Jag återhämtade mig faktiskt rätt så bra efter den lilla skidturen på fjället. Saknade helt träningsverk, vilket jag får skylla på pappas segande (men han kämpade på bra). Det enda som kändes var några blåsor på fötterna och ett blåmärke på en uppsvullen häl, men då jag trippade på tårna hade jag inget att klaga på!
Äntligen är så den underbara vägen till Ytterboda framtinad och lämplig för att cykla på. Jag har faktiskt redan hunnit cykla 8 gånger, vilket blir drygt 65 km, under den senaste veckan (vadå 65 km på en fin väg med cykel..80 km med skidor på fjället..daaa!). Men i vilket fall, lat eller inte, så är det underbart och meditativt nöje att cykla till ljudet av fåglarnas sånger, eller att cykla iväg på morgonen och se ett rådjur eller en räv trippa över vägen. I Söndags då jag cyklade hem från stallet var jag nära att cykla ner en järphöna. Förutom alla trevliga djur man möter, så vinkar en och annan bilist glatt då de svishar förbi. Trevligt!
Elsa firade sin 11-årsdag i sängen med feber, hosta och yrsel. I min familj är vi nästan aldrig sjuk, och så lyckas hon pricka in sin födelsedag. Känn mitt medlidande! I vilket fall så fick hon en massa fina presenter; en mobil (äntligen!), en biljett till Marit Bergman och massor av fina kläder (hon växer ju så det knakar!). Dessutom firades Salle och Stinas barn, Hilma, på sin 1-årsdag på söndagen (tiden går ju galet snabbt!). Vi var över på litet tårtkalas på kvällen och träffade dessutom våra nyaste grannar och deras 9-månaders pojke. Såå söta!
Under söndagens soligaste timmar for jag och Carro ut på en lång och härlig ridtur längs en fin skogsstig med bushästarna. Man undrar ju vad som finns i deras huvuden, dom är ju mer lättskrämda än Bamses vän "Lille-Skutt"?! Men mysigt och fint var det!
För övrigt så är jag så less på att se ut som en 15-åring! Ett fint exempel, bland många komentarer, kommer från då jag skulle köpa balbiljetten:
"Hej, hej! Jag vill köpa en biljett till balen", säger jag i disken.
"Ja, men du vet att målsman måste följa med", säger kvinnan.
"Men jag är ju över 18!", säger jag då jag insett att hon, precis som alla andra, missbedömt min ålder.
"Jaha, men har du någon legitimation?", säger hon frågande.
"Ja, jag har ju körkortet med mig", säger jag och känner hur sur jag blir. Varför är det alltid såhär?!
Ett annat exempel är då jag pratar med en annan vuxen person, som frågar vilken klass jag går i.
"3:an på natur, jag läser på Östra. Så det närmar sig!"Säger jag glatt.
Vi diskuterar vad jag ska göra efter studenten och efter ca 3 minuter avrundar hon med
"Ja, stora planer. Låter trevligt! Men du har ju gott om tid på dig att bestämma vad du ska läsa vidare till, eftersom du går i 1:an."
Jag tackar, jag tackar!
2 kommentarer:
så himla taskigt!! man blir verkligen lessen när någon missbedömer ens ålder så där! men men, då kan man ju iaf stoltsera med körkortet framför ögonen på dem :D tagga marit bergman ikväll! vi ses!
haha, förra året efter brännbollsturneringen var jag och Nisse på fysikgränd. Första polisen jag träffade på hällde ut min öl och när jag sen ville klaga lite var det en helt okänd kille som sa: "så går det när man är 14 och dricker!"
Skicka en kommentar