Sidor

A ship in harbour is safe, but that is not what ships are built for.


torsdag, oktober 16, 2008

Melbourne marathon, och lite annat...

Mötte lite "kändisar", har Tamsyn Lewis, 800 meter sprinter.

Jag har nyligen kommit hem fran en veckolång resa till Melbourne och själva kontinenten Australien. Där var det varmt, nära trettio grader flera dagar. Svettigt men rätt så skönt.
Kom dit på fredagen och tog det lugnt. For ut pa en kort springtur och sedan en lång promenad. Kroppen kändes bra.

Pa lördagen for jag iväg pa Vic. market och storshoppade. Köpte bland annat 4 par ugg-skor. Två olika till mig, och ett par vardera till mamma och Elsa (beställning). Sedan for jag ivag till expot på MCG-arenan (den arena som användes under OS i Melbourne, dock ombyggd) och hämtade startnummer för söndagens halvmara. Resten av dagen tog jag det lugnt hemma hos Tonys föräldrar Glennis och Jack, som tog mycket väl hand om mig.

Lördag natt -gissa om jag var nervös?! Stiger upp klockan 4 och äter havregrynsgröt och en vegemitemacka (ja, du läste rätt! Jag äter vegemite och tycker att det är gott, otroligt men sannt!). Klockan 5:40 stiger jag ur bilen och närmar mig arenan. Klockan 7 gar starskottet till halvmaran. 7000 personer påbörjar sina 21,1 km mot MCG. Otrolig känsla! Det går bra. Jag flyter med strömmen i ett bra tempo. Växlar nagra snabba ord med en ca 35-årig man, som jag sedan ser försvinna framför mig. Vi båda konstaterade att det var varmt. Benen blev tröttare och tröttare. Asfalt och värme tog hårt pa orken. Motvind en lång stracka. Smärta i benen och fötterna. När det är ca 5 km kvar till mål maste jag gå nagra meter. Tänker -varför gör jag detta?!
En förbispringande man säger några hejande ord. Jag springer vidare med åter gott humör. En godisorm sträcks fram av en åskadare. Den godaste godisorm jag ätit. Nya krafter. Då det återstar 3 km springer jag förbi mannen jag pratat med i början. Han ligger medvetsös och med syrgastuber i väntan pa en ambulans. Passerar fler personer som tagit ut sig på utloppssträckan. Tomma på engergi.
Då jag kommer in på arenan möter jag publiken, folkhavet som kollar pa oss. Ser målet. Då ger jag gärnet. De krafter som jag inte trodde fanns tar mig fram de sista hundra metrarna. Går i mål pa tiden 1:53:22, som nummer 2608 av ca 7000. Jag var nöjd och trött. Hämtade medaljen och en kasse med sportdryck, bars, godis och lite brochyrer. äter min medhavda banan och vegemitmacka (massor av kolhydrater och B-vitaminer) och ser vinnarna till helmaran springa i mål. Sedan börjar jag ma jag pyton. Blir yr och blek, sa jag bestammer mig för att åka hem. Kommer till tåget och inser att jag inte har nagra mynt för biljetten (automat). Går och köper en glass och känner att jag mår bättre. Kommer hem och duschar. Sedan åker jag till IKEA och köper knackebröd och lingonsylt at Anna.

Pa måndag och tisdagen var jag inne i Melbourne city och shoppade som en galning. Sa besökte jag Australiens högsta byggnad. Tog hissen upp 88 våningar och nära 300 meter. Milslång utsikt! Dar fanns en 3x3x3 meter stor glaskub man kunde gå in i. Vaggarna var mjölkvita istället för genomskinliga. Den lilla glaskuben åkte ut ur byggnaden och så plöttsligt klarnade glaset. Mina fötter fanns där, men marken var ju 300 meter ner! Det kittlades gott i magen kan jag lova!

Pa onsdagen forsökte jag springa, men mina ben var fortfarande tomma pa krafter. Dessutom hade jag ont i höger höft, varför jag ville vara försiktig. Det kändes konstigt att "springa" sakta, men rätt sa skönt att anda få lite puls.

Kanonvecka och är nu redo för nya tag på plantskolan!

Cadbury halvmara nästa, den 4 januari?! Jepp...




Vinnaren av Melbourne marathon springer i mål.
Snake Befikadum fran Etiopien, p
å tiden 02:17:46.



I made it!

Jag i skyskrapan med MCG i bakgrunden.

Det var typ högt...
F
önstrerna där uppe har ett tunt lager guld för att skydda mot solljus.

Utsikt över en bit av där vi sprang.

Vacker kvällsprommenad i Greensburough, där jag bodde.

Eukalyptustraden lyste i rött då solen gick ner.


Fotat från flygplanet på vägen hem.

Tillbaks på Tassie. Natalie leker känuguru.

Och så traffäde jag på lite andra trevligheter...

En rätt så söt ödla hade blivit fangad i en plastbytta (jag släppte ut den efter att ha fotat).
Qumquats

1 kommentar:

Anonym sa...

shit, du är ju galen! du sprang ju assnabbt! under två timmar! jag är mäkta imponerad! och galet vackra bilder :D kan meddela att här regnar det... haha, ha det bra, kram