Kvällens ro

En kvällsbris så mild att endast hårets lockar rörde sig. Eukalyptusträdens löv sjöng en vacker kvällsvisa.
Molnen på himelen fick rosa-röda färger då solens ljus sänkte sig ner mot horisonten.
Ett lugn lägger sig över dalen och bergen runtom.
Ännu en kväll så grann.
Lugnet har lagt sig över Woodlea.

Jag forsoker fota mig sjalv. Monterar upp kameran pa palen till grannens kohage, forsoker stalla in skarpa och allt annat och sedan befinna mig i bilden (lattare sagt an gjort!). Budskapet kommer nog fram anda, det var en vacker kvall!

Det är den mörka färgen i löven som gör att reflektionen i fönstret från eukalyptusträdens grenar träder fram.

Vad är det där för brant konformad kulle, undrar du säkert. Det gjorde jag med.
På dagen lyser jorden i rött, riktigt grannt!
Jag sprang helt enkelt dit och hela vägen upp. Den lilla stigen visade sig vara en flera meter bred skotarväg, och kullen var mer ett berg (man ser till och med bara halva hemifrån). Mjölksyra i benen, och blåmärke på näsan (haha..kanske inte såå brant). Den lilla springturen dit och hem igen visade sig sluta på 2 mil...
Varge helg sysselsätter jag mig under några timmar med att springa 15-20 km. Faktikst riktigt härligt. Man ser så mycket.