Ååå, vad sur jag blir! Lyckas inte ens pumpa ett förbannat cykeldäck! Köpte en ny slang med racerventil, precis som på det förra som gick sönder. Inte lyckades jag få någon luft i det, trots att jag ju har en pump som fungerar för just racerventiler. AH, vad jag hatar att känna mig hjälplös! Jag blev bara så sjukt sur på att jag inte kunde lösa det hela, utan fick ge upp. Vad ska man med en bra cykel till, om man inte ens kan få in lite luft i däcket?! Girlpower eller vad, nej inte idag inte...tummen mitt i handen och blond så det lyser om en!

I ren ilska hoppar jag upp på min andra cykel och trampar till Sävar. Aah! Försöka träningscykla med en damcykel med en växel. Ja, men lycka till med det... framåt kommer man i alla fall, men inte i någon svindlande hastighet.

Årsmöte för Sävar jaktskytteklubb. Några eldsjälar som engagerar sig och lägger ner massor av sin tid för att få jaktbanan att fungera. Och så majoriteten, latmaskar som räknar med att resten ska ta hand om dom på banan (dessa närvarade såklart inte på mötet, de närvarar enbart då det passar dom själva).

Funderar på de som inte lägger ner tid på skytte, för att de ju kunde skjuta förra året, eller året innan det, eller då de gick i lumpen för 30 år sedan, eller för att deras vapen är så fint... Förstår inte hur man ens kan tänka tanken på att jaga utan att ha skjutit flertalet serier med sitt vapen samma år. Herregud, det är ett vapen man ska använda, inte en liten vattenpistol. Ansvar, vuxna människor! Det vet väl vem som helst att även om jag kunde köra bil för ett år sedan, så innebär det inte att jag är proffs efter ett års uppehåll. Hade jag istället kört massor under ett år, så skulle jag vara en mycket bättre chaufför. Träning ger färdighet, men inte då det gäller vapen och skytte eller?! Dessutom kan man ha råkat stöta till kikarsiktet, eller bytt ammunition och därmed förändrad kulbana. Inte undra på att det skadeskjuts så mycket som det faktiskt gör. Jag blir arg! Man märker en tydlig skillnad mellan de som jagar för spänning och upplevelse, och de som jagar enbart för att fylla frysboxen, med så liten egen insats som möjligt. Jag kan berätta för de sistnämnda, att på coop har de billigt kött. Istället för att skadeskjuta en stackars älg, som får halta runt i skogen i flera timmars lidande på grund av för lite övningsskytte, så kan man gå och köpa en billig stek eller köttfärs från någon gris eller ko, eller börja trycka i sig bönor. Något gott älgkött förtjänar inte en sådan person!
Hade jag varit jaktledare hade jag inte tvekat en sekund för att kräva ett godkänt skjutprotokoll fån jägarna i laget med vissa krav, även om de sköt jättebra för 20 år sedan, eller har ett fint och dyrt vapen. Säkerheten borde ju vara A och O.

Läser lite i skogsskötselserien. I kap 2 studerar jag en bild på en hand som håller i en hanblomma från en tallplanta. Några födelsemärken som känns bekant. Jo, minsann. Min hand är med i självaste skogsskötselserien, grymt ju!