Charmen med flugfiske

Hejsvejs igen.
Drömmar, vad är dom till för? Ska man sträva efter att uppnå sina drömmar, eller ska man fortsätta drömma? Det är ju ingen risk att man slutar drömma, bara för att man uppnår sina drömmar. Man drömmer bara om andra, kanske högre mål.
Jag tillhör dom som verkligen försöker uppnå så många av mina drömmar som möjligt, och ja, det kan bli dyrt i längden! (ec. mountainbike, fiske, skidåkning, jakt, fjällvandring, slalom, resor...)
Jag har länge drömt om att lära mig flugfiska, för erkänn, det ser rätt så härligt ut då man ser någon stå mitt i en fors med vaten upp till midjan, skyddad av sina vadarstövlar. Mycket kontrollerat rör dom sitt spö sakta genom luften. Linan flyger felfritt i en jämn och mjuk rörelse och landar i vattnet. Här står dom, morgon, dag, kväll och natt, och bara fiskar. Det måste vara något speciellt med flugfiske!
Ja, det är det! På uppvägen till Ammarnäs svängde vi förbi på "järnis", en underbar affär som har allt! Efter lite (och mycket tålmodig) hjälp från en expedit stod jag där med mitt aldeles egna flugfiskespö, ett gäng grundflugor och ett par vadarstövlar. Bäst av allt -jag hade verkligen ingen aning om hur jag skulle bära mig åt!
Dagen därpå traskar jag ner till fiskecentrum i Ammarnäs och Ulf, som jobbar där, instruerade mig i hur man kastar. Vi prövade ett tag på gräsmattan (nej, det nappade inte så friskt där...) och tillslut insåg jag hur det gick till, teoretiskt. Så var det ju bara det där att få till snygga, fina, jämna kast. Vid min första fisketur fick jag faktiskt kroken i byxan, mitt i baken. Det hela slutade med att jag fick ta av mig byxorna för att pilla lös flugan. Vid ett annat kast fick jag den att fastna i ena örat, men lugn, jag drog inte åt! Är man för snabb i sin rörelse flyger flugan däremot av. Efter 5 flugor hade jag fått in en fin rörelse och kunde kalla det hela för flugfiske. Och visst. Det var underbart, och något aldeles speciellt med att stå med det klara vattnet upp till midjan och svepa sitt spö genom luften och njuta av den vackra Vindelälven. Så underbart att jag, mitt i sommarlovet, fiskar till sena kvällen, och stiger upp först av alla och masar mig ut i forsen, med kaffekoppen i midjebältet. Så underbart att jag lät vandrarkängorna stå under tre dagar, och istället tog på mig vadarstövlarna.
Och drömmar, vad drömmer jag om nu då jag uppfyllt denna? Jo, ammarnäsöringen såklart!

Jag blir instruerad i hur man ska bära sig åt. Här studerar vi knutar.

Och jag får tillslut till det! Här drar jag in linan. Såklart så kunde jag inte låta bli att gå längre ut i vattnet, och snart rann det in massor av kallt vatten i mina vadarstövlar.

Mamma med galet vackra Ammarfjällen i bakgrunden.

Jag fixar brännan på playan de Dávtájavrrie.

Jag var törstig...

...men det hela slutade lite blötare än att bara dricka. Vattnet var faktiskt varmt! Till och med skönt.

Ett av trollen i "trollskogen". Vi hittade en rätt så djup grotta, där jag kröp in. Elsa fotade med blixt, och studera myggen som reflekterats (rakt ovanför mitt huvud).

Elsa fick titeln "årets superstar" då hon vann sin klass på tävlingarna under Ammarnäsdagarna. Lasso-, pil-och stövelkastning var några av grenarna.
Och till sist, denna snygging (haha). Kanske är det Docka som betar ute på lägderna...

En vecka i Stockholm

I ett tidigare inlägg klagade jag på att jag ser så mycket yngre ut än vad jag är. -Aldrig att du är atron?!
Tja, jag kanske inte ska klaga så mycket mer, för efter en vecka i Stockholm med dyra biljetter och inträden börjar jag inse fördelen med att se yngre ut. Tunnelbanan, pendeltåget, kolmården...men 15-åriga jag klarade mig finfint i den stora huvudstaden.

Så, vad har jag gjort i huvudstaden af Sverige dårå?
På ditvägen stannade vi till i Ramsele, en mycket liten by mitt i Sverige där farmor tillbringade sin ungdom i en stor (ytan 20x8 m, 2 våningar + vind) läkarvilla som sedan flera år brunnit ner. Vi blev guidade av farmor och träffade på några av hennes barndomsvänner, som liksom henne blivit några år äldre sedan se lekte med varandra i skogarna. Byn var mysig, och landskapet otroligt! Kuperat, minst sagt, vilket jag och pappa fick känna på då vi for ut på en morgonspringrunda innan fruosten. Bland annat sprang vi på 20 meter höga åsar, där man fick akta var man satte fötterna för att inte dundra ut för kanten. Otroligt!
Jag älskar mitt Sverige!

Vi bilade vidare till vår vackra huvudstad, där hela tjocka släkten bor.
Nu vill jag rekomendera lite saker till er som inte riktigt vet hur man kan se denna underbara stad, än på annat sätt än i Drottninggatans butiker och på NK.
-Barkaby Outlet
Billigt, bra märken (bland annat peak performance). Kläder, cd-skivor, böcker, inredning...Här är ett ställe att göra grymma fynd på, massor i kassarna och plånboken kvar!
-Båt på Mälaren
Känner man någon som har tillgång till båt ska man helt klart ta chansen att glassandes på ett båttak se stockholms skärgård. Lite längre ut där vattnet känns frächare kan man ju alltid passa på att ta ett dopp! (Gör dock inte som jag, som lyckades bli galet sjuk denna dag! Grymmt illamående, huvudvärk och noll energi. Sov, sov, sov...Inte kul!)
-Kolmården
Ja, behöver jag säga något?! Ta med kameran. Elsa tog 368 bilder, jag tror hon fick med alla djuren! Själv tycker jag att lejonen, girafferna, björnarna (safarin), tigrarna, delfinerna och jaktfalken (som svichade förbi mitt huvud riktigt nära en hastighet på i 200 km/h) var höjdpunkten på dagen. Okay, gorillangen får nog komma med på den listan -grymmt söt!
-Hyra kajak
Jag drömmer om att skaffa kajak en vacker dag, så vi hyrde varsin från pampas marina och tog en trerimmarstur på mälaren. Kul och annorlunda. Jag fick mersmak! Dessutom får man ju en fin solbränna på armarna!
-Springa
Passa på att springa! Stockholm har massor av fina ställen att springa på. Annat än våra dötrista el-ljusspår! Spring på kungsholmen, eller längs mälarstrand. Och finns det föresten en bättre start på morgonen än tillsammans med löparpjuxen?!
-Jordgubbssjälvplock
Less på att traska gata upp och gata ner i stan, sugen på goda gubbar?! Perfekt. Det krävs dock lite taktik: man fyller helt enkelt magen med så mycket goa bär att man mår illa, sedan betalar man för de man lyckades spara och fylla sin lilla hink med. Genom detta är det också ekonomiskt lönsamt. Och du, kom hungrig!

Efter en fin vecka i soliga Stockholm ska jag nu dra iväg till älskade Ammarnäs.
Borta bra, men hemma bäst!

Hard work...

Välbehövd kafferast på jobbet...slappar på fyrhjulingen

Man blåser ju bort i dessa stormar! Det ska kallas sommar, men jag vet inte riktigt. Jacka och en varm kopp te. Men blommorna blommar och sprider en underbar doft. Tja, det är väl lite sommar ändå. Så fort man far ut och springer så njuter man ju av den lite mildare temperaturen (så länge man slipper motvinden).
Jag laddar upp inför en stockholmsvecka med pappa och Elsa. Våra planer är att först mellanlanda i Ramsele, där farmor bodde då hon var liten. I själva huvudstaden ska vi shoppa, besöka outlet se om man kan göra några fynd (vill ha mer peak-kläder...), gå på kolmorden (har aldrig varit där) och förhoppningsvis åka Osians motorbåt i skärgården och ta något dopp i det blå.
Veckan därpå ska jag, mamma, Elsa och Milou upp till Ammarnäs. ÄNTLIGEN!

Vad händer idag då? Jo, det ska jag säga. Jag har ont i en av mina visdomständer! Fy katten för dessa fyra tortyrredskap som Gud placerat längst in i käften. Tur att det är den sista som nu plågar mig. Jag önskar dessa monstren en ljuv hämd...
För övrigt så ska jag fylla igen några hål i trädgården med jord. Så ska jag börja på att göra mig en sängram. Ritningen är färdig och virket är köpt, nu återstår bara det roligaste. Dessutom har jag precis målat om en hylla i garaget (snickarboden) så ny ser det riktigt snyggt ut.

I övrigt måste jag tillhöra någon av de klantigaste personerna som finns. Gul och blå, sveriges färger var det. Det arbetar jag ordagrannt mycket flitigt på. Är det inte gigantiska blåmärken på benen, så fixar jag mig stora, snygga, blodiga skavsår på ryggen och eftersom det börjar försvinna, så var jag ute vid vedklyven igår och släppte en galet stor stock på mitt ena finger. Gissa färgen idag?! Mitt mål för dagen får bli att försöka behålla min mänskliga, beigea färg (dock gärna lite brunare).

Midsommarhelgen

Hej, hej. Just nu sitter jag och väntar med en kopp kaffe på att regnet ska upphöra så att jag kan gå ut och spetta upp några stenar ur gräsmattan. Igår klippte jag vår puckel-pist-gräsmatta, som jag måste göra några gånger i veckan. Turen på åkgräsklipparen tar några timmar. Igår fick jag dock nog, då ännu en sten klongade till i bladen. Jag hoppade av klippare och sprang svärandes iväg och hämtade spettet och en spade. I kjol och vit tjocktröja började jag kämpa med stenarna. Snart insåg jag dock att jag både var för varmt och för oömt klädd. Jag beslutade mig för att fortsätta idag istället. Nu sitter jag dock här inne framför datorna ändå och lyssnar på sommarpratarna som jag missat. Jag rekomenderar faktiskt att lysna på sommarpratarna, klicka på länken! Sommar i P1

I morse pallrade jag mig upp och for ut på en lagom 7 km springrunda innan frukost. Elsa cyklade med mot en kompis de första 3 kilometrarna.


Midsommar firades med Sofia, Johana, Sara, Lovisa och Linn hemma i Ytterboda, där vi hade huset för oss själva. Våra planer på att besöka Skeppsviks herrgård och dansa runt stången och fika beslöt vi för att lägga på hyllan, då vädret var rätt så tråkigt. Kvällen passerade ändå, med god mat och gott vin. Strax innan midnatt gck vi på en lång promenad med Milou och beskådade den vackra midsommarnatten tillsammans med myggen. Vi firade Lovisa på hennes 19-årsdag med paket. Då vi alla satt i soffan någon gång på natten och halvsov beslöt vi oss för att gå och lägga oss.

På lördagen bjöds vi på tårta hemma hos Lovisa. Jag cyklade också min 50:onde gång mellan Sävar och Ytterboda, en lyckad tur med rätt så mycket motvind.

På söndagen var jag lekledare för Elsas sommarparty. Mellan 14 och 19 hade jag hand om massor av galna och sjövilda ungar, som aldrig tycktes bli trötta.
Tjorven blev så trött...har du sett en katt tidigare som suger på tummen?


Nu struntar jag i att det regnar. Man blir ju blöt av svett ändå! Här ska startas krig mot stenarna...

Svettigt, soligt, härligt!

Vad gör man på sommaren, jo njuter!
Så på förmiddagen idag, denna galet soliga dag sprang jag till Sävar. På ryggen hade jag min lilla skidryggsäck, som är utformad för extremare sporter som kräver något mer av utrustingen. På skidturer har den följt med en hel del mil, men jag har aldrig sprungit med den tidigare. Faktisk så har jag aldrig sprungit med ryggsäck förut. Nu skumpade den runt på ryggen, trots rikligt med härliga spännen och ett anpassat midjebälte. Hade jag varit 30 cm längre hade jag nog inte drabbats av detta problem, misstänker jag. Jag fick springa och ha axelsämmarna sträckta med hjälp av händerna, lite besvärligt, men det gick. Två stora skavsår på ryggen sved till då jag ställde mig i duchen. Fint inför bikinisässongen!
I övrigt var turen underbar och riktigt, riktigt svettig.

Senare på dagen spelade jag fresbegolf med Johanna, Ingrid och Zainab. Det var galet kul, och galet varmt! Åskan mullrade på på avstånd, men över mariehemsängarna sken solen. Dessutom vann jag och Johanna (vi hade bara två fresbes, så vi delade upp oss i två lag) med 18 kast mindre. Dagen avslutades med fika och sedan åkte jag med Johanna till Sävar, där jag hopade på hojen och cyklade till Ytterboda igen. 48:onde turen, enligt räkning. Närmar mig 50...

Jag städade lite av rummet på kvällen (okay, jag började, men nu sitter jag dock vid datorn istället, men tanken var god...) och hittade en liten lapp med ett visdomsord, som jag skrivit av någongång, någonstans. Det lyder: "livet är det som händer medan man tänker på annat". Klokt, tänk på det!

Ha en trevlig midsommar! Kramar.

Min bysse, knott o glass

Nu har jag varit uppe i Piteå och hämtat min hagelbössa. Jag snålåkte med pappa, som skulle ut i försök någonstans där uppe. Jag fick hjälpa honom att föra in mätvärdena på papper och blev samtidigt totalt uppäten av knott. Myggorna rör mig inte, men istället drabbas jag av dessa odjur som får blodet att rinna på benen. Jag vet inte vad som är bäst...
Vi glassade på hemvägen, årers första glass! Jag hade hoppats på att få inviga glasssommaren med årets solero, jag är en soleronörd! Årets solero är visst bananglass med överdrag av sorbet gjord på jordgubbar och tranbär. Oj, vad gott det låter, men ack! Den var ju slut... Blev en annanassplitt -enligt orginalet sedan 1973! Den var faktiskt riktigt god (men jag saknade min solero). Dessutom nallade jag lite från pappas magnum Colombia. "Klassisk Magnumchoklad med sockerkrisp som omger en krämig vaniljglass med virvlar av fyllig kaffesås - gjord på äkta colombianska kaffebönor." Gott med ett litet smakprov, men inte en hel glass tack!
I vilket fall, bössan är min och jag väntar med spänning till måndagens trapp, dit jag ska med min snygging! Jippi, jipi, jippi!

Första veckan av ledighet

Jag har kastat mig ut i sommarlovet, lycklig efter studenten. Det jag har hunnit med är att ställa om dygnet helt, är vaken till 3, vaknar 12...inte bra!
I lördags var det kombinerad 50-årsfest och studentfest hemma hos Sofia, och det var jättekul! Maten var underbart god. Sofia och hennes kusin Emma hade fixat ihop en massa kul lekar, och även att mitt lag förlorade så var det kul. Lovisa och Johannas familjer hade gjort en superrolig tävling mellan Sofia och Lars. Vi andra bara satt och skrattade!
På förmiddagen var jag på skogsnola. Lika kul som alltid, förutom att jag (av någon dum anledning) bestämde mig för att kolla kroppssammansättningen, vilket man kunde göra gratis denna dag...Så jag lade mig ner på britsen och fick några mätgrejor på händer och fötter. Sedan var mitt kroppsinnehåll offentligt. Värdena tolkades utofrån ens längd och vikt och man fick se hur man "ser ut" jämfört med medelvärdet. Jag hade för lite av allt, utom av vatten utanför cellerna, som bland annat påverkas av ens saltintag. Det lustiga är att jag gör allt för att undvika salt mat! Men då jag fick se mina muskelvärden höll jag på att gå under, för jag hade tydligen jättelite muskler! Då har jag en lustig kropp, som kan fungera så väl utan muskler, och dessutom då det ser ut som om det finns muskler! Ja, ja..inga ursekter! Jag har ju hela livet på mig att ändra på det, så under sommaren ska jag lyfta lite mer skrot. Men 32 armhävningar klarade jag faktiskt förra veckan, efter att ha sprungit en mil!
I övrigt köpte jag en ihopfällbar japansk såg, som jag velat ha ett bra tag nu. Bra att ha. Så köpte jag en hoodjacka och en t-shirt av märket John Deer (skogsfolkets motsvarighet till ferrari, typ).

På Söndagen badade jag och Elsa i Skeppsvik. Vattnet var galet kallt, men det var i alla fall blött...

I Måndags cyklade jag och Elsa till stallet och red. Jag tänkte ta mig över några hinder med Elix, förtst en vägran, sedan krämade jag på. Då hoppade han längd- och höjdhopp, något som Elsa fångade på bild. Inget stilhopp direkt, men det ser kul ut!

På kvällen for jag och mamma till skjutbanan och skjöt lite hagel. Jag tog såklart på mig min nya hoodjacka från John Deer. Hitils i år då jag skjutit har det gått riktigt, riktigt dåligt. Endast några få duvor har blivit träffade. Men så kollade Kalle på chokern som mamma satt i. "Det här går ju inte att skjuta lerduvor med! Med den här är det ju omöjligt att träffa."
Oj, vad lycklig jag var! Det var altså inte jag det var fel på, utan det var mamma som hade satt in en fel choker i pipan!
Jag skjöt, och missade...
Kalle var genast framme och sade till mig att vrida mig lite, lite frammår. Jag träffade, och träffade, och träffade.. back in old days and I was happy!
På onsdag ska jag upp till Pite o hämta min nya bössa, så kul! Sporting på kvällen dårå?!

Studenten!

Så har jag tagit studenten, och vilken härlig dag det var!
Först champanjefrukost med klassen, jumsy! Grundade dagen med någon promille som fick en extra glad och trallig. Vi närmade oss tillslut skolan, tjoades och trallandes "för vi har tagit studenten..fy fan vad vi e bra!"
Foto, signering av studenthattar och mobbing av 1:orna och 2:orna, sedan en lång och dryg stund i aulan, då alla bara ville springa ut. Tillslut var klockan slagen och vi fick springa ut. I panik -jag såg inte min släkt! Så tillslut ser jag en stor tavla med mig på, påklädd i pappas gamla tönt-goggels och en vit mössa, taget någonstans uppe på fjället.
Jag fick massor av rosor, buketter och gossedjur i sverigesnören att hänga på mig. Så där stod jag, framför den kuliga skylten på mig, iförd i massa blommor och log tills det krampade i kinderna.
Vi gick mot klassens flak, som vi otroligt nog lyckades fixa (Jespers förtjänst). Björkris och lakan med texterna "Vi synns i dimman" och "verkligheten är bara en parantes" prydde flaket. Efter en kort åktur i stan åkte jag hem till Ytterboda och förberedde det sista för middagen. Vi skålade med champanje och sedan fick jag massor av fina presenter. Kan nämna några av dom: Efva Attlings halsband Imagine Peace av kusinerna på pappas sida med familjer, presentkort på ute buriken av Jörgen, rutiga kokboken och massor av australiensiska dollar av Gunnar och Ingegerd, ett halsband med ett ljusblått hjärta av Salle och Stina, en stor resväska av mamma och pappa, pengar av mormor och morfar... Tack, tack, tack, tack allihopa!
Sedan bjöds det på buffe, som jag gjort i sammarbete med mamma. Jag själv tycker att det blev riktigt lyckat. Efter en kubbturnering i trädgården drack vi kaffe och åt cheescake och/eller kademummakaka sammt massor av en fräch fruktsallad.
Då maten landat i magen åkte vi in till Johannes för att förfesta, och ärligt talat, jag har ingen aning om hur mycket jag drack, men lagom full blev jag nog. Precis så att man bara blir jätteglad och skrattar åt allt och precis inte kan tänka riktigt smart. Efter massor av champanje, cider, vin och bål började vi gå mot corona och halsa i oss det sista i flaskorna. För en del blev det lite väl mycket...så de fick åka polisbilen. Alla utom min kusin Amadeus (ett år kvar, tjalalalala...) kom in. Vi dansade och njöt allt vad som gick. I början var det grymmt jobbigt att försöka dansa i det blinkande ljuset i kombination med effekten av mitt intag under förfesten, men ju längre kvällen gick destå lättare gick det. Jag var såå lycklig!
Vid 2-tiden sade vi hejdå till alla våra kära klasskompisar, som jag saknar redan nu...därefter kom Magnus mamma och hämtade oss. Först efter många glas vatten började min hesa hals bli sig själv igen.
Men en sådan underbar dag! Tack alla för att jag fick dela den med er!

Champanjefrukost hemma hos Johannes. Min fråga -varför gör man inte det här varje helg!? Underbar start på dagen!
Glada studenter på väg till skoan -för sista gången!
Tjalalala...Vi börjar se ljuset. Dax för fotografering.
Ännu mer tjalalala...

Jaaa! Nu har vi tagit studenten. Jag och Johanna posar framför kameran.
Familjen

Vem kan skrika högst!? Glada studenter på vårat flak, här ler Zuzanna och Marie.

Och så här glad var jag! Massor av jättefina presenter...

Ok, jag är ett år yngre och borde får handikapp hävdar jag! Men, nu är det bevisat och förevigat -jag är kortare...

Presentöppning...

På väg till skivan

Pary, party! Vi dansar loss så svetten rinner. För vi har tagit studenten!!!

Meritvärde

Jaha, gymnasiet avklarat. Efter allt detta pluggande fick jag 16,54 i meritvärde (om jag räknat rätt). Jag vet inte riktigt om jag ska vara nöjd, men det spelar väl ingen roll. Jag ska ju inte bli läkare.
Nu är det i vilket fall över, och jag är friiii!

Sjung om studentens lyckliga dar...

Endast några få timmar kvar, och det hela känns mest otroligt. Att lilla jag ska ta studenten. Nu får jag bara hoppas att solgudarna är med oss, så vi slipper nederbörd.
Igår var klassen på droskan och käkade middag, majoriteten tog tacobuffé. Jag insåg mig rätt värdelös på att fylla brödet lagom mycket. Det går ju inte! Tillslut gav jag upp och använde min gaffel, men det gick ju det med. Inte lika kletigt.

Idag sysslade vi med mycket viktiga saker i skolan, vi käkade jordgubbstårta. Jumsy! Nu hoppas jag bara att man fortfarande kommer i studentklänningen efter alla stora middagar, tårtor och annat som intagits under de senaste veckorna.

Idag vräker regner ner som sagt var. Min plan om att cykla till skolan sköt jag upp. Jag ville inte riskera att bli förkyld! Istället cyklade jag hem från Sävar till Ytterboda, och hann byta om innan till bättre kläder. Det hela blev en riktigt mysig tur, med regn som rann ner i floder längs ansiktet.

Jag har bakat och lagat en massa mat inför morgondagens fest och buffé.
Nu ligger kamerabatterierna på laddning, champanjen på kylning och studentmössan redo för att tas på.
Jag lyckades till och med fixa biljetterna till skivan. Ett tag trodde jag att det var rätt så kört. Jag hade kommit överens med en tjej i 2:an som sålde biljetter, att jag skulle köpa av henne. I måndags skulle jag betala, men hon dök inte upp. Istället fick jag hoppas på mer tur och begav mig tilll "flott". Där hade de kvar några få biljetter, med bättre tider dessutom.
Så taggad på studentfest!

Dessutom fick jag veta av Håkan idag att jag har VG i fysik, gött när man en vecka innan kursprovet kommer på att man kanske ska börja plugga...
Det är helt klart värt att fira!
Nu laddar vi upp och sjunger:

 Sjung om studentens lyckliga dag,
 låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
 Än klappar hjärtan med friska slag,
 och den ljusnande framtid är vår.
 Inga stormar än,
 i våra sinnen bo,
 hoppet är vår vän,
 vi dess löften tro,
 när vi knyta förbund i den lund,
 där de härliga lagrarna gro,
 där de härliga lagrarna gro!

 Svea, vår moder, hugstor och skön,
 manar till bragd som i forntida dagar.
 Vinkar med segerns och ärans lön,
 men den skörd utan strid man ej tar.
 Aldrig slockne då,
 känslornas rene brand.
 Aldrig brista må,
 vår trohets helga band,
 så i gyllene frid som i strid:
 Liv och blod för vårt fädernesland!
 Liv och blod för vårt fädernesland!

Sommar, sommar och sol...

Nu är det ju sommarlov, eller? Nja, men nästan. Inga mer prov eller läxor, slappt och skönt!
I veckan har jag jobbat som en galning på Skogforsk och förutom fixat in lite mer pengar på kontot, grundat en fin sommarbränna. Tyvär är den aldeles blåprickig efter bland annat lite turer med min MTB i skogarna kring Sävar och Ytterboda. Jag kan dock inte förstå hur jag lyckas samla på mig så mycket blåmärken. Det här är väl mitt sätt att fixa beach 2008 - att försöka anta samma färg som havet. Mamma kom i vilket fall och sade till mig då jag gick med korta byxor på stan -det ser ju ut som om du blivit misshandlad! Mitt svar:
-Nej mamma, det ser ut som om jag haft roligt!
I vilket fall, det var gött med en varm vecka. 30 grader i skullgan och arbete från 07:00 till 16:00. Lite zombie av värmen och solfrossa på kvällen.

Idag hämtade jag mormor och morfar på tågstationen. Vi tog dagen ganska lugnt. Jag fixade i ordning lite mat som jag frös in till firandet på onsdag. Samtidigt insåg jag att jag inte skulle fixa mer än en dag som hemmafru. Kul att baka en kaka då och då, men att stå i flera timmar -no way! Jag och Elsa smet iväg till stallet där jag försökte visa Elsa hur man "startar" och styr en häst. Detta visade sig vara svårare än jag mins det. Hästen stod antingen helt stilla eller så gick den på mina fötter då Elsa skulle rida på en volt. Hon kämpade ändå på rätt så bra. Studera Elix fina smile på denna bild!

Lite grymm granne (sjunger) man har va? Snart kan ju byn konkurera med Täftefestivalen...
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=355941427

Knäckebrödsseger

Ganska knasigt...någongång för några veckor sedan hade nog jag lite tråkigt, och fyllde i en enkät där man skulle skriva ett recept med knäckebröd inblandat. No chanse in the world...
men nu har jag tydligen vunnit boken "I love knäckebröd"
-ok, I do love knäckebröd, men inte förtjänade mitt klena recept en vinstplatts?! Jag tackar ändå för boken. Förhoppningsvis finns det lite mer spännande recept i den.

Solig vecka, om solen och värmen håller i sig kanske jag hinner iväg till stranden en sväng. Det vore gött!
Sista lektionen för övrigt avklarad, underbart! Nu ska jag jobba på Skogforsk några dagar och leka sommarlov. Sedan har jag ju sommarlov! Jippi!

Under veckan har jag jobbat en hel del på Skogforsk. Jag lyckades bränna min bleka hud rätt så fint i den härliga sommarsolen, något som känns nu. Totalt sett fick jag ihop 21 timmar i solen, vilket blir en del på kontot.

Midnattssolen får mig att glömma bort det där med att sova. Flera kvällar har jag varit ute på trekvartsprommenader i skogen vid 1-tiden. Hur mysigt som helst, och man är garanterad att få se rådjur och kanske någon älg. På fedagen kämpade jag tappert i singstar men hade ingen chans mot Lovisa och Johanna. Haha...det lät inte bra från min del! Vid midnatt cyklade jag hem till Ytterboda och begav mig ut på promenad. Mysigt!

I Lördags var jag och mamma iväg till Piteå för att kolla på bössor. Jag hade bestämt mig för att bara kolla, inte köpa. Tillslut stod jag ändå där och höll i en vacker hagelbössa av fabrikatet Husqvarna. Jag hade inte längre något val. Bössan låg perfekt, dessutom var den lätt. Jag köpte min första bössa. Hej ock välkommen till min garderob! Nu ska jag bara fixa med papper hos polisen. Kolven ska kortas några milimeter och sedan ska jag flytta till trapp-banan.

På söndagen tog vi med grannarnas hjälp ner flaggstången och knöt upp den knut som vimpeln slagit runt toppen. På eftermiddagen begav jag mig ut på en underbar tur i skogen med mountainbiken. Galet härligt!

Kan man vara sötare än dessa bretonvalpar som vi träffade förra Lördagen?

Balen

Ja, kvällen var lyckad! Jag lyckades sy klart min klänning, och han till och med ut och springa en mil innan jag började med påklädning, sminkning och frisyruppsättning av Elsa. Jag han ta lärdommen att man inte bör börja sy klänningen två dagar innan. Det blir garanterat sena kvällar!
Jag, Johanna och Ingrid tillhörde dom få som får skylla på miljöskäl (eller hur...) till att vi inte kom i en fin veteranbil. Istället stapplade vi fram till den röda mattan på våra höga klackar och klänningar som yrde i vinden. Väl inne fick vi ett glas mousserande vin och minglade runt lite och spanade in alla superfina klänningar och håruppsättningar (jag blev allt avis!). Å, vilken fröjd det varr! Alla var verkligen jättefina.
Lagom till att fötterna börjat bli trötta av allt minglande (i högklackat) serverades förrätten -styckjunkartoast. Den intogs tillsammans med öl i lagom sakteliga tempo. Högtidligt och fint. Varmrätten bestod av pastramikryddad fläskytterfilé med rostad vitlökssås, sparris och potatisgratäng. Till detta serverades ett rött vin. Behöver jag säga att det var gott?! Köttet riktigt smälte i munnen. Till desserten serverades vaniljpannacotta med hallon- och björnbärskompott tillsammans med kaffe. Konstigt nog hade de tänkt sig att vi skulle äta panacottan med gaffel, som att äta soppa med pinnar. Smaskigt var det då! Då maten landat i magen drog bandet igång och efter någon vals festade vi loss. Lagom till att svetten rann och mina fötter skrek spelades sista låten för kvällen. Neej, redan?! Ja, ja. Jag ringer pappa för att höra var han är (han skulle hämta oss vid 2-tiden). Han var på utryckning med brandkåren, men lyckas smita iväg och hämta oss. Jag kom i säng klockan 4.
Redan klockan 8 vaknade jag, och insåg att jag i samma ögonblick skulle befinna mig på jobbet. Shit! Järnet upp och pappa ringer Jörgen "-Ragna kommer jättesnart, vi försov oss bara lite!" Stackars Jörgen var dock ledig, men fick tack vare oss en tidig väckning i vilket fall som helst. Under dagen hällde jag i mig en hel del kaffe, så jag överlevde. Dessutom fick jag en försmak av sommaren och en fin solbränna. Och såklart, en större sommarkassa!

Men nu, bara 13 dagar till STUDENTEN! JAAA!

Fysikprovet avklartat!

Det är så underbart att äntligen ha fysikprovet bakom sig. Dagarna innan bestod av plugg, plugg och mer plugg. 13 timmar mycket intensivt på tisdagen, och 8 timmar på onsdagen. Provet gick rätt så smärtfritt undan. Inget toppenbetyg, men ok. Precis som förväntat. Nu är det då över! Jag gick ner på stan och köpte mig ett par grodfötter för att fira.
Jag åkte hem med pappa och så fort vi kom hem stöp jag ner i sängen. Jag var så trött! Strax efter fem insåg jag att jag behövde stiga upp och få i mig lite mat innan blodomloppet, som jag skulle springa på kvällen. Ojojoj...znark! Efter lite kaffe befann jag mig dock i vaket tillstånd. Jag sprang för Ytterboda IF (yepp, det finns en sådan). Lite oflyt i starten gjorde att de första två kilomtetrarna bara bestod i att springa slalom om alla som tog det lugnare. En härlig känsla då 4200 startande begav sig iväg! Jag sprang mina 10 km på tiden 50:52, rätt ok med tanke på att jag varit rätt förkyld under veckan. Jag kom faktiskt in som 68 kvinna! Pappa kom in fyra minuter snabbare än mig, men han hade en bra placering i starten att skylla på (stog längst fram). Haha, jag vet inte om jag sprungit snabbare än honom annars heller...
Sedan käkade vi massor av god mat som vi fick i vår fikakasse. Det kändes som om vi fått ett helt julbord (fast med sommrigare mat). Jumsy!

Idag jobbade jag tre timmar efter skolan på Skogforsk med att rensa ogräs från tallplantor. Jag fick vara i värmeväxthuset, som anses vara en plåga (är galet varmt!) men efter att ha blivit nerkyld en dag i skolan var jag bara lycklig. En mp3 i örat och det gick smärtfritt undan (förutom mina rödprickiga armar). Gött med lite pengar till sommarkassan!

Ha det bra, och njut av vår (eller sommar?) solen!

Jag inser att jag troligtvis ska hoppas på ett G i fysiken. Lite annat än det MVG:t som jag "råkade" få på ett prov tidigare under kursen. En vecka kvar och jag har fortfarande 2,5 kapitel helt ogjorda och har inte ens börjat med repetitionen. Ajaj, då! Men jag pluggar nästan 24x7, så tro inte att jag ligger och latar mig!
Idag missade jag bussen med nåfon minut och smet in på lagerhaus för att bara fördriva tiden med att läsa baksidor på böcker. Så var sommarläsningen fixad! Med 6 härliga böcker, som jag verkligen fastnade för ser jag fram emot många timmars vattning på Skogforsk (jag vet, sååå jobbigt att sommarjobba! haha...) Nej, jag lovar, jag SKA göra mig mer förtjänt av mina pengar. Läsningen sparar jag till stranden eller hängmattan.
Ha det gött, nu ska Elsa bjuda på kladdkaka. Yummy..Säger bara beach 08.. -tur att stranden oftast e folktom!

Sommarjobb

Jippi! Nu är det färdigt angående sommarjobbet. Skönt!
Jag kommer jobba fem veckor på Skogforsk, vilket känns ganska lagom med tanke på att jag ska jobba hela hösten och vintern i australien med ett smått liknande jobb (plantskola). Det blev veckorna 29-30 och 32-34. Vecka 31 plannerar jag och pappa att fjällvandra.

money, money, money, must be funny..

Hur ska man tolka Håkans reaktion då jag råkar nämna hur mycket jag har kvar i fysikboken, såhär en vecka innan kursprovet.
Tystnad...."...ojdå...", säger Håkan,"det kan bli tufft"

Ja, jag märker det

Australienresan bokad!

Heeeelt galet!! Jag har bokat och betalat flyget till Australien, and there is no return!!
Nu känns det lite som på riktigt, mer än bara fantasier, drömmar och planer.
Så..den 17 september drar jag och har inte tänkt att återvända till kära sweden förrän 25 februari. Då drar jag igång med hårdträning med mina älskade skidor, så ska jag satsa på Kungsledenrännet.

Gush vad läskigt. Nu ska jag fixa passet (som går ut snart..ääääntligen får jag byta ut den fula bilden!) och kolla upp allt annat, arbetstillstånd och sådant. Jeiii..galet peppad!

För den som är nyfiken så kan jag berätta att mitt stackars konto flämtade till, då jag minskade saldot med 13 600 kronor!

oGrötigt

Första dagen på mycket länge som jag måste masa mig upp i vanlig tid för att gå till skolan, annars har ju lektionen börjat vid 12-tiden och tillåtit en viss sovmorgon.
Så jag stiger upp, och känner mig lite slö i kroppen. Mäter upp havregryn och vatten och stoppar in i micron. Tre minuter senare är min gröt färdig och mamma har precis tagit de sista havregrynen i burken för sin gröt.
"Var det allt vi har kvar?" frågar hon.
"Jupp..thats all we got!" Säger jag och tar upp min gröttalltik för att bära den till bordet, och gissa bara vad som hände sedan..händerna bara viker sig och jag tappar gröten, slam och splatt ner i golvet. Suck..så idag jag fick nöja mig med torra flingor. Flingor är galet gott som fika, men till frukost vill jag ha gröt! Jag har fått en vana att, precis som små barn, stoppa allt i munnen. Då jag rev av fliken till filförpackningen stoppade jag den i munnen, och konstaterade att det som jag försökte tugga på smakade konstigt.. Så tror du inte att jag lyckas köra in keden i munnen då jag skulle torka golvet. Gisssa nu om skeden var varm!? Jupp..smärta resten av dagen för att få i sig mat..härligt brännsår i gommen.
Ja..vad säger man; klantigt!

Göteborg

Hej hej allihopa! I natt tuffade vi med tåget norrut och hem. Jag sov nog lite siådär..hela kroppen var full av myror efter en allt för slapp helg, då vi i princip bara åt (i och för sig mycket god mat). Jag saknade träningen, helt enkelt! Under fredagen shoppade jag, Elsa och mamma. Vi började på Haga och gick in mot saluhallsområdet. Trotts 8 timmar på stan blev dagen dock inte så dyr. Jag köpte två tröjor och ett par snygga skor till balen på en second-handbutik och så köpte jag en tröja på topshop. Jag provade en jättefin klänning på second-handbutiken, men den kostade 500 kr, och det kändes lite väl mycket. Lunchen intogs på en restaurang som serverade soppa följt av en efterättsbuffé med massor av desserer, och ajaj i magen vad gott det var!
Dagen efter for vi till min morbror Gunnar som bor vid havet i ett underbart fint och stort hus. Han har nyligen slitit av muskelfästet på ena låret, därför hjälpte vi honom att plantera några blommor i trädgården. Det var skönt att få komma ut och röra lite på sig. Vi gick ner till havet och doppade fötterna i det varma (jodå!!!) vattnet. Badkläder hade ju ingen tänkt på, annars hade jag garanterat badat!
På söndagen for vi till en vän till mamma, där vi bjöds på lunch. Jag och Elsa kastade lite boll med varandra. Dottern i huset spelar tennis, därför hade dom ett hundratal gamla tennisbollar med "för dålig" studs i, liggandes på lager. Vi fick med oss en hel kasse!

Nu åter tillbaks till mitt kära norrland, som jag saknat så. Trotts körsbärsträd i full blom.. Idag har jag försökt röra på mig, men det gick så trögt. Jag cyklade i extrem motvind till bussen, och även hem. På kvällen sprang jag, men för första gången på mycket länge fick jag regält med håll. Jag hoppas min kassa form beror på för lite sömn och klunkande mat i magen..för inte kan man tappa konditionen på tre dagar?!

En springetur där jag blev "dyngesur"

Jag kan säga att jag inte blev allt för förvånad då tåget visade sig vara en timma försenat. För att spara tid fick alla passagerare som skulle ansluta från Umeå åka buss till Vännäs. Då vi nått K-Rauta steg bussschauffören ut och stängde bagageluckora, bra idé va?! Tåget tuffade på och vi och vårat kupésällskap vaggades snart in i djup sömn. Vid ett tiden dagen därpå var vi äntligen i Göteborg. Då var jag stel i kroppen, hade ont i lederna och grymmt less på att sitta stilla. Mormor och morfar hämtade upp oss och vi åkte hem till deras lägenhet och fick i oss lite lunch, sedan gav jag mig ut i regnet på en springrunda. Problemet var ju bara det att jag inte sett så mycket av staden, och det var senast för fem år sedan. Det mortionsspår som fanns lämnade jag rätt så snart, då jag insåg att den längsta rundan, på enbart 2,4 km, skulle få en att bli helt yr. Tro det eller ej, men ämdå så hittade jag runt rätt så bra. Norrlänning som jag är så orienterar jag mig runt med hjälp av stigar, vägar och träd istället för gatunamn och hus. Gräsmattorna var gröna, träden stod i full blom och vitsippor täckte marken. Vackert!
En sak reagerade jag dock på, och det är att i Umeå så är man garanterad att stöta på en och annan livsnjutare ute på en joggingtur, men i denna stora stad stannar man tydligen inne då det regnar. Men, men. I sällskap av mp3:n gick det hela bra och en timma senare klev jag sjöblöt in genom dörren, redo för en hemtenta i religion.
Imorgon sattsar jag på shoppning :D

En underbar vårkväll

Igår gav jag mig ut på årets första springrunda iförd i vårkläderna. Jag vågar nog säga -äntligen- fick jag lägga vinterbyxorna på hyllan och bege mig ut på en den halvitnade "gamla Osnäsvägen". Dvs. vägen som gick mellan Ytterboda och Ostnäs, för sisådär 300 år sedan. Som du kanske redan förstått är det en lite finare stig. Någon väg i dagligt tal är det inte frågan om.
Det kändes helt underbart, och äntligen vågar jag påstå att jag fått form på mina springmuskler. Trots hård skidträning så skiljer det sig faksiskt en aningen. T.ex. nedre fästet av quadriceps används mer då man löper än vid skidårkning. Däremot saknar mina armar sysselsättning. Tro nu inte att jag övergett mina skidor, nej, nej..Igår stod jag och vallade mina små älsklingar (spa behandling á la skidor) och på nätterna så gör jag inte så mycket annat än att åka skidor (fast enbart drömmande ger kanske inte så mycket fysisk träning). Men jag undrar; hur ska jag stå ut nästan ett år utan skidåkning, då det bara har gått några veckor och jag skriker över mitt otillfredställda skidbehov!?
I vilket fall, springturen var underbar. Jag lämnade min mp3 hemma och lät fåglarnas kvitter sätta min trumhinna i svägning. Och det gjorde dom! Jag sprang till havet och ut på stenpiren i Ostnäshamnen, där jag i några minuter pustade ut och lyssnade på fåglarnas kvitter och studerade de två svanar som lugnt och stolt simmade runt bland de sista isflaken som vilade på den stilla havsytan. Jag vände om och fick se solen gå ner bakom grantopparna i fjärran. Kvällen var fulländad! Jag avslutade min milarunda med några minuters streching på gräsmattan samtidigt som jag studerade fasantuppen några meter ifrån mig. Granna färger!
Ikväll åker jag, Elsa och mamma med tåget till mormor och morfar i Göteborg där vi ska fira valborg.
Ha det gött!

Så var det klart!

Här händer det saker...
I måndags gick jag och mamma och köpte jättefint tyg och mönster till balklänning. Nu var det ju bara det att jag blev kär i mönstret och lika kär i tyget. Problemet är att tyget är lite för "stelt" för mönstret, men jag hoppas att det går ändå, lite "maräng" får jag nog tåla.
På eftermiddagen gick jag förbi länsstyrelsen och hämtade ut kraniet som jag hittade ute i skogen, och som varit på veterinärmedicinska för kontroll. De kom fram till att det troligen rörde sig om en hund. Vilken hund, undrar man ju då. Min privata utredning får fortsätta..

I tisdags for jag ut på en skön och efterlängtad springtur i morgonluften. Underbart! Efter att ha duschat och käkat grötfrukosten åkte jag in till skolan, där jag hade en lektion. Jag känner mig faktiskt lite stolt över att jag faktiskt gick på den!
På kvällen åkte jag, Elsa, Johanna, Sofia och Lovisa på Marit Bergmans gratiskonsert. Alla andra hade förmodligen tänkt på vad dom tog på sig och hur dom såg ut, men i min stressade vardag han jag inte riktigt det. Väl på platts kommer Västerbottensnytt och fråga rom dom får intervjua oss. Alla försvinner, kvar står jag och Elsa. Shit! Resultatet blev en framstammad intervju som sändes 22:15 på tisdagskvällen.

Så på onsdagen är det dags för ”the big day”. Jag har bestämt mig för att lämna in mitt projektarbete. Pappa hjälpte mig att skriva ut det på den bra färgskrivaren på Skogforsk. Fram- och baksida plastade vi in med kartplast. Problemet uppstår då jag inser att mitt 56 sidor långa arbete + omslag inte på långa (trånga) vägar går in i häftapparaten. Läge för plan B.. Fast attan, jag hade ingen plan B!

Läge för att komma på plan B.
Mamma tipsar om "arkitektkopia" utanför hennes jobb, så dit knatar jag iväg med tre ex. av mitt arbete. Jag blir väl mottagen och får till och med bestämma färg på spiralen som vi ska binda in mitt arbete med. Jag tackar och bockar och går mycket glad iväg till skolan, redo för en ny skoldag. I och för sig hade vi bara två slappa lektioner, så jag får snart cykla hem och göra blåbärsglass. Yummy!

Veckan som gått

Jag återhämtade mig faktiskt rätt så bra efter den lilla skidturen på fjället. Saknade helt träningsverk, vilket jag får skylla på pappas segande (men han kämpade på bra). Det enda som kändes var några blåsor på fötterna och ett blåmärke på en uppsvullen häl, men då jag trippade på tårna hade jag inget att klaga på!
Äntligen är så den underbara vägen till Ytterboda framtinad och lämplig för att cykla på. Jag har faktiskt redan hunnit cykla 8 gånger, vilket blir drygt 65 km, under den senaste veckan (vadå 65 km på en fin väg med cykel..80 km med skidor på fjället..daaa!). Men i vilket fall, lat eller inte, så är det underbart och meditativt nöje att cykla till ljudet av fåglarnas sånger, eller att cykla iväg på morgonen och se ett rådjur eller en räv trippa över vägen. I Söndags då jag cyklade hem från stallet var jag nära att cykla ner en järphöna. Förutom alla trevliga djur man möter, så vinkar en och annan bilist glatt då de svishar förbi. Trevligt!
Elsa firade sin 11-årsdag i sängen med feber, hosta och yrsel. I min familj är vi nästan aldrig sjuk, och så lyckas hon pricka in sin födelsedag. Känn mitt medlidande! I vilket fall så fick hon en massa fina presenter; en mobil (äntligen!), en biljett till Marit Bergman och massor av fina kläder (hon växer ju så det knakar!). Dessutom firades Salle och Stinas barn, Hilma, på sin 1-årsdag på söndagen (tiden går ju galet snabbt!). Vi var över på litet tårtkalas på kvällen och träffade dessutom våra nyaste grannar och deras 9-månaders pojke. Såå söta!
Under söndagens soligaste timmar for jag och Carro ut på en lång och härlig ridtur längs en fin skogsstig med bushästarna. Man undrar ju vad som finns i deras huvuden, dom är ju mer lättskrämda än Bamses vän "Lille-Skutt"?! Men mysigt och fint var det!

För övrigt så är jag så less på att se ut som en 15-åring! Ett fint exempel, bland många komentarer, kommer från då jag skulle köpa balbiljetten:
"Hej, hej! Jag vill köpa en biljett till balen", säger jag i disken.
"Ja, men du vet att målsman måste följa med", säger kvinnan.
"Men jag är ju över 18!", säger jag då jag insett att hon, precis som alla andra, missbedömt min ålder.
"Jaha, men har du någon legitimation?", säger hon frågande.
"Ja, jag har ju körkortet med mig", säger jag och känner hur sur jag blir. Varför är det alltid såhär?!

Ett annat exempel är då jag pratar med en annan vuxen person, som frågar vilken klass jag går i.
"3:an på natur, jag läser på Östra. Så det närmar sig!"Säger jag glatt.
Vi diskuterar vad jag ska göra efter studenten och efter ca 3 minuter avrundar hon med
"Ja, stora planer. Låter trevligt! Men du har ju gott om tid på dig att bestämma vad du ska läsa vidare till, eftersom du går i 1:an."

Jag tackar, jag tackar!

Kungsledenrännet

Känslan att spurta upp för den branta backen upp till Wärdshuset och målgången i Ammarnäs var underbar och helt obeskrivlig. Jag hade just genomfört mitt första långdistanslopp. Egentligen min första "riktiga"skidtävling, annat än 5-km klubbmästerskap eller påskkärringränn i Ammarnäs. Det här var en upplevelse i särklass, utöver det valiga. Kungsledenrännet är nämligen ett av Sveriges tuffaste skidlopp. Detta var alla deltagare överens om, även den inbitna vasaloppsveteranerna och 7-milavinnare.
Spekaren ropade, folket hejade. Stämningen var på topp.
Jag hade just tagit mig igenom ett 8 mil långt lopp i fjällterrängen mellan Hemavan och Ammarnäs, på 8 timmar och 20 minuter, utan att vara nämnvärt trött. Pappa gick i väggen efter 3 mil, då nysnön under en några kilometer lång sträcka i syterskalet inte riktigt bar. Under resterande del av loppet fick jag tålmodigt vänta in honom och heja på. Över Tärnasjön försökte vi koppla på bogseringslinan som vi hade med, men att hjälpa till att dra en man som väger nära 50 kilo mer än mig var inte det lättaste. Och folkt som tvekat då jag glatt sagt att jag skulle åka loppet, så är det jag som nästan går piggast in i mål av alla deltagande.. Den totala stigningen under loppet var 1 300 meter, något som bitvis kändes i benen. Utsikten var dock otrolig. Specielt underbar var känslan då vi åkte genom Syterskalets U-dal.

Vi steg upp vid 3:30 på morgonen och tog den abonerade bussen till Hemavan, där starten gick. Efter invigningen av tävlingen ljöd koskällan och starten gick. Två TV-team, västerbottensnytt och ett italienskt team var där, lika så ett flertal tidningar, däribland Utemagasinet. Eliten försvann fort utom synhåll. I täten för andra klungan låg jag. Upp på spåret brevid slalombackarna i Hemavan, och vidare upp på det storslagna fjället. Allt gick jättebra. Jag var i toppform och höll mig hela tiden i täten i vår klunga. Flertalet gånger ropade jag bakåt och frågade om någon ville åka om. Svaret blev "då dräper vi oss!".
Enligt reglerna måste laget hålla ihop, och efter ett tag fick jag lugna mig och släppa min placering för att hålla mig nära min slutkörda pappa, min lagmedlem. Vid den tredje (av fem) vätskekontroller såg vi dom andra försvinna. Jag hejade på pappa, men kunde inte göra så mycket annat än att ta det lugnt. Bakom oss hade vi fem lag, vi var då inte sist.

Vätskekontrollerna fungerade utmärkt, där det serverades sportdryck. I de två sista bjöds det på blåbärssoppa/kaffe och bulle. I övrigt intog vi sportdryck från vätskepåsen på ryggen via en slang som gick fram och som gick att dricka ur i backar och liknande, för att hela tiden kunna hålla fart. Jag tycker att det var jobbigt och svårt att få i sig tillräkligt med näring och vätska under loppet, man tappade helt aptiten. Jag var bara inställd på en sak -att åka skidor. Vetskapen om att min kropp ändå behöver ett ständigt intag av näring fick måg ändå att pressa ner drygt 1,5 liter sprortdryck, 1 kopp blåbärssoppa, 2 bullhalvor och lite jägarsnus (jordnötter+torkade aprikoser och äpplen+russin+choklad). Detta kan jämföras med pappa, som bland annat drack 4 liter sportdryck...men man behöver det! Under dagen hade vi fått en betyligt brunare ton i ansiktet, men den hade täckts av ett vitt, tjockt lager salt från svett som dunstat. Vätska och salt...

Vi nådde vårat mål -att gå i mål. Vinnarna gjorde det på ca 4:24:18, vi på 8:20. Jag är inte nöjd med tiden, men ensam hade jag nog gjort det på 1,5 timmar mindre. Vetskapen om att min kropp klarade prövningen så bra glädjer mig. Jag genomförde loppet med ett stort leende på munnen, och tänkte "nästa år..såklart!".

På kvällen firades det genomförda loppet med gemensam middag i Wärdshuset, prisutdelning, många tal och mingel där samtalsämnet självklart var dagens prestation. Vi hejade även i mål de sista kämparna, som kom framemot klockan 19.

Självklart var jag uppe före 8 dagen efter, åt lite fil och ett äpple innan jag tog på mig skidorna och skateade en mil på Gausträsk. Det var skönt att få röra sig lite och få ut slaggproduker ur kroppen.

Ett underbart lopp, stålande organisering, trevliga människor. Toppbetyg till arangörerna!

Uppladdningen...

Nu är dagarna få innan starten till Kungsledenrännet går. De senaste dagarna har jag och pappa, som jag ska åka med, tagit det lugnt med träningen. Istället har vi sattsat på att förbereda oss mentalt, energimässigt och med saker. Pappa köpte dryckespåsar med slang till munnen, som ska underlätta intag av energidryck. En bra och kolhydratrik uppladdning och kontinueligt intag av energi under loppet är en förutsättning för att vi ska nå vårat mål -att ta oss i mål..
Här gäller det inte att leta låga näringsvärden och fettsnåla produkter med lågt GI, här ska det vara mycket engergi i så kompakt form som möjligt, dessutom ska den gå ut i blodet på en gång. Varje halvtimma (minst) räknar vi med att få i oss lite energi, för att hela tiden vara på topp. Som reserv har vi även med en elastisk lina, om en av oss (misstänker i sådanna fall jag) skulle "vägga". Då får man helt enkelt ta hjälp av den andre, som får ge den lilla draghjälp som kan behövas för att hålla tempo.
För att ha ännu större chans att ta oss igenom de 8 milen i fjällterräng mellan Hemavan och Ammarnäs uppdaterade vi våran valla-bod, med ett vallapulver för 1000 kronor. Dyrt?! Blir du ännu mer chokad då jag säger att den bara räcker till 4 par skidor..
Hela kvällen har vi ägnat åt att behandla våra skidor på bästa sätt. Först med ett vanligt vax-vallalager, som vi smälte i tre omgångar innan vi sicklade, borstade och slutligen puttsade bort det. Detta gör vi inför nästan varje åktur. Nästa omgång för skidorna bestod av ett lager med grafitvalla, som vi efter tre omsmältningar tog bort på samma sätt som med den vanliga vaxvallan. Det krävdes dock betydligt mer arbete, eftersom vallan är hårdare..
Sista lagret bestod av den heliga, superdyra, supervallapulvret, som vi med hög temperatur arbetade in i skidan. Denna valla tar vi bort precis före start, för att så lite som möjligt ska hinna oxidera.

Så..är vi galna som köper valla för över 1000 kronor?! Nja, det får vi väl se på lördag. Vi kan i alla fall inte klaga på dåligt vallade skidor om det går dåligt. Nu får vi bara hoppas att vädergudarna är med oss..nysnö och blåst vill vi inte ha!

Balklänning

Det känns så konstigt, jag är van att kolla på haglöfskläder i utebutiken, och nu ska jag helt plötsligt införskaffa en vacker balklänning! Noll förkunskaper, utom från alla söta filmer på prinsessor man såg då man var liten..

Projektet med att hitta en balklänning, har jag hela tiden skjutit upp framför mig. Men efter att ha sett bilder på andras klänningar kunde jag bara inte längre vänta...dom var ju faktiskt såå vackra!!
Idag googlade jag runt en del och förälskade mig totalt i en superfin klänning, som dock måste beställas från USA. Portot blir därmed dyrare än själva klänningen! Lite scary om jag skulle beställa den från andra sidan jorden, utan att ens ha provat den! Mamma kanske får hjälpa till att sy till det sista lilla, så att den sitter perfekt.

Jag tror jag ska klipa mig innan, men jag kommer nog inte lägga ner 500 kronor på en håruppsättning..jag kommer nog heller inte lägga ner så mycket på smink, jag får klara mig med det jag har (fast att för en gångs skull bli sminkad av någon som verkligen kan vore ganska kul!).

Men panik! Vad ska jag ha på fötterna!? Jag har ju ett par söta, vita klackeskor, men dom kanske inte passar till den röda klänningen. Kanse beställer jag klänningen och kollar på skor i Göteborg under 1:a majhelgen..

Kommentarer tack! Är klänningen fin? Kan den passa mig?

Nu ska jag fortsätta kolla runt efter en klänning till sjläva studenten. Ska man ändå slänga iväg pengar på porto, så kan man ju passa på att köpa en del..

På lördagskvällen, då jag var helt slut och stel i kroppen efter högskoleprovet, gick jag och pappa ut till en myr några kilometer från byn för att kollla på de anländande tranorna och svanarna. Det är helt underbart att på kvällen stå och beundra dessa stora fåglar. Jag passade på att skaffa mig en ny ringsignal till mobilen, en skrikande trana..
Ca 200 meter från vägen hittade vi ett rovdjurskranie, och konstaterade att det var aldeles för stort för att vara en räv. På måndagsmorgonen tog jag med kraniet till länstyrelsen, för att för skojs skull få en kommentar på vad det kunde vara. Dom blev mycket intresserade och sade att det var ca 1-2 år gammalt och antingen varg (och i så fall tjuvjakt..) eller en större hund. Kraniet skickades till veterinärmedicinska i Uppsala för nogrannare undersökning, och kommer tydligen kanske hamna på naturhistoriska riksmuseet. Som en exra krydda till hisorien kom jag på att det för 1-2 år sedan satt lappar i grannbyarna angående att en av jakthundarna i grannjaktlaget hade försvunnit under jakten. Huruvida denna hund blev återfunnen eller ej vet jag inte. Länstyrelsen meddelade att de ska kontakta polisen för att få svar på den frågan, eftersom hundens försvinnande förmodligen blev polisanmält.
..och jag som bara var lite nyfiken på vad det var för skalle jag hittat ute i skogen...

Påsklovet