Vandring i Ammarmassivet

Hejsan hoppsan!
Tja, vad ska jag säga, nu är jag "hemma" igen. Okay, jag älskar verkligen Ytterboda, men egentligen önskar jag att Ammarnäs var mitt egentliga "hemma". Men jag klagar inte!
Jag har i vilket fall haft en helt underbar vecka vid medelhavet, eh, jag menar Ammarnäs. Vädret var som kring medelhavet.
Jag fick även reda på att det finns en och annan ammarnäsbo som tittar in på min blogg då och då. Jättekul, tycker jag!

Jag och pappa vilade upp oss under söndagen med en helt underbar dag på playan i Norra Ammarnäs. Spelade lite strandtennis, snorklade efter drag kring forsen, beskådade ett sjöflyg, läste ("13 dygn i rymden efter 14 år på jorden" av Christer Fugelsang, riktigt bra!) och bara njöt av att göra ingenting. Skönt!

Väl uppvilade inledde jag och pappa vår 5-dagarsvandring mot Rierruogájsie och Ammarglaciären. Pappa var lite väl frikostig med att packa med mat. Kommentaren "man ska alltid packa för minst en dag extra". Så här i efterhand inser jag att vi hade klarat oss i en vecka till...
Vi levde som kungar, och åt jättegott. Dels av den medhavda maten, men också av alla läckerheter som fjället erbjuder. Vad sägs en krämig pasta carbonara, med fetaost, basilika, persilja och fjällsyra (släkting till rabarbern, lite sötare i smaken och mycket, mycket mindre...) eller nyplockade hjortron eller varför inte en ouzo väl kyld med glaciärsnö och till det tunna skivor torkat renkött (som jag vann på fjällmarschen). En capuccino och passionsfrukts- och mangofromage till efterätt. Bäst av allt var ändå tacobröden med makrill i tomatsås, som intogs på Ammarfjällens högsta topp (1611 möh) med utsikt över glaciären och höga, snöklädda fjälltoppar många, många mil bort.

Nu fattar jag det där med att "packa fjäderlätt", det är ju för att man ska kunna fylla packningen med vackra stenar under turen! Fördelar med det; 1) man rymms med fler stenar 2) man orkar bära fler stenar 3) mycket sten ger en tung packning, vilket ger muskler! 4) Vackra stenar är vackra!
Men, hur det än slutade så blev packningen avsevärt tyngre. 8,5 kg sten och tre regäla renhorn kröp på något sätt ner sig i våra ryggsäckar. Och ja, det känndes i både ben och axlar...

Här kommer några bilder. Jag ska varna för härligt starka bilder, som mamma så fint kallar för ren "naturporr"... (vilket betyder bilder på grymmt vacker natur)

Varmt och svettigt!

Se och lär, alla föräldrar! Så här gör man med mobilen då man har semester.
Stuvbiebakttie sett från norr

Snö? Nej, det är faktiskt en sten, vit som snö!

Fjällgentiana, finns det något mer blått?!Örn
Spegelblank sjöVacker solnedgång...

...som bara blev vackrare...

...och vackrare!Vad man behöver; torkat renkött, kniv, karta och kopass (ser du fjället i syftspegeln?)Ammarglaciären, stor och vacker!
GlaciärisPå en av topparna, den lägre med 1611 i bakgunden.

Jag kan bara inte se mig mätt på utsikten från toppen!

Tyvär orkade jag inte bära hem alla stenar...tur det, så att det finns några kvar!

Här gick vi några kilometer på enbart snö.

Jag släcker törsten i en jokk, men Rierruogájsie och glaciären i bakgrunden. Glaciärvatten.

Övade flitigt på mitt nya munspel, och det låter bättre!

På toppen av Suvlåjvvie klockan 12 på natten. Jag kan höra riporna kuttra nere i dalgången, så underbart, helt magiskt!

Brant, eller något i den stilen.

Tja, är det konst, eller? Liknar mest en kyrkogård, tycker jag. Någon som vet varför det ser ut så här på Suvlåjvvie?!

På toppen av Suvlåjvvie, och jag är alldeles för övertrött...

Jag tar klivet ut i massivet

Men pappa, var är du nu på väg!? Läste du verkligen rätt på kartan?

Kulig sten

Jag har klättrat ut på en klipphylla och sitter ca 10 meter över marken. Stup rakt ner.

Sist men inte minst så lyfter en ripa brevid oss, precis innan vi lämnar kalfjället.