Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


fredag, april 29, 2011

Lycklig, lycklig, lycklig

Lämnar äntligen betongbunkern för fyra månaders permission!
Dörrarna öppnas och jag är friiii
Nu börjar det bli spännande. Resväskan är packad och timmarna till avfärd börjar bli få. Lägenheten ser ut som ett hotellrum. Tomt, möblerat, någon tavla på väggen. Opersonligt.
Not my home.

Det blir för mycket packning, men nu har jag bantat ner den så jag knappt har några kläder kvar alls. Det sjuka är att jag har bestämt mig för att lämna min favorittröja nr 1. Detta kommer jag gå och ångra i fyra månader, suck. Kommer sluta med att jag springer upp på vinden och hämtar ner den.

Idag på en blandad spellista:
Pearl Jam
The Doors
The heart and the head

Kultiration
Glesbygd´n
Xavier Rudd

Mari Boine
Sofia Jannok
Adjagas

torsdag, april 28, 2011

The Head and the Heart - Ghosts

Nyupptäckt "the head and the heart".
Så bra låtar, så bra texter, så trevligt att lyssna på!

tisdag, april 26, 2011

Att helt otränad spinga milen på under 35 minuter...
  • Redovisningen imorgon ska gå galant, den har jag lagt ner tid på och kommer klara av och det är ett ämne som verkligen intresserar mig.
  • Lägenheten bara måste vara urstädad på fredag.
  • Resväskan ska packas, och jag inser redan nu trotts galet med komprimering, att jag verkligen inte kommer rymmas! Svalbard och sverigeresa tar som liiiite platts!
  • Vill säga träffa och säga hejdå till vänner och familjen, eftersom vi inte kommer ses på minst 4 månader.
  • Träning denna vecka kan jag glömma, mer än div armhävningar hemma.
  • Respirr gör en inte effektivare!
  • Tentan på fredag kan jämföras med ovannämnda löptur. Ska jag klara den får jag kuta på å spring tills jag spyr, och jag kommer ändå inte lyckas. Istället för att tokdräpa mig själv och stupa halvvägs på vägen och plågad och illamående inse att det inte gick, tror jag faktiskt att jag spar tentan till i vinter. Suck. Nu har jag dock inte så mycket betungande efter mig, så jag känner att jag "har råd" med detta.
Veckorna uppe i Ammarnäs har helt klart varit värt allt detta!!!
Är det någongång jag utvecklas som person och får erfarenhet från livet så är det då. Detta kan ingen utbilning ersätta och det ska vara det som får min arbetsgivare att en dag anställa mig. Ja, tänk att jag tom tycker att sitta och snacka renflyttning på halvfyllan och en godkänd omtenta är (för mig) mer givande än träsmak i skolstolen och femma i betyg. Jag tänker inte vara en del av massproduktionen av jägmästare med ungefär samma erfarenheter. Läst samma kurser och arbetat på ungefär likadana sommarjobb (dessa behövs också, utan tvekan och jag beundras de som verkligen lyckas fullständigt i skolan).

Jag är inte helt som andra och kommer aldrig att bli helt som andra.
Flamsig, tramsig, glad och full av energi.
Kanske vågar jag skylla på någon bokstavskombination som ger mig koncentrationssvårigheter och svårt att sitta still och ständigt kicksökande. Skulle det vara okej då?
Hata mig eller älska mig.
Jag är jag. Jag är den där halvgalna Ragna.

Magkeres Veasoeh


En bra efterfestlåt, stämning som bara den då alla står och sjunger ihop!
Torkköttet, en redig whisky och mycket god stämning med fjällvyn utanför fönstret och morgonsolen som börjar titta upp...

Påsk i Ammarnäs

Här kommer lite bilder från en underbar påskvecka i Ammarnäs! Fest varje kväll, hem och tvärsova lite, upp igen och upp på fjället med skejtskidorna. Åkte några mil, slappade lite, ner igen och duscha, basta, käka och så ut på fest... varje dag hela veckan. Utnyttjat varenda minut till max! På söndagen hade jag konstigt nog lite för mycket energi och unnade mig en härlig löptur innan middagen, efter 8 timmars skidåkning.

Stubebakte. Riktigt nöjd med denna bild! :)

På tisdagen stack jag själv iväg till Skebleskalet på skidorna. Noll motstånd, lagom varmt och helt vindstilla. Helt underbar dag!


På söndagseftermiddagen brast skaren
Råkade fota precis då Lisa gick igenom med skidan


Kim, Lisa och jag framför Ammarmassivet


Påskmiddag med en Irish på maten.
Kim njuter!
Jag, Johanna och Lars ligger och slappar


Nils-Jonas, Robert, Linn, Josefin, Kim och jag for iväg på en skotertur upp i Äivismassivet och åkte skrana (och det gick fort!).

Och efter en vecka på skidor i fjällen kan man se ut såhär...

Pearl Jam - state of love and trust


Sååååå bra! :D

måndag, april 25, 2011

Okej, jag har fått en irriterad kommentar på mitt inlägg "aigerttur". Jag känner att jag måste förtydliga vad jag sade, för att undvika missförstånd..
Nr 1. Jag älskar att köra skoter, trotts att jag kan åka skidor!!

Jag vet att det är skoterförarna som huvudsakligen finansierar lederna och jag har verkligen ingening emot dessa. Faktum är att trotts att jag gillar skidåkning så kör jag själv skoter. Dock så gillar jag lugnet i Marsivagge mer än att bli omkörd av en massa skotrar, ungefär som vem som helst hellre hade cyklat på en mysig landsväg än mitt ute på E4an, trots att det är bilarna som gör möjligheten att dra en väg. Inte konstigt alls! Inlägget var mer ett konstaterande att det faktiskt var otroligt, otroligt mycket skotrar just eftersom det var en av de få lederna som faktiskt gick att köra på.

Nu kör jag så pass mycket skoter att jag vet hur körningen påverkar ledstandarden... Ja, ligg och smågasa (=puckelpist!) eller sladda runt och leden är mycket snart helt förstörd och även andra skoteråkare svär! (hade du sett hur en del körde denna dagen hade du helt klart förstått!). Tänk om man dessa få kilometrarna på väg upp hade kört rakt fram i ständigt tempo, för att sedan leka allt vad man kan på fjället.

Jag betalar ledavgiften, precis som alla andra skoteråkare och skidåkare förhoppningsvis gör och bidrar därför minst lika mycket som en annan skoteråkare.

Därremot så behöver man inte rida islandshästar för att en sommarled ska bli gångbar. Jag själv älskar att rida islandshäst på fjället, men har också observerat att det sliter otroligt på lederna som blir svårgångna. Därför brukar kraftigt använda ridstigar ibland ligga några metrar ifrån leden.

onsdag, april 20, 2011

Aigerttur


Idag kan jag erkänna mig lite mör i kroppen, men framförallt så är vätskenivån på det lägsta. Suck, och jag bara dricker och dricker och dricker. Ingen risk för kraftig vårflod då ragna är i byn och tömmer ån på vatten... Idag for jag och mina rossignol till Aigertstugan. Leden var bara massa bliansnö, så jag gick upp. Tio miljoner skotrar passerade och jag längtade tillbaks till marsivagges lugn. Svär lite för mig själv åt en del som lyckas köra sönder leden något otroligt. Och på skotrarna bakom sitter resten av familjen och slår huvuden i taket på skoterpulkan. Ja, vi ser att du kan köra skoter, men kan du va lite rädd om leden kanske?! Väl uppe ser jag att en av skotrarna faktiskt fattat eld och står som en majbrasa med kolsvart rök. Snacka om att köra så det ryker! Blir omkörd av fyra gula kycklingar och börjar nästan fundera på vad det egentligen är i min sportdryck. Vad man får se och uppleva ute på fjället slutar aldrig att förvåna en! Sista biten mot Aigertstugan har jag rak motvind och isdroppar som faller från himmelen. Blir blästrad i ansiktet! På väg hem leker jag runt på snön ute i björkskogen. Inte fin skare, men bärande snö. Kul och med känslan av att vara fri som en fågel!

tisdag, april 19, 2011


Skidorna fortsätter i nära på charlotte kalla-tempo och tar med mig in i vackra skebleskalet. Här är ingången och den häftiga toppen sjnjurtjuck. Perfekt fikapausställe! Total tid för hela turen blev ca 4 timmar.

Blå himmel och vindstilla. Skare över hela fjället och livet känns ner än underbart! Kan åka precis vars jag vill och bara flyger fram. Passerar stubebakte. Vackert!

måndag, april 18, 2011

Snörapport från en solig by


Ojoj, vad det har töat mycket sedan förra helgen. Nu skulle jag då ogärna köra över gautsträsk. Det positiva är att det nästan är badsässong, eftersom det finns flera vakar! :d från småmolnig och vindstark eftermiddag till solig och vindstilla kväll. Sådär underbar dag att sitta på bron i kvällssolen och ta ett glas vin och tycka livet är allt bra gott!

Mot finaste Ammarnäs!

Uppe med tuppen och på strålande solskenshumör! Dricker massor med kaffe och lyssnar på Devendra Banhart, Edward Sharpe och The Foundations och jobbar på att vakna genom att hoppa runt och packa det sista samtidigt som jag sjunger.
"Why do you build me up buttercup, baby.. just to let me down..don´t break my heaaaart".

Nu är det fina Ammarnäs som gäller. Hoppas på lika stålande solsken där, som den vackra soluppgången jag beskådar just nu utanför mitt fönster i Ume.
Har dumt nog lovat mig själv, att om det är strålande solsken mestadelen av påskveckan så ska jag premiärbada innan apil är över. Shit!! :S Tänker mig lite att lovar jag något jag inte vill göra, så kommer jag ju garanterat tvingas till det... det vill säga, det kommer vara kalasväder i påsk. I annnat fall kan jag sitta inne och titta på regnet och vara lycklig över att inte behöva bada. Ärligt talat rätt så smart! ;)

Puckojag har lämnat alla skor i Ammarnäs, förutom mina vinterstövlar (ja, och massor av skor som inte ska upp). Hur smart är det? Nu ska jag alltså åka buss en hel dag i stora nokianvinterstövlar och känna mig sådär lagom modemedveten. Nya trenden, vettu! ;)

Ha en bra vecka!

söndag, april 17, 2011

En bra vårhelg!

Okej, veckan började i total depression men artade sig och slutar nu i ett riktigt glatt tillstånd. Jag tror att det var en blandning av misslyckande under kungsledenrännet, sjukt mycket trötthet och massor att styra och ställa med som fick mig att bli lite deppig och seg.
Nu känner jag mig dock som en glad vårfågel som kvittrar uppe bland trädgrenarna, har fria vingar och hela världen för mig!
Cykelturen till Sävar igår var helt underbar. Cyklandes mellan hästhagar ute på landet och ser de första tussilagona blomma i dikeskanten. Svänger förbi Skogforsk och blickar över årets försök i ettans växthus. Snyft, första sommaren i mitt liv som jag inte kommer vara där! Tokskummt, men lite härligt också! Lilla flickan står på egna ben.

Far in till stan och hämtar mitt akvarium och upptäcker fyra små yngel. Fick mig på bra humör då två fiskar nyligen förolyckats i en "hoppa-ut-bakom-akvaritet-olycka", där de intorkade liken hittades först någon vecka senare.
Hemma hos pappa bänkade vi oss i brasse-stolarna och grillade fläskkött och stekte i solen, barfota och med uppkavlade byxor! Åååå, underbart!

På söndagsförmiddagen cyklar jag tillbaks in till stan i vind som fläktade på härligt i håret och fick mig att svettas lite mer. Jag och Jessica kom på i veckan att vi skulle försöka hinna med en fika. Det var många i sävargänget som var i Umeå i helgen och kunde hänga med; Johanna, Linn, Jessica, Lovisa och en kompis till henne. Vi blev på fiket ner på Ålidhem, eftersom kära skogisfiket var stängt denna dag. Jättetrevligt att träffa alla igen och det satte som en guldkant på veckan.

Nu ska jag glad bära upp bland de sista flyttkartongerna till förrådet, diggandes till Miss Lis härliga röst.

..och imorgon klockan 6:45 ska jag äntra bussen som ska ta mig till mitt favoritställe, Ammarnäs!

Älskade, underbara vår!!
Kan man vara annat än glaaaad
:D

lördag, april 16, 2011

Jabadabaoo.
Godmorgon på dig! Jag har varit och försökt visa mina kunskaper i träslagslära nu på morgonkvisten. TentaÖP med andra ord. Jag har ingen aning om hur det gick.
Viste du att jelutong används för tuggummiframställning, stickor av panga-panga bör undvikas eftersom detta kan ge uppov till svårläkta inflammationer. Balsa är det lättaste och pockenholz är det tyngsta träslaget...

Nu känner jag mig som om beach-2011 a la Svalbard artar sig lite för väl (dvs som ett värmande späcklager) så idag blir det först någon mils löpning och sedan några mils cykling. Nice! I kalendern står middag i Sävar och return till stan imorgon, för principen "våga vägra en hel helg i stan" som jag hållt sedan början på februari, måste jag ju fortsätta med.


fredag, april 15, 2011

Neil Young -Old Man

Old man. Take at look at my life. I´m a lot like you.
Förgyller slutet på denna fredagskväll. :)
Grillkväll med Levin, Wretemark, Marre och Greger. Finns det något som luktar så gott som en grillad älgkalvsstek eller en rådjurssadel?!

En trevlig, lagom lugn och trivsam kväll :)

Flyttkartonger...

Dagen har ägnats till att ösa ner resultatet av en tjugoettårig som befinner sig mitt i ett konsumtionssamhälle. Något så fruktansvärt mycket strunt man har!

Lyssnar till en låt som passar sjukt bra till detta nöje. Videon känns väldigt mycket 90-tal, men man blir rätt så glad av själva musiken.

torsdag, april 14, 2011

Vilken är din favoritlåt?

Om du funderar till lite extra, vilken är din favoritlåt och varför just denna?
Är det för att den bara är otroligt bra, eller är den förknippad med ett underbart minne, eller kanske lite bådadelarna?

För mig är musik A och O i livet. Jag själv är inte någon musikalisk begåvning, men stornjuter ändå av en bra låt.

Min favoritlåt är Dire Straits -Sultans of swing. För det första är det utan tvekan ett musikaliskt mästerverk. Vilket gittarspel! Dessutom så underbar röst. Jag smälter!!
För det andra så är låten förknippad med ett bra minne, egentligen inget märkvärdigt, men det får mig på bra humör. Familjen hade för många år sedan på en regnig höstdag varit ute på björkfjället i Ammarnäs. Hela veckan hade varit mulen. Fjällen var röd och gul och underbart vacker. Fisk luft med hög fuktighet. Myser i halvsvettiga regnkläder. Kommer in i den varma stugan och startar genast bastun. Poppar popcorn och sätter på Dire Straitsskivan på hög volym. Det är nog första gången jag riktigt lyssnat till skivan och jag kände lycka från försa gången. Skivan blev kvar uppe i stugan och har spelats om och om igen efter denna dagen. Så för mig betyder denna låt väldigt mycket Ammarnäs, mitt favortiställe på jorden.
Så, kan man bli annat än lycklig!?

Dagsverke på Hössjö


Snickrat ihop tre fina torn i strålande sol som kändes som sommarvärme, ja nästan iaf ;) så underbart att vara ute och göra nytta och inte bara uggla inne i stan!

Nu var det väll inte så avancerat bygge vi ägnade oss åt, men jag älskar verkligen att ha hammaren och sågen i högsta hugg! Fy tusan så kul det är och man kan få sig ett riktigt träningspass också! Faktiskt så är det något av det jag saknar mest då jag bor inne i stan, att inte varje helg gå runt och småfixa på gården och med huset. Nog för att jag är tjej, men hela mitt liv har jag fått hjälpa mina föräldrar med vad som har behövts göras med gård och hus. Om det har varit att lägga ett tak, sätta potatis, köra åkgräsklipparen, klyva ved, lägga stenplattor, skotta snö, måla vindskivor, allehanda snickerier, diska, laga mat, gjuta betong, tvätta eller städa har som inte spelat roll. Det skulle göras. Toknyttigt, för så otroligt hjälplös man hade varit annars!
Problemet genom mitt liv var dock att jag skulle vara en söt prinsessa i fina, ömtåliga kläder, samtidigt som jag skulle ut och snickra på kojan. Det hela resulterade såklart i att jag inte ägde ett enda par byxor där knäna var hela... Utan minsta överdrift så höll ett nytt par på sin höjd en vecka under hela lågstadieperioden, sedan var knäna söndertrasade. Stackars mamma, vad många par hon har fått lappa, om och om igen!

onsdag, april 13, 2011

Det tog mig två dagar att komma på att jag har ett fungerande kylskåp på mitt rum...är man något trög i huvudet!?
Några kassar med öl fick förflytta sig och göra plats för den mat som fortfarande är ätbar.
Har bockat av exotiska träslagstentan från att-göra-listan. Skönt!

Haft telefonintervju med Johan Oskarsson på Sveaskog i Lycksele angående skogsbrukets påvekan på rennäringen. Det glädjer mig att höra en röst från ett skogsföretag som verkligen ser vikten av rennäring och själv är insatt i båda näringarna. Faktum är att samebyarna i större grad är insatta i skogsnäringen, än vad skogsnäringen är insatt i rennäringen. Skärpning!!
Jag tycker i vilket fall att intervjun var givande.

Nyss var jag och Hanna V ute och sprang ett varv runt Nydalasjön i strålande solsken. Det var skönt att komma ut och framförallt kul att spinga med någon till! :)

Geoffrey Gurrumul Yunupingu - Wiyathul

tisdag, april 12, 2011

Läsarantalet här på min blogg ökar ständigt. Igår hade jag 263 besökare!
Först och främst skiver jag ju för att jag bara älskar att skriva och måste skriva av mig från mina tankar någonstans. Tidigare i en tokhemlig dagbok där alla mina funderingar fick platts. Nu en blogg där jag skiver om sådant som jag känner att jag vill dela med mig av till offentligheten. Det jag går och grubblar mest på behåller jag dock fortfarande för mig själv i min topphemliga dagbok.

Nog för att jag tycker att varje person är väldigt mycket värd och att den egentliga mängden läsare inte riktigt spelar så stor roll (bland annat därför ser jag inget värde av en synlig besöksräknare), så erkänner jag att det känns riktigt kul att ha så många besökare! :)

Jag hälsar dig varmt välkommen och hoppas att min blogg uppskattas!

Lyssnar på Geoffrey Gurrumul Yunupingu och minns tillbaks till Tasmanien.

Men något så typiskt, vårt nya kylskåp har gått sönder!
Efter en dag i ett varmt skåp så är dock mjölk och grädde inte i så trevligt skick längre.
Nu står allt som klarat sig i lådor ute på balkongen istället.
Suck!
äntligen, äntligen, äntligen...
En orolig själ har nog lyckats landa i Ume igen :)

Lyssnar på Mark Knopfler, dicker kaffe och känner mig nästan lite smått harmonisk.
Studerar träklossar och tycker det känns bra. Läser senaste Cosmopolitan och småler. Nöjd över att min del i uppsattsen är klar.

Jag måste verkligen lära mig att hantera att åka från Ammarnäs ner till Ume utan att bli fullkomligt knäpp de närmsta dagarna.
Jajjemen, jag känner kanske bara mig själv till 25 %, men det är tillräckligt väl för att jag ska veta att jag älskar att skriva och så fort jag börjat så flyger papper hit och dit och tangenterna går varma.
Uppsatsskrivandet som jag smålovat att vara klar med i veckan hade jag inte ens påbörjat. Pinsamt. Men jag hade tokläst och varit otroligt flitig med den röda markeringspennan samt arbetat igenom informationen i tankarna och formulerat en text som bara skulle framkallas på papper. Helst 4 sidor om jag lyckades fylla ut så mycket...
Insåg på en gång att handbromsen skulle i redan från start för att jag inte skulle lämna in en fullstädig tegelsten i ämnet.
Efter tre timmar non stop writing sitter jag nu med 7 fullproppade sidor och känner mig rät så nöjd och pustar ut.

Uppsattsen var i ämnet naturresursekonomiska aspekter på samrådsprocessen mellan ren- och skogsnäringen, något som jag tycker är riktigt intressant!
Sammanfattningsvis kan jag meddela att min åsikt i ämnet är att någin win-win situation med pareto-optimalitet ej är att föredra vid ett fullständigt fungerande samråd där rennäringen får komma till tals. Skogsbruket kan få komma att göra större avkall för att rennäringen ska kunna vinna på situatonen.

Nä, nu paus och middag...!

Intervju i p4 expresso på måndagsmorgonen
Intervju i p4 expresso på fredagsmorgonen

Crazy (Gnarls Barkley Cover) - Ray Lamontagne

Lite bilder från veckan


Två kämpar som klarat sig igenom snöstormen och passerat Tärnasjön.

Och så fanns det de som passerat Tärnasjön, men blivit så nedkylda och trötta att man inte riktigt kunde tänka klart. Kombinerat med tävlingshjärnan som säger åt en att gå i mål är detta en livsfarlig kombination på fjället.
För denne blev det polishelikoptern in i mål.

Polis, fjällräddning och funktionärer fick verkligen att göra denna dag!

Bilder från dagarna innan:
Ett vitt hav på Äivismassivet.
Elsa och Ville

Bus o fjoll på toppen
Roger och mamma på skoter upp till Äivistoppen.

Dagen innan Kungsledenrännet. I efterhand med irriterande fint väder!


Tur upp på Björkfjället.



Och i Ytterboda väntade Skrollan med sina veckogamla kattungar. Tokigt söta!

jaaa. Ska börja packa för sommaren samt städa ur lägenheten. Fy tusan så underbart å bara få fara iväg och leva livet någon annan stans ett tag. Längtar, längtar, längtar!!! :D

Lite sömn gjorde susen för humöret. Vaknar lite bättre till mods, men det måste nog bli en härlig springtur idag med.

Fast jag hatar tråkiga ospännande vardagar.

måndag, april 11, 2011

Att skapa sig det trygga rummet

Men ta mig tillbaks till snöstormen!! Hur förbannat nere kan man inte känna sig!? Två gånger på mycket kort tid har jag fått känna att "oj, nu var det nära!". Jag borde vara tacksam och glad, men icket.
Det är som om hela tävlingsmänniskan i mig har lagt all fokus på det förbannat vackra men respektfulla Syterskalets krafter och magi. Så fort plugget känns minsta kämpigt ger jag upp.
Snöstorm i huvudet med jobbiga tankar på några saker som snurrar runt. Ibland önskar jag att känslor inte fanns. För så underbart det kan kännas. Så dåligt kan det också kännas.

Jag tyckte det var roande att leta kryss som fanns rakt framför näsan på en. Livet kändes så galet lätt då det bara fanns en enda sak att lägga tankarna på. För tillfället existarade inte någonting annat. Men varför kände jag ingen rädsla, utan mysig glädje?! Jag njöt! Ja, det är sannt. De 30 sekundmetrarna runtom mig fick mig att njuta och älska situationen just för att den låg på gränsen till vad min kropp klarade av. Jag måste verkligen vara lite knäpp..

Jag har varit mörkrädd en gång i tiden. Då familjen flyttade ut på landet utan gatlyktor behövde jag lära mig hantera mörkret för att klara av milslånga ensamma löparrundor i kolsvart skog. Tänk dig att du befinner dig i ett rum. Rummet är vad du ser. Det kan vara vad som lyses upp av pannlampans sken, eller de metrar du ser i snöstormen. Du har ditt yttre som ett tryggt skal, husväggarna och dina ögon blickar ut genom fönstrena. Det gäller att lära känna sitt inre i kroppen som en trygghet. Man måste intala sig själv att bortanför rummets gränser finns ingenting. Absolut ingenting i denna värld. Inga läskiga varelser i mökret, ingen stor och farlig fjällvärd där man lätt kan försvinna. Det är du i ditt trygga, begränsade rum. Helt plötsligt blir man så stor i förhållande till omgivningen, itsället för den lilla filuren i skogen eller på fjället.
Jag lovar att om man lyckas hålla denna tanke helt, så finns ingen rädsla. Man lär sig istället se det som något mysigt och trevligt. Jag älskade situatuionen och stornjöt!
Det farliga är att man känner en falsk trygghet och man måste veta vars ens gräns går mellan trygget och fara, utan att öppna rummets väggar. Livet är inget spel där man efter game over trycker på "try again". Livet lever man en gång. Att lyckas hålla sig från panik eller rädsla får en dock att kunna tänka klart och rationellt längre tid i ett utsatt läge. Som en snöstorm. Så länge man kan tänka så fungerar det. Då paniken kommer måste man få hjälp fort. Jag gillade dock läget i lördags. Med skotrar ständigt omkring en kunde man välja paus och avbyta spelet för den varma stugan.

Andas man på ett visst sätt kan man också bli varmare i kroppen. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det går. Jag hade bara tävlingsdessen och ett vindtätt underställ som enbart gick ovanför knäna. Med andra ord hade jag väldigt lite på mig i kraftig vind. På något sät så gick det. Rätt andning och fett är den ärliga hemligheten.

Komiskt nog så krev jag ju ett blogginlägg om den optimala kroppsvikten för ett tag sedan. Värmemässigt jämfört energieffektivitetsmässigt på lopp och träningsrundor. Jag funderade lite på det då jag åkte. Hade jag varit smart inför ett 8-milslopp så hade jag ju försökt optimera min vikt till så lite som möjligt för att flyga fram. Tanken för detta slog mig då elefanten släpade sig upp för Hemavanbacken i sakta och ansträngt mak. Men mitt lager av isolering fick mig att hålla värmen betydligt längre än utan i Sytermassivet. Så vad var den optimala vikten!? Hade jag den för dagen optimala kroppsuppsättningen? Lite rund och go, men ändå lite lagom smidig. Ibland uppskattar man faktiskt det späck man samlat på sig lite mer än annars.

Intervju med P4

Erkänner 1-0 till syterskalet. Revanschsugen så jag blir tokig!!

Tokförlorade på trisslotten och njöt därefter av en springtur i vårvädret. Klämde på i bra tempo runt Nydalasjön där en del av de sex milen jag har kvar i benen fick visa sig.

Men sjukt så nere man helt plöttsligt kan känna sig. Antingen är jag jätteglad och allt är mer än strålande underbart, eller så är det mesta rätt så värdelöst och tråkigt. En sådan dag idag. Sorry kära bloggläsare, vilken lagom glädjespridare jag är idag.

För trevlighetens skull så satte avloppet i köket igen på riktigt, då varken sugpropp eller kaustiksoda verkar hjälpa. Ett fantastiskt diskberg och massa äckel.
Väldigt ohungrig, trots springtur och många timmar sedan lunch. Klämmer i mig lite halvstekt blodpudding med någon jordgubbssylt som förvånande nog inte hade vitt ludd på sig.
Hittade en massa blåmärken på benen från helgens bravader. Jag var så kall att jag inte kände någnting då stormen lekte med min kropp och kastade mig hit och dit.

Har en stressigt intensiv pluggkväll, natt, morgondag och vecka, framför mig. Trött som tusan. Satte mig längst fram i föreläsningssalen idag för att hålla mig vaken, men somnade snart. Rycker till då Greger skickar SMS "VAKNA!!"

The Who sjunger i mina högtalare och undar who are you?
I really want to know. I really want to know. Tell me who are you
Visste du att studier visar att man bara vet 25 % om sig själv. Inte kan man då säga att man vet vem man är. The who får fortsätta undra.

Längtar tillbaks till snöstormen. Jag trivdes som där.

Riders on the storm

Lysnnar på The Doors - riders on the storm, utan tvekan en av låtarna som kommer få mig minnas denna vecka i Ammarnäs. Lyssnades mycket på under dagarna, och komiskt nog så avlutades allt mitt i en storm. Riders on the storm.

Tycker faktiskt att livet mitt i en snöstorm var lite mer givande och spännande än mitt i en föreläsningssal.

Just nu känner jag mig mest trött och besviken på mig själv att jag inte klarade det.
Har som blivit en trend i mitt liv på senare tid att komma eller nå en bit, men aldrig riktigt nå mitt mål eller lyckas helt. Jippi, vad uppmuntrande.
Som växtfysiologin jag tenterade av innan jag for. Kändes i och försig som att jag inte skulle klara den. Nu var jag något enstaka poäng ifrån. Nära, men inte tillräckligt.
Ja, som det mesta jag vill nå eller lyckas med. Nära men inte tillräckligt.

Det känns inte så oväntat konstigt att sitta i skolbänken. Vid två tillfällen under helgen insåg jag att jag låg på kanten till livet. Det får hjärnan att gå.
Först då jag hade otrolig tur med mig på skotern i fredags då jag dundrade ut för hängdrivan och rakt in i en uppförsbacke. Jag hade lika gärna kunnat flyga fram, skotern hade kunnat vänt bakdelen uppåt och fallit fram över mig. I den hastigheten och med dom krafterna hade min nacke varit ett minne blott.
Andra gången mitt i en snöstorm, jag kände att jag hade full kontroll, men ett enda litet snesteg hade kunnat få dramatiska konsekvenser.
Nu till en lugn, sansad vardag där det inte händer så mycket och där man får tid och kraft över till att fundera över känslor. Det tycker jag är tusen gånger jobbigare.
Jag älskar livet i en snöstorm!

Av anledningar borde jag ha tur i spel, och gick därför och investerade i en trisslott nu på eftermiddagen. Som sagt "tur i spel..."

söndag, april 10, 2011

Otroligt vad deppig man kan känna sig då man är tillbaks i stan där det regnar och är grått och all snö är jämngrå. Då man inte fått den där kicken från Kungsledenrännet man sett fram emot och längtat efter hela vintern inte har infunnit sig. Då man inte sovit ordentligt på 40 timmar. Då en tuff vecka i skolbänken väntar. Då det där med känslor inte är helt lätt... Nä, nu ska jag sluta sitta och kolla på regndroppar och tycka synd om mig själv och gå och lägga mig.

Kungsledenrännet 2011


Att erkänna att man måste ge upp är ett stort nederlag för en själv. Jag är fruktansvärt besviken på mig själv och känner mig väldigt värdelös. Speciellt då jag i efterhand fått veta att nått kanten på den värsta stormen.

Kungsledenrännet 2011 lyckdes jag och många, många till inte genomföra utan fick avbryta på grund av säkerhetssjäl.

Alla underbara funktionärer och fjällräddningen gjorde verkligen denna dagen och ska ha ett stort, stort tack!

På fredagen bliv jag intervjuad i lokalradion (länk). Då oventande om vad som skulle vänta.

Starten sköts upp med en timma på grund av igendrevade spår och kraftiga vindar i Syter- och Viterskalet.
Upp för backen i Hemavan känns det bra, jag tar det lugnt för att spara på krafterna och känner mig pigg för 8 mils åkning. Efter en kort sträcka med motvind kommer vi in i viterskalet som är så vackert att man nästan tappar andan. Sikten idag var dock begränsad. Här hade vi medvind och jag stod mest på skidorna, åkte rakt fram och lekte en fågel med armarna rakt ut i luften. Det var roligt! Jag var en örn som flög genom fjällvärden...

Fösta vätskekontrollen passeras helt smärtfritt och vi fortsätter mot Syterskalet och Axelbacken närmar sig. Där vänder vi och får vinden rakt i vänstersidan samtidigt som vi ska upp för fjället. Vänsterstaven gick inte att använda, istället fick man skydda huvudet med armen. Högerstaven stödde man upp sig på för att inte tappa balansen. Sedan var det bara att meter för meter jobba sig upp. Jag skratar åt min teknikträning som inte riktigt fick komma till användning i år. Vad kallades dagens växel egetligen?!
Jag kunde inte se till nästa ledmarkering för den kraftiga snöstormen och jag insåg att det verkligen gälde att tänka efter både en och två gånger för allt man gjorde. I enbart svettiga tävlingskläder blir man mycket fort nedkyld. Jag vet också sedan tidigare att man tillslut når en gräns där man inte kan tänka klart, utan blir smått "knäpp". Med tävlingsinstinkten kan detta bli en mycket farlig kombination.
Backens topp nås och den fruktade, långa utförslöpan för fjället börjar. Nu med vinden nästan rakt i ryggen.
Siktar nästa ledstolpte. Ta sig ner. Svårt att bedömma vad som är upp och ner. Hastigheten hade jag verkligen ingen uppfattning om. Trillar och kan inte resa mig upp för vinden.
Drar mig till ledstolpen och lyckas resa mig upp med den. Räknar till tre och släpper och far iväg.

Inser att jag måste ha på mig mer kläder och ber min lagkamrat Robert att hålla i mig då jag ska ta av mig ryggsäcken, så att jag inte blåser ikull. Jag lyckas dock inte få på mig jackan. Vi blir bara kalla av att stå och fippla med kläderna. Åker vidare och överväger att ta av skidorna och springa ner för mer kontroll och för att få upp värmen, men inser att dom bara kommer blåsa iväg.

Robert viftar plötsligt mot en skoter och ropar att han förfryser händerna och behöver hjälp till stugan. Jag inser ju att det är dumt att vara själv ute i stormen, speciellt som han hade vindsäcken. Jag säger att jag är pigg och vill fortsätta, men beslutar så att sätta mig i pulkan och fatta ett beslut några hundra meter ner vid stugan. Då jag ska ta av mig skidorna för att sätta mig i skoterpulkan lyckas jag inte. Jag är för kall och så kunde jag inte hålla balansen. Fjällräddningen fick hjälpa mig.

Väl inne i STF-stugan inser jag hur kall även jag var. Står framför en kamin och plockar is och huttrar. Vi överväger att åka vidare, men får höra att det är lika blåsigt på Tärnasjön (något som vi sedan insåg inte hade varit minsta problem att ta sig igenom). Väldigt många till lag har sökt skydd i stugan och snart beslutar fjällräddningen att inte skicka ut fler utan att avbryta tävlingen för kvarvarande. Jag, Robert, Moa och Joel, som alla blivit kvar i stugan, får sjutts ner till Ammarnäs där vi bastar. Sedan får vi i oss god och efterlängtad mat nere på Wärldshuset som Cecilia jobbat med under dagen och tvingats avstå årets ränn för.

Jag drar vidare på Ammarnäsgården, vidare på efterfest, hem och packar och har sedan åkt till Ume. Sanningen är att jag faktiskt inte har gått och lagt mig än. Snart 40 timmars vaken tid...jo, jag är trött!!

Gränsen mellan liv och död är väldigt fin. Det har jag fått erfara två gånger denna helg. Dels skoterturen som höll på att gå riktigt illa i fredags, men där gudarna verkligen var med mig. Dels skidturen över fjället. Det får en att verkligen börja tänka.
Vardagen blir dock bara ännu mer grå och långtråkig.
På något sätt känns livet så otroligt lätt i en snöstorm. Där är det bara en sak som exsterar i ens tankar och det är faktiskt lite mysigt, även om man fryser väldigt mycket och känner sig liten och hjälplös. Man har bara ett enda problem att fokusera på. Man har inte tusen saker som ska bockas av i "att-göra-listan", man har inga problem med kärlek och andra känslor. Inga problem med tentor, ekonomi eller framtid. Det är bara nuet som existerar.
Idag sitter jag i skolan och hinner fundera, grubbla och bekymmra mig över allt möjligt.

Lärdommen från helgen är att livet är skörare än vad man tror och att man ska ha full respekt!
Intervju i lokalradion om Kungsledenrännet (länk)

fredag, april 08, 2011

Dagen innan...


I morse blev jag intervjuad i lokalradion. Det var lite svårt att höra vad reporten sa, men ja tror det gick hyffsat bra. På eftermiddagen for jag upp med ville o alla i hans stuga, elsa, roger o mamma upp till gropen vid äivis. Det var härligt att komma upp på fjället i solen. Vi tog en tur upp på toppen och rundade fjällmassivet. Helt plötsligt ser jag en liten hängdriva som jag tänker är lagom för mig att hoppa ut från. Då jag flyger inser jag att missbedömt höjden och inte sett hur det det såg ut där jag skulle landa. Insåg med ens att en total katastrof närmade sig. Jag drar i gas o försöker luta mig bak och det räddade nog situationen. Vid landningen slår jag dock ändå i huvudet i styret, vilket resulterade i fläskläpp, blåmärke, lite ont i käken och småont i huvudet. Klantiga idiot!! Nu är jag tillbaks till byn och jag och elsa är bjudna på middag hos roger och mamma. Pasta och köttfärssås :) pirrigt men peppad för imorgon!

torsdag, april 07, 2011

Uppladdning


Dagarna går fort och snart är det dax för årets kungsledenränn. Mitt fjärde på listan. Jag är faktiskt lite nervös. Inte för att jag är osäker, men det hör som till att vara pirrig. Tänk om det är jättesegt före!? Jaja, bara att hålla tummarna, valla skidorna, käka pasta och dricka massor. Imorgon bitti ska jag bli intervjuad i sveriges radio, spännande! Igår kom mamma och roger upp till byn. Elsa bor hos ville, dom i en hyrstuga i stugbyn och jag bor hemma. Snacka om utspridda familjen! Känns inte så förvånande tokkonstigt att jag har ett helt hus för mig själv. Vad vi har gjort idag var att hoppa upp tre på skoter och köra i bliföre och vattentäckta isar upp till norrbottensgränsen. Utsikten kan liknar med grädde. Fast jag tycker det är vackert det med, bara man ser till nästa ledstolpe.:)

fredag, april 01, 2011

Ammarnäs! :d


Sitter framför brasan med ett glas rött vin och en trevlig bok och njuter!
Efter tre långa veckor i staden ser jag nu fram emot kvällen
Bilen fylls med skidor och pjäxor och rullar nu upp mot fjällen

Bilden är från kungsledenrännet år 2009.
Jag och pappa har precis passerat Syterskalet.