Vad hände egentligen vis det skott som jag avlossade den 10/10. En älgkalv föll, men vad mer?! Efter det har jag som blivit besatt av jakt. Dömmer om jakt, jagar på all min lediga tid, pratar nästan enbart om jakt och läser nästan enbart om jakt. På två veckor (med skolgång) har jag lyckats jaga eller varit på skjutbanan totalt 8 dagar. Till och med springskorna har fått vila i två veckor, och då har det gått långt! Igår var jag dock ute på en mycket efterlängtad tur vid Nydalasjön. Spegelblank reflekterade den ljuset från staden. Vacker dygnet om!

I helgen åkte ett glatt gäng jaktsugna SLU:are ner till Uppsala och Forsmark för att jaga älg, vildsvin och rådjur. Första dagen ösregnade det. Jag såg en hare och en av hundförarna bommade på ett rådjur. Andra dagen hörde en av hundförarna en älg som kastade sig i sjön och simmade till grannlaget. Några rådjur drevs i några få minuter av hundarna inne i såten. Jag såg en morkulla. Nja, jaktmässigt var det rätt så händelselöst. Men på lördagskvällen hade vi riktigt trevligt, gjorde riktigt god middag (fin bit från min älgkalv, hasselbackare, svampsås och vitlöksbröd) och drack gott vin. Trotts att bössan fick vila så var det en mycket trevlig resa, kul bara att komma iväg från Ume ett tag.

På måndagen var jag ute igen, denna gång i Rönnäs. Kristoffer från klassen har fått låna en hund att jaga med. Korsning mellan stövare och jämte, om jag inte minns fel. Tre år och första jaktdagen. Söket var bra, lite kort, men för att vara första gången så kan man verkligen inte klaga. En rött, blinkande halsband gör det lätt att se henne. Snart hör vi skall och gör oss beredda. Skallen går dock längre bort och tystnar snart. Vi söker och söker, men hunden är borta. Tillslut klättrar vi upp i var sitt torn och väntar. Det mörknar och börjar snöa. Vi beslutar att börja leta oss tillbaks till bilen. Längs vägen ser vi snart, två meter upp på sidan, ett rött blinkande ljus. Vi ropar, men det rör sig inte. Vad i hela friden är det för något?! Då vi kommer närmare ser vi, hunden har klättrar upp i ett pass och sitter där så nöjd och väntar. Oj, vilket gott skratt vi fick oss!
Kristoffer berättade för ägaren, och fick förklarat att hunden brukade följa med en fågelskådare upp i torn, och har därmed lärt sig klättra i stegar...