Charmen med flugfiske

Hejsvejs igen.
Drömmar, vad är dom till för? Ska man sträva efter att uppnå sina drömmar, eller ska man fortsätta drömma? Det är ju ingen risk att man slutar drömma, bara för att man uppnår sina drömmar. Man drömmer bara om andra, kanske högre mål.
Jag tillhör dom som verkligen försöker uppnå så många av mina drömmar som möjligt, och ja, det kan bli dyrt i längden! (ec. mountainbike, fiske, skidåkning, jakt, fjällvandring, slalom, resor...)
Jag har länge drömt om att lära mig flugfiska, för erkänn, det ser rätt så härligt ut då man ser någon stå mitt i en fors med vaten upp till midjan, skyddad av sina vadarstövlar. Mycket kontrollerat rör dom sitt spö sakta genom luften. Linan flyger felfritt i en jämn och mjuk rörelse och landar i vattnet. Här står dom, morgon, dag, kväll och natt, och bara fiskar. Det måste vara något speciellt med flugfiske!
Ja, det är det! På uppvägen till Ammarnäs svängde vi förbi på "järnis", en underbar affär som har allt! Efter lite (och mycket tålmodig) hjälp från en expedit stod jag där med mitt aldeles egna flugfiskespö, ett gäng grundflugor och ett par vadarstövlar. Bäst av allt -jag hade verkligen ingen aning om hur jag skulle bära mig åt!
Dagen därpå traskar jag ner till fiskecentrum i Ammarnäs och Ulf, som jobbar där, instruerade mig i hur man kastar. Vi prövade ett tag på gräsmattan (nej, det nappade inte så friskt där...) och tillslut insåg jag hur det gick till, teoretiskt. Så var det ju bara det där att få till snygga, fina, jämna kast. Vid min första fisketur fick jag faktiskt kroken i byxan, mitt i baken. Det hela slutade med att jag fick ta av mig byxorna för att pilla lös flugan. Vid ett annat kast fick jag den att fastna i ena örat, men lugn, jag drog inte åt! Är man för snabb i sin rörelse flyger flugan däremot av. Efter 5 flugor hade jag fått in en fin rörelse och kunde kalla det hela för flugfiske. Och visst. Det var underbart, och något aldeles speciellt med att stå med det klara vattnet upp till midjan och svepa sitt spö genom luften och njuta av den vackra Vindelälven. Så underbart att jag, mitt i sommarlovet, fiskar till sena kvällen, och stiger upp först av alla och masar mig ut i forsen, med kaffekoppen i midjebältet. Så underbart att jag lät vandrarkängorna stå under tre dagar, och istället tog på mig vadarstövlarna.
Och drömmar, vad drömmer jag om nu då jag uppfyllt denna? Jo, ammarnäsöringen såklart!

Jag blir instruerad i hur man ska bära sig åt. Här studerar vi knutar.

Och jag får tillslut till det! Här drar jag in linan. Såklart så kunde jag inte låta bli att gå längre ut i vattnet, och snart rann det in massor av kallt vatten i mina vadarstövlar.

Mamma med galet vackra Ammarfjällen i bakgrunden.

Jag fixar brännan på playan de Dávtájavrrie.

Jag var törstig...

...men det hela slutade lite blötare än att bara dricka. Vattnet var faktiskt varmt! Till och med skönt.

Ett av trollen i "trollskogen". Vi hittade en rätt så djup grotta, där jag kröp in. Elsa fotade med blixt, och studera myggen som reflekterats (rakt ovanför mitt huvud).

Elsa fick titeln "årets superstar" då hon vann sin klass på tävlingarna under Ammarnäsdagarna. Lasso-, pil-och stövelkastning var några av grenarna.
Och till sist, denna snygging (haha). Kanske är det Docka som betar ute på lägderna...