Söndagsäventyr

Vallmofällt

Söndagen började med en underbar sovmorgon. Klockan 7:40 rör jag mig mot kaffebryggaren och återvänder sedan till mitt rum med en koppp rykande kaffe och en bok. Jag sätter mig i fönstret och njuter av morgonsolen i någon timma. Efter frukost knatar jag ut till hästarna och promenerar runt i den stora hagen.
Vid 11-tiden åker jag och Betril (Annas pappa) till en lavendelfarm lite längre norrut. Då lavendeln blommar ska det tydligen vara otroligt vackert att se det lila landskapet. Men vi har lite otur. Änn skulle det dröja några veckor. Ändå var det vackert. På vägen dit passerar vi många vackra, snövita ängar. Men det var icket snö som täckte den röda jorden, utan den vitaste valmon i full blomm.

Vi bilar vidare och njuter av landskapet. Vi stannar till vid Lillydale falls och kollar på vattenfallen, några meter höga. Vackert!

Vidare till ett vackert berg och njuter av utsikten mot toppen halvägs upp. Sedan fotar jag den milslånga utsikten över scottsdaledalen.
Hemma igen halv fyra fikar jag lite innan jag provar hur höften mår på en liten springtur (inga kommentarer...suck!). Mitt i den kilometerlånga uppförsbacken ser jag en ekidna som gräver i marken. Jag närmar mig sakta och sätter mig ner tio meter ifrån. Ekidnan är helt omedveten om min närvaro och bökar omkring med sin snabelnos medan den sakta närmar sig tills enbart någon meter skiljer oss åt. Nu ska jag beskriva hur en ekidna ser ut, ett av Australiens undliga djur:
tänk dig en björn, kryp den till en igelkotts storlek och placera taggarna på ryggen, men behåll all päls. Tänk dig nu att det växer ut en elefantsnabel ur nosen på vår lilla björn. Bakramarna böjs helt, så att stackaren går på ovansidan av ramen (ajaj?!). Låt naglarna växa ut så pass mycket att de nästan går ett varv och skaver mot benet.

Nu borde du ha en rätt så bra bild av detta ...ehmm... –söta- djur.