En underbar vårkväll

Igår gav jag mig ut på årets första springrunda iförd i vårkläderna. Jag vågar nog säga -äntligen- fick jag lägga vinterbyxorna på hyllan och bege mig ut på en den halvitnade "gamla Osnäsvägen". Dvs. vägen som gick mellan Ytterboda och Ostnäs, för sisådär 300 år sedan. Som du kanske redan förstått är det en lite finare stig. Någon väg i dagligt tal är det inte frågan om.
Det kändes helt underbart, och äntligen vågar jag påstå att jag fått form på mina springmuskler. Trots hård skidträning så skiljer det sig faksiskt en aningen. T.ex. nedre fästet av quadriceps används mer då man löper än vid skidårkning. Däremot saknar mina armar sysselsättning. Tro nu inte att jag övergett mina skidor, nej, nej..Igår stod jag och vallade mina små älsklingar (spa behandling á la skidor) och på nätterna så gör jag inte så mycket annat än att åka skidor (fast enbart drömmande ger kanske inte så mycket fysisk träning). Men jag undrar; hur ska jag stå ut nästan ett år utan skidåkning, då det bara har gått några veckor och jag skriker över mitt otillfredställda skidbehov!?
I vilket fall, springturen var underbar. Jag lämnade min mp3 hemma och lät fåglarnas kvitter sätta min trumhinna i svägning. Och det gjorde dom! Jag sprang till havet och ut på stenpiren i Ostnäshamnen, där jag i några minuter pustade ut och lyssnade på fåglarnas kvitter och studerade de två svanar som lugnt och stolt simmade runt bland de sista isflaken som vilade på den stilla havsytan. Jag vände om och fick se solen gå ner bakom grantopparna i fjärran. Kvällen var fulländad! Jag avslutade min milarunda med några minuters streching på gräsmattan samtidigt som jag studerade fasantuppen några meter ifrån mig. Granna färger!
Ikväll åker jag, Elsa och mamma med tåget till mormor och morfar i Göteborg där vi ska fira valborg.
Ha det gött!