- Redovisningen imorgon ska gå galant, den har jag lagt ner tid på och kommer klara av och det är ett ämne som verkligen intresserar mig.
- Lägenheten bara måste vara urstädad på fredag.
- Resväskan ska packas, och jag inser redan nu trotts galet med komprimering, att jag verkligen inte kommer rymmas! Svalbard och sverigeresa tar som liiiite platts!
- Vill säga träffa och säga hejdå till vänner och familjen, eftersom vi inte kommer ses på minst 4 månader.
- Träning denna vecka kan jag glömma, mer än div armhävningar hemma.
- Respirr gör en inte effektivare!
- Tentan på fredag kan jämföras med ovannämnda löptur. Ska jag klara den får jag kuta på å spring tills jag spyr, och jag kommer ändå inte lyckas. Istället för att tokdräpa mig själv och stupa halvvägs på vägen och plågad och illamående inse att det inte gick, tror jag faktiskt att jag spar tentan till i vinter. Suck. Nu har jag dock inte så mycket betungande efter mig, så jag känner att jag "har råd" med detta.
Är det någongång jag utvecklas som person och får erfarenhet från livet så är det då. Detta kan ingen utbilning ersätta och det ska vara det som får min arbetsgivare att en dag anställa mig. Ja, tänk att jag tom tycker att sitta och snacka renflyttning på halvfyllan och en godkänd omtenta är (för mig) mer givande än träsmak i skolstolen och femma i betyg. Jag tänker inte vara en del av massproduktionen av jägmästare med ungefär samma erfarenheter. Läst samma kurser och arbetat på ungefär likadana sommarjobb (dessa behövs också, utan tvekan och jag beundras de som verkligen lyckas fullständigt i skolan).
Jag är inte helt som andra och kommer aldrig att bli helt som andra.
Flamsig, tramsig, glad och full av energi.
Kanske vågar jag skylla på någon bokstavskombination som ger mig koncentrationssvårigheter och svårt att sitta still och ständigt kicksökande. Skulle det vara okej då?
Hata mig eller älska mig.
Jag är jag. Jag är den där halvgalna Ragna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar