Skidåkningsfilosofi

Termometern visar på -13 grader. Brr..
Julhelgen är över, trevligt har det varit! Jag åkte 15 km på Nydalaspåret i förmiddags, härligt men den kalla konstnön bjöd inte på något imponerande glid. Istället blev det lite extra träning för att ta sig fram. Sista varvet lyckades jag åka precis efter pistmaskinen, nästan så att snöräfflorna kittlade i fötterna.

Så vill jag verkligen ge ett plus till de som vågar gå fram och växla några ord mellan varven och kanske ge lite tipps eller beröm. Det kan verkligen göra susen för självförtroende och åkning.
Idag hejade en man på mig, då vi båda stod och försökte få liv i frusna fingrar mellan varven. Sedan åkte jag ett 5 km varv och han hängde på bakom. Strax efter att jag gått i mål kommer han och ger en uppmuntrande kommentar. Att i uppförsbackarna kunde han ta in på mig, men då vi sedan kommit ut på en raksträcka hade jag satt av och försvunnit i riktigt bra fart. Likadant som jag hade känt. Okej, jag hade åkt på grovt sandpapper hela vägen och allt kändes allmänt mycket trögt, men i uppförsbackarna tycke jag inte riktigt att krafterna räckte till för att fortfarande hålla bra fart. Däremot fick jag upp, för dagen, en rätt så skaplig hastighet på platten. Tack vare 3:ans växel som jag börjat få till riktigt fint nu. Jag var lite småstolt över att äntligen lyckas, och då jag dessutom fick höra det då jag kommit i mål blev jag ju ännu gladare. Egentligen, uppmuntrande kommentarer är gratis att ge, så man ska ju verkligen inte snåla! Tänk så mycket glädje man kan sprida runtom sig!
Om jag skulle veta att jag spred glädje runtom mig, så skulle jag själv bli glad för att jag visste att jag gjort någon annan glad. Och hur mycket är inte det värt!?

En glad Ragna, nu med lite bättre självförtroende, cyklade hem till en varm dusch och en kopp rykande te.

Har tänkt på en till sak då jag snurrat runt på konstsnöspåret. Lukten av konstsnö. Jag tycker mig känna igen den. Just där det fortfarande är lite fukt kvar i snön luktar det precis som då jag var liten och pappa jäste öl hemma. Intressant. Öljäsning är kanske inte det man förknippar skidåkning med.
Just nu luktar det lapsang te