Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


onsdag, april 30, 2008

En underbar vårkväll

Igår gav jag mig ut på årets första springrunda iförd i vårkläderna. Jag vågar nog säga -äntligen- fick jag lägga vinterbyxorna på hyllan och bege mig ut på en den halvitnade "gamla Osnäsvägen". Dvs. vägen som gick mellan Ytterboda och Ostnäs, för sisådär 300 år sedan. Som du kanske redan förstått är det en lite finare stig. Någon väg i dagligt tal är det inte frågan om.
Det kändes helt underbart, och äntligen vågar jag påstå att jag fått form på mina springmuskler. Trots hård skidträning så skiljer det sig faksiskt en aningen. T.ex. nedre fästet av quadriceps används mer då man löper än vid skidårkning. Däremot saknar mina armar sysselsättning. Tro nu inte att jag övergett mina skidor, nej, nej..Igår stod jag och vallade mina små älsklingar (spa behandling á la skidor) och på nätterna så gör jag inte så mycket annat än att åka skidor (fast enbart drömmande ger kanske inte så mycket fysisk träning). Men jag undrar; hur ska jag stå ut nästan ett år utan skidåkning, då det bara har gått några veckor och jag skriker över mitt otillfredställda skidbehov!?
I vilket fall, springturen var underbar. Jag lämnade min mp3 hemma och lät fåglarnas kvitter sätta min trumhinna i svägning. Och det gjorde dom! Jag sprang till havet och ut på stenpiren i Ostnäshamnen, där jag i några minuter pustade ut och lyssnade på fåglarnas kvitter och studerade de två svanar som lugnt och stolt simmade runt bland de sista isflaken som vilade på den stilla havsytan. Jag vände om och fick se solen gå ner bakom grantopparna i fjärran. Kvällen var fulländad! Jag avslutade min milarunda med några minuters streching på gräsmattan samtidigt som jag studerade fasantuppen några meter ifrån mig. Granna färger!
Ikväll åker jag, Elsa och mamma med tåget till mormor och morfar i Göteborg där vi ska fira valborg.
Ha det gött!

onsdag, april 23, 2008

Så var det klart!

Här händer det saker...
I måndags gick jag och mamma och köpte jättefint tyg och mönster till balklänning. Nu var det ju bara det att jag blev kär i mönstret och lika kär i tyget. Problemet är att tyget är lite för "stelt" för mönstret, men jag hoppas att det går ändå, lite "maräng" får jag nog tåla.
På eftermiddagen gick jag förbi länsstyrelsen och hämtade ut kraniet som jag hittade ute i skogen, och som varit på veterinärmedicinska för kontroll. De kom fram till att det troligen rörde sig om en hund. Vilken hund, undrar man ju då. Min privata utredning får fortsätta..

I tisdags for jag ut på en skön och efterlängtad springtur i morgonluften. Underbart! Efter att ha duschat och käkat grötfrukosten åkte jag in till skolan, där jag hade en lektion. Jag känner mig faktiskt lite stolt över att jag faktiskt gick på den!
På kvällen åkte jag, Elsa, Johanna, Sofia och Lovisa på Marit Bergmans gratiskonsert. Alla andra hade förmodligen tänkt på vad dom tog på sig och hur dom såg ut, men i min stressade vardag han jag inte riktigt det. Väl på platts kommer Västerbottensnytt och fråga rom dom får intervjua oss. Alla försvinner, kvar står jag och Elsa. Shit! Resultatet blev en framstammad intervju som sändes 22:15 på tisdagskvällen.

Så på onsdagen är det dags för ”the big day”. Jag har bestämt mig för att lämna in mitt projektarbete. Pappa hjälpte mig att skriva ut det på den bra färgskrivaren på Skogforsk. Fram- och baksida plastade vi in med kartplast. Problemet uppstår då jag inser att mitt 56 sidor långa arbete + omslag inte på långa (trånga) vägar går in i häftapparaten. Läge för plan B.. Fast attan, jag hade ingen plan B!

Läge för att komma på plan B.
Mamma tipsar om "arkitektkopia" utanför hennes jobb, så dit knatar jag iväg med tre ex. av mitt arbete. Jag blir väl mottagen och får till och med bestämma färg på spiralen som vi ska binda in mitt arbete med. Jag tackar och bockar och går mycket glad iväg till skolan, redo för en ny skoldag. I och för sig hade vi bara två slappa lektioner, så jag får snart cykla hem och göra blåbärsglass. Yummy!


måndag, april 21, 2008

Veckan som gått

Jag återhämtade mig faktiskt rätt så bra efter den lilla skidturen på fjället. Saknade helt träningsverk, vilket jag får skylla på pappas segande (men han kämpade på bra). Det enda som kändes var några blåsor på fötterna och ett blåmärke på en uppsvullen häl, men då jag trippade på tårna hade jag inget att klaga på!
Äntligen är så den underbara vägen till Ytterboda framtinad och lämplig för att cykla på. Jag har faktiskt redan hunnit cykla 8 gånger, vilket blir drygt 65 km, under den senaste veckan (vadå 65 km på en fin väg med cykel..80 km med skidor på fjället..daaa!). Men i vilket fall, lat eller inte, så är det underbart och meditativt nöje att cykla till ljudet av fåglarnas sånger, eller att cykla iväg på morgonen och se ett rådjur eller en räv trippa över vägen. I Söndags då jag cyklade hem från stallet var jag nära att cykla ner en järphöna. Förutom alla trevliga djur man möter, så vinkar en och annan bilist glatt då de svishar förbi. Trevligt!
Elsa firade sin 11-årsdag i sängen med feber, hosta och yrsel. I min familj är vi nästan aldrig sjuk, och så lyckas hon pricka in sin födelsedag. Känn mitt medlidande! I vilket fall så fick hon en massa fina presenter; en mobil (äntligen!), en biljett till Marit Bergman och massor av fina kläder (hon växer ju så det knakar!). Dessutom firades Salle och Stinas barn, Hilma, på sin 1-årsdag på söndagen (tiden går ju galet snabbt!). Vi var över på litet tårtkalas på kvällen och träffade dessutom våra nyaste grannar och deras 9-månaders pojke. Såå söta!
Under söndagens soligaste timmar for jag och Carro ut på en lång och härlig ridtur längs en fin skogsstig med bushästarna. Man undrar ju vad som finns i deras huvuden, dom är ju mer lättskrämda än Bamses vän "Lille-Skutt"?! Men mysigt och fint var det!

För övrigt så är jag så less på att se ut som en 15-åring! Ett fint exempel, bland många komentarer, kommer från då jag skulle köpa balbiljetten:
"Hej, hej! Jag vill köpa en biljett till balen", säger jag i disken.
"Ja, men du vet att målsman måste följa med", säger kvinnan.
"Men jag är ju över 18!", säger jag då jag insett att hon, precis som alla andra, missbedömt min ålder.
"Jaha, men har du någon legitimation?", säger hon frågande.
"Ja, jag har ju körkortet med mig", säger jag och känner hur sur jag blir. Varför är det alltid såhär?!

Ett annat exempel är då jag pratar med en annan vuxen person, som frågar vilken klass jag går i.
"3:an på natur, jag läser på Östra. Så det närmar sig!"Säger jag glatt.
Vi diskuterar vad jag ska göra efter studenten och efter ca 3 minuter avrundar hon med
"Ja, stora planer. Låter trevligt! Men du har ju gott om tid på dig att bestämma vad du ska läsa vidare till, eftersom du går i 1:an."

Jag tackar, jag tackar!

söndag, april 13, 2008

Kungsledenrännet


Känslan att spurta upp för den branta backen upp till Wärdshuset och målgången i Ammarnäs var underbar och helt obeskrivlig. Jag hade just genomfört mitt första långdistanslopp. Egentligen min första "riktiga"skidtävling, annat än 5-km klubbmästerskap eller påskkärringränn i Ammarnäs. Det här var en upplevelse i särklass, utöver det valiga. Kungsledenrännet är nämligen ett av Sveriges tuffaste skidlopp. Detta var alla deltagare överens om, även den inbitna vasaloppsveteranerna och 7-milavinnare.
Spekaren ropade, folket hejade. Stämningen var på topp.
Jag hade just tagit mig igenom ett 8 mil långt lopp i fjällterrängen mellan Hemavan och Ammarnäs, på 8 timmar och 20 minuter, utan att vara nämnvärt trött. Pappa gick i väggen efter 3 mil, då nysnön under en några kilometer lång sträcka i syterskalet inte riktigt bar. Under resterande del av loppet fick jag tålmodigt vänta in honom och heja på. Över Tärnasjön försökte vi koppla på bogseringslinan som vi hade med, men att hjälpa till att dra en man som väger nära 50 kilo mer än mig var inte det lättaste. Och folkt som tvekat då jag glatt sagt att jag skulle åka loppet, så är det jag som nästan går piggast in i mål av alla deltagande.. Den totala stigningen under loppet var 1 300 meter, något som bitvis kändes i benen. Utsikten var dock otrolig. Specielt underbar var känslan då vi åkte genom Syterskalets U-dal.

Vi steg upp vid 3:30 på morgonen och tog den abonerade bussen till Hemavan, där starten gick. Efter invigningen av tävlingen ljöd koskällan och starten gick. Två TV-team, västerbottensnytt och ett italienskt team var där, lika så ett flertal tidningar, däribland Utemagasinet. Eliten försvann fort utom synhåll. I täten för andra klungan låg jag. Upp på spåret brevid slalombackarna i Hemavan, och vidare upp på det storslagna fjället. Allt gick jättebra. Jag var i toppform och höll mig hela tiden i täten i vår klunga. Flertalet gånger ropade jag bakåt och frågade om någon ville åka om. Svaret blev "då dräper vi oss!".
Enligt reglerna måste laget hålla ihop, och efter ett tag fick jag lugna mig och släppa min placering för att hålla mig nära min slutkörda pappa, min lagmedlem. Vid den tredje (av fem) vätskekontroller såg vi dom andra försvinna. Jag hejade på pappa, men kunde inte göra så mycket annat än att ta det lugnt. Bakom oss hade vi fem lag, vi var då inte sist.

Vätskekontrollerna fungerade utmärkt, där det serverades sportdryck. I de två sista bjöds det på blåbärssoppa/kaffe och bulle. I övrigt intog vi sportdryck från vätskepåsen på ryggen via en slang som gick fram och som gick att dricka ur i backar och liknande, för att hela tiden kunna hålla fart. Jag tycker att det var jobbigt och svårt att få i sig tillräkligt med näring och vätska under loppet, man tappade helt aptiten. Jag var bara inställd på en sak -att åka skidor. Vetskapen om att min kropp ändå behöver ett ständigt intag av näring fick måg ändå att pressa ner drygt 1,5 liter sprortdryck, 1 kopp blåbärssoppa, 2 bullhalvor och lite jägarsnus (jordnötter+torkade aprikoser och äpplen+russin+choklad). Detta kan jämföras med pappa, som bland annat drack 4 liter sportdryck...men man behöver det! Under dagen hade vi fått en betyligt brunare ton i ansiktet, men den hade täckts av ett vitt, tjockt lager salt från svett som dunstat. Vätska och salt...

Vi nådde vårat mål -att gå i mål. Vinnarna gjorde det på ca 4:24:18, vi på 8:20. Jag är inte nöjd med tiden, men ensam hade jag nog gjort det på 1,5 timmar mindre. Vetskapen om att min kropp klarade prövningen så bra glädjer mig. Jag genomförde loppet med ett stort leende på munnen, och tänkte "nästa år..såklart!".

På kvällen firades det genomförda loppet med gemensam middag i Wärdshuset, prisutdelning, många tal och mingel där samtalsämnet självklart var dagens prestation. Vi hejade även i mål de sista kämparna, som kom framemot klockan 19.

Självklart var jag uppe före 8 dagen efter, åt lite fil och ett äpple innan jag tog på mig skidorna och skateade en mil på Gausträsk. Det var skönt att få röra sig lite och få ut slaggproduker ur kroppen.

Ett underbart lopp, stålande organisering, trevliga människor. Toppbetyg till arangörerna!

onsdag, april 09, 2008

Uppladdningen...

Nu är dagarna få innan starten till Kungsledenrännet går. De senaste dagarna har jag och pappa, som jag ska åka med, tagit det lugnt med träningen. Istället har vi sattsat på att förbereda oss mentalt, energimässigt och med saker. Pappa köpte dryckespåsar med slang till munnen, som ska underlätta intag av energidryck. En bra och kolhydratrik uppladdning och kontinueligt intag av energi under loppet är en förutsättning för att vi ska nå vårat mål -att ta oss i mål..
Här gäller det inte att leta låga näringsvärden och fettsnåla produkter med lågt GI, här ska det vara mycket engergi i så kompakt form som möjligt, dessutom ska den gå ut i blodet på en gång. Varje halvtimma (minst) räknar vi med att få i oss lite energi, för att hela tiden vara på topp. Som reserv har vi även med en elastisk lina, om en av oss (misstänker i sådanna fall jag) skulle "vägga". Då får man helt enkelt ta hjälp av den andre, som får ge den lilla draghjälp som kan behövas för att hålla tempo.
För att ha ännu större chans att ta oss igenom de 8 milen i fjällterräng mellan Hemavan och Ammarnäs uppdaterade vi våran valla-bod, med ett vallapulver för 1000 kronor. Dyrt?! Blir du ännu mer chokad då jag säger att den bara räcker till 4 par skidor..
Hela kvällen har vi ägnat åt att behandla våra skidor på bästa sätt. Först med ett vanligt vax-vallalager, som vi smälte i tre omgångar innan vi sicklade, borstade och slutligen puttsade bort det. Detta gör vi inför nästan varje åktur. Nästa omgång för skidorna bestod av ett lager med grafitvalla, som vi efter tre omsmältningar tog bort på samma sätt som med den vanliga vaxvallan. Det krävdes dock betydligt mer arbete, eftersom vallan är hårdare..
Sista lagret bestod av den heliga, superdyra, supervallapulvret, som vi med hög temperatur arbetade in i skidan. Denna valla tar vi bort precis före start, för att så lite som möjligt ska hinna oxidera.

Så..är vi galna som köper valla för över 1000 kronor?! Nja, det får vi väl se på lördag. Vi kan i alla fall inte klaga på dåligt vallade skidor om det går dåligt. Nu får vi bara hoppas att vädergudarna är med oss..nysnö och blåst vill vi inte ha!

tisdag, april 08, 2008

Balklänning


Det känns så konstigt, jag är van att kolla på haglöfskläder i utebutiken, och nu ska jag helt plötsligt införskaffa en vacker balklänning! Noll förkunskaper, utom från alla söta filmer på prinsessor man såg då man var liten..

Projektet med att hitta en balklänning, har jag hela tiden skjutit upp framför mig. Men efter att ha sett bilder på andras klänningar kunde jag bara inte längre vänta...dom var ju faktiskt såå vackra!!
Idag googlade jag runt en del och förälskade mig totalt i en superfin klänning, som dock måste beställas från USA. Portot blir därmed dyrare än själva klänningen! Lite scary om jag skulle beställa den från andra sidan jorden, utan att ens ha provat den! Mamma kanske får hjälpa till att sy till det sista lilla, så att den sitter perfekt.

Jag tror jag ska klipa mig innan, men jag kommer nog inte lägga ner 500 kronor på en håruppsättning..jag kommer nog heller inte lägga ner så mycket på smink, jag får klara mig med det jag har (fast att för en gångs skull bli sminkad av någon som verkligen kan vore ganska kul!).

Men panik! Vad ska jag ha på fötterna!? Jag har ju ett par söta, vita klackeskor, men dom kanske inte passar till den röda klänningen. Kanse beställer jag klänningen och kollar på skor i Göteborg under 1:a majhelgen..

Kommentarer tack! Är klänningen fin? Kan den passa mig?

Nu ska jag fortsätta kolla runt efter en klänning till sjläva studenten. Ska man ändå slänga iväg pengar på porto, så kan man ju passa på att köpa en del..
På lördagskvällen, då jag var helt slut och stel i kroppen efter högskoleprovet, gick jag och pappa ut till en myr några kilometer från byn för att kollla på de anländande tranorna och svanarna. Det är helt underbart att på kvällen stå och beundra dessa stora fåglar. Jag passade på att skaffa mig en ny ringsignal till mobilen, en skrikande trana..
Ca 200 meter från vägen hittade vi ett rovdjurskranie, och konstaterade att det var aldeles för stort för att vara en räv. På måndagsmorgonen tog jag med kraniet till länstyrelsen, för att för skojs skull få en kommentar på vad det kunde vara. Dom blev mycket intresserade och sade att det var ca 1-2 år gammalt och antingen varg (och i så fall tjuvjakt..) eller en större hund. Kraniet skickades till veterinärmedicinska i Uppsala för nogrannare undersökning, och kommer tydligen kanske hamna på naturhistoriska riksmuseet. Som en exra krydda till hisorien kom jag på att det för 1-2 år sedan satt lappar i grannbyarna angående att en av jakthundarna i grannjaktlaget hade försvunnit under jakten. Huruvida denna hund blev återfunnen eller ej vet jag inte. Länstyrelsen meddelade att de ska kontakta polisen för att få svar på den frågan, eftersom hundens försvinnande förmodligen blev polisanmält.
..och jag som bara var lite nyfiken på vad det var för skalle jag hittat ute i skogen...