The Melbourne Cup day

Hey guys! Idag var en kul dag.
Why that?

Melbourne cup! Tjoho! Här nere i Ozzie är man helkär i denna händelse, och de på jobbet som inte smiter iväg till självaste Melbourne festar så gott man kan på hemmaplan.
Bara en sådan sak att vi för några minuter fick lägga undan arbetet! Vi sattsade två dollar var och fick dra en häst ur en hatt. När alla hästar var udelade korkade vi upp champanjeflaskan och alla fick var sitt litet glas (och eftersom jag inte behövde köra hem lyckades jag tigga till mig två!). Sedan satte vi på radion och lyssnade spännt. Starten gick och hästarna dundrade iväg, lika upphetsade som speakern. Han skrek på som en galning och det jag lyckades uppfatta var att min häst kämpade påmot en eventuell tredjeplatts (första-, andra- och trejdeplattserna fick ta del av pengapotten). Med en ynka marginal missade jag dock prispallen. Attans... Men vi tjoade ändå! Det var riktigt roligt!

Efter jobbet hade jag min andra privatlektion med Becky, och det gick jättebra. Hon är bara något år äldre än mig, så det är kul att träffa någon jämnårig ibland. Dessutom är hon ju så otroligt duktig med hästar! Efter två ridlektioner med henne kan jag knappt fatta att det faktiskt är jag som sitter i sadeln, och det ser så bra ut! Unbelievable.
Sedan springer jag in och gör en paj till middag och städar köket riktigt snyggt. Sätter några vita rosor i en vas. Då Anna och Tony kommer hem står pajen och doftar på bordet, och köket glänser. Anna var på ultraljud i Lanceston, så efter maten fick jag se massor med bilder på den lilla varelsen i hennes mage. Och det såg faktiskt ut som en liten människa! Häftigt.

Sedan då? Jo, jag ser på ett reseprogram där en känd australiensare varit på vårat kära Svenska ishotell (vinter, underbart, saknar!). Sedan åker han söderut och kollar på nåra fiskar och deras ljud. Dom kommer in på den ryska u-båten som kom in innanför Sveriges gränser och nästan utlöste ett krig, och plöttlisgt dyker en bild upp på pappa! Jag tjoar till, ”pappa är med på TVn!”. Så nu vet du det pappa, att du är TV-kändis down under (om det så bara varade för en sekund...).

På onsdag är det exakt 50 dagar sedan jag lämnade Umeå,
tiden går fort då man har roligt!
But I miss you all!