Nu är det jobbigt. Snart sju dagars vila från springningen. Allt på grund av en dum höft som envisas med att göra ont. Söndagen var värst. Då satt jag ner hela dagen och bara vanlig promenad smärtade. Ett 500-bitarspussel passade rätt så bra.
Under veckan har det blivit bättre, men jag vill verkligen inte riskera att bli sittande en vecka till som en handikappad. Därför har jag försökt vila. Istället för att springa har jag knatat en lugn promenad i en timma i regnskogen. En dag tog jag med Natalie och vi hade en liten picknick med chokladkakor. Det uppskattades.
Jag har klurat ut att jag borde skaffa stavar som jag kan springa med. Det avlastar höften, det tränar överkroppens skidmuskler (som håller på att förtvina helt), och det stillar mitt behov av skidor en aningens. Jag kan faktiskt erkänna att jag har vaknat om natten och undrat var mina skidor tog vägen.
Idag gick min rastlöshet så pass långt att jag tog spaden i handen och gick iväg till det stinkande hönshuset ( med andningskyddet på) och öste ur flera års äckligt hönsbajs blandat med intorkade råttor och annat läskigt. Sedan fyllde jag på med täckbark från plantskolan. Det blev riktigt fint och jag fick mina myror i benen lugnade för denna dagen med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar