Garanterat myggfri fjällvandring

Varför fjällvandrar man så sällan på hösten då första snön kommit? Inte en mygga och alla sjöar och vattenmättade marker är frysta.
Jag, Andreas, Kim och Elias tog tag i saken och packade ryggsäckar med tält, sovsäckar och riktigt god mat och begav oss ut på en tredagarsvandring med Sulåivetoppen som mål.
Solsken på dagarna, snöstorm på natten. En topputsikt som ette duga och trevligt sällskap!
Här kommer bilder från helgens tur, dock i omvänd ordning.
Se och njut! :)

Hehe, kom hem blåslagna knän och ben (att skråa på stenig och lätt snötäckt mark sätter sina spår) och lätta förfrysningsskador på en hand...

Som ett kvitto på att man har haft kul!

Filmhelg!

Det är inte så ofta som jag verkligen sitter ner och ser en film. Om detta verkligen sker, så ska den vara riktigt bra!

Och ja, hit räknas romantiska eller gulliga snyftfilmer!

I fredags såg jag Haticko- en vän för livet. Ojoj, vad bra! Grät säkert en deciliter...

Nu på lördagskvällen såg jag P.S. i love you. Riktigt fin den med!

Romantisk film då den är som bäst!

Se båda!

Español!

Inte nog med att han är snygg (...), lite härlig spansk musik livar upp i höstmörkret!

Macaco

"We are writing to advise that your superannuation is being transferred to the Australian Tax Office"

Hoppas folket down under njuter av mina hårt tjänade pensionspengar, för dom lär jag ju inte se röken av något mer! aaahhh....

Mizuno wave Cabrakan 2

Jag har sprungit i Asics.
Jag har sprungit i Saucony.
Nu ska jag springa i Mizuno

Nära 50 g/sko lättare än min saucony (omni 7). Med de stötdämpande egenskaperna och med balansen i foten. Låg nog att få bra steg ute på ojämna småstigar i skogen. Samtidigt styrkan i tyget från en trailsko, och greppet i sulan. Dock så pass hållbar att det går att springa kortare sträckor på hårdare belag och tillräckligt för att springa på grusväg.
Känns som så mycket jag. Ibland några metrar på asfalt, lite grusvägar, men där jag verkligen vill vara är ute på löparspåret eller i stigarna, eller varför inte rakt ut i skogen, över stock, sten och myr.

Sjukt taggad! :D

Moby

Ammarnäs, oktober 2009

Tjugoett

Ett år till på listan, check!
Femte oktober, tjugoett år.
I söndags blev jag firad av mamma och fick bland annat ett presentkort på ett par springskor (högst upp på listan!) som jag ska införskaffa idag. Insåg att jag inte uppdaterat löpardojjorna sedan sommaren -08. Känns nästan som icebugs, fast utan dubbar och rätt så klumpiga. Dvs totalt stumma.

Elin kom och överraskade mig på morgonfikat med en god bulliknande gobit. Mums! :)

Efter skolan hade jag tänkt mig att plugga ända fram till saunan. Vilodag, kallas det. Det gick jättebra ända fram till 45 min innan saunan skulle entras. Råkade åka till IKSU på vägen och ställa mig i SkiErgomaskinen 30 minuter. På det lite extra mage och ryggträning.

Väl inne i den 100 gradiga saunan sjöng dom fint för mig. Tack! Jag var dessutom den lyckliga som fick förbli sittande på svalare plan.

Underbara cykelhelg!

I lördags var det fest hos Göran, som fyllt år.
Trevligt, trevligt! Drog vidare ut på REX.
Innan hade jag laddat upp med MTBn ute i Nydalaskogen. Ett underbart, blött och stenigt pass på fina stigar.

Kom hem och i säng vid tvåtiden, men jag verkade då inte vara trött utan vaknade flera gånger under natten. Strax innan nio gav jag upp och tog en kopp morgonkaffe och pluggade fram till tolvtiden då det började klia i kroppen efter att komma ut. Kanske en tur med cykeln lämpade sig. Kändes som om det behövdes.
Få tänka och träna lite.
Vet inte vad som ger mig mest egentligen under träningspassen, om det är själva tänkandet och glädjeruset eller själva träningens konditions- och styrkehöjande faktor. Tror ändå på att träning är vägen till lycka här i livet.

Den friska höstluften var så underbar. Orangea löv virvlade i luften och livet kändes så underbart. Jag cyklade ifrån alla problem. Cyklade och cyklade, allt vad jag kunde. Svetten rann och jag blev gladare och gladare för varje tramptag.
Så plötlsigt hade jag cyklat täftevägen, via Sävar och hem till mamma i underbara Ytterboda, där jag knackade på dörren och möttes av häpna men glada miner. Jag och Elsa plockade av äpplena från trädet, klättrandes på en stege och med en sop i handen. Mamma plockade upp pärena ur landet. Höstskörd!
Så blev jag bjuden på middag följt av kaffe och nybakt äppelpaj och en åktur till fantastiska havet i mammas jättesnygga, nya BMW!


Då mörkret hade lagt sig över den lilla byn började det bli dax att röra sig tillbaks mot staden. Träningskläderna åkte på igen, pannlampa, reflexer och mp3n i öronen med riktigt trevlig musik. Ut i mörka, underbara skogen. Ett med cykeln. Behöver jag säga hur underbart det är att cykla i mörker med pannlampa och musik ute på landsvägar. Man skapar som sitt egna rum. Jag önskade att jag aldrig skulle nå dörren hemma, och att kvällen inte skulle ta slut. Att jag skulle få fortsätta cykla utan att stanna.
Livet kändes så lätt, så underbart. Behöver jag säga vilket lyckorus jag upplevde. Svetten droppade i takt med att jag kände mig ännu mer glad. Som den bästa kvällen ute på krogen, dansandes till bra musik och häftiga lampor. Fast nu jag och cykeln. Fritt och enkelt. Lycka!

På måndagen hade jag visst lite småont i baken. Satt med på föreläsningarna och lyssnade noga samtidigt som jag peppade mig och fantiserade om nästa träningspass. Vad skulle jag hitta på här näst. Jag ville åka skidor, skejta fram på fin snö! När en halvtimma återstod var jag nästan skakis för att jag var träningssugen. Cyklar hem och byter om, cyklar till IKSU och kör allt vad jag orkar på de nylagade SkiErgomaskinerna. Blundar och svischar fram på skidspåret. 45 minuter senare skakar armarna och magen och ryggen är helt slut.
Såå underbart. Dagens dos.

Och nej, jag är inte "bra" rent fysiskt. Jag skulle inte kunna mäta mig bra i någon tävling. Men bara för den sakens skull är det inget som hindrar mig att verkligen älska träning och kicken som ett pass ibland kan ge.

Fredag

Fredagsshopping på stan med underbara Elsa.
Det bästa avslutet på en vecka måste ju helt klart vara att sticka ner på stan och springa runt i högklackade stövlar bland alla människor och känna stadens puls. Helgen som närmar sig.
Sådana dagar som jag verkligen inser hur mycket jag älskar städer.
Cyklar hem, glad som en nötlärka och inviger helgen med ett glas gott rött vin och Dire Straits i högtalarna (skapat den oslagbart bästa musiken genom tiderna!). Tillagar en gratäng med massor av goda primörer, grädde och ost. Serverar med en vällagad bönsallad och lite bacon. Gott så det fick smaklökarna att krulla sig.
Läser en bok "jag vill ju bara se bra ut naken". Djupt försjunken och snappar upp vartenda ord. Framsidan är inte helt fy skam den heller. Jonas Colting, författaren och en av världens bästa triathleter, poserandes naken på framsidan med själva rubriken rakt framför sig som döljer de mer personliga delarna. Snyggare kropp får man leta efter.
Greger blinkade dock till lite extra då han ser mig djupt insjunken i en bok med en naken man på. Undra om det var själva läsandet eller kombinationen med att jag satt och njöt av middagen samtidigt.
Boken är i vilket fall en guide till fitness och hälsa, med lite tankar, tipps och pepp från Jonas. Bra, tycker jag!

Jag står inför ett livsavgörande val. Vilken inriktning till jägmästare ska jag läsa? Svårt, svårt, svårt! Bokat tid hos SYOn till veckan.
Ska jag bli ekonom, jobba med lövträd i Europa, björnar i Canada, älgstammen i Västerbotten, cellforskning hos popplar, avverkningsplaner, genetik hos granar....

På tal om "se bra ut naken", en kul hemsida att fördriva tiden på:
http://www.lifeportalen.se/

En vanlig skoldag..

Lär mig fåglar, fiskar, däggdjur, insektsgnag, signallavar och svampar

Björnide

Helg

Helg innebär jakt, Såklart! En lugn stund på passet som tilllåter lite vila efter en hektisk vecka. Morgonkaffet smakar sällan så gott som då man har ett underbart, höstfärgat landskap framför sig.

Cyklar ner och ska dela ut lite älgkött på kvällen. Mörkret har dragit sig in över staden och jag svänger in med cykeln vid garaget där vi har vårat lilla slakteritjyffe. Två tyska män står och väntar vid en bil.
Går in och tittar på köttet, förklarar på engelska vad det är och hur mycket allt väger, skriver ett kvitto.
Tyskarna är lyriska och nästan hoppar runt.
80 kilo, who!
This is like bying drugs. Backstreet in a garage, late in the evening. But this meet is even better than dugs of course!

Yeh, right. Meat dealer...

Vilken överjävlig vecka!

Insåg redan i söndags kväll att det skulle bli mycket, då jag såg minut för minut bokas upp i kalendern, och listan med viktiga måste-göra saker blev längre och längre. Samtidigt en tenta på torsdagen att plugga på, fem älgar att sälja (och alla köpare ringer minst tre gånger och undrar över hur många kubik en styckad älg är på, tror man kan hämta ut köttet en halv vecka efter styckning, ska bara ringa och höra med frun..., undrar då vi är färdiga, ångrar sig...waaaah!!), fixa kontakt med skytt och ordna datum för styckning. Saker i slakteriboden som tar slut utan varsel. En köttkvarn som går sönder och behöver svetsas. En svetsare som misslyckas med sin svetsning så att köttkvarnen är precis lika trasig som förut. Hundar som ska passas, en syster som ska hämtas från träning, mat som ska handlas, möten att passa, ett akvarium att hämta och installera, viktiga telefonsamtal att ringa, en älg att hämta till mamma, paketera och frysa in. En kurs på 100% som man ska försöka hänga med i. Snälla, låt mig åtminstone hinna andas!!!

Igår lyxade jag till det, kämpade järnet för att hinna och unnade mig att springa järnkräftan (kl17), skogis årliga triathlon. I ösregn. Kolsvart av lera då jag kom i mål. Järnet vidare. Tider att passa. Klockan 23 har jag så fått i mig middag. Huvudet bultar. Lägger mig, men det tar lång tid innan jag lyckas somna. Upp strax efter 6 och kör igång nästa dag.

Ja, jag älskar då schemat är fullt. Men det ska helst gå att kontrollera och greppa. Det ska inte vara så att man bara hann med hälften av sakerna på superviktig-listan. Skura golvet i kylen vid slaktboden från det blod som droppat från kropparna vet jag måste göras, men jag har helt enkelt inte hunnit!

Precis kommit hem från tentan, som bestod av en teoretisk del och en nycklingsdel. Teoretiska var ju helkonstig. Nycklingsdelen klarade jag tack vare att vi har tre tokar bakom ladan hemma i Ytterboda. Yes. Jag har ingen aning om hur man nycklar. Eller, jo det har jag, men det blir inte rätt!

220 arter på svenska och latin. Lockande, eller inte. Mycket jobb, mycket plugg men kanske småkul att kunna en vecka, det vill säga innan man glömt bort hälften igen.
Förra lördagen, med bultande huvudvärk och trött efter massor av plugg och ingen vila på några veckor, begav jag mig ut i skogen med ett gäng andra och gjorde arttentan. Kändes inte bra kan jag ju meddela. Träden missade jag på, familjerna missade jag på och så massor av slarvfel. Hoppades på att ligga på gränsen till godkänt. Gärna på rätt sida av gränsen också.

Gick in på Anders Jäderlunds kontor för att hämta ut resultatet. Oro!
"Ja, det gick ju bra det här!" säger han och ler.
LÄTTNAD!!
Klarade tenta, och med råge.
Yesyesyes!!

Att sitta på pass är spännande och kul. Några dagar. Jag kan nog erkänna att jag är mer en hundförartyp. Får jag knata runt ute i skogen och försöka smyga på älgen kan jag gärna vara ute 24x7. Sitta på ett händelselöst pass blir lite ensamt och långrandigt efter en halv vecka. Så även idag hoppade jag jakten och tog en tur ner på stan och införskaffade en ny concealer. Det är något visst med att röra sig i sminkavdelningen på affären. Från att stå hemma och kolla sig i spegeln och känna sig någorlunda fräsch, så känner man sig helt plötsligt som universums mest skabbiga varelse. Rätt så vilse bland hyllorna, frågar expediten om hjälp för vilken nyans jag ska ha. Undra vad hon tänker då hon ser mig, är ju knappt sminkad alls ju. Ser ju kanske ut som att jag inte bryr mig, men det gör jag ju. Har bara så mycket annat kul i livet att lägga pengar, tid och energi på än att se tipp topp ut hela tiden. Ett par perfekt sminkade tjejer passerar och diskuterar någon ny produkt. Ååå, vad jobbigt! Jag skyndar mig ut.
In på Claes Ohlsson och närmar mig elhyllan. Ska ha en dimmer, helst till led-belysning, eller till halogenlampan. Fanfanfan. Kan man dimmra led eller halogen? Ett par gubbar står bredvid och ser ut att kunna allt om el. Frågar expediten, som svarar med ett leende. Ååå, vad jobbigt. Jag skyndar mig ut.

Cyklar till IKSU och införskaffar ett guldkort. Jaaaaa!!
Kim visade en del övningar med fria vikter och skivstång.
Vi började med bänkpress. Han började lasta på massor av vikter på sin skivstång, 80 kilo. Jo, men då tar väll jag typ 25 kunde man ju hopps. Jag lastar på och lyfter ner stången, som jag ju såklart inte orkar pressa upp igen. Kiiiim! Lite för tungt för mina ovana spagettiarmar a la papardelle (lite bredare spagetti). I fortsättningen fick han passa för mig..
Någon timma senare var det dax att röra sig mot duschen. Det där med att tvätta håret med armar som är helt tokslut var en utmaning!

Nu blir det tokmysig, hellugn lördagskväll. Trevlig film och ett glas gott, välvalt rött vin. Ibland är det så grymt skönt att vara helt själv och bara ta det lugnt! :)

Re-union!

Vad sägs om älgkalvsfransyska med taggsvampssås och ugnsbakade rotfrukter till varmrätt och hemmagjord jordgubbsglass till dessär. Studentkäk en tisdag. Med egen kock. Jajjemen!
Andreas och Kim kom förbi och vi fixade till en riktigt god middag. Trevligt, trevligt att återse en del av sommargänget!

Ny jaktdag ute i skogen

I måndags blev det 7 älgar fällda ute i granbäcksfors och slakteriet blev fullt. Äntligen fick jag sätta mig in i arbetet och få struktur på vad jag ska göra som slakteriansvarig. Idag ska vi jaga i Rönnäs. Dimman ligger tät över myren på pass 59. En orre kuttrar i en av tallarna. Hundarna är släppta och jakten har dragit igång...

Älgjaktspremiär!

Nästan som julafton. Klockan ringer 04:15. Pigg som en nötlärka. Förväntansfullt kokas morgonkaffet, bössan plockas ut ur vapenskåpet och kängorna snörs på. På skolan skjuts det salut och sedan rullar bilarna mot granbäcksfors. För att komma ut till mitt pass på ett smidigt sätt får jag gå 200 meter på en skogsbilväg utanför jaktmarken. Med slutstycke och ammunition djupt ner i ryggsäcken smyger jag och passgrannen ljudlöst fram. Då vi står vid rågången till vår mark kommer en bil och ut stiger en högljudd och arg man. Vår kära jaktgranne, som var 'för förkyld' för att själv jaga, men hade gott om ork till att åka runt och pattrullera sin jaktmark klockan 6 på måndagsmorgonen. Något han gör varje år då hans jaktkamrater sitter på pass. Har man dock bommat igen bilvägen in till grannens jaktmark så kan man ju förvänta sig någon fotgängare som försiktigt försöker ta sig fram på bilvägen utan att störa viltet. Man har ju olika intressen, men det är ju synd att relationen till grannlaget inte fungerar! Några jagar, andra klagar! Nu ska jag äntligen försöka släppa allt med skola, räkningar, problem och bekymmer för några timmar och njuta av skogens underbara lugn. Välbehövt!

Bye bye stan! Nu har jag varit här länge nog. Närmare bestämt 1,5 dygn..
Nu drar jag iväg på Norra Sverigeresan i tre veckor, och oj, vad peppad jag är!! :D
Kändes som att en vilokväll igår var det som behövdes för att få mig på bättre humör.

Packat och klart
Nu sätter vi fart!

Hjuldagen 2010

Kim fick för sig att han skulle cykla på sin blåa, superpicknikpimpade racerhoj. Gick jättebra 4 mil, sedan blev bakhjulet platt.

Jenny, Cecilia och jag tar en fikapaus innan det trampas vidare.

Det bjöds på våfflor, kaffe och trevlig musik i Hemfjäll.

Inger Grundström njöt av det fina cykelvädret vi fick de första milen.

Starten. Lämnat byn och ska passera under portalen

Ångest!

Sådär, då börjar sommaren 2010 lida mot sitt slut. Åtminstonde för de som börjar plugget igen. Värmen är förhoppningsvis med oss ett tag till.
Startade ju med tre veckor i fällt för Skogforsk och begav mig sedan upp till underbara Ammarnäs där jag har jobbat på Wärdshuset som servetris. Underbara kollegor och ett superroligt jobb, där man får träffa massor med spännande människor. Ena dagen är inte den andra lik.
Då Kim kom upp jobbade vi båda i serveringen. 7 dagar i veckan, ca 6 timmar om dagen utan paus. Börjar klockan 16:30 och jobbar tills vi är klara. På dagarna har vi tränat massor (långdistanspass), eller hittat på något annat tokigt. Superkul med en till som vill hitta på massor av häftiga grejor. Typ 3 mils löpning i blixtdunder och ösregn innan jobbet. Eller paddla ut två dagar, bestiga en topp, fiska, kolla på bävrar och njuta. Eller bara sitta och snacka skit.
Förra söndagen sade jag hejdå och åkte tillbaks till stan. På måndagen vaknade jag upp och begav mig till föreläsningssalen. Studiemotivationen fanns inte. Det enda som fanns i huvudet var ammarnäs. Kom sent varje dag (jag brukar alltid vara tidig). Glömde papper hemma (händer aldrig, brukar nästan ha med mig dubbel uppsättning utifall att någon annan glömt). For ut på tvåmilapass i Nydalaskogen istället för att tentaplugga. Efter fyra hela dygn i Ume for jag tillbaks till Ammarnäs. Cyklade på hjuldagen de nio milen till Sorsele, och har därmed gjort Ammarnäsklassikern för andra året. Kändes bra. På lördagskvällen var vi ute i byn och hade det trevligt.
Nu är jag tillbaks i Ume igen. Har varit ute på ett dräpande intervallpass (se nedan för lite inspiration). Jag är så pepp på att bli en bättre löpare. Senaste året i Umeå har jag ju helt fallerat, men efter sommaren känns det som om jag vaknat lite. Speciellt en sådan sak som att jag fått till något som småliknar teknik. Gött ju! Gäller bara att balansera träningen lagom, så den inte tar över plugget. Är ju lätt att smita från tentaplugg för att fara ut och träna.

Nu ska jag göra något som jag inte gjort på mycket, mycket länge. Vara ensam hemma en kväll, utan att jobba eller flänga runt på fjället eller träna (har inte skett en enda dag på hela sommaren!). Jag ska helt enkelt göra ingeting. Vila! Lättare sagt än gjort. Men jag tror faktiskt litegrann att min försvunna motivation till plugg har att göra med att jag faktiskt är jättetrött!
Jobbat exakt hela sommaren. Sovit för lite. Tränat mycket.
Nu, hur var det man gjorde. Nyduschad och slappt klädd. Jag har grillat och druckit kaffe på balkongen tillsammans med senaste nummret av ELLE. Nu har jag poppat popcorn och ska se om jag minns hur man satte på TVn och startade en film.


Intervallpasset
Lugn jogg, 10 min uppvärmning.
Gång 2 min.
Max 5 min. Gång 2 min.
Max 4 min, gång 2 min
Max 3 min, gång 2 min
Max 2 min, gång 2 min
Max 1 min, gång 1 min
Max 30 sek, gång 1 min,
Lugn jogg 10 min nedvarvning.
Gång 1 min

+ ev. kort pass styrka överkropp

Helt klart världens bästa sommar!

Fjällmarschen 2010. 26 km fjällterräng, tid 3:07

Femkamp i Fälla

Glada Stockholmare på besök

Tur med kanoten ovan Tjulträsk. Vackert! Såg en del bävrar simma bland dimman.

Spegelblankt. Inte varje dag Tjulträsk är så här trevligt!

Toppen på Stor Aigert

Jobbet, Ammarnäs Wärdshus.

Morgonkaffe Fälla

After-Worktur till Bärtjaure. Underbart väder, underbar tur!

After-worktur till Bärtjaure

På väg till Bärtjaure

After-worktur i Örnbo med Bäck, Andreas, Kim och lilla hunden Sigge (som frös).

Kim och Sigge pustar ut bland blommorna uppe i Örnbo.

Plupp

Elsa har målat en underbar planch som mamma satte upp på väggen brevid öppna spisen hemma.

PUH! Jag är lite småtrött efter denna helg.

Jobbat 7 dagar/ vecka senaste tiden. På lördagen springer jag årets fjällmarsch. En terrängtävling som startar upp för slalombacken och sedan en 26 km lång runda på fjället. Försöker verkligen komma ikapp kvinnan framför mig, men hinner inte helt. Hon passerar mållinjen som 3:a bara några sekunder innan mig. Jag kommer in på tiden 3:07:44, något bättre än i fjol. Placeras som 4a. Resultat (länk)

Trött och med massor av skavsår kastar jag mig in i duschen, kastar i mig lite käk och börjar jobba på wärdshuset. Buffé för alla trötta funktionärer och löpare, samt vanliga a la carte. Jag fortsätter löppasset i 7 timmar till. Spring, spring, spring. Ibland kändes kvällen som totalt kaos. Smärta i kroppen, som inte ville annat än vila. Inte en sekund över för toabesök, fika eller vila. Kring 100 personer åt denna kväll, vilket är nära rekord under Ulf och Bodils ägo av Wärdshuset.

Klockan blir 23 och vi kan äntligen äta middag, tar lite mellanöl, vilket räckte gott och väl för en billig fylla. Sticker ner på byn, och sitter vid en mysig liten eld mitt i gatan, men en utburen hammock och lite stolar och snackar på till 3tiden. Kommer hem och tvärsomnar, och njuter av tanken på en lååång sovmorgon, eftersom jobbet inte börjar förrän 16:30 på kvällen.

Strax innan 10 ringer dom från wärdshuset och behöver mer personal. Jag får kasta i mig frukost och sticka ner och jobba. Lite bakis. Mår illa, har ett huvud som bankar och en kropp som är sliten efter alla tio miljoners steg jag tog dagen innan.

Får två timmars rast och sticker hem och tvärsomnar i soffan, innan det är dax att återvända till jobbet för ett nytt kvällspass. Bara att härda sig igenom.

Jo, nog börjar jag bli småtrött nu....

Närkontakt med ripa!