av latinska namn som vi ska lära oss, plus lära oss känna igen träslag, trädslag och knoppar. Därtill en hel del teori.
  • En ekonomiuppgift som jag inte lyckas lösa, och som ska in så snart som möjligt.
  • Kvitton som ska skickas in, räkningar som ska betalas, deklaration som ska kontrolleras...

Urkenburken, vad jag inser att jag har att göra. Därtill vill jag ju hinna träna en del. Och dessutom så vill jag ju lära mig för livet och inte för tentorna. Lycka till med det då jag har detta på listan! Jag vill låna massa böcker och lära mig allt inom dessa ämnen!
Skitunge, som samlat på sig allt detta, nog för att det varit sjukt härligt att smita upp till Ammarnäs hela tiden. Ibland känns det lockande att bara beställa en restresa till något trevligt land, kanske kolla på skogen i Canada, och smita iväg från allt. Men, ansvar Ragna! Det löser inga problem, snarare skjuter upp dom.

Läge för en pluggpaus. Cykeln och jag ska ut i solskenet. Turen bär till Ytterboda.

måndag, april 12, 2010


Elsa hade en liten foto-session häromdagen medan jag försökte plugga. I övrigt så fick kameran inte hänga med så mycket i påskas. Lite för stor och klumpig för att ha med då jag skejtar, och jag är lite för rädd om den för att släpa med den ut i backen. Funderar på om en del av skatteåterbäringen ska gå till en mycket liten, smidig och vattentålig kompaktkamera.
I recon it will!



Först och främst vill jag säga att expert och Sony Ericsson kan fara åt helv... Förbannade skitsamarbete för att plåga deras stackars kunder! SKÄMT är vad det är!!

Du, röksignaler fungerar inte allt för bra år 2010. Jag går inte ut ur affären innan jag fått med mig en fungerande telefon! Jag köper en ny telefon för att jag har behov av det, inte för att det är ett förbannat lördagsnöje. Då är det ju trevligt om den fungerar också!"
Fy katten vad härligt det var att höra mig själv stå på och vara bestämd. Tindra lite med blåögonen.

Det fungerade. Min nya måndagsexemplar-skittelefon åkte in på service för andra gången, och nu fick jag med mig en lånetelfon hem, efter tjat.
Tycker nästan att det börjar bli ironiskt. Tydligen så kan jag lägga fram en önskan om en helt ny telefon då den varit inne på service för 4:e gången utan resultat.


Mamma kommer förbi med skatteåterbäringen, och jepp. Det ska firas med en älgstudsare! Blir inte en 6,5a har jag beslutat mig för. Känns säkrast med tanke på ev blyförbud.

söndag, april 11, 2010

Påsklov

Sådär tooookigt underbart!
"Stereo love" dunkar med full bas i högtalarna. Nej, jag vet inte. Det är inte en bra låt, men jag blir så himla gla!

Eller så är jag så hiiimla gla för att Ammarnäs är bäst. Jo, så är det bara! Kan man bli kär i en by, jo då har jag nog gått och blivit det. Hjärtat dunkar varmt och snart blir det väll en enklelbiljett däråt.
Kolla bara på den underbara fjällvärden som omger byn. Och därtill alla underbara, trevliga, hjälpsamma och engagerat invånare!

Nästan två veckor har jag varit uppe. Jo, nog är livet allt bra underbart. Sol, sol, sol! Skidor, skidor, skidor. Utför, uppför och på platten. Slalom och skejt.
Fest nere på Ammarnäsgården på påskafton, efter påskkärringränn och skejttur fram och åter till Biergenis.

Kungsledenrännet på lördagen den 10:onde. I år med Viktoria Tegenfelt, som åkte sitt premiärår. För henne blev det en lugn tur på fjället, i väntan på mig (hehe). Blir lite avundsjuk på de som verkligen har den där tekniken, ser så otroligt lätt och behagligt ut att åka. Själv ser jag nog mer ut som en anka som vankar sig så sakteliga fram och viftar lite med armarna, vilken skönhet. Föreställ dig bara..
..men jag kom i mål. Smärta på i hela kroppen, men ojoj, vad gott det kan vara att plåga sig själv lite ibland. Livet ska ju vara som en dans på rosor. Taggrosor vissa dagar...Men gött, gött!

Återigen förundras jag över det mäktiga syterskalet, det måste verkligen upplevas!
Och så alla dessa underbara arrangörer och funktionärer som ställer upp och gör loppet möjligt! Dessutom folk utefter banan som hejjar på. Underbart, underbart, underbart!
Tänkte väll ett tag då benen smärtade på som mest att nästa år, då minsann ska jag vara funktionär. Ta det lugnt... Väl i mål var jag fast beslutad om att tekniken ska arbetas på, och så blir det massa mer strukturerad träning och såklart ska det bli till att åka nästa år med! För att fjolla runt på 6 och en halv timma känns som att jag kryssat på listan nu. Läge att växla om och fjolla runt lite fortare.

Söndag morgon. Jag och Axel peppade varandra att sno på oss pjäxorna igen och åka ut på förmiddagsskaren på Gausträsk. Helt underbart, solen sken och man kände sig så fri! Några kilometer senare och jag kände mig lycklig. Musklerna hade fått arbeta ut en del slaggprodukter från gårdagen.

Åter till storstan i Johns supervolvo från det ljuva 70-talet. Grym, tycker jag. Och fram kom vi ju. Damn, jag som hoppats vi skulle bli i Ammarnäs.

Trevliga (observera ironin!) betongbunker, nedräkningen har börjat..längtar till den nya lägenheten!