Första älgen!

Från och med i går kan jag kalla mig älgjägare, med rätt.
Jag passar Magnus Furenbratts två laikor under helgen, och bestämde mig för att hänga med SLUs jaktlag till Rönnäs på lördagen. Hundarna får följa med och jag får låna en gps-pejl att sätta på hunden med störst utsök. Nu ska det sägas att mina erfarenheter från hundförare inte är allt för stora. Hittills har jag bara suttit på pass och kollat på hackspettar och en och annan tjäder som passerat. Inte allt för livat och träsmak i baken. Inte allt för roligt i längden, om jag ska vara riktigt ärlig. En gång tidigare har jag följt med Jonas Hamner från klassen med hans hund i skogen. Då hände det inte allt för mycket. Ståndskall på en ekorre. Men på youtube har jag ju sett hur man gör. Typ smyger försiktigt sig på djuret, i så bra vindriktning som möjligt (ej vinden i ryggen) och så skjuter man älgen, och ingen hund.
På morgonen gick jag med Carl Kling och hundarna. Efter lunch blir jag frågad om jag har lust att gå själv, så fick vi en passkytt till. Idag var vi bara ca 10 jägare. Visst! Morgonen hade varit stendöd, utan några spår alls. Trevligt att knata i skogen några timmar, tänkte jag.
Hundarna släpps och söket börjar. Det kryllar av älgspår på området. Ko och minst kalv, konstaterar jag. Ser någon tjäder flyga förbi. En av hundarna, Leo, sticker plötsligt iväg långt fram, och försvinner ner mot sjön som är på min östra sida. Jag får meddelande på gps:en att jag tappat kommunikationen med hunden. Skit! Ståndskallet går igång. Pulsen ökar! Jag smyger mig fram kilometern rätt så fort, men ändå försiktigt. Sista biten tar jag det mycket lugnt, tittar så ut genom skogskanten och ser en älgkalv ute i sjökanten. Djup myrmark och endast huvudet sticker upp. Hundarna är runtomkring älgstackaren, som förtvivlat försöker komma upp. Jag osäkrar vapnet, och känner lugnet. Älgen häver sig så upp en bit med frambenen och jag visslar på hundarna, som lydigt lämnar plats. Pang. Ett skott rakt in i hjärtat. Några sekunder senare är kalven död. Jag hade just skjutit min första älg. Första gången som jag egentligen går som hundförare. Carl Kling sköt en ko och en kalv några minuter senare.
Bärjningen av min kalv var inte helt problemfri, eftersom den låg 40 meter ut i djupmyran. Men många som kunde hjälpa till gjorde arbetet lätt. Vi samlade störar och byggde en bro ut till älgen, som knöts fast och drogs in. En älg man kommer minnas!

Tja, dagens enda tjej på jakten får för sig att hon ska vara hundförare, trots ringa kunskaper. De kompenserades nog av duktiga hundar, som visste vad som skulle göras. Tack Ella och Leo!
Nyss invald som en av fyra från klassen att vara med i JVFs styrelse.
Dessutom klassens första älgskytt med SLUs JVF.
Behöver jag skriva hur glad jag var igår!?

Det hela firades med att ett gäng från klassen som varit med under dagen gick ut och tog en öl och käkade pizza, mycket hungriga efter att inte ha ätit på nio timmar och varit igång hela tiden. Och självklart så blev det en whisky på det! Dagen var så fulländad.