Inte min dag idag...
Mycket att göra har jag konstaterat. Pluggpaus, jey! Ut och pumpa cykeln och så rulla mot älskade Ytterboda. En mycket liten, men betydande plupp till ventilen går av. Jahapp... Inte nog med att jag inte kan cykla till Ytterboda, jag har cykelexkurssion imorgon. Lycka till med plattdäck, jag hinner ju inte laga det.

Ordnar med skjuts hem och beger mig ut på säsongens första löppass. Svär efter några hundra metrar, då någon kör in ett gäng knivar i mitt vänsterben. Nej, alltså det kändes som det. Förbannade löparknä! Överväger vända hem, men jag vill ju verkligen ut och träna! Det får bli en lugn kortrunda på 5 km. En elefant som i snighelhastighet haltar sig fram i löprörelser, zick-zackande bland framtinade hundskitar. Jo, du kan ju föreställa dig denna otroliga skönhet. Not!
Som du förstår inföll inte "runners high" denna runda. Jag hatade att jag börjat styrketräna och lagt på mig extra vikt att släpa runt på. Jag hatade mitt skitknä. Jag hatade alla hundägare som rastar sina hundar i stan och inte plockar upp efter sig, för det som gömms i snö kommer ju upp i tö.

Egentligen genomlider jag bara en kris över att skidsässongen håller på att gå mot sitt slut. Nära 70 underbara mil har det blivit. Jag kan fortfarande inte säga att jag är bra på att skejta, men gämför jag med mig själv så har jag ju förbättrats (fast ärligt, jag tycker nog mest jag står still och stampar på samma miltid). Så, nu när jag kan ta mig fram på Nydalaspåret i "slippa skämmas allt för mycket-tempo" ja, då ska man lägga skidorna på hyllan och plöttsligt inse att man inte sprungit på några månader. Plöttsligt börjar jag undra om jag över huvud taget kan syssla med löpträning denna sommar, eller om knäet ska jävlas istället.

Till råga på allt gick ju bilen sönder på hemvägen, vi hinner precis förbi till verkstaden där vi kan låna en bil och ta oss till Ytterboda med.

Ända positiva är att jag hittat en bra bok på biblioteket, "träkunskap" av Endel Saarman. Nu ska jag grotta ner mig i den, det är faktiskt spännande!