Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


tisdag, december 29, 2009

Skidåkningsfilosofi

Termometern visar på -13 grader. Brr..
Julhelgen är över, trevligt har det varit! Jag åkte 15 km på Nydalaspåret i förmiddags, härligt men den kalla konstnön bjöd inte på något imponerande glid. Istället blev det lite extra träning för att ta sig fram. Sista varvet lyckades jag åka precis efter pistmaskinen, nästan så att snöräfflorna kittlade i fötterna.

Så vill jag verkligen ge ett plus till de som vågar gå fram och växla några ord mellan varven och kanske ge lite tipps eller beröm. Det kan verkligen göra susen för självförtroende och åkning.
Idag hejade en man på mig, då vi båda stod och försökte få liv i frusna fingrar mellan varven. Sedan åkte jag ett 5 km varv och han hängde på bakom. Strax efter att jag gått i mål kommer han och ger en uppmuntrande kommentar. Att i uppförsbackarna kunde han ta in på mig, men då vi sedan kommit ut på en raksträcka hade jag satt av och försvunnit i riktigt bra fart. Likadant som jag hade känt. Okej, jag hade åkt på grovt sandpapper hela vägen och allt kändes allmänt mycket trögt, men i uppförsbackarna tycke jag inte riktigt att krafterna räckte till för att fortfarande hålla bra fart. Däremot fick jag upp, för dagen, en rätt så skaplig hastighet på platten. Tack vare 3:ans växel som jag börjat få till riktigt fint nu. Jag var lite småstolt över att äntligen lyckas, och då jag dessutom fick höra det då jag kommit i mål blev jag ju ännu gladare. Egentligen, uppmuntrande kommentarer är gratis att ge, så man ska ju verkligen inte snåla! Tänk så mycket glädje man kan sprida runtom sig!
Om jag skulle veta att jag spred glädje runtom mig, så skulle jag själv bli glad för att jag visste att jag gjort någon annan glad. Och hur mycket är inte det värt!?

En glad Ragna, nu med lite bättre självförtroende, cyklade hem till en varm dusch och en kopp rykande te.

Har tänkt på en till sak då jag snurrat runt på konstsnöspåret. Lukten av konstsnö. Jag tycker mig känna igen den. Just där det fortfarande är lite fukt kvar i snön luktar det precis som då jag var liten och pappa jäste öl hemma. Intressant. Öljäsning är kanske inte det man förknippar skidåkning med.
Just nu luktar det lapsang te

fredag, december 25, 2009

Juletid, julefrid



Tjorven har ätit sig mätt och belåten. Nu är det hundarnas tur.





Mamma





Ett år sedan förra julen. En jul som firades i högsommarvärme nere i Tasmanines vackra landskap.
Denna jul firades i ett vackert vinterlandskap tillsammans med mamma. Grötfrukost på morgonen med mamma och Roger. Sedan åkte jag och mamma ut till Skeppsviks herrgård och åt julbord. Så otroligt härligt att åka bort sådär, inget stök eller stress hemma. Speciellt då en bara är två stycken som ska jula.
Fint ute vid havet. Himmelen var röd, havet vitt och herrgården såg bara så mysig ut. Jag och mamma hade jättetrevligt. Jag fortsatte också att upptäcka nya saker på julbordet. Nu satte jag ett kryss för lutfisken. Tja, en geleartad, något smaklös men salt upplevelse. Viltpatén var nog favoriten. Hjortkorven och det rökta renköttet var inte heller fy skam.
Mätta och belåtna börjar vi knata hemåt. En halvmil skogsbilväg. Måste ha sett roligt ut. Två glada kvinnor med handväska, klänning, kappa och klackade skor och en redig pälsmössa. Mitt ute i skogen, några mil från närmsta stad, på självaste julafton. Kanske trodde folk att vi hade blitt osams med kararna och fick gå hem. Kul hade vi då. Man har nog nästan alltid kul med mor.
Hem och öppna paketen. Jag fick bland annat en tjockis-tv och massageIKSU, underbart! Mamma fick en fotokalender av ja. Milou fick ett hudben och Fiona fick ett råben. Såklart var det senaste mest populärt. Milou springer och gömmer sitt ben. Sedan gnager Fiona några minuter på sitt ben, och går och lämnar det till Milou. Han gnager några minuter, och lämnar sedan tillbaks benet. Så håller de på. Fram och tillbaks med benet. Så gulliga, så mysigt. Bästa vänner! Jag äger ut mamma i Yatzy. 314 poäng lyckades jag skrapa ihop. Avslutade med en klockren yatzy i 3:or. Men som en säger "tur i spel, otur i kärlek". Men tja, det är ju alltid kul o vinna ett spel.. :P
Roger kommer och vi slappar lite framför tv:n. Då mamma fortfarande har paltkoman från julbordet, börjar jag om på en till portion tomtegröt. Måste vara skidåkarmagen som vaknade.
Juldagen tillbringades ute i skogen, på en promenad uppå likammen. Lika vackert som vanligt!
Sedan va glöggen var go som allri förr.
Go fortsättning!


Fick äntligen till ett bra foto på min lerfigur, i ljuset från julgranen


tisdag, december 22, 2009

samlar på "hem"

Jul och hemvändartider.

Jag har precis lämnat mitt hem, och åkt hem. Tyvär hinner jag inte hem detta lov, men ska försöka tillbringa några dagar hemma innan jag åker bort. Tja. Hur många ställen är hem för jag? Samlar nästan på hem, men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad som egentligen är mest hem.

Hem nr 1. Mariehem. Här bor jag för det mesta, och de flesta av mina grejer som jag behöver. Men att bo i en 20 kvadrats betongbunker i en Umeförort är väl inte aldeles för inspirerande?! Fördelen är närheten till skidspår och universitet.
Hem nr 2. Ytterboda. Hemma hos mamma i Kaptensgården, ett underbart hus. Älskar närheten till skärgården och skogen. Finns alltid saker att göra. De saker jag inte har på mariehem är här.
Hem nr 3. Sävar. Hemma i pappas lägenhet. Ett av mina hem, men jag känner mig inte så hemma här, eftersom jag inte är här så ofta. Jag är mer på besök hos far.
Hem nr 4. Ammarnäs. Stugan uppe i Ammarnäs, en av de bästa av plattser. Underbart vackert, massor av saker att göra året om. Ett ställe att vara lycklig på! Bodde här uppe ett par månader under sommaren, och hoppas kunna göra det fler sommrar.

Alltså...Jag har precis lämnat Mariehem, och åkt till Ytterboda. Tyvär hinner jag inte till Ammarnäs detta lov, en ska försöka tillbringa några dagar i Sävar innnan jag åker till Göteborg.

Livet i en resväska, även hemma...

lördag, december 19, 2009

Jullov

Jullov, underbart och på riktigt!
För ett år sedan kanske jag planterade eukalyptus, badade i klarblått vatten. Sprang eller galopperade med Emm i regnskogen. Ganska häftig tanke. Så nyss och samtidigt för så länge sedan.

Idag. Snörök och kyla. Gårdagens kvällstur på Nydala var kylig. -15 grader visade termometern på. Jag ägnade mig åt balansträning och tog ett par varv utan stavar. Förökte lägga tyngdpunkten rätt på skidan och inte böja för mycket på ryggen. Precis som Emil förklarade på sin lilla tekniklektion som han höll för Fanny, Johan, Johannes och jag i veckan. Det gjorde susen. Efter lite nötning fick jag fick till 3:ans växel riktigt fint, utan att falla tillbaks på 2:ans högerstak.
Nu har de flesta åkt hem för att träffa familj över julen. Jag har numer hela korridoren för mig själv, vilket innebär hög musik på kvällarna! Jag och Marre cyklade till IKSU, värmde upp ordentligt med ett halvtimmas löppass och sedan gymmade vi. Idag fick det bli överkroppen och armar för min del.
Nu är det städat i mitt rum och jag ska snart njuta av lördagskvällen. Har tinat lite gott älgkött från kalven jag sköt i höstas. I mitt 18-gradiga rum är vinet i perfekt serveringstemperatur. Senast köpte jag Chakana, ett argentinskt vin på druvorna Malbec och Syrah. Mycket nöjd!

Kram på er!

måndag, december 14, 2009

Tomten

Uträkningar från Sweco...

Det är nu alltså Tretton dagar kvar till dopparedan.

Önskelistan är författad och glöggen är handlad: det vore väl då fan om han inte behagade dyka upp tycker man.

Sen börjar man tänka... och oddsen minskar. Jag gjorde ett försök att statistiskt säkerställa hur höga (eller låga...) oddsen är. Med andra ord, följande beräkningar bör vara behjälpliga vid bedömningen huruvida tomten finns eller inte:

Det finns ca 2 miljarder barn på jorden... Nu vill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar eller buddister, vilket reducerar antalet till 15% (eller ca 378 miljoner). Med ett världsgenomsnitt på 3.5 barn per hushåll är det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kan anta att det finns minst ett snällt barn i varje hem.

Jultomten har, pga jordens olika tidszoner och rotation, ca 3.5 timme på sig att jobba, om vi antager att han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besöker sålunda 967.7 hem per sek. Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000 sek till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3 gånger, klämma 2 snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.

Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämnt fördelade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt.

Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesök och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gånger ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Ulyssevs, färdas ca 50 km per sekund. Som kuriosa kan nämnas att en normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30 km i timmen.

Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200 kilo. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten skaffar fram ca 360 000 dragvilliga renar. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton.

600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund alstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder joule per sek, eller 14 300 trilliarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkelt att brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommer att utsattas för en ljudvallsbang och därefter själv brinna upp. Alla renarna kommer att möta sina anfader på mindre än 4.26 tusendels sek, dvs när tomten når till sitt femte hus.

Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/s på 1/1000 sek, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.

Slutsatsen bör bli att om tomtejäveln någonsin levat så är han definitivt död nu.

Så tänk er för innan ni hoppas alltför mycket på julafton....

torsdag, december 10, 2009

Skidor!

Igår kväll cyklade jag till Nydala. med mina skateskidor på axeln.
Ljudet av skidorna, stavarna som sätts i marken. Lamporna som lyser upp den vita snön. Svetten som rinner ner för pannan och ovana muskler som kämpar på.
Det kan sammanfattas som helt underbart!
Fullt av glada skidåkare som åkte de 900 metrarna fram och åter, fram och åter..
Nära 15 km senare beslöt jag för att ta kväll. Klockan tickade på. Kommer hem, men känner att jag är på tok för upprymd och glad för att kunna hålla mig på de 20 kvadrat som jag har att röra mig på. Nej, Ragna. Ta kväll var det..! Böt skidutrustning mot springskor och begav mig ut och sprang av mig på ett par kilometrar. Mariehemsbacken sista biten var rätt så jobbig.
Därefter njöt jag av att mitt rum enbart är 20 kvadrat, och inte kräver så långa promenader.
Marre hade bakat kaka och vit chokladmousse, så vi hade ett trevligt korridorsfika inne hos mig.

Inte träna dagen efter festande, tjena.. cyklade någon mil, skidade 1,5 och därpå springtur. Onormalt pigg, var väl nydalasnön som gjorde det, kan jag tro. Så snart jag la mig för att sova föll jag in i djupaste sömnen på länge (och jag brukar sova riktigt djupt).
Kursstart 8:00 dagen efter. Klockradion gick igång, på nästan högsta volym. Mobilalarmet gick igång. Lampan som jag har timer på gick igång. En stark halogenlampa rakt i ansiktet.
Jag sov lika gott ändå.
Närmare klockan 10 känner jag en blöt tunga som slickar mig i ansiktet. Milou, bästa väckarklockan enligt test. Snoozar ytterligare en halvtimma och masar mig sedan iväg till skolan.

Nu har jag gjort pepparkakor, med älgar, björnar, rävar och ekorrar. Kollat på skidklipp på youtube någon timma istället för att plugga. Nu blir det Nydala nästa :)

onsdag, december 09, 2009

Underbart!
Underbart!
Underbart!

Ungefär så kan känslan att slippa plugga till en tenta beskrivas.
Buggavslutning igår, och det svängde! Baktakterna var med mig lite för ofta, men med lite träning ska man väl lära sig.
Buggen följdes av tentafest på kårhuset tillsammans med tvåorna, som var på minst lika bra humör som vi ettor. Från kårhuset vidare till Corona, inte helt fel en tisdag.

Tre timmars sömn och sedan var det dax att masa sig upp och få cykelhjulen i rullning i riktning mot tandläkaren för en undersökning. Sömnigt, ja...
Går i egna tankar, tar ett hörn och frontalkrockar med en polis.
-Godmorgon, sade han och log. Trevligt med en liten morgonkram av konstapeln!

Väl inne hos tandläkaren konstaterar dom att tänderna sitter på rätt plats och att Karius och Baktus inte har flyttat in. Däremot hade jag sönder en tand i somras som dom ville snygga till. Ååå..inte ska man komma undan allt för lätt! Bara för samvetets skull köpte jag ett nytt paket tandtråd på vägen ut.

Införskaffar ett årskort till Nydalaspåret, så nu e he ju bara å åk!
Sedan får jag för mig att en längre cykeltur skulle sitta fint. Så jag tar med Milou i koppel och cyklar runt Nydalasjön. Jag kan inte rekommendera att lära en hund att springa i koppel bredvid en cykel dagen efter en fest, men denna dagen överlevde jag, hund och cykel.

tisdag, december 08, 2009

Snö i en stad utan snö

Regn, rusk och fortfarande 90 grader (i hörnet på mitt rum).
En tenta avklarad. En tenta klarad.
En hagelskur. Ett ösregn.
En kaffepaus.
Snö i en stad utan snö.
Ljus i en stad utan sol.

Ett under har inträffat. Mirakel har skett. Jag tror dagens tenta gick bra. Matematisk statistik, och hjärnan var på min sida idag. Små, näst intill obefintliga, elektriska impulser skickades runt mellan hjärncellerna i mitt huvud. Dessa resulterade i fina formler på det vita arket. Likt konst. Matte är ju skönhetens och konstens ämne (enligt en före detta mattelärare). På sätt och vis, ja. På sätt och vis en mur att ta sig över. Men visst, kinesiska muren är ju vacker, så varför inte?!

Då tentan väl var gjord gick jag och Milou på en liten after-tenta-walkabout i regnet. Tjäderkutter. 1 meddelande mottaget:
"Nydala konstsnöspår: 5,0 km skating och klassiskt preparerad. Spåret är ca 1800 m tur och retur."
Plöttsligt upphörde regndropparna att falla från himmelen. Istället sken solen som aldrig förr. Fåglarna började kvittra och snön gnistrade mot solens strålar.

Jag klev i en vattenpöl och skon blev blöt. Jag rätade upp paraplyet och fortsatte gå.
Kanske att det en dag slutar regna, i staden där det alltid regnar.
För det finns snö i en stad utan snö.

Onsdag ledig. Onsdag på Nydala. Även om regnet vräker ner, så kommer solen att skina!

Nu blir det bugg för fulla muggar, och sedan tentafest!

måndag, december 07, 2009

Förkasta nollhypotesen!

Högtalarna på max, basen så pass uppvriden att den får min hand att röra sig av ljudvågorna, pennan att rispas mot papperet och texten att flöda. Tal för tal arbetar jag mig framåt, jag närmar mig steg för steg. Ett svar. Ett nytt tal. Något klokare. Eller något mer förvirrad. En ny låt. En ny formel som ska användas. Lars Winnerbäck. Jag får liksom ingen ordning på det här. Skönt att veta att vi är två om det.
Behandlingen av de givna talen måste ske med respekt och försiktighet. Ett litet felsteg kan leda till total förödelse av svaret. Det är då man suckar djupt, kliar sig i huvudet, blänger mot miniräknaren och lyfter upp radergummit.

Igår kväll började jag se eldslukare utanför mitt fönster. Det var ett vackert skådespel. Oväntat, om inte annat. Tanken slog mig att denna eldslukare kanske var ett tecken på att jag höll på att bli utbränd. Beslutet att genast avbryta pågående studier lät inte vänta på sig. Jag såg det som akut. Att bli utbränd någon dag innan tentan kändes inte som ett alternativ.

St Nicolaus firades med blossaflaskan i ena handen, miniräknaren i andra. Tyvärr har jag ju bara två händer. Varav samtliga, enligt nyligen given information, var upptagna. Skriva fick jag därför göra med högerfoten (jag försökte mig på telepati, men det visade sig vara ett oeffektivt sätt att föra sina anteckningar på).
Av misstag hade jag råkat hänga lördagens använda strumpa på tork efter en blöt promenad, över sängkanten, och inte julstrumpan. Önskelistan hade jag glömt skiva ner på en lapp, men hade den i huvudet då jag somnade. Eftersom jag inte kom ihåg den på söndagsmorgonen så måste St Nicolaus ändå gjort ett besök på Mariehem. Han glömde dock det viktigaste, som jag vet stod överst "SNÖ".
Jag noterade oljud från övervåningen under lördagskvällen, vilket måste tyda på att jag har tomtar på loftet. Trevligt. Tanken gav mig lite mer julstämning.

Måndag, som med lite fantasi kan bli till en trevlig fredag.
Fredag. Ställer upp hypotesen, att om nollhypotesen stämmer, så finns det ingen skillnad mellan A (en riktig vinter) och B (årets vinter).
Testet utförs med Wilcoxons ranksummetest.
På signifikansnivån 0,05 visade det sig finnas en signifikant skillnad mellan A och B, dvs denna vinter skiljer sig från en vanlig vinter.
Jag blev då totalt deprimerad, och behövde en promenad. Promenaden, denna vinter (som vi vet skiljer sig från en vanlig vinter) gick till Nydala konstsnöspår.
Jag noterade att det förekom en riklig mängd bestående av vit, kall (lite pulvrig) massa på marken, som troligtvis har sprutats ut från rör längs marken. Den gjorde mig glad. En bild på en skidåkare. Inne i skon övergick denna massa till flytande form. Väl hemma googlade jag på insamlad information.
"vitt flytande spruta" -Men jag kunde förkasta resultatet.
"vitt pulver glädje" -Även detta resultat kunde förkastas.
"vitt kallt skidor" -Jag tolkade resultatet som snö

lördag, december 05, 2009

Standard Error, eller helt enkelt SEy=(s/√n)

Matte och åter regntunga skyar över Ume.
Träningsverk och för mycket kaffe.
Lördagskväll med matteboken, går igenom gamla tentor.

Idag var jag uppe tidigt för att plugga. Vaknar, stiger upp och inser att vaderna måste ha minskat med en decimeter. Inte duschade jag så varmt igår att dom krympte i tvätten? Jag stapplar ut med böjda ben i korridoren. Noterar havet av ballonger, ciderflaskor (med till stor del utspillt innehåll), cerpentiner och dylika rester från de 40 (?) personer som var här igår och inte pluggade matte.

Cyklade ner på stan och fikade med mamma och min kära syster. Jag har ett linne på mig och sträcker lite på armarna. Så föll vi in på samtalsämnet "mina biceps". Trevligt, tja. Jag vet inte...

Går in på stadsbiblioteket och letar rätt på lite ljudböcker, som ska få sysselsätta mina öron på springrundor. Stadsbibliotekarien kollar på mig, ler lite och utbrister "men, du har gått och blivit en vuxen tjej du!". Jepp, och det till ära så fick jag ett svart lånekort istället för mitt röda. Man tackar!

Cyklade hem på en av herr Gud nyisad gångbana. Cykeln hade nog vårkänslor av allt regn, för den var helvild och for lite var den ville. Jag lyckades dock hålla mig kvar i sadeln under hela ritten på min springare innan jag ställde in den i stallet på Mariehem.

Nu pluggas det som sagt var matte. Igen.
Skrev ett SMS till min kära far "Pappa, jag tror att jag har hittat en användbar hjärncell! Om jag har lite tur så..." Tjäderspelet går igång. 1 meddelande mottaget. Pappa: "Trodde du ja..."

Vad har jag nu hittat för bra hjärncell? Jo, jag har kommit på en fenomenalt sätt att lösa talen på de gamla tentorna. Minst sagt fiffigt! Man går bakifrån. Börjar i facit och letar reda på svaret. Sedan skriver man ner svaret i anteckningsblocket och sist av allt kollar man upp vad frågan egentligen var (går man sedan tillbaks till facit för att rätta, så är det ju alltid rätt!). Lite roligt, nästan som jeopardy! Åh, värsta lekledaren jag blev på denna festen. Nu ska jag åter ta del av det roliga, med Melissa Horn i högtalarna går jag vidare mot nästa tal, eller nästa svar var det ju. Frågan tar jag senare.

(Observera att det finns en viss ironi i mitt resonemang...)

fredag, december 04, 2009

Minusgrader i flera dagar, underbart! Nu saknas bara lite snö. Skidorna står vid dörren och väntar på att få användas. Ljudet från stavtag och knarrande snö. Lamporna på Nydala en sen och mörk kväll får avsluta en dag i skolan.
Fantastiskt att jag upplever ett så stort stort lugn på skidspåret, då det egentligen är allt annat än lugn. Svett, mjölksyra och blodsmak i munnen. Men ändå, stämningen med mina skidor är obetalbar!

Minusgrader kan också göra en kall, speciellt om tår och fingrar. Elsa upptäckte dock en brödrosts många funktioner. Med en lite toasted lukt, och en lite tokig look, blir så de små fingrarna åter varma.

Trevlig helg på er, låt brödrostarna gå varma!

onsdag, december 02, 2009

Otroligt vad statistik kan suga motivationen ur en! Äntligen lite matteräkning, var min inställning till denna kurs. Vad utmanande och roligt!
Föreläsningarna går bra, läraren är duktig, pedagogisk och rätt så rolig ibland. På en timma hinner han gå igenom uträkningen på ett (!) tal. Efter microkö och lunch, då man borde vara laddad av ny engergi är det så dax att slussas ut i statestikskogens kryptiska djungel, full av tabellsamlings-träsk och mystiska, kryptiska formler. Likt en oläsbar karta med en massa undantag och konstiga definitioner. Dessutom med en kompass som ständigt pendlar mellan att peka mot IKSU, datorn eller till samvarorummet i korridoren.
Det är som att spåra. Du ska hitta ett vilt, observerar ett spår och lista ut vad för spår det är vi har hittat (och i dåligt underlag kan detta vara svårt!). Försiktigt smyga sig fram, och då tänka på vindriktning, terräng osv. Sedan kommer man fram till viltet och skjuta ett skott. Viltet i fråga är dock mycket svårskjutet, då det retandes dansar tango, varför skottet ofta hamnar långt ifrån målet.
Okej, skillnaden är väl att matematisk statistik kanske inte är lika spännande...

Idag blev det faktiskt lite plugg i Åteln, innan jag gick på en föreläsning om björnkontakt med människor. Det var intressant, men inte så förvånande.
Björnen är rädd för människor, och undviker kontakt. En skadeskjuten björn är inte glad, varför majoriteten av björnskador är mot jägare.
Härnäst pekar kompassnålen mot IKSU, och sedan samvarorummet o korridoren.

I morse läste jag om en ny undersökning, där man kommit fram till att personer med bättre kondition har också högre IQ, därför så är det inte helt dumt tänkt att gå till IKSU, då jag borde ha tentaångest! (haha, observera ironin! Så lågt IQ har jag inte att jag tror att jag enbart kan träna och inte plugga...behövde bara påpeka detta...)