Fjällmarschen

Jag njuter av min lilla semestervecka, som jag klämt in i mitten av min sommarjobbsperiod och har precis arbetat av en bit på min idé "att uppfylla drömmar" genom att köpa ett munspel och en munspelsbok. Pappa får stå ut med många falska och hemska toner den närmaste tiden. Jag själv tycker att det låter underbart, det låter ju nääästan som idas sommarvisa, tycker jag! Varför drömmer jag om munspel? Jo, se en westernfilm! Underbart mysigt. Vid lägerelden plockar cowboyen fram sitt lilla munspel ur bakfickan och drar en blues. Min dröm!

Jag och pappa ska vandra en vecka i Ammarmassivet, där vi bland annat ska besöka massor av vackra toppar (varav den högsta 1611 möh), gå i en vacker U-dal och besöka Ammarglaciären (min första glaciär!).
Vi värmde upp våran vecka med att delta i fjällmarschen, som är en springtävling (eller promenad, för den som känner för det) en bit in mot Ammarmassivet. Det hela var mycket sent påkommet av mig och pappa, och för bara en vecka sedan beslutade vi oss för att starta. Dock valde vi att anmäla oss till motionsklassen, vilket vi ångrar lite så här i efterhand...
Jag vaknade till rätt så tidigt och kände att min förkylning som jag burit på under veckan inte var bättre. Provade rösten, den fanns knappt. Krasslet lindrades med lite vatten och en halstablett innan jag somnade om.
Vi startade klockan 11 på lördagsförmiddagen. Värmen fick luften att dallra. Jag undrade vad i hela friden jag sysslade med. Pinsamt, men jag har aldrig sprungit 16 km förut, så jag hade ingen aning om huruvida jag skulle orka det. Eller, jag visste att jag skulle orka, men inte om jag skulle orka hålla något tempo hela vägen. Dessutom är det ju rätt så kuperat.
För första året finns det ett bergspris till snabbaste man och kvinna upp för slalombacken (som utgör de första 2 km). På något sätt så blev jag första kvinnan, vilket belönades med ära och 500 kronor, som ska gå till behandling av mitt beroende -skidåkning. Jag har insett att jag tänker på detta flera gånger om dagen. Jag har akut abstinens. Lösningen får bli ett par rullskidor att njuta på tills snön kommer. Till detta inköp sitter peningarna gott.
Temperaturen mättes till 28 grader och vinden var mycket knapp. Halsen blev torr och med min förkylning var det knappt att jag fick någon luft den sista biten upp för näsberget (slalombacken). Jag tänkte, att nu svimmar jag. Jag kan inte andas. Jag stannade och pustade, vilket hjälpte. Vid varje jokk doppade jag och pappa våra kepsar och vi drack rejält vid vätskekontrollerna ( i alla fall gjorde pappa det, 8 muggar vid första!). Ändå tog värmen hårt, både på orken och på hjärnans kapacitet. Med en stenig stig var det rätt så jobbigt. Vi ville ju inte bryta några ben om vi ska iväg och fjällvandra.
Efter en underbart vacker springtur springer vi i mål, samtidigt som vinnaren av herrarnas tävlingsklass på 26 km. En fin spurt. Tiden 1:59:39.
Jag var 40 minuter snabbare än andra kvinnan in på samma sträcka, och 10 minuter in efter den manliga segraren. Hon hade anmält sig till tävlingsklassen, jag till mortionsklassen. Därför fick hon motta priset som etta. Lite smådumt av mig. Nästa år ska jag delta i tävlingklassen, utan tvekan, men jag tycker nog att det bara var bra att hon också fick bli glad. Jag van ju bergspriset, och fick motta äran att gå in som första kvinna. Dessutom lottades det ut andra priser till alla deltagare. Jag fick en stor bit torkat renkött (det godaste som finns här på jorden, och passar dessutom utmärkt under vår vandring) och ett presentkort till mataffären i byn på 150 kronor. Pappa var dock snäll och köpte det av mig, så jag fick ihop 650 kronor till rullskidorna. Väl införtjänta!
Jag och pappa for iväg till "playan de Norra Ammarnäs" och svalkade oss i det kristallklara, 19-gradiga fjällvattnet. Helt underbart. Törstig? Dyk med öppen mun!
Kvällen avslutades med paltmiddag på tjulåvallen. Jag kan inte säga att jag är en paltmänniska, men den här palten tillhör nog en av de godaste jag ätit. Såklart följdes den av "paltkoman".

En vacker, underbar och lyckad dag fick inleda vår vecka. Nu ska jag träda in i det underbara konstverket som moder jord bjuder på -fjällen.

Ha det gott allihopa, och stäng ner datorn nu och stick ut i sommarvädret och njut! Varför inte ta en spingtur?!