Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


tisdag, maj 12, 2009

Heltokigt, helroligt, Fuerteventura, here I come!

Ibland gör man helgalna saker. Det gjorde jag i Australien. Bokade massor av resor med kort varsel hit och dit. Vandrade själv en vecka i fjällen, sprang halvmaror och höll på.
Ja, och vad gör jag nu....klockan 20 på tisdagskvällen bokar jag en resa till Fuerteventura, flyget lyfter på onsdagsmorgon klockan 10... Ska dit och surfa i två veckor med John och kanske Andre (kom igen nu, sluta måla och kom ner!) från Ammarnäs. Oj, vad kul det ska bli! Kvällens springtur ställdes så in och istället panikpackade jag. Undrar bara vad jag glömmt!?
Så allihopa där hemma i Sverige. Ha det bra, så synes vi någon gång i början på juni!
Kramar allihopa!

Bröllop i Glimmigehus





Jag ber om ursäkt för att det tagit ett tag för mig att göra detta inlägg, får skylla på aldeles för vackert väder! Men här kommer det...

Så har den första kusinen i skaran Wennströmmare gift sig. Kusin Sara gite sig med Paul i Glimmigehus, en vacker försommardag i början av maj. Bröllopsvalsen var gabriellas sång, underbart framförd på fiol. Vackert och stämningsfullt!
Dessutom, för första gången på mycket, mycket länge (om ens någonsin) lyckades hela släkten vara samlad utan undantag.
Det vackra bröllopet avslutades med en trevlig middag, med många tal, ute i en mysig liten skånsk by.

måndag, maj 11, 2009

Haha...

Häromveckan var vi på stan. Senaste tiden hade känts tung och smärtsam. Energin hade sugits ur mig och varje steg kändes stumt. Haltade fram på livets väg. Det hade gått så långt att jag börjat överväga att bryta vårat förhållande och söka efter en ny partner.
Vi möttes förra sensommaren, i ett kärleksfullt möte. Nyförälskade och allt kändes så rätt, tyckte jag då. Men i och med att tiden gick började jag också inse våra olikheter och att vårt förhållande faktiskt gjorde större onytta än vad det gav mig glädje. Nyförälskelsen var med ens över och vi stapplade oss fram i ett livlöst tomrum.
Så där på stan, en fin vårdag med strålande solsken och en lätt bris, presenteras jag för dig. Intresset var delat, trevliga skogs- och fjällturer, men räds inte att besöka gymmet. Dessutom var du stilig. Allt kändes med ens perfekt. Du kunde lova mig att ge mig det stöd jag behövde, och hjälpa mig finna den energi som jag visste fanns.
Första mötet gick vi försiktigt fram. En lugn tur längs landsvägen, ner till havet för att känna den härliga lukten och höra vågorna slå in. Andra mötet vågade vi oss ut på djupare vatten, över stock och sten, in i den djupa skogen längs en smal stig. Det kändes så rätt. Jag svävade som fram på rosa moln. Så med ens insåg jag att jag funnit den rätta. Med förhoppning om att detta förhållande har en chans att vara längre än mitt förra och att detta kan bli en omstart. Även om vägen bort från smärtan kan vara lång så tror jag att vi kan finna den tillsammans.
Äventyrslusten finns, skogens doft lockar, fjällens toppar väntar på att bli bestiga och havets vågor väntar på att få höras. Lagom till sommaren har jag så inlett en ny romans.
Jag och mina nya springskor…

söndag, maj 10, 2009

Fisketokerier


Tjohosan ,vilken helg! Mamma firar födelsedagen i Rom, pappa drar till inlandet. Kvar är jag, Elsa och Milou, regerande hemma. Sist jag var ensam hemma ägnade jag några dagar åt att riva en vägg. Ja, sådana där ideer som jag vet är bra, men som igen vågar tillåta mig att starta. Nu blev det jättebra utan den där väggen. Timmret kom fram och framför mig hade jag en helt underbar syn. Denna gången tog jag det lite försiktigare. Jag målade om Milous hundkoja, som tidigare hade röda, slitna väggar och gröna knutar. Nu fick den anta samma färg som huset. Gult med vita knutar. Dessutom gjorde jag en snygg entré med lite snickarglädje. En blommig krans fick också ge lite liv åt väggen. Riktigt nöjd, nu väntar jag spännt på vad mamma ska säga. Dessutom har jag (och Elsa) ägnat några timmar på vedbacken och fyllt på lite ved i vedförrådet. Härlig träning!
Psst, tipps på bra fiskeställe är denna åker, men kom ihåg att hålla det hemligt!
Och vad får vi för oss för galenskaper idag då? Jo, vi går över vägen med fiskespön och håv i högsta hugg och ner till grannens åker. Många bilar såg ut att vara på väg ner i diket, då folket kollade på de två idioterna där nere. Kanske en grep eller spade är ett mer vanligt sett redskap på en åker, men vad vet jag. Till potatisen är det ju alltid gott med lite fisk! På något konstigt vis fick vi upp tio finfina abborrar! Ja, kanske ska nämnas att det rinner ett litet dike igenom åkern...

Så nu tycker jag, fatta dragen och bege dig till närmsta åker. Bara att börja kasta!